{"id":417,"date":"2013-02-04T22:35:57","date_gmt":"2013-02-04T21:35:57","guid":{"rendered":"http:\/\/idrottsforum.org\/forumbloggen\/?p=417"},"modified":"2013-02-05T15:19:10","modified_gmt":"2013-02-05T14:19:10","slug":"ojamstallt-bland-elitcoacher","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/idrottsforum.org\/forumbloggen\/ojamstallt-bland-elitcoacher\/","title":{"rendered":"Oj\u00e4mst\u00e4llt bland elitcoacher"},"content":{"rendered":"

Den 31 januari anordnade World Village of Women Sports<\/a> en konferens p\u00e5 temat ”Var \u00e4r alla kvinnor?<\/a>”. Som \u00e5h\u00f6rare matades vi med statistik som bland annat visar att m\u00e4nnen dominerar bland elitcoacherna. Tunga namn inom den skandinaviska idrottsvetenskapliga forskningen som Kari Fasting, Jorid Hovden, Gertrud Pfister och Karin Redelius (utan inb\u00f6rdes rangordning) var p\u00e5 plats. Dagen avslutades med en panel med nuvarande och f\u00f6re detta elitcoacher fr\u00e5n innebandy, judo, simning och tennis<\/a>.<\/p>\n

Kvinnor som coachar eliten har mer utbildning och mer idrottsliga meriter \u00e4n sina manliga kollegor. De f\u00e5r kompensera sitt k\u00f6n genom extra mycket kompetens. Det finns de som vill och som lyckas med att g\u00f6ra detta. Coacherna i panelen var s\u00e5dana exempel. Karin Redelius j\u00e4mf\u00f6rde Pia Sundhage med Erik Hamr\u00e9n. Skillnaderna mellan kompetenserna \u00e4r sl\u00e5ende – till Sundhages f\u00f6rdel.<\/p>\n

En utvecklad j\u00e4mst\u00e4lldhet, menar jag, inneb\u00e4r att idrottskulturen beh\u00f6ver f\u00f6rhandlas om av en mer heterogen grupp. Det torde bli t\u00e4mligen tandl\u00f6st om de som har accepterat den befintliga (oj\u00e4mst\u00e4llda) kulturen ska utforma strategier f\u00f6r att f\u00e5 fler kvinnor (allts\u00e5 de som inte har accepterat\/blir accepterade av kulturen) att vilja bli elitcoacher.<\/p>\n

Den br\u00e4nnande fr\u00e5gan om kvotering lyftes, och coacherna skruvade av f\u00f6rklarliga sk\u00e4l p\u00e5 sig. De har sannolikt inte blivit kvoterade. De har f\u00e5tt sina positioner utifr\u00e5n sina meriter, om \u00e4n bed\u00f6mda utifr\u00e5n den existerande normen. Den formella j\u00e4mst\u00e4lldheten g\u00f6r att om en kvinna befinner sig p\u00e5 r\u00e4tt plats och med ”tillr\u00e4ckligt mycket” kapital, i form av utbildning, idrottsliga prestationer och n\u00e4tverk, s\u00e5 kan hon h\u00e4vda sig v\u00e4l i konkurrensen med sina manliga kollegor som elitidrottscoach. Men eftersom de manliga kollegorna \u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga fler och eftersom m\u00e4nnen dominerar ocks\u00e5 p\u00e5 andra ledande positioner inom idrotten, bed\u00f6ms hon utifr\u00e5n den m\u00e5ttstock som best\u00e4ms av den \u201dgrupp\u201d som dominerar. Det \u00e4r en av anledningarna till att jag inte tror att Pia Sundhage bed\u00f6ms som tillr\u00e4ckligt kompetent att coacha fotbollens herrlandslag, men v\u00e4l damlandslaget<\/a>. Fotbollen \u00e4r stor och mansdominerad.<\/p>\n

Om kvotering avvisas av idrottsr\u00f6relsens representanter, om vi inte har n\u00e5gra andra id\u00e9er om hur kvinnors potential som elitcoacher kan v\u00e4rdes\u00e4ttas b\u00e4ttre och om vi endast arbetar med att f\u00f6rb\u00e4ttra den formella j\u00e4mst\u00e4lldheten, s\u00e5 kommer processen mot att vi har lika m\u00e5nga kvinnor som m\u00e4n som elitcoacher att ta l\u00e5ng tid. Risken \u00e4r att vi om femton \u00e5r fortfarande inte ser n\u00e5gra p\u00e5tagliga f\u00f6r\u00e4ndringar. Att sl\u00e4ppa in kvinnor som accepterar f\u00e4ltet \u00e4r en sak, men att \u00f6ppna f\u00f6r att kvinnor \u00e4r med och omf\u00f6rhandlar kulturen i form av villkor och inneh\u00e5ll \u00e4r n\u00e5got annat. H\u00e4r handlar det inte om att dra ner byxorna och blotta sin rumpa, utan snarare om att naket konfrontera sin r\u00e4dsla. Och vem v\u00e5gar det? Fotbollf\u00f6rbundets herrlandslag?<\/p>\n

Som pedagog kan jag inte undvika fr\u00e5gan om vilka det \u00e4r som anst\u00e4ller och som beslutar \u00f6ver vem som ska bli ordf\u00f6rande eller chefstr\u00e4nare – vad har dessa f\u00f6r utbildning? Denna utbildning torde ju p\u00e5verka hur de senare v\u00e4ljer att agera i j\u00e4mst\u00e4lldhetsfr\u00e5gor. H\u00e4r b\u00f6r utbildningsanordnare, \u00e4ven akademiska institutioner, rannsaka sig (\u00e4ven jag sj\u00e4lv ber\u00f6rs allts\u00e5). Hur har sport management och coaching-programmen konstruerats, av vilka och med vilket inneh\u00e5ll? Hur stor del kvinnor har varit med och konstruerat dessa program – med kurser, f\u00f6rel\u00e4sningar, seminarier, uppgifter och examinationer? Vilken typ av forskning \u00e4r det som lyfts fram och hur stor del av denna forskning har producerats av kvinnor? Vad g\u00f6r dessa utbildningar f\u00f6r att skapa en mindre oj\u00e4mlik idrott?<\/p>\n

Id\u00e9n med j\u00e4mst\u00e4llda utbildningar \u00e4r knappast unik. Men hur g\u00f6r man f\u00f6r att f\u00f6r\u00e4ndra utbildningar i grunden? Lunds universitet genomf\u00f6rde ett projekt\u00a0d\u00e4r man genuscertifierade undervisning<\/a>. Certifieringen \u00e4r grundad i FN:s deklaration f\u00f6r m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter och lagen om likabehandling av studenter. Projektgruppen formulerade bland annat f\u00f6ljande kriterier<\/a>:<\/p>\n

Kurslitteratur<\/p>\n