Jag \u00e4r f\u00f6dd p\u00e5 70-talet. I f\u00f6rorten d\u00e4r jag bodde hade folkhemmet blivit norm. Det fanns ingen synlig politisk kamp \u2013 \u00e4ven om denna f\u00f6rsiggick i medierna. B\u00e5da f\u00f6r\u00e4ldrarna arbetade. Om n\u00e5gon mamma arbetade deltid, s\u00e5 var det lite m\u00e4rkligt. Det var inte s\u00e5 att den familjen d\u00e5 var finare \u00e4n andra, snarare leddes tankarna till att det var ett svaghetstecken. De flesta hade tv\u00e5 bilar och bodde i villa.<\/p>\n
Flickor och pojkar fick g\u00f6ra samma saker i skolan (bortsett fr\u00e5n skolidrotten, som var uppdelad under h\u00f6gstadiet). Vi spelade landhockey och rundpingis p\u00e5 rasterna. Ibland hoppade vi gummiband. Vissa hade \u201dridskola\u201d, d\u00e5 fick oinitierade (flickor som pojkar) som ville vara med vara h\u00e4star. Kl\u00e4derna som vi hade var ganska lika. Ibland \u00e4rvde jag kl\u00e4der av min bror och jag var stolt och glad \u00f6ver dessa kl\u00e4der.<\/p>\n
I skolan fanns ett f\u00e5tal, som i samband med vetenskapliga studier, fick tillst\u00e5 att de hade invandrarbakgrund, d\u00e4ribland jag, \u00e4ven om jag k\u00e4nde mig \u201dhur svensk som helst\u201d. Men detta var de enda tillf\u00e4llena, vad jag kommer ih\u00e5g, som v\u00e5r bakgrund spelade n\u00e5gon roll.<\/p>\n
P\u00e5 fritiden simmade jag. Pojkar och flickor simmade tillsammans, lika mycket och lika ofta. Vi var dock n\u00e5gra som inte f\u00f6rstod varf\u00f6r damernas l\u00e4ngsta t\u00e4vlingsdistans var 800 meter medan herrarnas var 1500 meter, \u00e4ven om jag sj\u00e4lv inte \u00f6nskade simma den senare.<\/p>\n
Som simmare blev kroppen n\u00e5got som skulle bem\u00e4stras. Kondition, mj\u00f6lksyrat\u00e5lighet, styrka och teknik skulle f\u00f6rb\u00e4ttras. S\u00e5 sm\u00e5ningom skulle vi ocks\u00e5 bli b\u00e4st n\u00e4r det g\u00e4ller och bem\u00e4stra psyket med hj\u00e4lp av Unest\u00e5hl, men det \u00e4r en annan historia. Att simningen \u00e4r v\u00e4ldigt avkl\u00e4dd och att kroppar exponeras var inget som jag f\u00e4ste mig vid eller som jag diskuterade med n\u00e5gon annan. Kropp som kropp, ett redskap helt enkelt.<\/p>\n
Bortsett fr\u00e5n n\u00e5gra f\u00e5 incidenter och bortsett fr\u00e5n att m\u00e4n (jag hade, med ett undantag, bara m\u00e4n som tr\u00e4nare) nog helst umg\u00e5s med m\u00e4n\/pojkarna som simmade, s\u00e5 v\u00e4xte jag upp i tron att samh\u00e4llet var j\u00e4mst\u00e4llt, att vi alla hade lika m\u00f6jligheter och att vi alla blev bem\u00f6tta fr\u00e5n liknande utg\u00e5ngspunkter, det vill s\u00e4ga som simmare. Naivt, kan jag s\u00e4ga nu i efterhand.<\/p>\n
Det var f\u00f6rst n\u00e4r jag kom i kontakt med idrottsvetenskapen som genusfr\u00e5gor f\u00e5ngade mitt intresse. Det \u00e4r snarare s\u00e5 att jag tidigare har ansett att de som p\u00e5talade genusstrukturerna i samh\u00e4llet var irrationella – de gjorde livet on\u00f6digt komplicerat.<\/p>\n
Min kropp har varit en idrottskropp \u2013 inte en k\u00f6nsbest\u00e4md kropp. Det \u00e4r detta som jag har internaliserat, och som jag ocks\u00e5 genom livet har f\u00f6rv\u00e4ntat mig bli bem\u00f6tt utifr\u00e5n. Numera har jag f\u00f6rst\u00e5tt att det inte \u00e4r s\u00e5 enkelt. L\u00e4nge f\u00f6rs\u00f6kte jag sudda bort oregelbundenheterna. F\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4ttet medf\u00f6r, t\u00e4nker jag, att h\u00e4ndelser d\u00e4r m\u00e4n (exempelvis ledare inom idrotten) g\u00e5r \u00f6ver gr\u00e4nsen \u2013 fr\u00e5n det idrottsliga till sexuella \u2013 ignoreras eller behandlas som undantag. Inom idrotten talar man om idrott och inte om maskulinitet, femininitet, genus, sexualitet och identitet \u2013 spr\u00e5ket, som skulle kunna synligg\u00f6ra n\u00e4r gr\u00e4nser \u00f6vertr\u00e4ds, saknas.<\/p>\n
\u00c4r det inte detta som vi kan se n\u00e4r det g\u00e4ller exempelvis det sexistiska material som anv\u00e4ndes av en tr\u00e4nare i Engelholms FBC, bem\u00f6tandet av Patrik Sj\u00f6berg och f\u00f6rnekandet inom LUGI handboll?<\/p>\n
Mitt f\u00f6rst\u00e5else numera \u00e4r att jag har n\u00e5gon form av \u201dgender dysnotitia\u201d, kanske p\u00e5 grund av min bakgrund. Som v\u00e4l \u00e4r s\u00e5 g\u00e5r det till viss del att behandla med kunskap om genusstrukturerna i samh\u00e4llet.<\/p>\n
Sedan g\u00e4ller det att bearbeta f\u00f6rlusten av den egna identiteten och den spruckna illusionen om ett samh\u00e4lle d\u00e4r genus och bakgrund inte har betydelse.<\/p>\n