När corona gör sport till e-sport

Barn rör sig för lite. Barn sitter stilla för mycket. Vi har alla hört det. Intresset för att barn ska röra sig mer har varit stort. Rörelse har beskrivits som lösningen på många problem, i synnerhet ska den bidra folkhälsan, välbefinnandet och förbättrade skolresultat. I ett pressmeddelande 16 maj 2017 skrev regeringen:

Det råder fullständig samsyn om vikten av att barn och ungdomar ges goda möjligheter till fysisk aktivitet. Det är bra för välbefinnandet, för folkhälsan och för skolresultaten. Ändå vet vi att barn och unga rör på sig alldeles för lite och är stillasittande en alldeles för stor del av dagen. För att komma till rätta med det här samhällsproblemet krävs en bred kraftsamling från flera aktörer.

Ett “rörelsenätverk” bestående av Riksidrottsförbundet, Gymnastik- och Idrottshögskolan, Svenskt Friluftsliv samt Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund/Svenska Idrottslärarföreningen bildades i syfte att föra dialoger, kraftsamla, ta helhetsgrepp och finna goda exempel – allt för att barn ska röra sig mer.

I mitt inlägg ”Samling vid pumpen”, (3 juli 2017) problematiserade jag initiativet ”Samling för daglig rörelse” och ställde frågan om vad som skulle hända efter själva kraftsamlingen.

Nu vet vi. Den blev drabbad av Coronavirus, Covid-19. Rörelsesatsningen är i karantän. Skolor stänger. Idrottsföreningar lägger ner verksamheten. Vi uppmanas stanna hemma eller åtminstone hålla flera meters avstånd från varandra. Snor, svett och smuts göre sig icke besvär till förmån för tvål och handsprit. Helst bör våra barn isoleras vid datorn. De får gärna spela datorspel med kompisar, bara kompisarna befinner sig på behörigt avstånd någonstans på internet. Sport har blivit e-sport.

Det som alla var så rädda för innan – stillasittandet vid datorn – tycks nu bland många ses som räddningen för folket. Idag är vi istället rädda för fotbollsträningar och att barn leker med varandra fysiskt på riktigt.

Åt fanders med skolresultaten, folkhälsan och välbefinnandet således?

About author
Katarina Schenker is an associate professor in Sport Sciences at Linnaeus University in Sweden. Her research interests concern inclusion and exclusion of children and youth in PEH, as well as in the state funded Swedish sports movement. Additionally, she investigates the relationship between sport and social entrepreneurship in the context of the Swedish sport model and Swedish sport policy. Some of her recent publications are «School HPE: its mandate, responsibility and role in educating for social cohesion», Sport, Education and Society, (epub ahead of print 2020, with Smith, Philpot, Gerdin, Linnér, Larsson, Mordal Moen& Westlie); «Conceptualising social justice–what constitutes pedagogies for social justice in HPE across different contexts?», Curriculum Studies in Health and Physical Education (2019, with Linnér, Smith, Gerdin, Mordal Moen, Philpot, Larsson, Legge & Westlie); «Teaching physical activity – a matter of health and equality?», Scandinavian Journal of Educational Research (2019); «Sport and Social Entrepreneurship in Sweden», (2018, eds. Peterson & Schenker, Palgrave Macmillan).
Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message