Lisa Edwinsson har utsetts till årets sportjournalist av Sportjournalisternas klubb Stockholm. Motiveringen lyder:

Med imponerande envishet och noggrannhet, stöttad av egen stor professionalism, har hon i sina artiklar upprepat visat prov på insatser som främjar sportjournalistikens anseende.

På DNs webb står:

Under de senaste två åren har hon granskat elitgymnastiken i Sverige och avslöjat sektliknande förhållanden, tränare och ledare som utnyttjat sin maktposition och unga gymnaster som mått dåligt.”

Utnämningen ser jag som positiv då jag kan föreställa mig att grabbigheten och det kvantitativa arbetet inom sportjournalistiken kan vara lockande – och då med stort fokus på resultat (t ex: Kommer Sverige att vinna matchen? Kommer Zlatan att spela/göra mål?). Möjligen är detta kanske det mest (kortsiktigt?) ekonomiskt lönsamma förhållningssättet. Samtidigt är samhällsansvaret viktigt.

I söndags läste jag ett reportage i Sydsvenskan om varför tidningar finns. Artikeln belyser The Guardian’s redaktionella process i samband med ”Snowdenaffären”. Det kan vara svårt för tidningar med hårda konkurrensvillkor att behålla den journalistiska kvalitén och samtidigt gå med vinst. Ett av råden i artikeln var att tidningar bör “göra långsiktigt hållbara förluster”.

Vissa delar kan gå med förlust, just för att kunna ta ett samhällsansvar. Samtidigt behöver andra delar generera det ekonomiska kapitalet för mediets fortlevnad (om det inte finns en rik ägare).

Förs denna diskussion vid landets sportredaktioner? Eller ska sportredaktionerna dra in kapital till resten av verksamheten? Vilka prioriteringar görs och vilka är motiven till dessa?

I Edwinssons artiklar har inte ja/nej-frågorna eller resultaten varit viktigast – istället har de handlat om utsatta flickors upplevelser. Och för detta arbete blev Lisa Edwinsson prisad som årets sportjournalist.

Previous articleStick hål på OS-bubblan och se resten av världen!
Next articleHäxjakt (mild spoilervarning för den som ännu inte har läst hela Engelsforstrilogin)
avatar
Katarina Schenker is an associate professor in Sport Sciences at Linnaeus University in Sweden. Her research interests concern inclusion and exclusion of children and youth in PEH, as well as in the state funded Swedish sports movement. Additionally, she investigates the relationship between sport and social entrepreneurship in the context of the Swedish sport model and Swedish sport policy. Some of her recent publications are «School HPE: its mandate, responsibility and role in educating for social cohesion», Sport, Education and Society, (epub ahead of print 2020, with Smith, Philpot, Gerdin, Linnér, Larsson, Mordal Moen& Westlie); «Conceptualising social justice–what constitutes pedagogies for social justice in HPE across different contexts?», Curriculum Studies in Health and Physical Education (2019, with Linnér, Smith, Gerdin, Mordal Moen, Philpot, Larsson, Legge & Westlie); «Teaching physical activity – a matter of health and equality?», Scandinavian Journal of Educational Research (2019); «Sport and Social Entrepreneurship in Sweden», (2018, eds. Peterson & Schenker, Palgrave Macmillan).

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here