En PT som läxhjälp i Idrott och hälsa?

4
924

På senare tid har läxhjälpsföretag etablerat sig med hänvisning till RUT-avdraget (skattereduktion för hushållsarbete). Föräldrarna kan anlita någon som assisterar barnen i samband med läxläsning och få möjlighet att göra avdrag för detta. Läxhjälpen har för barn i grundskolan setts som en form av barnpassning och har därför betraktats som hushållsarbete.

Inom kort kommer riksdagen att besluta om ifall läxhjälp ska ge RUT-avdrag också för elever på gymnasiet, då som explicit läxhjälp (proposition 2012/13:14). Skolverket protesterar dock och menar att detta gynnar barn till rikare föräldrar och kan bidra till att skillnaderna mellan elevernas skolresultat ökar. Istället vill Skolverket att resurserna till läxhjälpen ska finnas inom skolans ram.

Idén om läxhjälp kan också appliceras på skolämnet idrott och hälsa. Ämnet innefattar både teoretiska och praktiska delar. För den kroppsliga bildningen/kunskapen skulle man inom ramen för läxhjälpen kunna tänka sig att en Personal Trainer (PT) som tränar familjens barn.

Ifall undervisningsmetoder och undervisningsinnehåll inte ställs i relation till den didaktiska principen (skolans värdegrund, beskriven i läroplanen och ämnets syfte), blir det möjligt i ämnet att premiera färdigheter som också premieras inom den resultatfokuserade tävlingsidrotten (ett förfarande som sannolikt leder till diskriminerande betyg). Det öppnar också upp för att elevernas förmåga till komplexa rörelser bedöms utifrån hur väl de ”hittar luckorna i spelet” (koordination och tajming).

”Enligt regeringen är det inte lämpligt att reglera vem som ska kunna utföra det aktuella arbetet, eftersom det i sig skulle medföra gränsdragningsproblem avseende vilka som ska kunna bistå med läxhjälp.” (proposition 2012/13:14)

Och då kan exempelvis före detta fotbollsspelare fungera som PT inom ramen för läxhjälpsavdraget.

(En förlängning av resonemanget är att (större) idrottsföreningar kan etablera läxhjälpsföretag och inom ramen för detta ägna sig åt att förädla närområdets välbärgade talanger.)

Previous articleDen endimensjonale TV-idretten
Next articleThe curious case of Arne Ljungqvist
Katarina Schenker is an associate professor in Sport Sciences at Linnaeus University in Sweden. Her research interests concern inclusion and exclusion of children and youth in PEH, as well as in the state funded Swedish sports movement. Additionally, she investigates the relationship between sport and social entrepreneurship in the context of the Swedish sport model and Swedish sport policy. Some of her recent publications are «School HPE: its mandate, responsibility and role in educating for social cohesion», Sport, Education and Society, (epub ahead of print 2020, with Smith, Philpot, Gerdin, Linnér, Larsson, Mordal Moen& Westlie); «Conceptualising social justice–what constitutes pedagogies for social justice in HPE across different contexts?», Curriculum Studies in Health and Physical Education (2019, with Linnér, Smith, Gerdin, Mordal Moen, Philpot, Larsson, Legge & Westlie); «Teaching physical activity – a matter of health and equality?», Scandinavian Journal of Educational Research (2019); «Sport and Social Entrepreneurship in Sweden», (2018, eds. Peterson & Schenker, Palgrave Macmillan).

4 COMMENTS

  1. Skolverkets inställning är högintressant ur ett idrotts/idrottspedagogiskt perspektiv. Eftersom allt fler barn väljer bort idrott och rörelseaktiviteter till förmån för en passiv fritid, skulle RUT-avdrag för läxhjälp kunna användas som ett sätt att stimulera fram alternativ inom området Idrott. Idag har idrottsrörelsen monopol och klubbarna premieras med bidrag per antal barn. Samhället har också ensidigt valt att belöna samverkan mellan skola och idrottsföreningarna, så att föreningarna får bidrag när de går in i skolan. Man kan fundera över om fokuset ligger på att stimulera barn till en rörelseaktivare fritid för barnets egen skull eller om det är för föreningens skull (samtidigt som skolan dövar sitt dåliga samvete med få idrottstimmar). Ställ detta mot att det samtidigt finns en stor grupp barn som befinner sig i gråzonen mellan spontanidrott och föreningsidrott, och som väljer bort idrotten för att den är för dyrt, för utsållande och alltför inriktad på resultat och prestationer. De här barnen finns på skolornas Fritids. De är i åldrarna 6 – 9 år. De är i den känsliga ålder där barn väljer eller väljer bort idrott. När de fyller 10 år är de redan för gamla för att börja med föreningsidrott, i många av de större sporterna. När de fyllt 12 år, har de gjort sina livsstilsval – rörelsepassivt eller rörelseaktivt. Fritidshemmen (och sedan de frivilliga Fritidsklubbarna på mellanstadiet) kan därför fylla en viktig roll, för att väcka intresse för rörelseaktiviteter i och utanför skoltid. Och idrottsrelaterade RUT-avdrag kan skapa intressanta alternativ till föreningsidrotten. Fritidshemmen har en läroplan. Idrott/rörelseaktiviteter inom ramen för Fritids, drivs därför med andra mål och avsikter än prestationer och tävlingsresultat. Kanske skulle det t o m kunna bli så att med hjälp av pengar från skolan och RUT-avdrag för idrottsläxhjälp, så kan vi på sikt skapa barnidrott på barns villkor. En alternativ idrottsrörelse som sätter barnets behov och lust, före att drilla fram prestationer som leder fram till en smal elitspets. Jag arbetar själv med ett ideellt Idrott på Fritids-projekt i Solna, för att se om man kan nå de barn som annars hade valt bort idrott. Skolan har inte medel att stötta projektet men är annars mkt positivt inställd, samtidigt som det inte heller är ett föreningsägt projekt och därför inte heller genererar kommunala eller RF-styrda bidrag. Skulle ett RUT-avdrag för ”idrottsläxhjälp” vara tillämpligt och på så sätt kunna bidra till projektets finansiering, skulle man kunna utveckla projektet ännu mer och till fler Fritidshem. Skolverkets invändning öppnar för att skolan med RUT-pengar kan ta in kompletterande kompetenser och öka den pedagogiska mångfalden även på området Idrott. Men även om propositionen antas, öppnar det för möjligheter för idrottspedagogiska initiativ som komplement till skolan och som konkurrenskraftiga alternativ till idrottsrörelsen.

  2. Det finns flera initiativ där verksamheten hamnar i en gråzon och inte faller under kommunens, skolans eller RF:s ”ansvarsområde”. Några projekt har dock fått idrottslyftsmedel för fritidsgårdsverksamhet, men i de fall som jag känner till har det varit en idrottsförening som har stått för ansökan.

    Hur det blir med RUT-avdraget i relation till skolämnet Idrott och hälsa och idrottande och motionerande i övrigt återstår att se. Men jag ska försöka att följa utvecklingen. /Katarina

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here