”Education is the genetics of society” skriver Ulf P. Lundgren och refererar till Dewey (1916) som menar att vi måste utbilda nästa generation då vi inte lever för evigt. I en läsvärd artikel, baserad på ett keynote-föredrag från ”the Fifth Nordic Curriculum Theory Conference” vid Uppsala universitet hösten 2013, beskriver Lundgren, utifrån egen kunskap och långa erfarenhet, utvecklingen av läroplansteoretisk (curriculum) forskning i Sverige.
För egen del är det lärorikt, spännande och rogivande att ta del av tankar från forskare som i slutet av sin karriär reflekterar över och summerar det sammanhang som de har befunnit sig i, utan (åtminstone för mig synbar) prestige och behov av bekräftelse. Dessa beskrivningar visar också kontexten tydligare än grodperspektivet.
Lundgren avslutar sin text med:
”To bring my reflections to a close, I would like to use a metaphor. The Danish toy system LEGO, which can be used to build the most fantastic, imaginative creations, has today become a box with an instruction manual for building a pre-designed product (a spacecraft from a movie, for example). Imagination is replaced with a finished product, which is incorporated in a finished history. The risk becomes that this is what happens with the knowledge which is taught in our schools. Curricula is what can be measured, not an encounter with a wide variety of knowledge, values and abilities which prepare us to manage the future. In this metaphor, educational research and curriculum research is, I am afraid, simply assisting in the design of the manual.”
Så, tänker jag, vad vill vi då med skolämnet idrott och hälsa? Hur ser vi på innehåll som simning, orientering, friidrott, olika bollidrotter, dans och friluftsliv? På vilka sätt tänker vi att dessa innehåll kan hjälpa befolkningen att ta ansvar för det framtida samhället? Lundgren citerar i sin artikel Hjärpe (2011):
”The reproduction of tradition and hence pedagogy is related to the issues of power. Any analysis of an educational methodology, practice or theory, must include a perspective on power. In whose interest is this activity happening? Who are the winners and who are the (possible) losers? There is a difference between a majority and a minority situation. Is it the tradition of the “Great society” to be reproduced in the next generation, or is it the tradition of the single (minority) group? Or is it, indeed, a combination of both? A strategy for survival in the form of isolation, or a quest for a functioning symbiosis?” (Hjärpe, 2011, p. 130, Lundgrens översättning)
Om ämnet inte ska förmedla mätbara ”pre-designed products” – vad ska det då innehålla? Hur kan ämnet förbereda för en oförutbestämd (samhällelig) framtid? Hur kan elevernas fantasi, självständighet och vetgirighet kultiveras – utan att vi med förutfattade meningar och kanske fördomsfullt definierar vad som är bra respektive dåliga ”kreationer” i det framtida och okända samhället?
Vilken ”samhällelig genetik” är det som vi vill ska finnas kvar när vi inte lever längre?
I sökandet efter svaren kan kanske de filosofiska utgångspunkterna i en annan artikel, i samma tidskrift och från samma konferens, vara behjälpliga: ”Curriculum work as educational leadership – paradoxes and theoretical foundations” av M. Uljens.
Referenser
Dewey, J. (1916). Democracy and education. New York: MacMillan.
Lundgren, U.P. (2015) When curriculum theory came to Sweden. Nordic Journal of Studies in Educational Policy. 2015:1
Hjärpe, J. (2011). En islamologs pedagogiska reflektioner. Berglund, J. Larsson, G. & Lundgren, U.P. (red.): Att söka kunskap – islamisk utbildning och pedagogik i historia och nutid. Stockholm: Liber.
Uljens, M. (2015) Curriculum work as educational leadership – paradoxes and theoretical foundations. Nordic Journal of Studies in Educational Policy. 2015:1
Se också Nordic Journal of Studies in Educational Policy. 2015:1
