Att stå i centrum men helst utan att synas

Martin Ingvarsson
FIFA-domare




Martin Ingvarsson är en av Sveriges i särklass mest renommerade fotbollsdomare. Han är 37 år, men har dömt sedan 1980. 1992 fick han licens som elitdomare, och året efter debuterade han i allsvenskan. Han har till dags dato dömt 156 allsvenska matcher. 1997 blev han licensierad av FIFA, och har sedan dess dömt 46 internationella matcher och 8 A-landskamper. ”I det civila” arbetar Martin som domarkonsulent på Skånes FF. Han är gift med Linda, och tillsammans har de barnen Anton och Emil, 9 år, samt Linus, 5 år.


”En domare är som bäst när han inte syns”. Det är en fras som används flitigt bland den breda fotbollspubliken. Stämmer nu detta påstående? Ja, men endast delvis. I en fotbollsmatch utan kontroversiella incidenter som spelas i fair play-anda är en domare definitivt som bäst när han inte syns. I dessa i fotbollssammanhang sällsynta fall skall domaren fungera som ett serviceorgan, dvs blåsa frispark när någon råkar fälla en motståndare, peka på hörna när målvakten tippar bollen över ribban, etc. Lyckas man som domare med detta så är jag säker på att man inte syns och därmed har gjort en bra insats.

Nu händer det ju trots allt ganska ofta att det förekommer svårbedömda situationer och att spelarna försöker att lura domaren genom att exempelvis filma till sig en straff i en match. Att som domare inte ingripa vid denna typ av förseelse vore självklart inte bra för vare sig domaren eller fotbollen. Domaren skall, med andra ord, synas och beivra avarter och regelbrott inom fotbollen när så behövs.

Halmstad–Göteborg i Allsvenskan. Martin Ingvarsson, domare,
visar ut Pascal Simpson, Halmstad i slutet av matchen...
Rött kort, utvisning. © Bildbyrån 020929


Jag har i år haft förmånen att få döma två Stockholmsderbyn inför fullsatta läktare på Råsunda. Ja, det är faktiskt en förmån att få leda denna typ av festliga tillställningar. Nervöst? Ja! Svårt? Ibland. Utmaning? Definitivt! Upplevelse? Absolut!!! Dessa är några av frågorna jag brukar få inför denna typ av matcher. Men den allra vanligaste frågan brukar vara: – ”Vilken nivå skall du lägga matchen på?” Det är den svåraste frågan att ge ett konkret svar på. Det är ju spelarna och deras sätt att agera som bestämmer vilken nivå matchen kommer att hamna på. Sedan är det min uppgift som domare att beivra regelbrott, bestraffa spelare som ”går över gränsen” samt att få spelarnas förtroende och acceptans för mitt sätt att leda matchen.

Grunden för att lyckas som fotbollsdomare består av kondition och regelkunskap. Dessa egenskaper kan vem som helst skaffa sig genom att träna och plugga in regler. Men det räcker inte för att framgångsrikt leda t.ex. ett Stockholmsderby. Tydligt kroppsspråk, klokt ledarskap i gråzonssituationer, samarbete med assisterande domare, att anpassa ledarskapet efter matchens temperatur, starkt psyke och inte minst mod är exempel på matchledaregenskaper som måste fungera i denna typ av matcher. Sen är det inte fel att ha lite tur också, dvs slippa fifty/fifty situationer, vilket innebär att hälften av de som ser vilken bedömning man gör tycker att beslutet var felaktigt oavsett vad beslutet blir.

Blir man aldrig påverkad av publiken? Nej, anser jag. Ja, anser ”expertisen”. Min känsla är att man inte hinner tänka efter vilka reaktioner som kommer att ske efter ett domslut. Är man fokuserad på sin uppgift fattar man instinktivt det beslut man tycker är rätt. Ja, men det kan ju finnas något undermedvetet som gör att man blir påverkad, menar många. Ja, så är det kanske! Men mig veterligen så finns det ingen levande varelse idag som lyckats med att ändra på något undermedvetet beteende. Så varför lägga energi på denna frågeställning?

Jag är inne på min 24:de säsong som fotbollsdomare och har aldrig ångrat mitt val av hobby. Jag är övertygad om att den praktiska ledarskapsutbildning jag fått som fotbollsdomare är klart konkurrenskraftig i förhållande till dyra managementskurser. Jag har till och med haft förmånen att få betalt för att syssla med världens största sport och ständigt utvecklas med den. Det har varit och är en enorm tillfredsställelse för mig. ”Den dagen man slutar att bli bättre, slutar man att bli bra”.