Dam- och flickfotbollens historiska utveckling i Stockholmsområdet

Bill Sund
Historiska institutionen, Stockholms universitet


Fotbollen är världens, landets och Stockholms största sport. Dess roll och funktion är betydelsefull och har en lång utveckling som kan studeras som fyra faser: (1) etableringsfasen; (2) amatör- och folkrörelsefasen; (3) professionaliseringsfasen; och (4) den nu pågående globaliseringsfasen.

1. Etableringsfasen

Denna fas inleddes i och med den organiserade fotbollens bildande kring 1900 och varade till mitten av 1920-talet, då Svenska Fotbollförbundet (SvFF) och Allsvenskan grundades och kom igång. Göteborgsklubbarna dominerade klart och tydligt. Fotbollen växte och särskilt efter åttatimmarsdagens införande och förbudet mot nattarbete inom bageribranschen och ungdomsarbete infördes 1919. Men kvinnor fick med vissa undantag bara vara med vid sidan om i underhållnings- och lustighetsmatcher i oorganiserade lag mot äldre herrar. I Stockholm spelade pojkarna fotboll och bandy och flickorna fick hoppa hage eller hoppa med hopprep. Cykla var också okej. I det ledande fotbollslandet England fick inte damlag använda klubbarnas planer.

År 1917 bildades de första damfotbollslagen i Sverige och 1918 spelades den första dammatchen i Stockholm mellan Stockholms Kvinnliga IK och IF Linnea inför 500 åskådare på Aspuddens IP. Matchen kritiserades hårt och särskilt av media för att kvinnokroppen inte var gjord för hårda törnar. Det har ofta varit ett avgörande argument mot damfotboll, alltså att flickor och kvinnor inte klarar av kroppspåverkan. Damfotbollen kom dock inte i gång på riktigt, trots att kvinnor fick politisk rösträtt 1919.

2. Amatör- och folkrörelsefasen

Denna fas omfattar perioden från mitten av 1920-talet till slutet av 1960-talet. Fotbollen blev allt populärare och publiken ökade.  I slutet av 1920-talet bildades så elitklubbarnas organisation Svenska Serien Division 1 som långt senare bytte namn till Föreningen Svensk Elitfotboll (SEF). Ekonomin blev allt viktigare, men alla måste vara amatörer ända till 1967. 1934 började AIK med pojkfotboll och lite senare startades också en serie. 1943 skedde en stor sak då den socialdemokratiska LO-tidningen Aftontidningen startade AT-cupen, dock endast för pojkar. Åren 1957 och 1958 tog Expressen över med namnet S:t Eriks-Cupen, inledningsvis bara för ishockey, men sedan även med fotboll i samverkan med Stockholms Fotbollförbund. År 1956 hade även Aftonbladet startat en S:t Eriks-Cup i handboll och 1957 en i bandy för pojkar med Stockholms bandyförbund som medarrangör. Det var alltså en viss konkurrens mellan kvällstidningarna.

AT-cupen och S:t Eriks-Cupen blev världens största ungdomstävling, med flickors deltagande från och med 1969, som var historiskt avgörande. Från 1944 till 1994 spelade drygt 1,3 miljoner ungdomar fotboll och 300 000 ishockey i denna serie-cup. Allt detta var mycket viktigt för idrottens utveckling.

Jag har även egna minnen när det gäller S:t Eriks-Cupen som spelare i söderlag, alltså lag som IK Tellus, Rågsveds IF och Älvsjö AIK, samt som ledare i IF Söderkamraterna och i en storklubb som Hammarby IF, trots att jag inte var Hammarbyare. Jag var även som pojke med i flera kvarters- och kamratlag. När jag var liten grabb på 1950-talet var det en flicka med och spelade när vi delade upp i vår parkplan på söder. Sedan när det blev klubbmässigt 1957 fick hon inte vara med längre.

I Stockholm var även AT-cupen mycket viktig. Flera av de blivande stora stjärnorna började där, som Kurt ”Kurre” Hamrin och Lennart ”Nacka” Skoglund. Stockholms universitet arrangerade fotbollsturneringar för kvinnliga studenter första gången 1965. Stockholm stad var med redan från början på 1940-talet och skötte spelplaner med mera genom gatukontoret. Från och med 1970-talet handlar det om Stockholms fritidsförvaltning.

3. Professionaliseringsfasen

Denna fas från 1967 till mitten av 1990-talet inleddes med att Amatörregeln togs bort av Riksidrottsförbundet (RF), vilket ledde till att spelarkontrakt med avlöningar började införas. Först ut var Östers IF och Malmö FF. Sponsorer fick då en allt större betydelse.  Damfotbollens genombrott kom i samband med att fotbollen blev en underhållningsbransch; en viktig förutsättning var daghems- och förskoleutbyggnaden som ett led i den ökade jämlikheten mellan kvinnor och män. År 1972 beslöt Fotbollförbundet att damfotboll skulle bedrivas i organiserad form.  I Stockholm arrangerades den första damserien 1969 med åtta lag. Djurgårdens IF vann. År 1969 var även ett märkesår i andra distrikt. S:t Eriks-Cupen öppnades för flickor det året, och har sedan dess haft en enorm betydelse för stockholmsfotbollen och dess flickor. Första året då flickorna fick vara med spelade 35 lag i turneringen. Cirka 400 flickor spelade i 7-mannalag. Den mest kända spelaren som började då var Ann Jansson, som inledde i Karlberg, fortsatte i Stockholms Godtemplare och sedan i Älvsjö, AIK och Hammarby IF. Hon gjorde det första landskampsmålet av alla i landskampen mot Finland 1973. Hon spelade totalt 37 A-landskamper och gjorde 13 mål.

Under 1970-talet blev S:t Eriks-Cupen en breddad rörelse. Alla kunde vara med och spela. Hammarby IF hade stora framgångar och vann äldsta flickklassen mot lag som Rågsveds IF. År 1975 ställde 1640 pojk- och flicklag upp med nära 25 000 spelare. 1978 vann Tyresö FF yngsta flickklassen utan att släppa in ett enda mål. Elisabeth Allerstrand hette målvakten.  Brommapojkarna dominerade pojkklasserna, men på damsidan var det blandat och handlade om Rågsveds IF, Segeltorps IF, Tyresö FF, Norsborgs FF, IFK Täby, Bollstanäs SK och Hammarby IF. Mindre klubbar som IF Söderkamraterna har också funnits med. Det är en klubb jag själv tog initiativet till med syftet att alla skulle få chansen att vara med och spela.

Första Rikscupen 1972 och första dammästerskapet 1973 vanns av Öxabäck IF. Första damlandskampen spelades 1973 på Åland mot Finland. 1970-talet blev alltså själva starten för damfotbollen som då accepterades och tog fart. Åren 1978 till 1987 var titeln Division 1 som utgjorde flera regionala serier. Fotbollförbundets viktiga initiativ till Damallsvenskan 1988, som omfattar hela landet, berodde dels på att UEFA, det europeiska fotbollförbundet, redan hade tillsatt en damkommitté, dels på medias påtagliga krav. År 1978 bildades Elitföreningen Damfotboll för att driva elitklubbarnas intressefrågor. Den kom sedan att ombildas i nästa fas. I huvudstaden Stockholm har följande klubbar vunnit SM: Hammarby IF, Älvsjö AIK, Djurgårdens IF och Tyresö FF.

Antal tävlingslicenser i fotboll för kvinnor och män var år 1970 728 respektive 108 544, år 1976 16 816 respektive 136 237, och år 1980 26 522 respektive 144 299. God ökning för kvinnor alltså, men inte tillräcklig.

4. Globaliseringsfasen

Den här fasen inleddes vid mitten av 1990-talet, då fotbollens professionalisering fördjupades i ett globalt perspektiv och blev allt viktigare, vilket medförde allt tydligare ledarskapskrav, klubbekonomi och relationer till samhället. Tränaren Pia Sundhage betydde mycket i det sammanhanget, hon var kunnig, kompetent och social. Viktiga förändringar var Bosmandomen från 1995, spelarfacken och kollektivavtalen, vilka gällde för såväl kvinnor som män. Spelarkontrakt fanns redan under tredje fasen. AIK:s damlag tillhör även aktiebolaget AIK fotboll AB och har alltså ekonomiskt stöd.  Djurgårdens IF gick ihop med Älvsjö AIK:s framgångsrika damlag 2003. Damlagen bildade som sagt också en formell elitorganisation, Elitfotboll Dam (EFD) år 2013, en motsvarighet till herrfotbollens Föreningen Svensk Elitfotboll (SEF), för att elitklubbarna och dess spelare skulle utvecklas genom att både samverka med och inse sina relationer till förbundet och andra mindre klubbar, vilket kunde innebära kritik. SEF och EFD har två representanter vardera i Fotbollförbundets styrelse och dessutom lokaler i samma hus. För SEF och EFD gäller det att driva talangutvecklingen, ekonomiska frågor och relationsfrågor i samhället och dess maktorgan. De driver även kamp mot matchfixning och huliganism, och verkar för en god arbetsmiljö.

Numera heter och kallas S:t Eriks-Cupen: Sanktan och finns även i Göteborg och Skåne. med 5-7-9-och 11-mannlag.  Säsongen 2017 handlade det om cirka 5 000 lag varav drygt 1 000 var flicklag. SvFF tog över alltmer säsongen 2014. Över två miljoner anses ha spelat i denna turnering från starten 1958, vilket är helt enormt. Ishockeyn är numera borttagen ur Sanktan och har ersatts av innebandy.

Nu finns även inomhusfotboll, men inte i Sanktan, för såväl män som kvinnor samt för pojkar och flickor födda 1989-1997 liksom att emigranter spelar i olika lag.  Nazanin Vaseghpanah i AIK menar att hon inte haft problem med rasistiska glåpord, vilket påvisar idrottens viktiga roll i de sammanhangen.

De viktiga tv-sändningarna av damfotboll ökade, och fördubblades från och med 2004.

I Stockholm arrangeras numera fotbollsträning av Stockholm Football Academy för flickor och pojkar som är 4 till 7 år vid Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) och på Bosön. På andra håll, som i Sundbyberg och i Solna, arrangeras spel sedan 2008 för flickor och pojkar i åldern 10 till 15 år under dagtid genom AIK:s Ungdomsakademi som samverkar med skolorna. Numera kan även damlag, med spelare från 15 år, spela i Korpen/Svenska Motionsförbundet i Stockholm. Enskede IK utsågs 2016 till årets ungdomsförening i svensk fotboll. Samma år fick Rågsveds IF 64 000 kr från Stockholms fotbollsförbunds 50/50 fond för sin långsiktiga och hållbara ”tjejsatsning”. Syftet med denna fond är att få fler flickor att spela fotboll oavsett social och ekonomisk bakgrund utifrån målsättningen ”Lika många tjejer som killar”. Söderklubben Älvsjö AIK driver en knatteskolla på söndagar för flickor och pojkar som får spela fotboll. I nuläget är det omkring 115 stycken som är födda 2012–2013. På Kungsholmen och i Vasastan har Karlbergs BK satsat hårt på pojkar och flickor mellan 5 och 19 år och har lyckats väl med stöd av sina ledare och föräldrar. Den dominerande pojklagsklubben IF Brommapojkarna bedriver även dam- och flickfotboll, vilken år 2012 uppgick till en fjärdedel av verksamheten. Denna klubb är Europas största flickfotbollsförening. Klubbens jämställdhetsarbete kan förstås leda till ett kommande namnbyte. Hammarby IF understryker i dagsläget att de verkar för jämställdhet och samverkar med FN-organisationen UN Women.

I Malmö har läget varit annorlunda. Malmö FF Dam var konkurshotat 2007. Männen ville inte satsa på damfotbollen trots dess framgångar.  Då gick hudvårdsföretaget LdB in och stöttade, vilket ledde till att LdB FC Malmö grundades, fristående från MFF. Efter framgångsrikt seriespel under några år försvann LdB som sponsor 2013, och laget uppstod som FC Rosengård i en ny organisatorisk miljö

År 2015 var genomsnittslönen för allsvenska damspelare drygt 10 000 kr medan den var sju gånger högre för män. I Danmark, som betytt mycket för svensk fotboll och cykelsport, har högre krav ställts som bland annat ledde till en damstrejk 2017. Landslagsspelarna ville ha högre löner.

Slutsatser

  1. Damfotbollen fick sitt genombrott när professionaliseringen blev ett faktum och när jämställdheten ökade med bland annat daghem. Genusproblematiken började förändras. Kvinnor skulle också få hålla på med idrott och ha makt och inflytande i samhället. Då insåg ledare och viktiga organisationer som RF och SvFF betydelsen av damfotboll för idrotten och samhället.
  2. S:t Eriks-Cupen betydde mycket för detta historiska genombrott. Flickor fick spela och utveckla sig. I denna serie-cup var även kvarters-/kamratlag välkomna i både fotboll och ishockey, vilket jag var med om. Detta med kvarters-/kamratlag säger mycket om världens största liga-cuper för flickor och pojkar.
  3. Den internationella och globala spridningen av fotbollen var också mycket viktig för genombrottet i Stockholm och Sverige, ty svenskor och svenskar ville vara med i det som gällde.
  4. Damfotbollens genombrott och senare utveckling har betytt mycket för kvinnor och den fortsatta jämställdhetsutecklingen och hela samhällets relationer och möjligheter för familjer, flickor och pojkar.
  5. Sponsorerna är mycket viktiga även för dam- och flickfotbollen, vilket klubbarna har insett.
  6. I Damallsvenskans maratontabell 1988-2017 är fem av de bästa 20 klubbarna Stockholmslag, nämligen Djurgårdens IF, Hammarby IF, Älvsjö AIK, Tyresö FF och AIK.
  7. Stockholm och dess ledare, spelare samt klubbar och S:t Erikscupen har betytt mycket för hela den svenska damfotbollens utveckling.
  8. Ännu finns dock skillnader mellan dam- och herrfotboll och det handlar om publiksiffror, sponsorer och tv-sändningar. Men allt har sin tid och det kommer av allt att döma att förändras. Svensk damidrott i allmänhet har under senare år haft större framgångar än herrsidan, vilket behöver framhållas.

Forskningen, litteraturen och journalistiken om damfotbollen breddas och fördjupas alltmer och i min förra krönika om damfotbollen på idrottsforum.org, ”Damfotbollens definitiva genombrott” (2017), hänvisade jag till tre viktiga studier, och i detta inlägg, som tidigare getts som föredrag på Stockholms stadsarkiv, vill jag även framhålla S:t Eriks-cupen 50 år av Claes G. Bengtsson och Bo Nordbeck, och Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll av Olof Lundh, samt Tabellspecial 1978-2018 i tidskriften SFS-Bolletinen 2018:1. I denna tidskrift som utges av Sveriges Fotbollshistoriker och Statistiker, med nära relationer till SvFF, finns även relevanta historiska data i nummer 4:2017.

Print Friendly, PDF & Email

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.