I läroplanens värdegrund framgår att ”skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för skoldagen”. På Malmö stads hemsida presenteras en rad konkreta förslag för hur elever ska få ”utveckla sin fysiska, sociala och psykiska förmåga att vilja, våga och kunna vara aktiv genom hela livet”. Samtliga förslag handlar om rörelse på raster, aktiva klassrum eller rörelse i anslutning till skoldagen. Skolans idrottsundervisning nämns inte med ett ord. Det är märkligt!
Det var ju just i Malmö som Bunkeflomodellen med utökad idrottsundervisning genomfördes. Resultaten visade att elever som hade daglig idrottsundsundervisning förbättrade såväl motorik, skeletthälsa som skolprestationer. Dessutom blev en högre andel elever behöriga att söka till gymnasiet än elever som hade idrottslektioner endast 2 gånger per vecka.
Malmö stads arbete för en socialt hållbar utveckling bygger på Malmökommissionens förslag och rekommendationer. Syftet är att minska ojämlikheter i hälsa i Malmö. Ett av åtgärdsförslagen innebär att utreda hur Bunkeflomodellen kan integreras i Malmös grundskolor, vilket kopplas till målet: ”Alla barn i Malmö som slutför grundskolestudier ska uppnå behörighet till fortsatta studier på gymnasiets högskole- eller yrkesförberedande program”. Hälsoekonomiska analyser av Bunkeflomodellen visar att daglig Idrott och Hälsa i alla Malmös grundskolor skulle öka potentiellt produktionsvärde med 59 Mkr under en 10-årsperiod efter avslutad grundskola. Dessutom skulle stadens sjukvårdskostnader minska med 56 Mkr. En investering per elev med 4 600 kr skulle alltså ge staden ekonomiska vinster motsvarande 38 000 kr per elev. Malmökommissionen rekommenderar att skolämnet Idrott och Hälsa förstärks för alla elever i Malmö. Trots detta valde kommunstyrelsen att inte ens utreda hur Bunkeflomodellen skulle kunna integreras i Malmö grundskolor. I Danmarks skollag skrevs daglig motion in på schemat för alla danska skolever 2014. Varför inte i Sverige? Och varför inte i Malmö?
Elever och föräldrar: Protestera när idrottsundervisning ersätts av rastaktivitet eller promenader. Promenader har visat sig vara den fysiska aktivitet som elever tycker allra minst om.
Elever och föräldrar: Protestera när/om idrottsundervisning ersätts av aktivitet i klassrum. Det är fel när lärare åläggs att undervisa i ett ämne de inte har utbildat sig för. Vem vill flyga i ett plan där piloten plötsligt ersätts av en flygvärdinna? Eller vem vill få sitt knä opererat av en psykolog?
Rörelse i klassrum och på raster i all ära! Men kan det ersätta undervisning av utbildade idrottslärare? Alla vet väl att inte alla lärare brinner för fysisk aktivitet. Lärarna är ju redan i dag överbelastade. Hur ska de hinna med att också planera och undervisa i ett ämne de inte har utbildning för? Inte alla elever har rörelseförutsättningar och motivation att delta i fysiska rörelselekar. I idrottslärares uppdrag ingår att skapa förutsättningar för alla elever att uppleva rörelseglädje, utveckla en god kroppsuppfattning och tilltro till sin egen fysiska förmåga. Ett särskilt ansvar är att observera elever med en otränad, oerfaren motorik och att stötta elever i behov av särskilt motorikstöd. För enskilda elever kan bristen på idrottsundervisning och stöd i motorisk utveckling få långtgående negativa effekter. Det är alltför många som känner igen sig i denna beskrivning:
Jag tillhör tyvärr kategorin som brännbollslaget “fick på köpet” eftersom jag var kvar till sist. Jag skolkade mig igenom gympan från 7:an och uppåt och har alltid ansett mig som helt värdelös vad gäller fysiska aktiviteter.
Det är helt onödigt och oacceptabelt att många elever lider sig igenom skolan utan att få stöd och hjälp med grundläggande motoriska basfärdigheter, något som skulle kunna öka motivationen att vara fysiskt aktiv! I idrottslärares kompetens och erfarenhet finns en stor outnyttjad potential när det gäller att utveckla elevers fysiska, sociala och psykiska förmåga att vilja, våga och kunna vara aktiv genom hela livet. Utnyttja den och schemalägg fler idrottslektioner enligt Bunkeflomodellen!
Ingegerd Ericsson
Docent i idrottsvetenskap vid Malmö universitet
Siv Eriksson
F d ordförande i Svenska Gymnastiklärarsällskapets södra distrikt
Patrik Grahn
Professor i landskapsarkitektur, inriktning miljöpsykologi
och hälsodesign vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet
Peik Gustafsson
Docent i barn- och ungdomspsykiatri vid
medicinska fakulteten på Lunds universitet
Per Gärdsell
Docent i ortopedi vid medicinska fakulteten på Lunds universitet
Magnus Karlsson
Professor i ortopedi vid medicinska fakulteten på Lunds universitet
Linda Liljedahl
Universitetsadjunkt i idrottsvetenskap vid Malmö universitet
Helene Rafstedt Johnsson
Skolsköterska i Lund
Erik Skärbäck
Professor i översiktlig planering vid SLU,
Sveriges lantbruksuniversitet
Gunilla Thernlund
Doktor i medicinsk vetenskap, specialist i
barn- och ungdomspsykiatri vid Lunds universitet
Copyright © Författarna 2021
