Motorik, kognition och lärande

Öppet brev till politiker, skolledare, elever och föräldrar

Från
Ingegerd Ericsson, Docent i idrottsvetenskap

Barnkonventionen är lag i Sverige och enligt den har alla barn rätt till bästa möjliga hälsa. Att det finns ett samband mellan fysisk aktivitet och god hälsa är de flesta medvetna om. Men alla har inte samma motoriska förutsättningar att vara fysiskt aktiva. Motorikobservationer i Bunkefloprojektet visade att endast 43% av eleverna vid skolstarten hade god motorik motsvarande vad som kan förväntas av 6-7-åringar (Ericsson, 2003). Man kan fundera över om det finns tid och rum för barn att träna sin motorik, när så stor andel av barn som börjar skolan har en otränad eller ”oerfaren” motorik. Finns det tillräckligt stora ytor där barn får springa, hoppa och klättra? Och finns det tid för barn att leka färdigt? Hur små ytor ”förvarar” vi våra barn på i förskola och skola? Var går gränsen för när bristande utrymme får negativa effekter för barns motoriska utveckling?

Dagens barn har ofta mycket omfattande syn- och hörselerfarenheter men betydligt mer begränsade rörelseerfarenheter. Troligt är att ökad biltrafik samt minskning av lekplatser och skolgårdar begränsar barns och ungas möjligheter till allsidiga rörelseupplevelser.  I Sverige finns både förskolor och skolor som helt saknar egen gård. Ingen vet exakt hur många skolor som saknar egen gård, eller hur många förskolor som finns i bostadshus med ingen eller mycket liten egen gård. Men vi vet att brist på bra lekytor är ett växande problem för den pedagogiska verksamheten (Lenninger & Åkerblom, 2008). Frågar vi barnen vad de önskar och vill kunna göra på sin skolgård är detta några exempel på motoriska utmaningar som brukar återkomma i deras svar:

• • • Kuperad/ojämn terräng
    • Träd att klättra och hänga i samt hoppa ner från
    • Diken att hoppa över
    • Kullar att rulla nerför
    • Tunnlar att åla och krypa i
    • Brädor att gunga och balansera på
    • Spång att balansera på
    • Balans med gupp
    • Vattenpölar att hoppa i
    • Möjlighet att flytta föremål/kvistar och skapa något eget (högt ”kojindex”)

Om förskole- och skolgårdar erbjöd något eller några av ovanstående utmaningar skulle barn troligen vara fysiskt aktiva och få positiva rörelseupplevelser under raster och på fritiden. Förskola och skola är arenor där så gott som alla barn kan nås och här borde finnas goda möjligheter att lära sig om kroppsrörelsens betydelse för en hälsosam livsstil.

Barn som börjar skolan med en otränad oerfaren motorik får ofta svårt att delta i kamraters fysiska rörelselekar; de riskerar att hamna i så kallat motoriskt utanförskap.

Motorisk utveckling har mer och mer kommit att betraktas som en livslång process. Det innebär att barn inte är färdigutvecklade när de börjar skolan. Skolan har därför en viktig roll när det gäller barns motoriska utveckling och lärande. I svenska styrdokument för förskola och skola saknas märkligt nog anvisningar för hur rörelselek och barns motoriska utveckling kan uppmärksammas och stöttas. Barn behöver tid och möjlighet att utveckla, träna och automatisera motoriska färdigheter samt tillägna sig kinestetisk kunskap. Barn som börjar skolan med en otränad oerfaren motorik får ofta svårt att delta i kamraters fysiska rörelselekar; de riskerar att hamna i så kallat motoriskt utanförskap. Utan någon form av motorisk stimulering/träning kommer de flesta barn med motoriska brister att ha kvar sina motoriska problem långt upp genom skolåren. Därför behövs en ökning av medveten rörelseträning för alla barn och specialundervisning i motorik för elever som behöver det.

Flera forskningsresultat (exempelvis Frisk, 1996; Cratty, 1997, Ericsson, 1998; Cantell, 1998; Kadesjö & Gillberg, 1999) har visat att många barn som har motoriska brister vid skolstarten dessutom får problem med läs- och skrivinlärning senare i skolan. Resultaten från Bunkefloprojektet visar att även graden av motoriska brister kan ha betydelse för skolprestationer i svenska och matematik. Skillnader i skolprestationer mellan elever med god motorik och elever med motoriska brister kan minska med utökad fysisk aktivitet och medveten motorisk träning i skolan (Ericsson, 2003).

I Danmark ändrades skollagen 2014 och 45 minuters daglig motion skrevs in på schemat för alla danska skolelever. I en konsensuskonferens 2016 enades forskare från åtta länder om att fysisk aktivitet förbättrar barns hjärnkapacitet och deras skolprestationer. Den internationella expertpanelen bestod av 24 forskare från Storbritannien, Danmark, Norge, Finland, Sverige, Kanada och USA. Syftet var att redovisa tillgängliga vetenskapliga belägg för effekter av fysisk aktivitet på barn och ungdomar. Nedan presenteras de slutsatser om motorik och lärande som forskarna enades om. Hela konsensusdokumentet finns att ladda ner här.

Konsensus och rekommendationer om motorik, kognitiv funktion och lärande

• • • Fysisk aktivitet kan främja skolasprestationer i vid bemärkelse. Om den gör det beror på aktivt deltagande och engagemang i den fysiska aktiviteten. Anpassade aktiviteter för att öka motivation och motorisk kompetens för att kunna delta är därför avgörande.
    • En enda session av måttligt intensiv fysisk aktivitet främjar hjärnfunktion, kognition, och skolprestationer under ungefär en timme, beroende på typen av fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet omedelbart före en inlärningsperiod bör inte vara alltför intensiv, eftersom hög stress eller trötthet kan dämpa den positiva effekten. Ytterligare positiva effekter på minnet kan fås av fysisk aktivitet som utförs efter lärtillfället.
    • Behärskande av grundläggande rörelseförmågor främjar kognition och skolprestationer hos barn och ungdomar. Fysisk aktivitet skolan och på fritiden kan gynna motorisk rörelseförmåga.
    • Skolan är den arena där det är möjligt att nå de allra flesta barn och ungdomar, även dem som inte är regelbundet fysiskt aktiva. Ökat fokus på fysisk aktivitet och mer idrottsundervisning är en möjlig väg att främja motorik, skolprestationer samt motivation för att delta i fysisk aktivitet.
    • Motorisk screening (motorikobservationer) är ett värdefullt verktyg för att identifiera barn i behov av anpassat stöd i motorisk utveckling. Särskilda “anpassade” insatser bör utvecklas och erbjudas barn med motoriska brister i syfte att gynna motorisk utveckling och motivation för att delta i fysiska aktiviteter.

Kan barns motorik observeras samtidigt som barnen får en positiv rörelseupplevelse?

Motorikobservationer vid skolstarten ger möjlighet att tidigt fånga upp barn i behov av extra motorikträning. Motorisk Utveckling som Grund för Inlärning (MUGI) startades i Lund under 1980-talet med syfte att genom tidiga insatser minska risken att motoriska brister skulle hinna ställa till problem för barnen. MUGI observationsschema är ett pedagogiskt hjälpmedel för förskola och skola som kan användas som underlag för motorikstöd för barn i åldrarna 6–15 år. Det är evidensbaserat och fungerar som vetenskapligt mätinstrument i forskning, exempelvis Bunkefloprojektet – en hälsofrämjande livsstil. Motorikobservationerna sker alltid gruppvis och barnen ges möjlighet att uppleva rörelseglädje under rörelsepasset. En liten pojke utbrast spontant under en MUGI-observation: ”Oj, det är som tivoli! Fast gratis!”

I Sverige uppmanas lärare att leda fysisk aktivitet i klassrum och på raster. Rörelse i klassrum och på raster i alla ära!  Men kan det ersätta undervisning av utbildade idrottslärare? Alla lärare brinner inte för att leda fysisk aktivitet. Lärarna är ju redan i dag överbelastade. Hur ska de hinna med att också planera och undervisa i ett ämne de inte har utbildning för? Inte alla barn har rörelseförutsättningar och motivation att delta i fysiska rörelselekar. Vilka är bäst lämpade att stötta elevers motoriska utveckling så att de får positiva rörelseupplevelser och förutsättningar att vilja, våga och kunna vara aktiva genom hela livet? Utbildade idrottslärare eller annan skolpersonal?

Elever och föräldrar: Protestera när idrottsundervisning ersätts av aktivitet i klassrum. Det är fel när lärare åläggs att undervisa i ett ämne de inte har utbildat sig för. Vem vill åka med ett flygplan där piloten plötsligt ersätts av en flygvärdinna? Eller få sitt knä opererat av en psykolog i stället för av en utbildad ortopedläkare?

För enskilda elever kan bristen på idrottsundervisning och stöd i motorisk utveckling få långtgående negativa effekter. Det är alltför många som känner igen sig i denna flickas beskrivning: ”Jag tillhör tyvärr kategorin som brännbollslaget ’fick på köpet’ eftersom jag var kvar till sist. Jag skolkade mig igenom gympan från 7:an och uppåt och har alltid ansett mig som helt värdelös vad gäller fysiska aktiviteter.”

Det är helt onödigt och oacceptabelt att många elever lider sig igenom skolan utan att få stöd och hjälp med grundläggande motoriska basfärdigheter, något som skulle kunna öka motivationen att vara fysiskt aktiv! I idrottslärares kompetens och erfarenhet finns en stor outnyttjad potential när det gäller att utveckla elevers motoriska, sociala och psykiska förmåga. Utnyttja den och schemalägg fler idrottslektioner!

Idrott och hälsa är så gott som det enda skolämnet där elever får kinestetisk kunskap, dvs. möjlighet att genom kroppsrörelse utveckla, förbättra och automatisera motoriska färdigheter. Därför behövs såväl en utökning av antalet schemalagda idrottstimmar som möjlighet till extra motorikstöd i skolan. Resultaten i Bunkefloprojektet visade att elever som hade daglig idrottsundsundervisning och vid behov anpassad MUGI-träning förbättrade såväl motorik (balans och koordination) och skeletthälsa som skolprestationer i svenska, matematik och engelska. Dessutom blev en högre andel elever behöriga att söka till gymnasiet än elever som hade idrott endast två lektioner per vecka.

Hälsoekonomiska analyser av Bunkeflomodellen visar att daglig idrottsundervisning, motsvarande en investering med 4 600 kr per elev, skulle ge ekonomiska vinster 10 år senare med 38 000kr per elev i form av ökat produktionsvärde och minskade sjukvårdskostnader. Mer information om MUGI motorikforskning och -träning finns på www.mugi.se.

Copyright © Ingegerd Ericsson 2023

Referenser

Cantell, M. (1998). Developmental coordination disorder in adolescence: perceptual-motor, academic and social outcomes of early motor delay. (Doctoral thesis. England: University of Lancaster). Jyväskylä: Foundation for Sport and Health Sciences.

Cratty, B. (1997). Coordination Problems Among Learning Disabled. In B. Cratty & R. Goldman (Eds.), Learning Disabilities, Contemporary Viewpoints (pp. 143-183). Amsterdam: Harwood Academic Publishers.

Ericsson, I. (1998). Pedagogik och motorik – Motorikobservationer av 204 skolbarn. Malmö: Institutionen för pedagogik och specialmetodik, Lärarhögskolan i Malmö.

Ericsson, I. (2001). Idrott och hälsa i den svenska skolan. Idrottsforskaren, 2, 3-4; Hälsa & Miljö i skolan, 3, 9–10.

Ericsson, I. (2003). Motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer. En interventionsstudie i skolår 1-3. (Doktorsavhandling). Malmö: Lärarutbildningen, Malmö högskola, Lund: Lunds universitet.

Ericsson, I. & Karlsson, M. (2014). Motor Skills and School Performance in Children with Daily Physical Education in School – A Nine-Year Intervention Study. Scandinavian Journal of Medicine and Science in Sports, 24(2), 273-278. DOI: 10.1111/j.1600-0838.2012.01458.x.

Frisk, M. (1996). Läs- och skrivsvårigheter samt dyslexi. I B. Ericson (Red.), Utredning av läs- och skrivsvårigheter (ss. 37-61). Lund: Studentlitteratur.

Gerdtham, U., Ghatnekar, O. & Svensson, M. (2013).  Health economics evaluations – basic data for the Commission for a Socially Sustainable Malmö. Malmö: Commission for a Socially Sustainable Malmö.

Kadesjö, B. & Gillberg, C. (1999). Developmental co-ordination disorder in Swedish 7-year-old children. Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry, 38, 820-828.

Lenninger, A., & Åkerblom, P. (2008). Dags att skrota skolgården. Tillgänglig 08-05-07 på http://www. movium.slu.se/publikationer/pdf.