Det breda anslagets paradox – den generiska sport management-litteraturens främsta utmaning

Josef Fahlén
Pedagogiska institutionen, Umeå universitet

Trish Bradbury och Ian O’Boyle sällar sig till den ständigt växande skaran av redaktörer för sport management volymer med sina antaget särskilda inriktningar. Till sin hjälp har de i denna variant tagit sig några av de mest framstående och välrenommerade forskarna på fältet, bland andra Packianathan Chelladurai, Popi Sotiriadou, Veerle De Bosscher, Brenda Pitts och Tracy Taylor, vilket i sig bådar gott för den fortsatta läsningen. Boken, som är en traditionell ’textbook’, riktar sig till studenter på sport management-kurser på alla nivåer och ackompanjeras av en webbplats med undervisningsmaterial för lärare. Upplägget följer innehållsligt de riktlinjer som ges ut av ackrediteringsorganisationen Commission on Sport Management Accreditation (utvecklades ursprungligen av National Association for Sport and Physical Education, 1987) och som anger vilket utbildningsinnehåll (curriculum) en sport management-utbildning på kandidatexamensnivå (bachelor level) bör innehålla för att erbjuda studenter en relevant, internationellt jämförbar och anställningsbar profil. I sektion 1 (The sport management environment) får vi således kapitel som (1) ”The sport management environment”, (2) ”The impact of sport in society”, (3) ”Organizational structure and theory of non-profit sport organizations”, (4) ”Professional sport”, och (5) ”The global sport management environment”. I sektion 2 (Foundations of sport management) möter vi (6) ”Creating high performing non-profit sport organizations”, (7) ”Controlling and managing organizational performance: the viable system model”, (8) ”Strategic management in non-profit sport”, (9) ”Managing volunteers in grassroots sport”, (10) ”Sport governance”, (11) ”Leadership in sport management”, (12) ”Soliciting sport sponsorship”, (13) ”Sport marketing”, och (14) ”The economics of sport”. Och avslutningsvis, i sektion 3 (Elements of sport management), (15) ”Communication and social media”, (16) ”Sport law”, (17) ”Sport event management”, (18) ”Sport tourism”, och (19) ”The continuing evolution of sport management”.

Till skillnad från flera tidigare försök till de ‘international perspectives’ som även denna volym har för ögonen, lyckas man förhållandevis väl i den ambitionen; måhända är det ett resultat av den geografiskt breda rekryteringen av kapitelförfattare. Särskilt för de av oss som blivit lite irriterade på att många läroböcker med dylika internationella ambitioner inte förmått lyfta blicken från den engelskspråkiga kontexten i allmänhet eller den amerikanska i synnerhet. Kanske hade boken känts än mer relevant för oss nordiska läsare om redaktörerna hade rekryterat några författare från det europeiska fastlandet utöver Veerle, givet vår förhållandevis likartade kontext som i flera avseenden skiljer sig från såväl den brittiska som den amerikanska och australiensiska/nya zeeländska. Jag kan på rak arm tänka mig en handfull (och fler än det) danskar, finländare, norrmän, svenskar och tyskar som hade kunnat leverera likvärdiga kapitelinnehåll på flera av bokens teman, vilket hade kunnat bredda den internationella relevansen ytterligare.

När det gäller själva innehållet finns det däremot inte mycket att invända eller vara kritisk mot. Boken inleds med att presentera dess innehåll och upplägg och avslutas med en sedvanlig uppsummering och framtidsprognoser. Varje kapitel inleds med tydliga förväntade studieresultat (Chapter objectives: ”After completing the chapter, you should be able to:”) och avslutas med sammanfattningar och instuderingsfrågor (Review questions). Några av kapitlen innehåller dessutom intressanta och välskrivna casebeskrivningar som kan användas för gruppövningar eller som examinationsuppgifter. Kapitel 7 ser särskilt intressant ut i det sistnämnda avseendet.

Givet bokens heltäckande ambition är det svårt att hitta något innehåll som saknas men det är samtidigt denna ambition som utgör underlag för min enda men inte så obetydliga kritiska synpunkt. Jag har i några tidigare recensioner för idrottsforum.org framhärdat att det huvudsakliga problemet med många titlar i den textbook-tradition som också den här boken traderar är att de tenderar att spreta för mycket i sina syften och anslag. I strävan efter att nå en som månghövdad läsekrets som möjligt är det inte ovanligt att dylika böcker riktar sig till flera sorters läsare samtidigt, det vill säga till såväl allmänt intresserade och grundutbildningsstudenter som till forskarutbildningsstudenter och forskare. Det gäller dock inte i det här specifika fallet. Redaktörerna och förlaget är tvärtom väldigt tydliga med vilken man tänker sig vara den huvudsakliga läsekretsen –grundutbildningsstudenter (låt vara på alla nivåer). Likväl består det spretiga intrycket. Och med risk för att återigen upprepa tidigare utlåtanden tror jag att det beror på att de rent innehållsliga ambitionerna är för stora, eller i vart fall för breda.

För att förklara detta omdöme krävs en liten utvikning. Den första sport management-utbildningen på universitetsnivå etablerades så tidigt som 1966 och den första specialiserade forskningstidskriften, Journal of Sport Management, startades drygt 20 år senare (1987). Så även om redaktörerna själva skriver i bokens inledning att ”sport management has come a long way in the past 20 years” (s. 3) för att markera att det praktiska fältet utvecklats mycket på kort tid så har både det och det akademiska fältet en mycket längre bakgrundshistoria. Redaktörernas inledande ord är självfallet ändå giltiga men möjligen innehåller de samtidigt en liten och måhända långsökt förklaring till de, i mitt tycke, alltför breda ambitionerna och därmed den spretighet jag tycker mig kunna se som ett resultat av dem. Min poäng är, och jag ber om ursäkt att det tog så många rader att komma till den, att vilket kunskapsområde som helst som utvecklats under gott och väl 50 år per definition är alltför omfattande för att kunna fångas och sammanfattas med den typ av precision och djup som vi förväntar oss av det material vi kan tänka oss att använda som kurslitteratur på våra högskole- och universitetsutbildningar. För den allmänt intresserade eller för den ivrige student som snabbt vill sätta sig in i sitt kommande utbildningsområde kan en sådan här bok fungera utmärkt. Men så snart vi tänker oss att den ska kunna användas på till exempel ett sport management-program blir innehållet för ytligt och rapsodiskt.

Även om inte alla utbildningsprogram (särskilt inte utanför den engelskspråkiga kontexten) håller sig bokstavstroget till de riktlinjer för utbildningsinnehåll som redovisades inledningsvis, har de i regel som ambition att via ett helt utbildningsprogram förbereda för ett arbete inom sport management (i dess vidaste bemärkelse). Således konstruerar utbildningsanordnare vanligen en programstruktur av kurser som tillsammans ska leda fram till en samlad sport management-kompetens. Det innebär att det vanligen ges en kurs i ledarskap, en annan i organisering, en tredje i marketing och så vidare. Det ges alltså vanligen inga kurser i sport management per se. Det är i en sådan utbildningsverklighet (som jag själv befinner mig och verkar i) den här typen av böcker blir svåra att använda. Att använda hela boken som kurslitteratur på en av de kurser jag ansvarar för, ”Styrning och organisering inom idrottens område” (7.5 hp), skulle innebära att den absoluta majoriteten av innehållet skulle skjuta vid sidan om kursens förväntande studieresultat och att det därför skulle kännas svårt för mig att motivera för studenterna att köpa en hel bok för bara något eller några kapitel. För det syftet finns det dessutom mer specialiserade titlar att använda sig av, som i sin helhet fokuserar enbart till exempel organisering. Att vända på kuttingen och tänka att några kapitel kan användas på den kursen och andra kapitel kan användas på andra kurser skulle så klart råda bot på det. Problemet är då bara att respektive kapitelinnehåll är alltför tunt och ytligt för att på egen hand kunna utgöra den litteratur som behövs för att vi ska kunna hjälpa studenterna attnå det djup vi önskar. Vän av ordning invänder nu kanske och tänker att det då bara är att komplettera kapitlet med ytterligare litteratur, och det håller jag till viss del med om. Det gör vi också på många kurser. Men det är samtidigt i det ögonblicket som mycket att värdet med den här typen av titlar försvinner för mig. Måhända är det en fattig liknelse men jag skulle vilja hävda att använda en generisk bok i sport management på en sport management-utbildning blir lite grann som att använda Vigdis Bunkholdts Psykologi på psykologprogrammet eller Per-Hugo Skärvad och Jan Olssons Företagsekonomi på civilekonomprogrammet. Båda titlarna är dock alldeles utmärkta för mig som inte är så insatt i något av ämnena eller för sjuksköterskestudenten (när det gäller psykologiexemplet) som behöver en introduktion till en liten delmängd av sin utbildning.

Mitt avslutande betyg blir således något tudelat. Understanding Sport Management: International Perspectives är en alldeles utmärkt lärobok. Det gäller såväl de ingående kapitlen som det samlade intrycket. Problemet är bara att jag inte riktigt blir klar över dess användningsområde, trots att målgruppen artikulerats så tydligt.

Copyright © Josef Fahlén 2018