På fredag den 5 oktober 2018 lägger Jyri Backman fram sin avhandling i idrottsvetenskap vid Malmö universitet, Ishockeyns amerikanisering: en studie av svensk och finsk elitishockey. Det hela äger rum i Sal D 138 i Orkanen, Nordenskiöldsgatan 10 kl 13:15 och ett par timmar framöver.
Avhandlingsarbetet har bedrivits med stöd av handledarna
-
- Professor Bo Carlsson, Malmö universitet och Linnéuniversitetet,
- Docent Torbjörn Andersson, Malmö univeritet, samt
- Experthandledare Dr Tobias Stark, Linnéuniversitetet
Opponent är docent Leif Yttergren, Gymnastik- och idrottshögskolan GIH.
Betygsnämnden består av dessa ledamöter:
-
- Professor Mats Franzén, Uppsala universitet,
- Professor Trine Bille, Copenhagen Business School, samt
- Docent Janne Holmén, Uppsala universitet
Avhandlingen är utgiven av Malmö universitet och ingår i serien Malmö Studies in Sport Sciences som volym 28. Den kan hämtas ned i sin helhet här.
Abstract
The purpose of Jyri Backmans study is to compare the development of Swedish elite ice hockey with its Finnish counterpart from organizational, economic and legal perspectives based on influences initially from the North American National Hockey League (NHL) and, later, the Russian Kontinental Hockey League (KHL). Ultimately, Backman aim to increase understanding of the basic conditions for the organizational development of both Swedish and Finnish elite ice hockey from the mid-1970s to their becoming multi-million-dollar industries with transnational influences. This development is multilayered as the representatives of Swedish and Finnish elite ice hockey have implemented different organizational solutions, despite them having been situated in contexts with similar sports models and social conditions. Through the dissertation, the sports science ambition is to highlight directions, inertia and trends in the modernization and Americanization process of both Swedish and Finnish elite ice hockey.
Backman’s study is comparative, and it consists of several types of sources: printed and unprinted material from various sources, such as from the International Ice Hockey Federation, the Swedish and Finnish ice hockey federations, newspapers, magazines, literature, and research. Other sources have been interviews, talks, films and documentaries.
Backman’s study shows that elite ice hockey is a spearhead in the Americanization of Swedish and Finnish sports. Moreover, it demonstrates that the commercialization and professionalization of elite ice hockey has, in some form, led to an approach similar to that of the NHL-model, where the NHL impulses contribute to commercialization and professionalization. One explanation for this development is that there is a center-peripheral relationship within global ice hockey: ice hockey is a Canadian sport, and the NHL has a hegemonic position. However, the hegemonic position of the NHL has been challenged by the Russian KHL, a league supported by the Russian government both organizationally and financially.
The consensus tradition in Swedish sports – with the Swedish Sport Confederation as the central administration and umbrella organization for the whole of the Swedish sporting movement – has contributed to the Swedish elite ice hockey clubs remaining loyal to the homogenous Swedish sporting movement. This is reflected through the Swedish Premier League (Elitserien/since 2013 SHL) having never been a closed league and through the 51-percent rule; that is, a non-profit sport club must have a voting majority of at least 50 percent in its sport Ltd./Plc. In contrast, the representatives of Finnish elite ice hockey have formed a model closer to the NHL organization. For this reason, Finnish elite ice hockey can, according to Backman, be seen as a hybrid between the American Major League model and the European sport model, though there are major commercial features found in Swedish elite ice hockey.
The development and modernization process of both Swedish and Finnish elite ice hockey confirms that there has been a transition from small scale to large scale. However, both remain in the shade of the NHL and the KHL.
Presentation på svenska
Inför säsongen 2014/2015 lämnade Helsingforsklubben Jokerit överraskande den finska ishockeyligan (SM-liiga) och gick in i den ryskägda internationella proffsishockeyligan Kontinental Hockey League (KHL). Man var då en av Finlands i ekonomiska termer största och sportsligt mest framgångsrika ishockeyklubbar. Att idrottsklubbar på elitnivå flyttas mellan städer och länder förekommer i Nordamerika men som regel inte i länder som Finland eller Sverige. Håller något på att ske inom nordisk sport? Inom Norden har man ju vanligen talat om att vi har en gemensam och liknande sportmodell. Stämmer inte detta? Kan även svenska ishockeylag plötsligt lämna den folkkära Svenska Hockeyligan, officiellt SHL (tidigare Elitserien), för spel i den ryska ligan? Är det i själva verket så att amerikanska ideal och värderingar blivit starkare inom nordisk och europeisk sport – eller finns det en egen svensk, finsk eller europeisk sportmodell? Dessa initiala frågor är något som Jyri Backman i sin avhandling tar upp.
Ishockeyn har ställning som nationalsport i både Sverige och Finland. Historien om svensk och finsk elitishockeys transformation under senare decennier är i stor utsträckning oskriven. Inte minst saknas det studier där ländernas likheter och skillnader inom ishockeyn sätts i relation till stora samhällsprocesser såsom modernisering, amerikanisering, kommersialisering och professionalisering. Detta är ett av motiven för Backmans undersökning. Till detta kommer att man ofta lite svepande talar om en nordisk och folkrörelsebaserad idrottsmodell som något gemensamt – men frågan är om så verkligen är fallet, när en klubb som Jokerit kunnat lämna finsk elitishockey till förmån för ryska KHL. En jämförande studie av den kommersiella herrishockeyn i Sverige och Finland kan därmed bidra till nya perspektiv på – och kanske även ett ifrågasättande av – tanken på den gemensamma nordiska folkrörelsebaserade idrottsmodellen.
Syftet med avhandlingen är att jämföra och förklara utvecklingen av svensk och finsk herrelitishockey sedan 1970-talets mitt ur organisatoriska, ekonomiska och juridiska perspektiv samt utifrån de idrottsliga ideal och influenser som nordamerikanska NHL och ryska KHL representerar. Backmans idrottsvetenskapliga bidrag är att belysa och diskutera riktningar, trögheter och trender i den nordiska elitishockeyns moderniserings- och amerikaniseringsprocess.
-
-
- Följande frågeställningar har varit vägledande för Backman i arbetet:
- Hur – och varför – har Elitserien/SHL respektive SM-liiga utvecklats som de gjort avseende organisering, ekonomi och juridik sedan 1970-talets mitt?
- I vilken utsträckning har den amerikanska Major League-modellen respektive europeiska sportmodellen påverkat svensk och finsk herrelitishockeys övergripande moderniseringsprocess vad gäller organisering samt ekonomi och juridik?
-
Hur kan likheter och skillnader i den svenska respektive finska elitishockeyns inställning och förhållande till den internationella ryska proffsishockeyligan Kontinental Hockey League (KHL) förstås?
Metod/teori
Avhandlingen har en komparativ ansats. Undersökningens empiriska material bygger på flera typer av källor. Källmaterialet är stort och varierat och bygger bland annat på tryckt och otryckt material, mediekällor, intervjuer och samtal.
Den teoretiska ramen bygger utöver på resonemangen om de kulturella skillnaderna mellan Sverige och Finland på två delar: 1) förändringsprocesser som modernisering och amerikanisering samt 2) diverse sportmodeller och deras betydelse för olika aspekter av svensk och finsk ishockey.
Resultat
Backmans studie visar att ishockeyn är en spjutspets i amerikaniseringen av svensk och finsk sport. Den visar vidare att ishockeyns kommersialisering och professionalisering i någon form leder till ett närmande mot NHL-modellen, samtidigt som NHL-impulserna i sin tur bidrar till kommersialisering och professionalisering. En förklaring till denna utveckling är att det råder ett centrum-periferiförhållande inom den globala ishockeyn, då ishockeyn är en nordamerikansk sport och NHL i princip haft en hegemonisk ställning. Denna ställning har sedan utmanats av den internationella ryska proffsishockeyligan KHL, en liga som stöttas av den ryska statsledningen såväl organisatoriskt som ekonomiskt. Det är numera enligt Backman den ryska KHL-varianten som ohämmat driver på kommersialiserings- och amerikaniseringsprocessen inom elitishockeyn, med exempelvis mycket gentila spelarlöner och expansion till länder som Finland, Kazakstan, Kina, Lettland, Slovakien och Vitryssland även om klubbar från Kroatien, Tjeckien och Ukraina vid olika tidpunkter lämnat KHL.
Backmans källmaterial visar att Sverige på idrottslig nivå präglats av konsensuskaraktär. Socialdemokratins betydelse för den samhälleliga utvecklingen sedan 1930-talet och traditionen av endräktighet har – vilket etnologen Åke Daun och idrottshistorikern Jan Lindroth visat i tidigare forskning – bidragit till att Sveriges Riksidrottsförbund fått ställningen som centraladministration och paraplyorganisation för hela den samförståndsorienterade svenska idrottsrörelsen. Det finska samhällsbygget har å sin sida präglats av att landets 1900-tal varit fyllt av slitningar med inbördeskrig, som gav politisk efterverkan i idrotten, världskrig och språkkonflikt mellan svenskan och finskan. Den finska samhällsutvecklingen och dess uppbyggnad har försvårat en samsyn kring en sammanhållen idrottsrörelse. Ett idrottsligt reformarbete, med syfte att skapa en sammanhållen idrottsrörelse, pågår dock i Finland sedan 2012. Denna process är likaväl för senkommen för att kunna påverka elitishockeyns autonomi. På det samhälleliga planet har det rikare Sverige lagt grunden för att svensk ishockey i mångt och mycket legat före finsk i utvecklingen, liksom att synen på en sammanhållen idrottsrörelse där väger tyngre. Till detta hör att Svenska Ishockeyförbundet understött den finska ishockeyns utveckling, i synnerhet efter andra världskriget. Finsk ishockey har däremot sedan 1970-talet utvecklats snabbare och häftigare än svensk och fick sin stora boom under 1990-talet, i synnerhet efter landets första VM-guld 1995. Backmans material visar vidare att dess företrädare tagit till sig affärsmässigt intressanta idéer och snabbt utvecklat en sportvariant som passar finska förhållanden; en tydlig glokaliseringstrend. NHL-ifieringen av finsk elitishockey blir tydlig av dennas organisation och stängda liga, liksom bolagiseringsutvecklingen samt synen på KHL med Jokerits flytt. Glokaliseringstrenden i fråga är inte likadan inom svensk elitishockey, även om man med televisionens draghjälp under 2010-talet i ekonomiska termer dragit ifrån den finska.
Även om såväl svensk som finsk elitishockey glokaliseras har den förra större inslag av värnande av det lokala, medan den senare annamat mer av det globala. Förklaringen till den finska utvecklingen kan sökas i skillnaderna i samhälls- och idrottsutvecklingen. Den svenska idrottens konsensustradition har bidragit till att företrädarna för de svenska elitishockeyklubbarna inte brutit sig ur den homogena svenska idrottsrörelsen, liksom att supportrarnas inflytande är större i svensk sport, vilket avspeglat sig i att Elitserien/SHL aldrig varit stängd och att 51-procentsregeln existerar. Finsk elitishockeys företrädare har i stället format en seriemodell närmare NHL-modellens kännetecken. Denna kan därför i större omfattning ses som en hybrid mellan den amerikanska Major League-modellen (vilken bygger på principen om vinstmaximering) och den europeiska sportmodellen (vilken bygger på principen om nyttomaximering), även om det i svensk elitishockey finns stora kommersiella inslag.
Backmans studie visar slutligen att den amerikanska Major League-modellen blivit alltmer dominerande i sin logik inom den globala elitishockeyn. Detta framträder genom att NHL, KHL, SM-liiga och tyska DEL på rent sportsliga grunder är stängda ligor. Modellens logik har även blivit allt tydligare inom svensk elitishockey. Detta då tröskeln till SHL blir allt högre, med eliminerad direktdegradering och licenskrav. Undersökningen indikerar att företrädarna för svensk respektive finsk elitishockey tycks ta impulserna direkt från NHL i stället för ifrån varann. Man ”amerikaniseras” hellre än att ta idéer från grannen. Svensk och finsk elitishockeys omdaning, modernisering och utveckling pekar på att det visserligen skett en övergång från småskalighet till storskalighet, men att det är långt kvar till den gigantism som präglar den globala ishockeyscenen. Man är i skuggan av NHL och frånåkta av KHL.
