Bo Carlsson
Regulating Football: Commodification, Consumption and the Law (2001)
Steve Greenfield and Guy Osborn
Pluto Press. ISBN: 0-7453-1026-5
Under senare år har den europeiska fotbollen genomgått stora förändringar. Regulating Football går bakom rubrikerna för att studera den tilltagande kommersialiseringen av fotbollen (fotboll som marknad och varumärke) Genom att undersöka hur fotbollen kommit att regleras, vill författarna ställa frågan om kommersialiseringen har förfört klubbarna och rent av förstört fotbollen. Härvid undersöks spelarnas och agenternas roll, såväl som de styrande myndigheternas roll i utvecklingen. Vidare lyfter författarna fram våldet inom fotbollen, både på planen och bland publiken. Frågan är hur det allmänna rättsväsendet ska reagera, eller om FA själv kan klara av uppgiften. Rasism är ett annat tema i boken; speciellt olika ansträngningar (”The Task Force”) att bekämpa rasism på och utanför planen.
Law and Sport in Contemporary Society (2000)
Steve Greenfield och Guy Osborn, red.
Frank Cass Publishing. ISBN 0-7146-8124-5
Boken består av fjorton kapitel, skrivna av olika författare, och ger en gedigen inblick i ett antal ”juridiska” problem inom idrotten. Det första kapitlet försöker belysa rättens betydelse för idrotten. Här ställs frågor som: Boxning leder uppenbart till fysisk skada, och borde i ett juridiskt perspektiv inte existera, men trots det frodas boxningsindustrin! Varför? Har rätten ingen betydelse för idrottens ”självreglering”. Vidare, vad händer med idrotten om juridiken tar ett stadigare grepp om verksamheten. Ett annat kapitel är skrivet av Edward Grayson, Mr Sports Law, och utgör hans reflektion över att föra in juridiska resonemang i den idrottsliga kontexten. Han frågar sig ”Vad händer med sporten om polisen tar bort en spelare från planen”? I ”Taking Law an Popular Culture Seriously”, diskuterar Steve Redhead idrottens betydelse som masskultur, och dess påverkan på allmänhetens uppfattningar om rätt och fel, rättvisa och orättvisa. Det fjärde kapitlet är en summarisk redogörelse för hur idrotten har använts som en arena för protest och oordning. Här ställs frågan om och hur huliganism ska regleras. När vi kommer till kapitel 7 är temat idrottens disciplinering, Här diskuteras skillnaden mellan idrottens präktighet – åtminstone ideologiskt – och musikvärldens stökighet. Det är svårt att föreställa sig Per Elofsson som en hotellvandal a la Led Zepeline. I kapitel 11, min favorit, diskuterar David McArdle (se From Boot Money…”) idrotten som arbetsmiljö, och ställer frågan vad är domarens och funktionärernas roll när det gäller att skapa ”trygga” förutsättningar för elitidrottaren att utöva sitt professionella yrke. Andra teman i boken är Murdochs och BSkyB:s försök att köpa Manchester United. Idet sista kapitlet gör Ken Foster en reflektion över idrottens framtida reglering. Ska idrotten vara självreglerande (kulturellt kapital), ska marknadskrafterna vara vägledande eller är en politisk styrning av idrotten att föredra. Föga förvånande tycks Foster luta åt idrottens kulturella kapital.
Summa summarum: Boken ger en väldigt omfattande inblick i engelsk idrottsjuridik. Det skrapas härmed på ytan, men en något mer djupgående diskussion saknas. Boken är emellertid utmärkt som introduktion till ”Sport Law”. Läsaren behöver inte heller vara bekant med engelska rättsfall.
From Boot Money to Bosman: Football, Society and the Law
David McArdle (2000)
Cavendish Publishing. ISBN 1-85941-437-0
Boken handlar om fotbollens reglering i England. David McArdle är i grunden väldigt kritisk till FA:s förmåga att rättsligt styra den engelska fotbollens utveckling. Han menar om inte FA tar styrningen på allvar kommer det allmänna rättsväsendet att tränga in i idrotten. Med referens till Grayson: ”the law does not stop at the touchline!” Han ställer sig även kritisk till en rad rättsliga initiativ från den engelska regeringen, framför allt när det gäller dess hantering av huliganism, som McArdle menar präglas av ”moralisk panik” och ”moralisk ingenjörskonst”.
Det är tre teman som är centrala i McArdles bok: För det första ”fotboll som arbete” i kölvattnet av Bosman-domen. Här diskuteras fotbollens nya förutsättningar, vilket McArdle menar inte är ”nya förutsättningar”, eftersom det inte var speciellt svårt för UEFA att räkna ut resultatet av Bosman-domen, om de bara hade förstått fotbollens förändrade karaktär i kölvattnet av en tilltagande seriositet och professionalisering. Han diskuterar ett antal rättsfall som pekar mot Bosmandomen. För övrigt, hävdar McArdle, fotboll är i dag en ”industri”.
När fotbollen ”likställs” med arbete blir andra frågor aktuella. Fotbollens arbetsmiljö, hur regleras den? Vem är skyddsombud? Kan arbetsrätten appliceras? Kan spelarna MBL-förhandla om laguttagningen, vad med rätten till vård med barn? Lagen om anställningsskydd, gäller den?
Det andra temat i McArdles bok handlar om säkerhet och service vid fotbollsevenemang. Som en direkt effekt av en utbredd huligansim och en rad svåra katastrofer på den engelska fotbollsarenorna har engelska myndigheter utvecklat en rad program och rättsliga åtgärder för att förbättra säkerheten vid evenemangen. McArdle är något kritisk. Han menar att hanteringen av huligansim präglas av moralisk panik, och menar att om man definierar huliganism enligt 1991 års lag (The Football Offence Act) kan vi hitta 3 000 huliganincidenter under åren 1890 till första världskriget. Han menar att dessa ”skärmytslingar” mellan supportrar tillhör ”the cultural capital accumaluted by those who are familiar with the carneval that is football”. Lyckligtvis, menar McArdle, är polisen inte så panikslagen som lagstiftare.
Det tredje temat som McArdle behandlar är frågan om ansvar och skadestånd vid direkta skador (fula tacklingar) beroende antingen på illvilja eller på omdömeslöshet. Den här typen av stämningar kommer, enligt McArdle, att öka. Frågan om skadestånd och ansvar diskuteras även i relation till funktionärer. Kan en tränare bli skadeståndsskyldig för att han hetsat en grupp tonåringar (”tugga rått kött” och ”taggtråd”) eller en domare som missat en utvisning, där spelaren sedermera brutalt sparkat en motspelare? McArdle ser det inte som en omöjlighet, och menar att FA bör se över både sitt disciplinsystem och sitt försäkringssystem
Summa summarum: Boken är intressant och provokativ! Läsaren behöver inte heller vara bekant med engelska rättsfall.
Sports Law (1999)
Michael Beloff, Tim Kerr och Marie Demetriou
Hart Publishing. ISBN 1-84113-073-7
Boken är skriven av praktiserande idrottsjurister. Den första delen handlar om karaktären i idrottens reglering; dess konstitutionella status. Här behandlas idrottens disciplinsystem och olika styrande myndigheter. Därefter behandlas marknadsföring, sponsring och TV-rättigheter, som författarna ser som ett växande juridiskt problem. Boken avslutas med en presentation av rättsliga problem som hänför sig till den enskilde idrottsmannen. Det kan röra sig om kontrakt och försäljning, anställningsförhållande, skadeståndsanspråk och diskriminering. En fördel för de som inte gillar fotboll, är att presentationen har en mer generell karaktär. En begränsning för en skandinav är emellertid mängden av referenser till ”okända” engelska rättsfall!
Sports Law (1998)
Simon Gardiner, Alexandra Felix, Mark James, Roger Welch och John O’Leary
Cavendish Publishing. ISBN 1-85941-311-0
Om det fanns många engelska rättsfall i Beloff m. fl är föreliggande bok än värre, närmare 300 referenser till engelska rättsfall. Nu är dock boken väldigt omfattande, med ett omfång på 600 sidor. Deras inledning är mycket intressant. Först ett långt kapitel (75 sidor) om sportens relation till samhälle och rättssystemet. Här definieras vad som är idrott, och hur idrotten har blivit allt mer reglerad. Vidare diskuteras idrottens betydelse för övrigt samhällsliv. Dessutom finns en reflektion kring idrottens juridifiering. Därefter följer ett kapitel (75 sidor) om den engelska statens roll i regleringen av idrotten. Dessa två kapitel bygger en hel del på en läsning av tidigare publicerade artiklar eller böcker, vilket ger läsaren en gedigen bakgrund. I kapitel 3 är en presentation av regleringar riktade mot användandet av doping. I kapitel 5 och 6 ger författarna en inblick i idrottens kommersialisering och vad det har betydelse för rättens funktioner. Författarna ställer sig här tvivlande till amatörismens överlevnad. Kapitel 7 ger en ingående kunskap av spelarkontrakt och anställningsförhållanden, medan nästa kapitel diskuterar de rättsliga förutsättningarna när det gäller att avsluta eller bryta ett spelarkontrakt.
Därefter kommer tre kapitel om diskriminering och ”idrottsvåld”. Ett centralt tema är reflektionen kring idrottens självreglering i relation till behovet av en statlig (politisk) intervention i syfte att sanera idrottens ”mörka sidor”. Det sista avsnittet ägnas, som sig bör när vi talar om engelska förhållanden, om publik och säkerhetsfrågor.
Det fascinerande med boken är att den är väldigt konkret och har samtidigt en lyckad ambition att placera ”Sports Law” i relation till idrottens självreglering och dess juridifiering.
Kanske, för en skandinav, är upplevelsen att det finns för många och okända engelska rättsfall. Men för en engelsk idrottsjurist är boken säkerligen förtjänstfull. När kommer en skandinavisk motsvarighet?
Sport and the Law (1994)
Edward Grayson
Butterworths. ISBN 0406905053
När vi presenterar engelsk idrottsjuridik måste självfallet Edward Graysons bok nämnas!
Edward Grayson ”Mr Sport Law”, anses vara den som startade intresset för idrottsjuridik i Storbritannien. ”Sport and the Lawn” är även den bok som alla engelska idrottsjurister förhåller sig till.
Boken är slutsåld från förlaget. Vänd dig till ett bibliotek.
