Vad gör sporten med staden?

0

Karin Book
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö högskola


Michael P. Sam & John E. Hughson (red)
Sport in the City: Cultural Connections
153 sidor, inb.
Abingdon, Oxon: Routledge 2011 (Sport in the Global Society – Contemporary Perspectives)
ISBN 978-0-415-46656-1

När jag fick den här boken i min hand gick tankarna genast till en bok som jag frekvent använt de senaste sju åren (d v s sedan jag blev verksam inom idrottsvetenskapen), nämligen Chris Grattons och Ian Henrys Sport in the City: The Role of Sport in Economic and Social Regeneration från 2001. Det är en klassiker som fortfarande känns i högsta grad relevant och har fått få, om någon, efterföljare. Just därför tänkte jag förtjust att äntligen, nu ett decennium senare, kom efterföljaren. När jag slår upp första kapitlet i den bok jag ska recensera, alltså Sport in the City anno 2011, hänvisas det redan på första sidan till Sport and the City anno 2001. Det påtalas att:

Despite Gratton and Henry’s concluding hopes for improved output measures and better monitoring of regeneration projects, we are at something of an impasse when evaluating economic and social impacts. The promise of ‘better’ decision-making and conflict resolution through econometrics is as elusive today as it was throughout the 1980’sand 1990’s (Sam & Hughson 2011, s. 2).

Just detta är ett genomgående budskap i många av bokens kapitel; vi vet fortfarande inte hur vi ska tackla och utvärdera stora arenor, evenemang och andra idrottssatsningar. Vi kan dock konstatera att det höjts fler kritiska röster och att stadsbor blivit mer på sin vakt när det gäller storslagna satsningar.

Boken är en reproduktion av nummer 10, volym 13, av Sport in Society. Såsom ofta är fallet med denna typ av antologier har de olika kapitlen oundvikligen karaktären av artiklar. På gott och ont. Gott, eftersom författarna redogör för syfte, metod och resultat på ett vetenskapligt vedertaget sätt som lätt kan följas av den vane artikelläsaren. Ont, för att den frihet som ett bokkapitel har som inte är bunden av artikelformen kan vara tilltalande. Därtill finns inte det sammanhang, med hjälp av bland annat hänvisningar och korsreferenser, som en antologi ofta erbjuder, trots att de olika bidragen innehållsmässigt håller sig inom givna ramar. Upprinnelsen till antologin, och således även numret av Sport and Society, kom under ett symposium på temat ”Sport in the City” i Dunedin, Nya Zeeland, 2007.

Antologin har tio kapitel som behandlar olika aspekter av sport in the city. Det mest förekommande perspektivet rör byggandet av stora arenor, följt av mega-events. Nästan samtliga kapitel tar sin utgångspunkt i den ekonomiska omvandling som skett i västvärldens städer, den ökade betydelsen av service- och upplevelseindustri och kommunens roll som entreprenör snarare än välfärdsdistributör.

Kapitel ett är att betrakta som ett introduktionskapitel författat av redaktörerna Michael P. Sam och John Hughson. Här presenteras mycket kort bokens övriga bidrag.

Kapitel två, ”Cultural policy and the dynamics of stadium development”, har författats av Costas Spirou som är verksam på National-Louis University i USA. Spirou diskuterar med hjälp av fyra arenaprojekt i Chicago effekterna i de (bostads)områden där arenorna är belägna. Han vill visa på att områden behandlas olika under planerings- och utvecklingsprocessen av en arena beroende på faktorer såsom klass, ras, politiska aktörer samt hur befolkningen organiserar sig i olika intressegrupper. Detta är lovvärt, men slutsatserna blir ganska ytliga och kopplingen mellan till exempel klass och spelet bakom arenautvecklingen är ganska luddig trots att Spirou slår fast att social och ekonomisk bakgrund är av största vikt.

I kapitel tre, ”Sport and economic regeneration: a winning combination?”, gör Larissa Davies från Sheffield en genomgång av kunskapsläget (med utgångspunkt i främst brittisk litteratur) angående bevis för hur idrott påverkar stadsförnyelse (regeneration) i ekonomiska termer. Utgångspunkten är att det sedan 1980-talet funnit en växande tilltro till att idrott kan bidra positivt till urban tillväxt och utveckling. Davies (s. 29) slår fast att ”there is a lack of research relating to the economic importance of sport in urban areas, which is where much sport-related expenditure for regeneration purposes is invested”. Hon ger exempel på studier rörande sport events, professionella lag och arenor, men slutsatsen kommer inte mycket längre än till ovanstående citat, även om hon noterar att det finns mer kunskap om hur idrottsbaserade strategier påverkar vissa delar av ekonomin än andra. Kapitlet avslutas med att Davies använder London-OS 2012 som exempel.

Kapitel fyra har det fyndiga namnet ”Fitting a square stadium into a round hole: a case of deliberation and procrastination politics” och är skrivet av Michael Sam och Jay Scherer. Kapitlet handlar utifrån ett arenaperspektiv bland annat om kommunernas dubbla åtagande, och ofta svåra dilemma, där de ska balansera mellan att vara visionära/entreprenöriella och samtidigt finansiellt och offentligt ansvarsfulla och öppna gentemot invånarna – se rubriken! I detta sammanhang är public-private partnerships, som är vanliga då arenor utvecklas, intressanta att diskutera. Exempel ges från Dunedin, Nya Zeeland.

Författarna menar att akademiker bör vara mer aktiva när det gäller att komma med praktiska förslag, istället för att bara agera kritiker.

I kapitel fem, ”Policing the cyber agenda: new media technologies and recycled claims in the local stadium debate”, tar Scherer and Sam upp hur både officiella och privata aktörer använder nya medier för att skapa opinion i arenadebatten, vilket i förlängningen påverkar demokratiska processer. Författarna visar på att såväl förespråkare som motståndare mot nya arenor använder nya medier.

Kapitel sex, ”Durban’s future? Rebranding through the production/policing of event-specific spaces at the 2010 World Cup”, författat av David Roberts, är ett av de mest intressanta i boken, tycker jag. Det visar på hur (tillfälliga) lagar och strategier implementeras i samband med ett mega-event. Lagarna kan till exempel gälla hur man får bete sig på en offentlig plats och i fallet Durban formulerades det bland annat så här (s. 74):

No person shall at a Special Event or in a Public Open Space, in particular, or in any other area within the Municipality, in general, without the Approval of the Municipality – lie, sit, stand, congregate or walk so as to cause a wilful obstruction, or otherwise cause any obstruction, of any nature whatsoever in a Public Open Space.

Här finns det möjligheter för många tolkningar.

I kapitel sju, ”Civic representations of sport history: the New Zealand Sports Hall of Fame”, analyserar G.Z. Kohe fenomenet sport halls of fame och idrottsmuseer (vilka inte är synonymer även om likheter finns). Kohe betonar vikten av nostalgi och känsla, men också tendensen att endast idrottens positiva och heroiska sidor lyfts fram.

Kapitel åtta har en vid första anblick obegriplig titel: ”The Southern Man city as cultural place and Speight’s Space: locating the masculinity-sport-beer ’holy trinity’ in New Zealand”. Författare är Sarah Gee och Steve J. Jackson. Speight’s är ett bryggeri på Nya Zeeland. Med the holy trinity menas länken mellan maskulinitet, sport och öl, och manifesteringar av denna ses som ett tecken på den rådande maskulinitetskrisen. Ett viktigt kapitel, tycker jag. Dessutom gav det mig ett nytt perspektiv på arenafrågan:

Thus, when the world’s civic elite argue for the necessity of new sport stadiums and franchises amidst fears that their city might become a backwater, perhaps they are also signalling deep-seated anxieties about potential loss of a spatial ’holy trinity’ (s. 112).

I kapitel nio, ”The football-fan community as a determinant stakeholder in value co-creation”, försöker Patrizia Zagnoli och Elena Radicchi att bena upp fotbollssupportrarnas roll i utvecklingen av idrotten/fotbollen som serviceprodukt. Fotbollssupportern kan inte reduceras till en åskådare utan är ofta en viktig aktör i värdeskapandet kring klubben. Ett plus för illustrationer, men trots detta ett inte alltför inspirerande kapitel.

Kapitel tio, ”Get into the ’Groove’: travelling Otago’s super-region”, skiljer sig från övriga kapitel så till vida att de båda författarna, Hughson och Kohe, lägger fram ett planeringsförslag, inte analyserar eller diskuterar existerande eller planerade fenomen. Förslaget går ut på att genom att länka städerna Dunedin och Queenstown på Nya Zeelands sydö i en gemensam turismsatsning öka turismen och intäkterna från denna. Inspiration hämtas från Alsops SuperCity, men fokus ligger inte som i den på boende utan snarare besökare. Författarna menar att akademiker bör vara mer aktiva när det gäller att komma med praktiska förslag, istället för att bara agera kritiker.

Även om en del av de exempel och fall som används i boken är från USA och Storbritannien, vilket är vanligt i publikationer av idrottsvetenskaplig natur, dominerar inte dessa utan flera bidrag tar sin utgångspunkt i andra länder och delar världen såsom Nya Zeeland och Sydafrika. Detta är förvisso inte avgörande för innehållet men ändå uppfriskande och visar på ämnets globala relevans. Jag vill understryka att innehållet i högsta grad är aktuellt och relevant också ur ett svenskt perspektiv. Jag känner igen mig i många av de konflikter, kompromisser, trender och diskussioner som tas upp i boken, även om den svenska skalan ofta, om än inte alltid, är något mer modest. I samtliga bidrag finns en sund kritisk hållning som är nyttig för stadsplanerare och politiker världen över, och då definitivt också i Sverige. Dock är det så att jag inte tror att den som skrift tilltalar ”praktiker”, utan kapitlens artikelupplägg gör att den snarare lämpar sig för forskare och på högskolekurser.

Jag ger själv en kurs med namnet Idrottens arenor och för denna skulle boken vara utmärkt både innehållsmässigt och som ett sätt för studenterna är lära sig hantera vetenskapliga artiklar. Där finns emellertid en hake: boken kostar väldigt mycket. En annan hake är att flera av kapitlen lovar mer än de kan leverera. Syftena låter mycket intressanta och lovande, men slutsatserna är ganska vaga och tillför inte så mycket nytt. Vi är således tillbaka där vi startade; det är väldigt svårt och komplicerat att förstå effekterna av sportsatsningarna i våra städer. Vi kan peka ut konflikter och relevanta perspektiv, vilket antologins författare gör på ett utmärkt sätt, men kan tyvärr inte ge så många konkreta svar.

Boken utgör ett komplement till Sport in the City anno 2001, men inte en komplett ersättare.

Copyright @ Karin Book 2012.


Läs mer på idrottsforum.org om


Köp Sport in the City från Adlibris.se

Kjøp Sport in the City fra Adlibris.no

Køb Sport in the City fra Adlibris.dk

Buy Sport in the City from Amazon.co.uk

Buy Sport in the City from Amazon.com

 

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.