🇬🇧 In English
Hans Bolling1 & Leif Yttergren2
1 Fristående forskare; 2 Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, Stockholm
Abstract
Försommaren 1972 tog 69 kvinnor examen från Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm och fick därmed den prestigefyllda titeln gymnastikdirektör. Syftet med denna artikel är att analysera dessa kvinnors yrkeskarriärer. Detta görs med hjälp av en kollektivbiografisk analys av de 43 kvinnor som besvarade enkäten. Ambitionen har också varit att jämföra resultaten från tidigare studier av de kvinnliga gymnastikdirektörer som tog examen från Gymnastiska centralinstitutet 1893 och 1932.
När det gäller ålder och geografiskt ursprung skilde sig inte kvinnorna som tog examen 1972 på något signifikant sätt från sina föregångare. De skilde sig dock från dem i flera andra avseenden, bland annat social bakgrund. Fram till mitten av 1900-talet hade utbildningen till gymnastikdirektör varit för elitens döttrar. I början av 1970-talet var det en utbildning för unga och ambitiösa kvinnor från en bredare social bakgrund med karriärambitioner. Det kan ses som ett resultat av välfärdsstatens satsning på 1960-talet att tillgängliggöra högre utbildning för alla samhällsklasser.
De kunde också, till skillnad från sina föregångare, göra karriär även efter giftermål och familjebildning tack vare en utbyggd kommunal barnomsorg. Flera vidareutbildade sig och lämnade därmed gymnastikläraryrket för andra mer attraktiva yrkeskarriärer. Vissa var dock trogna sitt yrke i decennier trots att det tappat i status över tid och att arbetsmiljön försämrats.
Om författarna
HANS BOLLING är doktor i historia och fristående forskare. Hans forskningsintresse berör idrott och historia i bred bemärkelse, från lokala idrottsföreningar och fysisk fostran till de ekonomiska och social betydelserna av idrottens globala megaevenemang. Bolling har under senare tid publicerat bl.a. AIK:s ishockey 100 år: Boken om AIK ishockey 1921-2020 (Idrottsförlaget, 2020) i samarbete med Anders Johrén; Sport och Sápmi utställning och katalog: Riksidrottsmuseet, 2019; ”Centralföreningen och frågan om ett svenskt idrottsmuseum”, Blå Boken 2019; ”Gymnastik i Göteborg”, i Idrott: 100 år i Göteborg (Carlssons, 2019); ”Tävlingsidrott och folkhälsa – en anomali eller en naturlig kombination?” i Idrottens samhällsnytta: En vetenskaplig översikt av idrottsrörelsens mervärden för individ och samhälle, Riksidrottsförbundet. 2017; “Paralympics väg mot olympisk status”, idrottsforskning.se, 2016; “Swedish Gymnastics for Export: A Study of the Professional Careers and Lives of Swedish Female Gymnastic Directors 1893–1933”, International Journal of the History of Sport (med Leif Yttergren, 2015); “Kvinnor, karriär och familj: En studie av svenska kvinnliga gymnastikdirektörer yrkeskarriärer och livsöden kring sekelskiftet 1900”, Historisk Tidskrift (med Leif Yttergren, 2016); “Kvinnorna i Stockholm-OS 1912 Gymnastikkvinnornas kamp för plats i det offentliga fysiska rummet”, Idrott, historia och samhälle (med Leif Yttergren, 2016).
LEIF YTTERGREN är docent och lektor vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm. Hans forskning har främst berört de olympiska spelens historia, särskilt Stockholmsolympiaden 1912 har analyserats, men även traditionell idrott med inriktning på den gutniska idrotten på Gotland. Yttergren har även publicerat studier kring skid- och friidrottshistoria, inriktning mot dessa idrotters träning och hur den förändrats över tid. För närvarande studeras i ett stort projekt de kvinnliga idrottslärarnas livsöden och yrkeskarriärer 1890–2020.
Läs mer på idrottsforum.org om…
- skolidrott och idrottspedagogik
- idrottshistoria
- kön, genus och idrott
- svensk idrott, idrottspolitik och idrottsforskning
