ISSN 1652–7224  ::  Publicerad den 12 oktober 2011
Klicka här om du vill se och ladda ner artikeln som en utskriftsvänlig pdf-fil
Läs mer om idrottskritik på idrottsforum.org
Läs mer om svensk idrott, idrottspolitik och idrottsforskning på idrottsforum.org

Languages on this page:

Idrott för utveckling och fred – en litteraturöversikt



Niklas Hafen
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö högskola




Vad är det som försvårar eller hindrar utvecklingen mot ekonomiskt välstånd och demokrati i utvecklingsländer, till exempel i Afrika? Det är en stor och komplicerad fråga, en fråga med många svar – och svaren varierar naturligtvis beroende på vem man frågar. Grundläggande i problematiken är enligt samstämmiga forskare den afrikanska kontinentens koloniala historia, som förvrängt och försvårat en naturlig utveckling av de afrikanska samhällena genom framtvingade statsbildningar som saknade demografisk förankring. Konsekvenserna av detta ligger bakom de flesta av de olika konkreta problem som länderna söder om Sahara står inför. Fattigdomen är utbredd, en stor andel av befolkningen bär på hiv-viruset, utbildningsnivån är låg. Staten är som regel antingen svag eller maktfullkomlig – demokrati är en bristvara. Samhällena präglas av avsaknaden av sociala och demokratiska institutioner, av en liten, outvecklad och maktlös medelklass, och av korruption på alla nivåer. Såväl inom som mellan afrikanska stater råder instabilitet, med plötsligt uppblossande stridigheter eller långvariga konflikter. De geografiska och ekologiska förutsättningarna är svårbemästrade. Den ekonomiska utvecklingen som på sina håll uppvisar kraftiga tillväxttal, men kännetecknas av rovkapitalism, har inte inneburit välstånd för folket på grund av ledares maktfullkomlighet, korruption och avsaknad av sociala och demokratiska ambitioner. Situationen i de här länderna utmärks, med vissa undantag och en del variation, av brist på social sammanhållning och gemensam färdriktning som tillsammans med alla övriga svårigheter är förödande för kampen mot fattigdom, sjukdom och underutveckling.

Den rika världen baserar till inte ringa del sitt välstånd på en långvarig exploatering av tredje världen; först genom kolonisering och slavhandel, på senare tid genom till exempel orättfärdiga handelsavtal. I den andra riktningen har det som en gång kallades u-hjälp och numera betecknas bistånd gått. Den rika världen har genom olika så kallade biståndsprojekt pumpat in stora summor pengar i den tredje världen, och kanske främst i Afrika, i syfte att döva samveten i norr och sätta fart på utvecklingen i söder. Detta har till största delen misslyckats; effekterna har varit begränsade och i värsta fall helt uteblivit. Biståndspengarna har istället berikat och beväpnat maktens män. Frågan är då, mera konkret: Hur ska man komma till rätta med problemen i Afrique Noir, Afrika söder om Sahara, med fattigdom och svält, väpnade konflikter och underutveckling?  Svaret lyder numera allt oftare: Med hjälp av idrotten! – och det man vanligen avser är västvärldens traditionella idrottskultur. Tanken är väl på ett plan inte så främmande; redan under kolonisationen av Afrika använde kolonialmakterna fysisk fostran och idrott som ett sätt att stärka greppet över de främmande folken, på likartat sätt som religionen användes – och ibland gick de hand i hand, vilket illustreras av den viktorianska rörelsen Muscular Christianity. Och idrott och fysisk aktivitet rankas, som Niklas Hafen inledningsvis konstaterar i sin litteraturöversikt om idrott för utveckling och fred, högt som panacé mot alla tänkbara samhälleliga dysfunktioner, som övervikt och fetma och allehanda andra livsstilssjukdomar, och till och med ungdomsbrottslighet. Och möjligen skulle en på basplanet inplanterad idrottsrörelse kunna bidra till att stärka sammanhållningen i de drabbade länderna. Hafen har tidigare undersökt hur idrottsprojektet Open Fun Football Schools fungerar i konfliktdrabbade länder, och i sin nya artikel studerar han synen på idrottens potential som utvecklingskatalysator i ett antal internationella vetenskapliga artiklar.



Inledning

Problemformulering

Idrott och fysisk aktivitet är ständigt i ropet när det handlar om att åtgärda olika samhällsproblem, såväl i Sverige som i resten av världen. Ohälsa i form av övervikt och fetma ska åtgärdas med fysisk aktivitet på recept[1] och ökade resurser för idrott och hälsa i skolan.[2] Den föreningsbaserade idrotten anses hålla besvärliga ungdomar i schack och socialisera dem till skötsamma och ansvarsfulla samhällsmedborgare.[3] Vidare satsas stora pengar på svensk föreningsidrott[4] och detsamma gäller för de flesta länder i väst. Att använda idrott som en katalysator för såväl människors som samhällens välbefinnande, vilket ovanstående exempel illustrerar, kan i många avseenden anses trivialt, inte minst eftersom det ofta handlar om typiska ”i-landsproblem”. Det som emellertid har blivit en ny trend ifråga om synen på idrott och dess presumtiva samhällsnytta är hur dagens i-länder börjat intressera sig för idrottens potential som katalysator för social utveckling även i andra delar av världen. Som ett resultat av detta har elitidrottare, nationella och internationella idrottsförbund, statliga och icke-statliga organisationer, universitet och högskolor, kommersiella företag och filantroper initierat olika former av idrottsbaserade hjälpprogram, främst i tredje världen, men även i utsatta delar av den första.[5] Detta kan illustreras med projekt där idrott används för att skapa medvetenhet kring HIV/AIDS i afrikanska samhällen[6], lyfta människor ut fattigdom och hemlöshet[7] samt överbrygga polarisering mellan olika folkgrupper i länder som präglats av krig och etniska konflikter.[8] Vid en första anblick kan dessa initiativ te sig både nobla och legitima, inte minst eftersom ambitionen är att generera olika former av positiva samhällseffekter vilka sträcker sig bortom själva idrottsutövandet. Det finns emellertid anledning att granska västvärldens syn på idrott och dess tilltänkta samhällsnytta runt om i världen med kritiska ögon. En förklaring är att västvärldens syn på idrott och dess presumtiva samhällsnytta kan spåras tillbaka till den europeiska kolonialismen och hur idrott under denna tidsperiod användes som ett effektivt medel av kolonisatörerna för att befästa sin makt och införliva den egna kulturens värderingar och normer i kolonialbefolkningen.[9] Från denna utgångspunkt skulle västvärldens syn på idrott och utveckling således kunna betraktas som en form av kulturell imperialism där en specifik kulturs idrottssyn görs överordnad, med rätt att spridas till resten av världen. Den goda tron på idrott skulle följaktligen kunna betraktas som en västerländsk konstruktion vilken inte helt oproblematiskt appliceras inom diverse idrottsliga hjälpprogram idag. Denna aspekt på idrott och social utveckling måste lyftas fram och problematiseras eftersom synen på idrott och dess tilltänkta samhällsnytta i högsta grad är kulturellt betingad.

Denna text avser inte att bedöma huruvida den postkoloniala idrottskritiken är befogad eller ej. Det är dock, utifrån ovanstående resonemang, intressant att problematisera idrottens tilltänkta samhällsnytta och epitet som universalmedel för alla världens problem, inte minst eftersom det är västvärldens forna kolonialmakter som gått i bräschen för denna utveckling.[10] Mot den bakgrunden känns det således relevant att problematisera hur idrott används inom olika former av internationella hjälpprogram med förhoppningen att den ska generera samhällseffekter som sträcker sig bortom själva idrottsutövandet. Vad är det egentligen idrotten avser att utveckla? Vem ska utvecklas och vad eller vem uppfattas som ett ”problem”? Dessa frågeställningar väcker viktiga tankegångar och vidgar, enligt min mening, perspektivet för hur merparten av dagens internationella idrottsliga hjälpprogram de facto skulle kunna länkas samman med såväl postkolonialism som kulturell imperialism, framförallt ifråga om västvärldens dominans och globala inflytande när synen på idrottens presumtiva samhällsnytta diskuteras.

Idrottsprojektet Open Fun Football Schools

Utifrån föreliggande resonemang kan min egen magisteruppsats nämnas. Studien handlar om det idrottsliga projektet Open Fun Football Schools i Skopje, Makedonien.[11] Projektet syftar till att överbrygga polariseringen mellan makedonier och albaner i landet sedan upplösandet av det forna Jugoslavien genom att ge barn och ungdomar möjlighet att spela fotboll och ha roligt tillsammans. Projektet drivs av den danska icke-statliga organisationen Cross Cultures Project Association (CCPA). Inspiration hämtas från den skandinaviska idrottsmodellen[12] där ett starkt lokal fokus, demokratiska principer, ideell arbete, föräldraengagemang och ”idrott åt alla” utgör grundläggande förutsättningar för verksamheten.[13] Min studie visade att idrotten i sig inte är något universalmedel för att skapa fred, demokrati och försoning mellan makedonier och albaner, men att idrott, och i det här fallet fotboll, trots allt kan betraktas som ett tämligen effektivt medel för att skapa glädje bland deltagarna och på sikt stävja de etniska motsättningarna i landet.

Trots att Open Fun Football Schools[14] har ett angeläget syfte att verka för fred och integration känns det, enligt min mening, angeläget att problematisera det faktum att en i många avseenden framgångsrik skandinavisk idrottsmodell i detta fall förväntas generera positiva samhällseffekter i utomskandinaviska länder med vitt skilda kulturer och förhållningssätt gentemot idrott som samhällsinstitution. Oavsett vad ambitionen med olika idrottsliga hjälpprogram, till stor del initierade av länder i väst, än är, har samtliga en positiv grundinställning till idrottens samhällsnytta gemensamt vilket i allra högsta grad skulle kunna relateras till en form av kulturell imperialism. Denna koppling känns särskilt relevant att lyfta fram då Open Fun Football Schools, i likhet med många andra idrottsliga hjälpprogram i västerländsk regi, bedrivs i andra delar av världen, inom andra kulturella kontexter och inom länder som generellt anses präglas av en lägre utvecklingsgrad. Att använda idrott som ett medel att generera positiva samhällseffekter som sträcker sig bortom själva idrottsutövandet kan således både hyllas och kritiseras. Det viktiga är emellertid att debatten kring idrott och utveckling nyanseras och att västvärldens propagerande för idrottens presumtiva samhällsnytta, framförallt i tredje världen, beaktas utifrån olika perspektiv.

Trots att min ursprungstanke varit att granska idrottens potential som en katalysator för demokrati i före detta krigshärjade länder har jag successivt, inte minst utifrån ovan redovisade tankegångar, kommit att intressera mig mer för hur olika diskurser kopplade till synen på idrott och dess förmodade samhällsnytta runt om i världen ser ut. I denna ambition ligger att skapa ökad förståelse för, och att problematisera, den i många fall goda tro på idrott som till stora delar genomsyrar dagens internationella hjälpprogram med idrottslig inriktning. Mot denna bakgrund utgör denna text en översikt av det framväxande forskningsfältet Sport for Development and Peace. Syftet är att utkristallisera de mest framträdande diskurserna ifråga om hur västvärldens syn på idrott och utveckling i olika delar av världen kan ses och förstås.

Litteraturöversikt

Merparten av den forskning som jag har tagit del av rörande idrott och social utveckling i olika delar av världen, främst i den tredje, utgår från Förenta Nationernas strategidokument Millenium Development Goals (hädanefter benämnda som antingen milleniemål eller milleniedeklaration) från år 2000.[15] I detta dokument lyfts idrott fram som ett effektivt verktyg för allt från fattigdomsbekämpning till utbildning, hälsa, fred, mänskliga rättigheter och demokrati. Målen, vilka samtliga av Förenta Nationernas medlemsstater ställt sig bakom, ska dessutom vara uppnådda redan år 2015.[16] Att merparten av tillgänglig forskning tar sin utgångspunkt i milleniemålen har, på ett tämligen intressant och smidigt sätt, möjliggjort för mig att jämföra lästa artiklar och analysera olika förhållningssätt ifråga om hur västvärldens syn på idrottens samhällsnytta runt om i världen kan ses och förstås. De mest framträdande mönstren som uppenbarar sig är å ena sidan en tämligen praktiknära forskning, som tenderar att förespråka ett ganska okritiskt förhållningssätt till idrott och som således har en tendens att överdriva dess positiva samhällseffekter. Det är här som återkopplingen, och i sin tur tilltron, till milleniemålen är som tydligast.[17] Å andra sidan, och som en påtaglig kontrast, framträder en motsatt och kritisk forskningstradition som ihärdigt problematiserar västvärldens koloniala och kulturellt imperialistiska syn på idrott och utveckling. Här ifrågasätts den av Förenta Nationerna skapade och i många avseenden gängse diskursen om idrott som universalmedel för alla världens problem med milleniedeklarationen som främsta referensram. Det är även här som genusaspekten ifråga om att problematisera idrottens maskulina kodning är som mest påtaglig.[18] Detta ska emellertid ses i ljuset av att diskussioner kopplade till genus i stort sett lyser med sin frånvaro i merparten av granskade artiklar. Idrottens potential som katalysator för jämlikhet mellan könen diskuteras dock tämligen frekvent inom den praktikorienterade forskningen med Förenta Nationerna, Norges Olympiska Kommitté och forskningsinstitutet Swiss Academy for Development som tydliga exempel. Dessvärre ges inget större utrymme åt att diskutera på vilket sätt idrotten skulle kunna främja ökad jämställdhet eller hur idrottens påtagliga maskulina kodning skulle kunna bidra till ökad tolerans mellan könen. Uppfattningen om att idrott skulle kunna främja ökad jämställdhet tål att kritiskt granskas, inte minst eftersom få samhällssektorer är så polariserade ifråga om synen på manligt respektive kvinnligt som idrotten är.

Internationell forskningsöversikt

Med utgångspunkt i att milleniemålen antogs år 2000 av Förenta Nationernas samtliga medlemsländer, och att merparten av de vetenskapliga artiklar jag tagit del av hänvisar till dessa, valde jag att söka artiklar författade inom tidsintervallet år 2000-2011. Detta tillvägagångsätt, menar jag, bidrar dels till att legitimera min avgränsning, inte minst ifråga om aktualitet, men hjälper även till att synliggöra en ny trend inom såväl forskningsområdet för idrott och social utveckling som Sport for Development and Peace utifrån de framarbetade målens tillkomst vid sekelskiftet.

För att söka relevanta artiklar har jag använt mig av följande databaser; ASSIA (Applied Social Sciences Index and Abstracts), CSA, EBSCO, Google Scholar, Informaworld Taylor & Francis, LibHub, psycINFO, SAGE Journals Online, Sociological Abstracts och SPORTDiscus. Sammanlagt har jag gått igenom 35 artiklar från 12 olika tidskrifter. Utifrån sökningen i databaserna har följande tidskrifter valts ut för granskning: International Review for the Sociology of Sport, Sport in Society, Soccer and Society, Sociology of Sport Journal, Journal of Sport and Social Issues, Sport Tourism, Social Compass, International Journal of Sport Policy, Journal of Adventure Education and Outdoor Learning, Sport, Ethics and Philosophy, European Sport Management Quarterly och Culture, Sport, Society.[19]


Tabell 1 Artiklar efter ursprungsland

Land

Antal

Storbritannien

12

Kanada

4

Australien

4

Schweiz

4

Sydafrika

3

USA

2

Tyskland

1

Nya Zeeland

1

Holland

1

Norge

1

Danmark

1

Italien

1


Större delen av de artiklar[20] som jag har tagit del av, vilket framgår av figuren ovan, är författade av forskare från Storbritannien. Därefter utmärker sig Kanada, Australien och Schweiz följt av Sydafrika och USA. Andra länder som finns representerade är Nya Zeeland, Italien, Tyskland, Holland, Norge och Danmark. Anmärkningsvärt är att svensk forskning som tangerar forskningsfältet Sport for Development and Peace lyser med sin frånvaro, inte minst eftersom såväl Danmark som Norge finns representerade.[21] Vidare ska tilläggas att en del av de granskade artiklarna är författade av samma forskare vilket delvis förklarar Storbritanniens framträdande position.


Tabell 1 Artiklar efter vetenskaplig disciplin

Disciplin

Antal

Idrottsvetenskap

16

Sociologi

9

Juridik

2

Statsvetenskap

2

Teknologi

1

Biomedicin

1

Övrigt[22]

4


Större delen av artiklarna, vilket framgår av figuren ovan, tillhör det idrottsvetenskapliga forskningsfältet. För att tydliggöra för läsaren vad som avses med idrottsvetenskap kan jag tillägga att alla vetenskapliga discipliner som inbegriper idrott på ett eller annat sätt, allt från praktiknära discipliner som idrott och fysisk bildning samt friluftsliv till samhällsteoretisk idrottsvetenskap och renodlad sport management, har kategoriserats under en och samma disciplin av praktiska skäl. Efter idrottsvetenskap utmärker sig sociologi som näst största vetenskapliga disciplin följt av statsvetenskap och juridik. Andra vetenskapliga discipliner som finns representerade är teknik och biomedicin. Anmärkningsvärt är att såväl Förenta Nationerna, Norges Olympiska Kommitté samt Swiss Academy for Development finns representerade bland angivna discipliner vilket kan återkopplas till ett av de två vetenskapliga förhållningssätt som jag inledningsvis redogjorde för och som, utifrån institutionernas praktiknära positionering, ger uttryck för ett påtagligt okritiskt förhållningssätt gentemot idrott och dess samhällsnytta runt om i världen.[23]

Utifrån samtliga artiklar och beroende på vilka vetenskapliga discipliner som åsyftas har fyra stycken framträdande diskurser kring västvärldens syn på idrott och social utveckling, främst i tredje världen, utkristalliserats. I detta sammanhang framträder i första hand den av Förenta Nationerna skapade, och i många avseenden gängse, diskursen om idrottens samhällsnytta utifrån milleniedeklarationens framarbetade mål. Det är främst den praktikorienterade forskningen som ryms inom ramen för denna diskurs och med anledning av dess starka förankring i globala biståndsfrågor anser jag att ett filantropiskt perspektiv skulle kunna anläggas för att tydliggöra denna. I andra hand framträder den del av forskningen som ihärdigt problematiserar västvärldens syn på idrott och social utveckling i olika delar av världen. De tre mest påtagliga, och därtill mest kritiska, diskurserna i detta avseende är 1) kopplingen mellan idrott, social utveckling och postkolonialism 2) kopplingen mellan idrott, social utveckling och kulturell imperialism samt 3) kopplingen mellan idrott, social utveckling och nyliberalism.[24]

Diskurser inom fältet
Sport for Development and Peace

Den filantropiska diskursen

Med utgångspunkt i Förenta Nationernas framarbetade milleniemål ger merparten av den filantropiska forskningsinriktningen vid handen att idrottens roll inom det globala arbetet kring utveckling och sociala frågor, främst i tredje världen, är av stor betydelse. I denna betydelse ligger framförallt idrottens informella karaktär och förmåga att integreras inom ett brett spektrum av sociala kontexter vilket anses stämma väl överens med hur de uppsatta milleniemålen ska kunna nås.[25] Mest signifikant för den filantropiska forskningen är dess deskriptiva karaktär ifråga om att kartlägga och lovorda olika idrottsliga hjälpprogram runt om i världen. Detta skulle kunna ses som både en manifestation för tron på idrott som universalmedel för alla världens problem, och ett sätt att legitimera milleniedeklarationens praktiska tillämpning utifrån ett idrottsligt perspektiv.[26] Det som framförallt lyfts fram i detta sammanhang, och som skulle kunna sägas vara mest signifikativt för den forskning som tangerar idrottens roll inom internationellt fredsarbete, är dels idrottens gränslösa karaktär dels dess förmåga att generera såväl upplevelser av glädje som värdefulla sociala nätverk för dess utövare. Med utgångspunkt i detta resonemang anses idrotten framförallt tillhandahålla goda möjligheter för såväl glädjefulla som informella möten mellan antagonistiska samhällsgrupper där deltagarna ges möjlighet att distansera sig från en, i många avseenden, otrygg och konfliktfylld tillvaro.[27]

Ett annat återkommande tema inom den filantropiska forskningsinriktningen med fokus på internationellt fredsarbete är idrottens demokratiska karaktär ifråga om att lära sina utövare kommunicera och samarbeta utifrån gemensamt uppsatta mål. I detta sammanhang betonas även vikten av idrottens fysiska natur och hur människor genom denna lär sig bejaka såväl positiva som negativa känsloyttringar med kroppen, en aspekt som vanligtvis inte ges något större utrymme när idrottens presumtiva samhällseffekter i krigsdrabbade samhällen diskuteras.[28] Merparten av företrädare för det filantropiska perspektivet menar även att idrotten kan ses som en tämligen effektiv katalysator för skapandet av nya grupptillhörigheter vilka skulle kunna bidra till att överbrygga den polarisering som ofta gör sig gällande i länder som drabbats av krig och etniska konflikter. Det som framförallt lyfts fram i detta avseende är tron på att sociala barriärer mellan människor kan överbryggas om man lyckas hitta andra vägar för social gemenskap som inte är påverkade av exempelvis etnisk härkomst eller religiös uppfattning. Idrott kan således sägas spela en viktig roll i denna process eftersom den anses ge upphov till nya former av gemenskaper och känslor av tillhörighet bland dess utövare.[29]

Lika väl som idrotten kan ge upphov till glädjefulla möten och överbrygga polarisering mellan människor utifrån dess gränslösa karaktär, bör dess paradoxala natur lyftas fram för vidare diskussion. Några aspekter att belysa i detta avseende skulle kunna vara idrottens särskiljande karaktär ifråga om att ge upphov till tankegångar baserade på ”vi” och ”de” men även utifrån att vara en aktivitet främst förbehållen pojkar och män. Idrottens paradoxala natur skulle även kunna belysas med utgångspunkt i att idrott ofta handlar om att utse vinnare respektive förlorare. En relevant fråga i sammanhanget är således på vilket sätt denna uppdelning främjar idrottsliga hjälpprogram att verka för fred genom att överbrygga polariserade samhällen. Skulle inte idrottens fundament kring tävling och prestation snarare kunna sägas ge upphov till ökad polarisering och spänning mellan dess utövare?

Postkolonialism

Med utgångspunkt i milleniemålen finns det anledning att granska begreppet utveckling närmare. Stora delar av den postkoloniala forskningsinriktningen menar att västvärldens syn på idrott som en katalysator för social utveckling i tredje världen härstammar från funktionalismen som teoretisk skolbildning, det vill säga tanken att positiva effekter inom en samhällssektor, i det här fallet idrottssektorn, även medför positiva effekter på andra sektorer i samhället.[30] Mot denna bakgrund, och utifrån den befintliga forskningen, framträder således ett tydligt mönster gällande västvärldens syn på idrott och vilka positiva effekter denna kan tänkas generera i samhällen med generellt lägre utvecklingsgrad. Bland annat ger forskningen uttryck för att västvärldens syn på idrottens samhällsnytta i tredje världen har modifierats under årens gång. Detta kan illustreras genom att idrottsliga hjälpprograms ursprungliga fokusering av att utveckla idrottsrörelsen som sådan förändrats till att i större utsträckning betona idrottens förmåga att generera samhällseffekter som sträcker sig bortom själva idrottsutövandet. Med denna utgångspunkt skulle västvärldens syn på idrott som en katalysator för social utveckling i tredje världen således kunna sägas ha ändrat karaktär från sport development till sport for development.[31]

Enligt företrädare för det postkoloniala synsättet använde västvärlden under kolonialtiden idrotten som exportvara i syfte att civilisera lägre stående kulturer, men även för att befästa sin makt och stärka den egna kulturens normer och värderingar.[32] Mot denna bakgrund hävdar de följaktligen att flera av dagens idrottsliga hjälpprogram i tredje världen genomsyras av påtagliga postkoloniala undertoner.[33] Vidare menar flera forskare att de imperialistiska staternas, i synnerhet Storbritanniens, syn på utveckling under kolonialtiden lade grunden för den diskurs som idag genomsyrar det internationella arbetet kring idrotts- och utvecklingsfrågor i tredje världen. I synnerhet milleniedeklarationen har kommit att manifestera denna diskurs genom olika policydokument, däribland Sport for Development and Peace; Towards Achieving the Millenium Development Goals.[34] Utifrån dessa tankegångar är det följaktligen västvärldens syn på utveckling som utgör normen ifråga om hur internationella idrottsliga hjälpprogram konstrueras och genomförs. [35] Mot denna bakgrund är det således inte särskilt avlägset att tänka sig att rörelsen kopplad till idrott och utveckling i tredje världen på många sätt kan relateras till de diskurser om utveckling som präglade kolonialtiden, men att den tydliga fokuseringen av idrott legitimerar denna rörelse eftersom idrott ofta anses apolitiskt och där leken och det glädjefulla följaktligen hamnar i blickfånget.

Det är även möjligt att anlägga ett postkolonialt perspektiv på de moderna olympiska spelens framväxt. Internationella Olympiska Kommittén gick tidigt i bräschen för idrott och de positiva samhällseffekter idrotten kunde tänkas generera på det omgivande samhället, speciellt i de samhällen som ansågs mindre utvecklade och mindre civiliserade. Som exempel propagerade Pierre de Coubertin för idrottens civiliserande egenskaper med avseende på Frankrikes kolonisering av stora delar av den afrikanska kontinenten. Idrott ansågs således redan på den här tiden som civiliserande och utvecklande för både människor och samhällen.[36] En annan koppling mellan synen på idrottens samhällsnytta och postkolonialism är forna kolonisatörer och vart i världen olika idrottsliga hjälpprogram genomförs idag. Detta kan illustreras genom flertalet aktuella projekt i idrottslig anda, initierade av såväl brittiska som franska organisationer, i länder på den afrikanska kontinenten som tidigare varit kolonier. Mot denna bakgrund skulle man således kunna hävda att flera av dagens idrottsliga hjälpprogram i icke-statliga organisationers regi är ett sätt för forna kolonialmakter att vidmakthålla sitt inflytande över tidigare kolonier.[37]

Enligt det postkoloniala perspektivet har flera av dagens icke-statliga organisationers idrottsliga hjälpprogram även blivit ett sätt för forna kolonialmakter att tävla med varandra ifråga om hur många länder organisationerna är verksamma inom. Som Richard Giulianotti lite provokativt ger uttryck för skulle merparten av dagens icke-statliga organisationer med idrottslig förankring därmed kunna sägas syssla med världsherravälde ifråga om att ”sätta sitt lands flagga på kartan” och att denna ambition, tråkigt nog, verkar ha större betydelse än att faktiskt utveckla de samhällen inom vilka organisationerna är verksamma.[38] Man kan således fråga sig om det är organisationernas eller de specifika ländernas intressen som är av störst betydelse och som utgör incitament för engagemanget.

Kulturell imperialism

Om ett tydligt samband har utkristalliserats mellan västvärldens syn på idrottens samhällsnytta i tredje världen och postkolonialism, har även kopplingen till kulturell imperialism varit ett återkommande tema i forskningen. Merparten av artiklarna ger vid handen att många av dagens idrottsliga hjälpprogram i syfte att generera positiva samhällseffekter på det omgivande samhället, främst i tredje världen, genomsyras av västvärldens moderna idrotter vilket kan ses som en kvarleva från kolonialtiden.[39] Det som framförallt lyfts fram är västvärldens missionering av idrott under denna tid och hur kolonisatörerna använde idrott för att införliva den egna kulturen och därigenom stärka sina positioner gentemot lokala krafter. Flera forskare drar även paralleller till kristna missionärer och hur dessa under kolonialtiden, med hjälp av idrott, spred det västerländska idealet, muscular christianity[40], där den kristna tron, en vältränad kropp och karaktärsdaning hamnade i förgrunden. Denna export av religiöst förankrad idrott benämns i forskningen som ett ”cultural genocide” och åsyftar, precis som de engelska orden beskriver, ett kulturellt folkmord i syfte att upprätthålla kolonisatörernas egna kulturers särställning och dominans. Att västerländska idrotter som kulturella företeelser haft en överordnad position gentemot lokala traditioner har således banat vägen för forna kolonialmakter att upprätthålla sitt inflytande över resten av världen, något som alltså gör sig gällande än idag utifrån hur merparten av idrottsliga hjälpprogram är utformade.[41]

En annan aspekt på kulturell imperialism är hur synen på idrott och mänskliga rättigheter, med utgångspunkt i de framarbetade milleniemålen, genomsyrar merparten av dagens idrottsliga hjälpprogram. Det som framförallt lyfts fram som ett problem i detta avseende är västvärldens syn på mänskliga rättigheter och hur detta ideal förväntas ha universell täckning trots att världen består av mängder av olika kulturer, vilka i sin tur tillskriver detta begrepp olika betydelser.[42] Mot denna bakgrund menar en del forskare således att idrottsliga hjälpprogram i västerländsk regi bör betraktas med kritiska ögon, inte minst med tanke på västvärldens kolonialistiska historia och exploatering av tredje världen. Lite provokativt skulle det även kunna hävdas att de västeuropeiska kolonialmakterna först förslavade tredje världen och sög ur alla resurser, och när kolonialisterna inte längre kunde upprätthålla sin dominans lanserades deklarationen om mänskliga rättigheter. Synen på mänskliga rättigheter och detta ideals förkroppsligande genom idrott, allt i enlighet med riktlinjerna för milleniemålen, har således en tydlig underton av kulturell imperialism eftersom västvärlden tar för givet att detta ideal ska omfamnas och accepteras över hela världen. Mot denna bakgrund, och enligt forskarna Richard Giulianotti och Cora Burnett, finns det därför all anledning att inta ett kritiskt förhållningssätt gentemot idrottsliga hjälpprogram vilka initieras av västerländska länder och som vidare legitimerar sin verksamhet genom att betona vikten av mänskliga rättigheter, inte minst eftersom detta ideal i allra högsta grad skulle kunna sägas vara en västerländsk konstruktion.[43] En intressant fråga att ställa i sammanhanget är följaktligen vems intressens som tillgodoses och hur maktförhållandet mellan den som hjälper och den som blir hjälpt ser ut. På vilka sätt skulle människors tillgång till västerländsk idrott kunna ses som en mänsklig rättighet och vilka implikationer kan tänkas uppstå när detta ideal utgör normen och således förväntas ha universell täckning trots kulturella skillnader?

Nyliberalism

För att skapa ökad förståelse för hur västvärlden kommit att se på idrott och dess presumtiva samhällsnytta i tredje världen krävs en historisk tillbakablick där begreppet utveckling och dess praktiska tillämpning kan studeras närmare. Mot denna bakgrund lägger merparten av den studerade forskningen stor vikt vid att diskutera begreppet developmentalism vilket syftar på den så kallade trumandoktrinen[44] efter andra världskriget ifråga om att hjälpa tredje världen med bistånd och investeringar, allt med avsikten att denna del av världen skulle utvecklas och uppnå samma sociala status som västvärlden.[45] I detta sammanhang kom således en bild av länderna i tredje världen som mindre utvecklade och mer primitiva att utvecklas, en bild som i mångt och mycket än idag genomsyrar västvärldens uppfattning om och relation till utvecklingsländer. Trumans deklaration om att bistå tredje världen med stöd och investeringar går vidare, enligt flera forskare, att relatera till den moderna kapitalismen. Det är denna syn på utveckling som banat vägen för dagens idrottsliga hjälpprogram där tydliga inslag av nyliberalism[46] i form av minskat statligt inflytande och betoning på individualism har hamnat i förgrunden. Synen på utveckling i detta avseende kan även sägas härstamma från tiden efter kalla kriget och Sovjetunionens fall där ökad tro på människors frihet och förmåga att skapa sig bättre förutsättningar på egen hand utan statlig hjälp blivit en central utgångspunkt. Utifrån dessa tankegångar hävdar en del forskare således att kopplingen mellan dagens idrottsliga hjälpprogram i icke-statliga organisationers regi och nyliberalism är tämligen påtaglig. Inte minst blir denna koppling påtaglig och relevant att lyfta fram för vidare diskussion då utveckling och mänskligt välbefinnande är nära besläktat med den fria, liberala, individualistiska och entreprenörssinnade individen som agerar fritt och självständigt i förhållande till staten.[47]

Kopplingen mellan västvärldens syn på idrottens samhällsnytta, manifesterad av icke-statliga organisationers idrottsliga hjälpprogram, och nyliberalism väcker många intressanta tankar. I flera avseenden skulle det kunna hävdas att den globala rörelsen för idrott och sociala frågor, och synen på utveckling i länder med generellt lägre utvecklingsgrad, vuxit fram som en reaktion mot en, enligt västvärlden, misslyckad statlig politik i många av länderna i tredje världen. Detta kan exemplifieras genom åtskilliga afrikanska samhällen där man fatalt misslyckats att förhindra spridningen av HIV/AIDS och där flera icke-statliga organisationer med idrottslig förankring således gått in för att tillhandahålla andra och mer effektiva alternativ för att stävja smittospridningen. En fundamental utgångspunkt i detta sammanhang är tanken att staten ofta är en del av problemet i de länder där idrottsliga hjälpprogram bedrivs och att dessa hjälpprogram därmed bör verka utan statlig inblandning och, kanske till och med, motarbeta staten genom att utgöra slagkraftiga alternativ och bidra till människors välbefinnande och länders sociala utveckling. I detta sammanhang känns det följaktligen relevant att knyta an till sambandet mellan västvärldens syn på idrottens samhällsnytta och nyliberalism som politisk ideologi ifråga om att värna om den fria individen och dennes rätt till ett eget liv.[48]

Det är emellertid viktigt att understryka den eventuella intressekonflikt som kan uppstå mellan olika icke-statliga hjälpprogram eftersom de är beroende av bidrag och annan form av finansiering för att kunna upprätthålla sina verksamheter. I vissa artiklar hävdas till och med att utvecklingen går mot att icke-statliga organisationer alltmer tenderar att konkurrera med varandra snarare än att samarbeta. Detta, menar forskarna, är kontraproduktivt och hämmar den övergripande samhällsutvecklingen.[49] Det är därmed av stor vikt att icke-statliga organisationer är tydliga med vems intressen de primärt avser att tillgodose. Är det den egna organisationens eller den tilltänkta målgruppens? Denna utveckling, menar forskarna, har lett till en tämligen infekterad relation mellan olika icke-statliga organisationer samt mellan organisationerna och staten i de länder där de är verksamma.[50]

En ytterligare nyliberal aspekt är att en del av dagens idrottsliga hjälpprogram de facto skulle kunna ses som ren och skär företagsverksamhet snarare än katalysatorer för social utveckling. Som exempel har kommersiella företag, däribland Nike, på senare tid gått i bräschen för idrottsliga hjälpprogram i tredje världen vilket kan kopplas samman med ett ökat intresse för Corporate Social Responsibility.[51] Kopplingen till nyliberalism blir således ytterst påtaglig när kommersiella företag profilerar sig inom rörelsen för idrott och social utveckling eftersom det ofta, av förklarliga skäl, finns ekonomiska incitament bakom engagemanget. Relevanta frågor blir därmed vilka intressen som ligger bakom kommersiella företags engagemang och vilka problem det kan medföra om principerna kring människors välmående och länders sociala utveckling ska kunna göras begripliga för involverade parter?

Att kommersiella företag utgör centrala aktörer inom flera av dagens idrottsliga hjälpprogram skulle även kunna analyseras utifrån ett marxistiskt perspektiv då det i många avseenden handlar om kapitalistiska intressen i form av företag och deras marknadsföring av märken och produkter. Kopplingen mellan nyliberalism och rörelsen för idrott och social utveckling är också intressant att belysa utifrån det faktum att hjälpprogrammen ofta representeras av såväl aktiva som före detta elitidrottare, vilka personifierar den fria individen med inriktning på prestation och företagsamhet.[52] Mot bakgrund av ovanstående resonemang skulle sambandet mellan idrottsliga hjälpprogram och nyliberalism emellertid kunna te sig aningen paradoxalt. Å ena sidan förespråkas individualism och prestation genom att tillhandhålla ökade möjligheter för individer att agera självständigt, bortom statligt inflytande; å andra sidan betonas vikten av kollektivism som en grundläggande förutsättning för att skapa dygdiga samhällsmedborgare och utveckla samhällen i positiv riktning. En relevant fråga att ställa i sammanhanget är således i vilken utsträckning dessa två riktningar, individ respektive samhälle, är förenliga med varandra. Är nyliberalism som politisk ideologi över huvud taget kompatibel med tanken om att använda idrott som en katalysator för att stärka såväl marginaliserade samhällsgrupper som underutvecklade samhällen?

Idrott och internationellt fredsarbete

Idrott, socialt kapital och fungerande demokratier

Ambitionen med föreliggande forskingsöversikt har varit att ge en överskådlig bild av det framväxande forskningsfältet Sport for Development and Peace. Ambitionen har även varit att, utifrån befintlig forskning, rikta sökljuset mot och problematisera de mest framträdande diskurserna ifråga om hur västvärldens syn på idrottens presumtiva samhällsnytta runt om i världen kan beaktas utifrån olika teoretiska perspektiv. Översikten har således gett upphov till många nya intressanta infallsvinklar som kan bistå mig i arbetsprocessen som följer. Med denna utgångspunkt är min ambition följaktligen att försöka vidareutveckla tankarna inför avhandlingsarbetet genom att, bland annat, ta avstamp i min egen magisteruppsats och det idrottsliga projektet Open Fun Football Schools i Makedonien. Det som känns angeläget att vidareutveckla och problematisera i detta avseende är tanken om idrottens gränslösa karaktär och förmåga att ge upphov till såväl överbryggande socialt kapital som välmående demokratiska samhällen i Robert Putnams mening.

Åtskilliga studier inom den idrottsvetenskapliga forskningen har under åren gett stöd för att idrott och idrottsrörelsen som sådan kan bejakas som en essentiell arena för demokrati i länder som drabbats av krig och etniska konflikter.[53] En grundläggande utgångspunkt i detta avseende är idrottens, i många fall, demokratiska karaktär och hur formell demokrati i människors vardagsliv är en drivkraft för utvecklingen av politisk demokrati i allmänhet. Utifrån detta perspektiv kan idrott och idrottsrörelsen i sig anses ha en avgörande roll i och med dess nära koppling till det civila samhället. I detta sammanhang kan Putnam nämnas och dennes resonerande om att det är tyngden i det civila samhället som utgör en grundläggande förutsättning för att demokratin ska kunna fungera så effektivt som möjligt. Det blir således intressant att applicera Putnams tankegångar på det idrottsliga fältet när det gäller före detta krigshärjade länder. Detta eftersom idrott, som en del av det civila samhället, i många fall anses vara gränslöst och att människor från vitt skilda sociala sammanhang således kan förenas kring en gemensam och tilltalande aktivitet. Idrott kan i detta avseende sägas generera ett ökat socialt kapital för dess utövare eftersom relationerna dem emellan kan förbättras genom en ökad grad av ömsesidigt förtroende och förståelse.[54]

Vid en första anblick ter sig Putnams teori om kollektiva sammanslutningars betydelse för såväl skapandet av socialt kapital som fungerande demokratier tämligen logisk. Samtidigt tål teorin att problematiseras. Visst kan idrott och idrottsrörelsen som sådan, i likhet med andra frivilliga kollektiva sammanslutningar, ge upphov till överbryggande socialt kapital. Samtidigt bör den gängse uppfattningen om att idrott per automatik ger upphov till denna form av socialt kapital nyanseras. I detta sammanhang ger såväl min egen magisteruppsats[55] som forskning[56] på området vid handen att idrott och idrottsrörelsen som sådan kanske snarare ger upphov till sammanbindande än överbryggande socialt kapital av den enkla anledningen att likasinnade individer med intresse för exempelvis fysisk prestation och tävling ges möjlighet att stärka banden dem emellan ytterligare genom just dessa preferenser. Med detta konstaterat finns det således skäl att problematisera Putnams tankegångar om idrottsrörelsens och andra kollektiva sammanslutningars betydelse för skapandet av såväl överbryggande nätverk som välmående demokratiska samhällen.

Inte minst har Putnam anklagats för att utelämna aspekter kopplade till makt när kollektiva sammanslutningar och skapandet av samhällsnyttigt socialt kapital diskuteras. Poängen är att alla människor inte har samma förutsättningar ifråga om tillgång till olika former av kollektiva sammanslutningar, vilket kan förklaras utifrån exempelvis kön, etnicitet och socioekonomisk status.[57] Det är därför viktigt att vara medveten om den exkludering som oundvikligen uppstår när tillgången till olika former av nätverk och skapandet av socialt kapital diskuteras. Med denna utgångspunkt finns det således anledning att lyfta fram verksamheten kring Open Fun Football Schools och användningen av fotboll eftersom detta är en idrottslig aktivitet som främst tilltalar pojkar och män. Av detta skäl måste såväl fotboll som idrott i allmänhet ifrågasättas som effektiva verktyg för demokrati och integration i polariserade samhällen, om principerna för jämlikhet ska kunna göras begripliga för involverade parter. Utifrån denna ståndpunkt finns det sålunda anledning att ifrågasätta den, i många avseenden, romantiserade bilden av idrott och dess inkluderande karaktär, och hur central denna förgivettagna egenskap anses vara för att skapa värdefulla överbryggande nätverk för såväl individer som demokratiska samhällen. Är den goda tron på idrott och dess presumtiva samhällsnytta verkligen befogad och på vilket sätt är den egentligen gränsöverskridande?

Den allmänt utbredda uppfattningen idag om idrottsrörelsens förmodade samhällsnytta och förmåga att generera överbryggande socialt kapital skulle även, avslutningsvis, kunna problematiseras utifrån Putnams påtagliga oro för det allt mer urvattnade ideella föreningslivet i USA med minskat kollektivt bowlande som exempel.[58] Denna oro manifesteras tydligt i storsäljaren Den ensamme bowlaren som till stor del legat till grund för den gängse uppfattningen om det överbryggande sociala kapitalets fundamentala betydelse för välmående demokratiska samhällen. Visst har bowlingkulturen och annat ideellt föreningsliv i USA förändrats med årens gång. Den amerikanska befolkningen brukade tidigare bowla i lag. Idag väljer många att istället bowla ensamma. Samtidigt bör det understrykas att den amerikanska bowlingkulturen är extremt polariserad. Amerikansk bowling har, historiskt sett, delats in i tre ligor; en för den vita medelklassen, en för kvinnor och en för afro-amerikaner.[59] På vilket sätt skulle en sådan uppdelning främja demokratin genom överbryggande socialt kapital och ökat samhällsengagemang? Bidrar inte ökad polarisering i samhället till fler nätverk av sammanlänkande karaktär snarare än överbryggande? Att idrottsrörelsen, i likhet med andra kollektiva sammanslutningar, ses som en central grogrund för välmående demokratier råder det ingen tvekan om. Det är emellertid viktigt att ha i åtanke att få andra sociala aktiviteter lika snabbt kan bygga upp som bryta ner kollektiv sammanhållning på det sätt som idrotten gör. Det finns således, enligt min mening, ett stort behov av att nyansera bilden av idrott och dess förmåga att skapa såväl samhällsnyttigt socialt kapital som fungerande demokratier utifrån dess gränslösa karaktär. Det skulle kanske lite krasst konstaterat, och för att citera den amerikanske forskaren Mark Dyreson[60], varit bättre om amerikaner, och andra nationaliteter för den sakens skull, trots allt bowlade ensamma.

Referenslista

Böcker och artiklar

Beacom, Aaron (2007) “A question of motives: Reciprocity, Sport and Development Assistance”, European Sport Management Quarterly, Vol. 7, No. 1.

Bergsgard, Nils Asle & Johan R. Norberg (2010) ”Sport Policy and Politics – the Scandinavian Way”, Sport in Society, Vol. 13, No. 4.

Beutler, Ingrid (2008) “Sport serving development and peace: Achieving the goals of the United Nations through sport”, Sport in Society, Vol. 11, No. 4.

Burnett, Cora (2009) “Engaging sport-for-development for social impact in the South African context”, Sport in Society, Vol. 12, No. 9.

Burnett, Cora (2006) “Building Social Capital Through an ‘Active Community Club’ “, International Review for the Sociology of Sport, Vol. 41, No. 3-4.

Burnett, Cora (2001) “Social impact assessment and sport development: Social spin-offs of the Australia-South Africa Junior Sport programme”, International Review for the Sociology of Sport, Vol.36, No. 1.

Coalter, Fred (2010) “Sport-for-development: going beyond the boundary?”, Sport in Society, Vol. 13, No.9.

Darnell C. Simon (2010) “Power, Politics and Sport for Development and peace: investigating the Utility of sport for international Development”, Sociology of Sport Journal, Vol. 27.

Dyreson, Mark (2001) “Maybe it’s better to bowl alone: Sport, Community and Democracy in American Thought”, Culture, Sport, Society, Vol. 4, No. 1.

Eichberg, Henning (2009) “Inter-ethnic football in the Balkans: reconciliation and diversity”, Sport, Ethics and Philosophy, Vol. 3, No. 3.

Giulianotti, Richard (2004) “Human Rights, Globalization and Sentimental Education: The Case of Sport”, Sport in Society, Vol. 7, No. 3.

Guest M. Andrew (2009) “The diffusion of development-through-sport: analyzing the history and practice of the Olympic Movement’s grassroots outreach to Africa”, Sport in Society, Vol. 12, No. 10.

Guttmann, Allen (1994) Games & Empires. Modern sports and cultural imperialism. Columbia: University Press.

Hafen, Niklas (2010) Idrott, demokrati och internationellt fredsarbete – En kvalitativ studie om betydelsen av och motiven till föräldrars och ledares engagemang i Open Fun Football Schools i Skopje, Makedonien.

Hayburst M.C Lyndsay (2009) “The power to shape policy: Charting sport for development and peace discourses”, International Journal of Sport Policy, Vol. 1, No. 2.

Holmström, Charlotta (2010) Migration och sexuell hälsa. En litteraturöversikt om sexuellt risktagande och sexuell riskutsatthet i samband med migration. Stockholm: Socialstyrelsen.

Hydén, Göran (eds.) (1998) Demokratisering i tredje världen. Lund: Studentlitteratur.

Kay, Tess (2009) “Developing through sport: evidencing sport impacts on young people”, Sport in Society. Vol. 12, No. 9.

Keim, Marion (2003) Nation Building At Play: sport as a tool for social integration in post-apartheid South Africa. Aachen: Meyer and Meyer.

Kidd, Bruce (2008) “A new Social movement: Sport for development and peace”, Sport in Society, Vol. 11, No. 4.

Kunz, Valeria (2009) “Sport as a post-disaster psychosocial intervention in Bam, Iran”, Sport in Society, Vol. 12, No. 9.

Levermore, Roger & Beacom, Aaron (eds.) (2009) Sport and international development. Basingstoke: Palgrave Macmillan.

Lindsey, Iain & Banda, Davies (2011) “Sport and the fight against HIV/AIDS in Zambia: A ‘partnership approach’?”, International Review for the Sociology of Sport, Vol. 46, No. 1.

Meier, Marianne & Saavedra, Martha (2009) “Esther Phiri and the Moutawakel effect in Zambia: an analysis of the use of female role models in sport-for-development”, Sport in Society, Vol. 12, No. 9.

Merkel, Udo (2008) “The politics of sport diplomacy and reunification in divided Korea: One nation, two countries and three flags”, International Review for the Sociology of Sport, Vol. 43. No. 289.

Putnam, D. Robert (2001). Den ensamme bowlaren. Den amerikanska medborgarandans upplösning och förnyelse. Stockholm: SNS Förlag.

Putnam, D. Robert (1996) Den fungerande demokratin. Medborgarandans rötter i Italien. Stockholm: SNS förlag.

Schulenkorf, Nico (2010) “Sport events and ethnic reconciliation: Attempting to create social change between Sinhalese, Tamil and Muslim sportspeople in war-torn Sri Lanka”, International Review for the Sociology of Sport, Vol. 45, No. 3.

Sherry, Emma (2010) “(Re)engaging marginalized groups through sport: The Homeless World Cup”, International Review for the Sociology of Sport, Vol. 45, No. 1.

Spaaij, Ramón (2009) “Personal and social change in and through sport: cross-cutting themes”, Sport in Society, Vol. 12, No. 9.

Spaaij, Ramón (2009) “The Social impact of Sport: diversities, complexities and contexts”, Sport in Society, Vol. 12, No. 9.

Spaaij, Ramón (2009) “The glue that holds the community together? Sport and sustainability in rural Australia”, Sport in Society, Vol. 12, No. 9.

Sterchele, Davide (2007) “The limits of inter-religious dialogue and the form of football rituals: The case of Bosnia-Hercegovina”, Social Compass, Vol. 54. No. 211.

Sugden, John (2008) “Community and the instrumental use of football. Anyone for Football for Peace? The challenges of using sport in the service of co-existence in Israel”, Soccer & Society, Vol. 9, No. 3.

Sugden, John (2010) “Critical left-realism and sport interventions in divided societies”, International Review for the Sociology of Sport, Vol. 45, No. 3.

Sugden, John & Harvie, Scott (1995) Sport and community relations in Northern Ireland. Coleraine: Centre for the study of conflict, University of Ulster.

Sugden, John & Bairner, Alan (eds.) (1999) Sport in Divided Societies. Aachen: Meyer and Meyer.

Sugden, John (2006) “Teaching and Playing Sport for Conflict Resolution and Co-Existence in Israel”, International Review for the Sociology of Sport, Vol. 41, No. 2.

Vermeulen, Jeroen & Verweel, Paul (2009) “Participation in sport: bonding and bridging as identity work”, Sport in Society, Vol. 12, No. 9.

Werner, Maria Yvonne (2008) (red.) Kristen manlighet: Ideal och verklighet 1830-1940. Falun: ScandBook.

Internet

Cross Cultures Project Association (2011) www.ccpa.dk, Tillgänglig, 2011-04-15
<http://www.ccpa.eu/1-71-about-us.html>

EMIMA (2011) www.emima.org, Tillgänglig, 2011-04-15
<http://www.emima.org/index.php?option=com_content&task=blogcategory&id=4&Itemid=2>

Football For Peace (2011) www.football4peace.eu, Tillgänglig 2011-04-15
<http://www.football4peace.eu/history.html>

Idrottsforum.org (2008) www.idrottsforum.org, Tillgänglig 2011-03-29
<http://www.idrottsforum.org/articles/kolfjord/kolfjord080206.html>

Kicking AIDS Out (2011) www.kickingaidsout.net, Tillgänglig 2011-04-15
<http://www.kickingaidsout.net/WhatisKickingAIDSOut/Pages/default.aspx>

LdB FC For Life (2011) www.itsawomensworld.se, Tillgänglig 2011-04-15
<http://www.itsawomensworld.se/ldb-fc-for-life>

Läkartidningen (2007) www.lakartidningen.se, Tillgänglig 2011-03-29
<http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=7800>

MYSA (2011) www.mysakenya.org, Tillgänglig 2011-04-15
<http://www.mysakenya.org/>

Nationalencyklopedin (2011) www.ne.se, Tillgänglig, 2011-04-12
<http://www.ne.se/SOK/nyliberalism?type=NE>

Peace Players (2011) www.peaceplayersintl.org, Tillgänglig 2011-04-15
<http://www.peaceplayersintl.org/about>

Regeringskansliet (2010) www.regeringen.se, Tillgänglig 2011-04-08
<http://www.regeringen.se/sb/d/2355/a/30775>

Report from the United Nations Inter-Agency Task Force on Sport for Development and Peace (2003) www.un.org, Tillgänglig 2011-04-15
<http://www.un.org/wcm/webdav/site/sport/shared/sport/pdfs/task%20force%20report%20english.pdf>

Skateistan (2011) www.skateistan.org, Tillgänglig 2011-04-15
<http://skateistan.org/content/afghanistan>

Statens folkhälsoinstitut (2010) www.fhi.se, Tillgänglig 2011-03-29
<http://www.fhi.se/FaR-/>

The Homeless World Cup (2011) www.homelessworldcup.org, Tillgänglig 2011-04-15
<http://www.homelessworldcup.org/about>

The International platform on sport and development (2011) www.sportanddev.org, Tillgänglig 2011-04-18
<http://www.toolkitsportdevelopment.org/html/resources/E0/E034DC82-E2BB-4827-AC8B-E7D1BDFCB288/Sport%20and%20Peace%20paper%20Pelle%20Kvalsund.pdf>

United Nations (2010) www.un.org, Tillgänglig 2011-04-15
<http://www.un.org/millenniumgoals/>

Offentligt tryck

SOU 2008:59 Föreningsfostran och tävlingsfostran - En utvärdering av statens stöd till idrotten. Kulturdepartementet.

Noter

[1] http://www.fhi.se/FaR-/ LÄST 2011-03-29

[2] http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=7800 LÄST 2011-03-29

[3] http://www.idrottsforum.org/articles/kolfjord/kolfjord080206.html LÄST 2011-03-29

[4] SOU 2008:59. s. 149-185

[5] Kidd, Bruce (2008) A new Social movement: Sport for development and peace. s. 370-380

[6] Se bland annat Ldb Fc For Life (http://www.itsawomensworld.se), Kicking AIDS Out (http://www.kickingaidsout.net) och EMIMA (http://www.emima.org)

[7] Se bland annat MYSA (http://www.mysakenya.org) och Homeless World Cup (http://www.homelessworldcup.org)

[8] Se bland annat Open Fun Football Schools (http://www.ccpa.dk), Football for Peace (http://www.football4peace.eu), Peaceplayers (http://www.peaceplayersintl.org) och Skateistan (http://www.skateistan.org)

[9] Se bland annat, Guttmann, Allen (1994) Games & Empires. Modern sports and cultural imperialism, Giulianotti, Richard (2004) Human Rights, Globalization and Sentimental Education: The Case of Sport och Beacom, Aaron (2007) A question of motives: Reciprocity, Sport and Development Assistance.

[10] Se bland annat, Giulianotti, Richard (2004) och Beacom, Aaron (2007).

[11] Hafen, Niklas (2010) Idrott, demokrati och internationellt fredsarbete – En kvalitativ studie om betydelsen av och motiven till föräldrars och ledares engagemang i Open Fun Football Schools i Skopje, Makedonien.

[12] Bergsgard, Nils Asle & Johan R. Norberg (2010) ”Sport Policy and Politics – the Scandinavian Way”, s. 567

[13] http://www.ccpa.dk LÄST 2011-03-29

[14] I dagsläget bedrivs fotbollsskolor i Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Makedonien, Montenegro, Serbien, Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Irak och Libanon. För ytterligare information se (http://www.ccpa.dk LÄST 2011-05-13)

[15] Milleniedeklarationen slår fast att global utveckling kräver en helhetssyn. För att förverkliga deklarationens intentioner utformades således åtta så kallade milleniemål som är mätbara och tidsbundna. FN samordnar arbetet med milleniemålen direkt under generalsekreteraren genom såväl en uppföljande del som en kampanj för att förmå samtliga medlemsländer att öka kunskapen om målen och därmed skapa opinion för målens förverkligande. Milleniemålen inbegriper (1) att bekämpa extrem fattigdom och hunger (2) att tillhandahålla goda möjligheter för bra utbildning (3) att aktivt arbeta för jämställdhet (4) att förbättra barns hälsa (5) att förbättra mödrars hälsa (6) att bekämpa HIV/AIDS och andra epidemier (7) att främja hållbar utveckling kring miljöfrågor och (8) att utveckla globala samarbeten mellan länder och organisationer i utvecklingsfrågor. (http://www.regeringen.se/sb/d/2355/a/30775 LÄST 2011-04-08)

[16] http://www.regeringen.se/sb/d/2355/a/30775 LÄST 2011-04-08

[17] Se bland annat Beutler, Ingrid (2008) Sport serving development and peace: Achieving the Goals of the United Nations through sport, Kunz, Valeria (2009) Sport as a post-disaster psychosocial intervention in Bam, Iran och Kvalsund, Pelle (2007) Sport and Peace Building.

[18] Se bland annat Hayburst M.C Lyndsay (2009) The power to shape policy: charting sport for development and peace policy discourses, Giulianotti, Richard (2004) och Beacom, Aaron (2007).

[19]Litteratursökningen har i första hand gjorts genom så kallade blocksökningar i såväl samhällsvetenskapliga som idrottsrelaterade databaser. Blocksökningar är ett sätt att kombinera ord och begrepp med varandra för att på så vis kunna urskilja artiklar och böcker som är relevanta för det specifika ämnet. (Holmström, Charlotta (2010) Migration och sexuell hälsa. s. 10.) För att optimera mitt sökande har jag således valt att kombinera sökorden sport och peace, sport och development, sport och social capital, sport och democracy samt sport och civil society. Detta förfarande har resulterat i 35 stycken artiklar från 12 olika tidskrifter vilka samtliga, på ett eller annat sätt, tangerar forskningsfältet sport for development and peace.

[20] Med utgångspunkt i min kombination av sökorden sport och peace, sport och development, sport och social capital, sport och democracy samt sport och civil society valde jag att tematisera relevanta artiklar av praktiska skäl. Detta förfarande har resulterat i att 16 artiklar behandlar sport och peace, 13 artiklar behandlar sport och development och sex artiklar behandlar sport och social capital. Värt att nämna i sammanhanget är att både democracy och civil society som sökord finns med inom ramen för samtliga tematiseringar, men eftersom dessa aspekter inte har någon framträdande roll i jämförelse med övriga sökord valde jag att enbart använda mig av tre tematiseringar. Det känns även relevant att poängtera att tematiseringen sport och social capital inte tangerar forskningsfältet sport for development and peace i samma utsträckning som övriga två tematiseringar. Att jag trots detta faktum valt att inkludera denna tematisering motiverar jag med att dessa artiklar gett upphov till många nya intressanta tankar, vilka kan bistå mig i arbetsprocessen som följer (se sista avsnittet kring idrott och internationellt fredsarbete).

[21] Henning Eichberg, verksam vid Syddansk Universitet, behandlar Open Fun Football Schools i artikeln Inter-Ethnic Football In The Balkans: Reconciliation and Diversity från år 2009 och Pelle Kvalsund, representant för Norges Olympiska kommitté, behandlar idrottens roll inom internationellt fredsarbete i artikeln Sport and Peace Building från år 2007.

[22] Med övrigt avses artiklar författade av Förenta Nationerna (1 artikel), Swiss Academy for Development (2 artiklar) samt Norges Olympiska Kommitté (1 artikel). Att dessa hamnar inom ramen för denna kategori förklaras utifrån artiklarnas praktikorienterade karaktär och förankring i globala biståndsfrågor.

[23] I detta sammanhang kan framförallt Ingrid Beutler, representant för FN, och artikeln Sport serving development and peace: Achieving the goals of the United Nations through sport nämnas där idrott lyfts fram som ett ytterst effektivt medel att tillgripa ifråga om att nå de uppsatta milleniemålen.

[24] I detta sammanhang känns det relevant att poängtera att drygt hälften av artiklarna ryms inom ramen för den forskning som behandlar de tre kritiska diskurserna kopplade till postkolonialism, kulturell imperialism och nyliberalism. I övrigt kan tilläggas att den praktikorienterade, filantropiska forskningen med milleniedeklarationen som främsta referensram utgör en knapp tredjedel av samtliga artiklar. Forskning som tangerar idrott och socialt kapital utgörs avslutningsvis av en knapp femtedel av föreliggande artiklar.

[25] Se bland annat Beutler, Ingrid (2008), Kvalsund, Pelle (2007) och UN Inter Agency Task-Force (2003) Sport for Development and Peace; Towards Achieving the Millenium Development Goals

[26] Se bland annat Beutler, Ingrid (2008), Kay, Tess (2009) Developing through sport: evidencing sport impacts on young people och Kunz, Valeria (2009)

[27] Se bland annat Schulenkorf, Nico (2010), Merkel, Udo (2008) The politics of sport diplomacy and reunification in divided Korea: One nation, two countries and three flags och Kunz, Valeria (2009)

[28] Se bland annat Eichberg, Henning (2009) s. 357 och Kvalsund, Pelle (2007) s. 5

[29] Se bland annat Eichberg, Henning (2009), Kvalsund, Pelle (2007) och Sterchele, Davide (2007) The limits of inter-religious dialogue and the form of football rituals: The case of Bosnia-Herzegovina.

[30] Se bland annat Hayburst M.C Lyndsay (2009), Schulenkorf, Nico (2010) Sport events and ethnic reconciliation: Attempting to create social change between Sinhalese, Tamil and Muslim sportspeople in war-torn Sri Lanka, Sugden, John (2008) Community and the instrumental use of football. Anyone for Football for Peace? The challenges of using sport in the service of co-existence in Israel, Sugden, John (2010) Critical left-realism and sport interventions in divided societies och Burnett, Cora (2001) Social impact assessment and sport development: Social spin-offs of the Australia-South Africa Junior Sport programme.

[31] Spaaij, Ramón (2009) Personal and social change in and through sport: cross-cutting themes. s. 1266 och Beacom, Aaron (2007) s. 84

[32] Meier, Marianne & Saavedra, Martha (2009) Esther Phiri and the Moutawakel effect in Zambia: an analysis of the use of female role models in sport-for-development. s. 1160

[33] Se bland annat Giulianotti, Richard (2004), Spaaij, Ramón (2009) , Guest M. Andrew (2009) och Levermore, Roger & Beacom, Aaron (eds.) (2009) Sport and international development.

[34] Policydokumentet Sport for Development and Peace; Towards Achieving the Millenium Development Goals författades år 2003 av Förenta Nationernas organ, Inter-Agency Task Force, vilket är ansvarigt för frågor kopplade till idrott, utveckling och fred. Policydokumentet understryker idrottens centrala roll ifråga om att uppnå de åtta uppsatta milleniemålen. (http://www.un.org LÄST 2011-04-15)

[35] Beacom, Aaron (2007) s. 85

[36] Guest M. Andrew (2009) The diffusion of development-through-sport: analyzing the history and practice of the Olympic Movement’s grassroots outreach to Africa. s. 1337

[37] Beacom, Aaron (2007) s. 86

[38] Giulianotti, Richard (2004) s. 362

[39] Spaaij, Ramón (2009) s. 1265

[40] Det engelska “muscular-christianity”- idealet utgör en kristen variant av ett muskulärt mansideal som bredde ut sig i Västeuropa och USA under slutet av 1800-talet. Idealet växte fram som ett avståndstagande från feminitet och syftade, bland annat, till att göra de män som tillägnade sig idealet socialt accepterade som ”riktiga” män. (Werner, Maria Yvonne (2008) (red.) Kristen manlighet: Ideal och verklighet 1830-1940. s. 128)

[41] Giulianotti, Richard (2004) s. 358 och Burnett, Cora (2009) Engaging sport-for-development for social impact in the South African context. s. 1195

[42] Giulianotti, Richard (2004) s. 358& 362 och Sugden, John (2010) s. 268

[43] Giulianotti, Richard (2004) s. 358 & 362

[44] Trumandoktrinen har sitt namn efter USA:s president Harry Truman som år 1947 lanserade ett program för att stärka länderna i Asien, Afrika och Latinamerika genom investeringar i social och ekonomisk utveckling för att därigenom också lägga grunden för demokratisk politisk utveckling. Detta ska ses i ljuset av USA:s behov av att främja demokratiseringsprocesser i de länder som inte redan kontrollerades av Sovjetunionen och som således uppfattades som potentiella offer för kommunism om inte åtgärder sattes in för att förhindra detta. (Hydén, Göran (eds.)(1998) Demokratiseringsprocesser i tredje världen, s. 17)

[45] Darnell C. Simon (2010) Power, Politics and Sport for Development and peace: investigating the Utility of sport for international Development. s. 55 och Hayburst M.C Lyndsay (2009) s. 210-211

[46] Nyliberalism är en politisk och ekonomisk ideologi som utgår från den klassiska liberalismens tankar om det ekonomiska och sociala livets utveckling utan statlig intervention. (http://www.ne.se/SOK/nyliberalism?type=NE LÄST 2011-04-12)

[47] Darnell C. Simon (2010) s. 56, Hayburst M.C Lyndsay (2009) s. 220 och Kidd, Bruce (2008) s. 374

[48] Lindsey, Iain & Banda, Davies (2011) Sport and the fight against HIV/AIDS in Zambia: A ‘partnership approach’? s. 93 och Spaaij, Ramón (2009) The Social impact of Sport: diversities, complexities and contexts. s. 1109

[49] Lindsey, Iain & Banda, Davies (2011) s. 93 och Kidd, Bruce (2008) s. 376

[50] Ibid.

[51] Beacom, Aaron (2007) s. 89

[52] Hayburst M.C Lyndsay (2009) s. 220-221 och Meier, Marianne & Saavedra, Martha (2009) s. 1158

[53] Se bland annat, Sugden, John (1995) Sport and community relations in Northern Ireland, (1999) Sport in divided societies, (eds.) (2006) Teaching and Playing Sport for Conflict Resolution and Co-Existence in Israel och Keim, Marion (2003) Nation Building At Play – Sport as a Tool for Social Integration in Post-apartheid South Africa.

[54] Putnam D. Robert (1996) Den fungerande demokratin. Medborgarandans rötter i Italien. s. 7

[55] Hafen, Niklas (2010)

[56] Föreliggande forskning ger bland annat uttryck för att idrott snarare tenderar att ge upphov till sammanbindande socialt kapital istället för den gängse uppfattningen om överbryggande. I detta sammanhang nämns bland annat de idrottsliga hjälpprogrammen Australia Africa Sport For Development Programme, The Homeless World Cup och Mathare Youth Sports Association. Utvärderingar av dessa program visade att kön, ålder, preferens för idrott som fritidssysselsättning och liknande livssituation var de viktigaste faktorerna att ta hänsyn till ifråga om att förmedla känslor av tillhörighet och skapa sammanhållning bland deltagarna. Dessa resultat skulle således kunna bidra till att nyansera bilden av idrott som en, i många fall, gränsöverskridande aktivitet eftersom den, utifrån föreliggande utvärderingar, tenderar att exkludera snarare än inkludera människor utifrån ovannämnda kriterier för skapandet av sammanhållning och gemenskap. Med denna utgångspunkt skapas följaktligen goda förutsättningar för likasinnade människor att interagera med varandra och  stärka banden sinsemellan vilket kan kopplas till sammanbindande nätverk och skapandet av, för samhället, negativt socialt kapital. Se bland annat Sherry, Emma (2010) (Re)engaging marginalized groups through sport: The Homeless World Cup, Burnett, Cora (2006) Building Social Capital Through an ‘Active Community Club’, Vermeulen, Jeroen & Verweel, Paul (2009) Participation in sport: bonding and bridging as identity work, Coalter, Fred (2010) Sport-for-development: going beyond the boundary? och Spaaij, Ramón (2009) The glue that holds the community together? Sport and sustainability in rural Australia.

[57] Spaaij, Ramón (2009) s. 1135

[58] Putnam D. Robert (2001) Den ensamme bowlaren – Den amerikanska medborgarandans upplösning och förnyelse.

[59] Dyreson, Mark (2001) Maybe it’s better to bowl alone: Sport, Community and Democracy in American Thought. s. 26

[60] Dyreson, Mark (2001) s. 23





Copyright © Niklas Hafen 2011.

All rights reserved. Except for the quotation of short passages for the purposes of criticism and review, no part of this publication may be reproduced, stored in a retrieval system, or transmitted, in any form or by any means, electronic, mechanical, photocopying, recording or otherwise, without the prior permission of the author.