Publicerad den 23 mars 2004

Klicka här om du vill se och ladda ner artikeln som en utskriftsvänlig pdf-fil.
Läs mer om idrottspsykologi på idrottsforum.org!

Projektplan:
Motiv för och spontana förändringar i
fysisk aktivitet

Erwin Apitzsch
Institutionen för psykologi, Lunds universitet





Bakgrund

Människor i det moderna samhället är fysiskt mindre aktiva än tidigare, vilket har väldokumenterade negativa effekter på hälsa och välbefinnande. Större delen av den vuxna svenska befolkningen får för lite fysisk träning konstateras i LIV 90-rapporten, den största studien av motionsvanor i Sverige (Engström, Ekblom, Forsberg, v Koch & Seger, 1993).

Fysisk inaktivitet klassas numera som en riskfaktor för många typer av ohälsa. Biddle & Mutrie (2001) har gått igenom den vetenskapliga litteraturen om sambandet mellan fysisk aktivitet/motionsidrott och hälsa/hälsorisker och kommit fram till bl a följande slutsatser:

  • Fysisk aktivitet påverkar många riskfaktorer för sjukdomar i positiv riktning
  • Risken för ohälsa hos de fysiskt inaktiva är mycket större än hos fysiskt aktiva
  • De flesta i befolkningen är inte tillräckligt fysiskt aktiva för att hälsoeffekter skall uppnås

Forskningsresultat har visat att fysisk aktivitet har en positiv inverkan på de psykologiska faktorerna självuppfattning och sinnesstämning (Biddle & Mutrie, 2001). Självuppfattning är accepterat som ett nyckelbegrepp i emotionell stabilitet och anpassning till kraven i livet, har ett positivt samband med bl a livstillfredsställelse, social anpassning och stresstålighet och är därför en av de starkaste prediktorerna för subjektivt välmående och följaktligen livskvalitet (Fox, 2000). Deltagande i fysisk aktivitet har en positiv effekt på sinnesstämningen och är förknippad med bl a ökad energi och mindre trötthet. Om den fysiska aktiviteten är kopplad till självuppsatta mål och utförs i en omgivning som främjar individens egna framsteg, i motsats till jämförelse med andra, bidrar detta till positiva känslor (Biddle & Mutrie, 2001).

De psykologiska effekterna av fysisk aktivitet/motionsidrott är mindre kända och av senare datum än de fysiologiska effekterna och sammanfattas på följande sätt i en nyligen publicerad översikt (Biddle, Fox, Boutcher & Faulkner, 2000):

  • Motionsidrott har en viss ångestreducerande effekt
  • Det finns stöd för ett orsakssamband mellan motionsidrott och minskad depression
  • Fysisk aktivitet har genomgående ett positivt samband med sinnesstämning och affekter
  • Motionsidrott kan främja självuppfattningen och kan leda till ett bättre självförtroende
  • Fysiskt aktiva äldre vuxna har en bättre kognitiv förmåga än äldre vuxna inaktiva

Varför är människor inte fysiskt aktiva i större utsträckning? De skäl som oftast anges som förklaring till att inte engagera sig i motionsidrott är tidsbrist, orkeslöshet och bristande motivation (Canadian Fitness and Lifestyle Research Institute, 1996). Dessa angivna orsaker står emellertid samtliga under individens egen kontroll i motsats till externa faktorer såsom     t ex brist på lämplig lokal. Detta innebär att individen kan bestämma sig för att ändra sitt beteende från ett fysiskt inaktivt liv till en mera aktiv livsstil. En teoretisk modell som, inom idrottsområdet, lämpar sig väl för att beskriva denna process är den transteoretiska modellen (TTM) (Prochaska, DiClemente & Norcross, 1992), som innebär att individen passerar flera olika stadier i förändringsprocessen från en fysiskt inaktiv tillvaro till ett liv med regelbunden motion. De fem förändringsstadierna, enligt den transteoretiska modellen, är:

  1. Prekontemplationsstadiet (Det finns inga tankar på en förändring)
  2. Kontemplationsstadiet (Man funderar på en förändring)
  3. Förberedelsestadiet (Man är redo för en förändring eller har redan tagit några små initiativ)
  4. Handlingsstadiet (Man engagerar sig aktivt i det nya beteende men inte regelbundet)
  5. Kontinuitetsstadiet (Det nya beteendet ingår som en naturlig del i ens liv)

 Den transteoretiska modellen framstår i litteraturen som den klart förhärskande i studier om fysisk aktivitet och hälsa (Biddle & Mutrie, 2001). Mer än 10.000 individers förändringsbenägenhet har under åren systematiskt studerats och mätinstrumenten har efterhand förfinats (Richards Reed, 1999). Några av de begränsningar som studier av stadiemodellerna emellertid fortfarande har är enligt Marcus och Simkin (1994): användandet av självskattning av fysisk aktivitet, avsaknaden av longitudinella studier och bristen på representativa undersökningsgrupper.

Wester-Wedman (1988) har i sin studie av den svårfångade motionären använt Solomons ”Opponent-Process Theory of Acquired Motivation” för att beskriva den förändring som sker över tid vid etablerandet av regelbundna motionsvanor och hävdar att förändringar mot alltmer positiva upplevelser i samband med motionsutövande kan kopplas till Solomons teori. I övrigt tycks det saknas studier av Solomons teori på det fysiska aktivitetsområdet.

Allmänna kampanjer i syfte att öka motionsaktiviteten har generellt sett inte avsedd effekt (Fysisk aktivitet för nytta och nöje, 2000). Det är därför rimligt att anta att individer, som befinner sig i olika faser i den ovan beskrivna förändringsprocessen inte är mottagliga för samma budskap beträffande fysisk aktivitet. Sannolikt varierar mottagligheten beroende på i vilket stadium en enskild individ befinner sig. Dessutom är det troligt att kön och ålder är faktorer som påverkar mottagligheten för olika budskap om motion.

Kunskapen om individens motiv för att börja respektive icke börja motionera, och att fortsätta att motionera regelbundet, är inte tillräcklig (Biddle & Mutrie, 2001). Motiven att börja motionera varierar sannolikt från individ till individ och är troligen annorlunda än de motiv som ligger bakom ett fortsatt motionerande (Weinberg & Gould, 1999; Wester-Wedman, 1988).

I början dominerar sannolikt de yttre motiven, medan motivationen att fortsätta att motionera oftast kommer inifrån, från individen själv. I en svensk undersökning (Wester-Wedman, 1988) med syftet att studera hur det går till att etablera regelbundna motionsvanor i form av joggning i åldern 30-50 år angav deltagarna att motiven för att börja motionera för de allra flesta var förväntningar om effekter av fysisk karaktär, t ex ”gå ned i vikt”. Efterhand ändrades dock motiven för att motionera till att man gjorde det för att aktiviteten i sig är positiv. En viktig förutsättning för att upprätthålla ett regelbundet motionerande tycks alltså vara att de ursprungliga motiven av typen ”jag måste motionera för att hålla mig frisk” efterhand får mindre betydelse, till förmån för inifrån kommande motiv såsom ”det är roligt att motionera”. Personer som är motiverade för sin egen skull har lättare att komma över hinder som t ex otillgänglighet av lokal.

”Self-determination theory” (bl a Deci, 1992) är en teori som förespråkas i relation till fysisk aktivitet och som har övergett en entydig uppdelning i inre och yttre motivation till förmån för en motivationsstege som går från att vara helt omotiverad för ett visst beteende, via fyra typer av yttre motivation, till sann inre motivation, då man utför något för den tillfredsställelse och stimulans som aktiviteten ger i sig (Vallerand et al., 1992). Det som kännetecknar de fyra typerna av yttre motivation är olika grader av självständighet i kontrollen av beteendet.

 

MOTIVATIONSSTEGEN
Motivationskategorier

 

Orsaker till beteendet

Sann inre motivation

 

För tillfredsställelsen att veta, att klara av, att stimuleras

Integrerad kontroll

 

Beteendet symboliserar något som är viktigt i ens liv

Identifierad kontroll

 

Resultatet av beteendet anses viktigt för ens personliga mål

Introjicerad kontroll

 

Beteendet utförs för en internaliserad skuldkänsla

Yttre kontroll

 

Beteendet utförs för att få en belöning eller av tvång

Ej motiverad

 

Man gör inget därför att man inte vill

 

Det finns sannolikt ett samband mellan förändringsstadierna i den transteoretiska modellen och motiven för fysisk aktivitet (Biddle & Mutrie, 2001). Den som inte planerar någon förändring av sin fysiska aktivitet är rimligen inte tillräckligt motiverad för en förändring. Den som har för avsikt att bli fysiskt aktiv engagerar sig troligtvis i det nya beteendet för att få någon form av belöning t ex att må bättre. Den som å andra sidan befinner sig i kontinuitetsstadiet känner förmodligen en tillfredsställelse i att vara fysiskt aktiv som den fysiskt inaktive inte upplever på samma sätt. Det finns dock en risk att motivet för fysisk aktivitet stannar i någon av de lägre kategorierna om inte individen blir medvetandegjord om de högre motivationskategorierna. Detta kan vara en orsak till att tidigare interventionsprogram inte har lyckats etablera regelbunden fysisk aktivitet i större utsträckning. Deltagarna har inte fått hjälp med att förflytta sig uppåt på motivationsstegen.

Wester-Wedman (1988) tog i sin studie av etablerandet av regelbundna motionsvanor upp bl a upplevelser och tankar under motionsutövandet. I övrigt saknas svenska undersökningar av mera omfattande karaktär som belyser de psykologiska faktorernas betydelse i relation till fysisk aktivitet. I dokumentet ”Idrotten vill” konstateras ”…att regelbunden fysisk träning påverkar vårt psykiska välbefinnande” (1995, sid 31), men hur detta sker finns ej rapporterat. I Folkhälsoinstitutets skrift Fysisk aktivitet för nytta och nöje (2000) ägnas endast tio rader åt de psykiska faktorernas betydelse för hälsa/ohälsa.


Syfte

Syftet med undersökningen är att nå ökad kunskap om spontana förändringar i fysisk aktivitetsnivå hos allmänbefolkningen. Detta skall ske i en longitudinell studie där sådana faktorer identifieras och beskrivs som är kopplade till en bibehållen, ökad eller minskad aktivitetsnivå, främst självuppfattning, sinnesstämning, livskvalitet och subjektiv hälsa.

  • Frågeställningar
  • Vad kännetecknar inaktiva/aktiva individer?
  • Finns det ett generellt förlopp i processen från fysisk inaktivitet till fysisk aktivitet?
  • Vilka är nyckelfaktorerna i denna förändringsprocess?
  • Hur lång tid tar förändringsprocessen från inaktivitet till aktivitet?
  • Vilka är motiven för aktivitet/inaktivitet i de olika stadierna av förändringsprocessen?
  • Vilka är hindren i förändringsprocessen?
  • Hur lång tid tillbringas i de olika stadierna av förändringsprocessen?
  • Hur förändras självuppfattningen, sinnesstämningen, livskvaliteten och hälsan?

 

Betydelse

Tidigare studier har främst fokuserat på effekten av olika interventioner i syfte att öka den fysiska aktiviteten, men det saknas kunskap om individens spontana och/eller planerade förändringar av den fysiska aktivitetsnivån.

Ökad kunskap om förändringsprocessen från fysisk inaktivitet till regelbunden fysisk aktivitet skulle ge en bättre utgångspunkt för framtida interventioner med möjlighet att rikta budskapen i t ex hälso-/motionskampanjer med hänsyn till kön, ålder och förändringsbenägenhet och därmed underlätta den enskilde individens steg från tanke till handling i hälsofrämjande syfte.

Med den design som valts i denna studie blir det möjligt att jämföra grad av välbefinnande hos för befolkningen representativa grupper av individer som under en sammanhängande period av två år redovisar olika grader av, respektive förändringar i fysisk aktivitet. Att bidra till att få fler individer att bli fysiskt aktiva och därmed förbättra det allmänna hälsotillståndet hos befolkningen skulle innebära den största betydelsen.


Undersökningsdesign

År 1

Kartläggning av människors självuppfattning, habituella sinnesstämning, psykiska välmående, grad av och inställning till fysisk aktivitet för att få svar på frågan om dessa är systematiskt relaterade till stadierna enligt den transteoretiska modellen. Undersökningsgruppen (1.200 personer, lika många av båda könen, i åldern 20-64 år bosatta i Skåne) väljs från ett befolkningsregister så att man får ett representativt urval av befolkningen. Utvalda personer som har avlidit, vistas utomlands eller som är medicinskt eller på annat sätt insufficienta ersätts med andra personer. De utvalda individerna erbjuds att delta i undersökningen genom ett introduktionsbrev, av vilket också kommer att framgå hur och vilken återkoppling deltagarna får. Datainsamlingen sker via postenkäter.

Följande självskattningsskalor avses att användas:

  • TTM-formulären (The Transtheoretical Model) för fysisk aktivitet (Marcus, Rakowski & Rossi, 1992; Marcus, Rossi, Selby, Niaura & Abrams, 1992; Marcus, Selby, Niaura & Rossi, 1992). TTM-formulären mäter faktorerna förändringsstadier, betydelse, självförtroende och förändringsprocess. Klassifikation till förändringsstadium sker genom svaren på fyra frågor. Den fysiska aktivitetens betydelse mäts med 16 frågor (åtta frågor är positiva och åtta är negativa). Självförtroende beträffande respondentens uppfattning att han/hon kommer att utöva fysisk aktivitet i olika situationer mäts med ett frågeformulär som omfattar fem frågor. Förändringsprocessen mäts med hjälp av 40 frågor (fyra för var och en av de 10 förändringsprocesserna). TTM-formulären har visat sig vara ett användbart redskap för tillämpning inom den fysiska aktivitetens område (Richards Reed, 1999).
  • The Physical Self-Perception Profile (PSPP) av Fox & Corbin (1989) omfattar 30 frågor och representerar en individs självskattning på fem delområden inom den fysiska aktivitetssfären. Uppfattningen om individens fysiska själv har visat sig särskilt viktig när det gäller självvärderingen (self-esteem), som i sin tur ofta används som en indikator på emotionellt och mentalt välmående (Fox, 1990). PSPP rapporteras ha god reliabilitet och validitet (Ostrow, 2002).
  • The Perceived Importance Profile (PIP) består av åtta frågor och används tillsammans med PSPP för att få grepp om respondentens uppfattning om betydelsen av fysisk aktivitet. Reliabiliteten är god till hög och validiteten acceptabel. I kombination ger dessa instrument en god uppfattning om människors fysiska självbild och deras motivation för att engagera sig i fysisk aktivitet (Fox, 1990).
  • Profile of Mood States (POMS) består av 65 påståenden och avser att mäta den aktuella sinnesstämningen (McNair, Lorr & Droppelman, 1971). POMS är ett mycket använt instrument vid studier av den fysiska aktivitetens psykologi (Berger & Motl, 2000) och har goda psykometriska egenskaper.
  • Ryff’s Psychological Well-Being scales (RPWB) finns i en svensk kortversion (Lindfors & Lundberg, 2002) som omfattar 18 frågor och avser att mäta välbefinnande i ett salutogent perspektiv i motsats till formulär som definierar hälsa som frånvaro av ohälsa. Preliminära resultat tyder på att reliabiliteten och validiteten i den svenska versionen är desamma som i den amerikanska skalan (Ryff & Keyes, 1995).
  • KASAM, känsla av sammanhang dvs i vilken utsträckning människan uppfattar tillvaron som meningsfull, begriplig och hanterbar. Lundberg & Nyström Pecks trefrågorsversion (1995).
  • Egen enkät – persondata (födelseår, kön, utbildning, yrke/sysselsättning, civilstånd, barn), egen och signifikanta andras fysiska aktivitet och hälsa (diagnosticerade sjukdomar).

 

Alla data erhålls genom självskattningsformulär vilket aktualiserar social önskvärdhet och bristande självkännedom som möjliga felkällor. Två omständigheter talar för att dessa inte kommer att ha någon avgörande effekt. Deltagarna är anonyma i den meningen att de inte träffar någon forskare personligen. Eftersom ingen intervention ingår i programmet och alltså deltagarna inte kan misslyckas i något avseende så förefaller det inte heller sannolikt att de uppgifter som lämnas kommer att förvrängas av detta skäl.

År 2

240 individer, 30 av vardera könet, som vid första mättillfället befinner sig i var och en av de fyra första stadierna enligt den transteoretiska modellen (dvs innan regelbunden fysisk aktivitet ingår i beteendet) väljs slumpmässigt bland dem som deltar i undersökningen. Dessa erbjuds att delta i en uppföljning och informeras om att de kommer att erbjudas att deltaga i ytterligare uppföljningar. Personer som avböjer att medverka ersätts med andra.Förnyad klassifikation enligt TTM. Analys av ev förändringar beträffande den fysiska aktivitetens omfattning, art och intensitet. Finns det samband mellan förändringar i fysisk aktivitet resp förändringar i fysisk aktivitet från första mättillfället och positioner på de psykologiska utfallsvariablerna PSPP, POMS, RPWB och KASAM och skattning av hälsostatus? Jämförelser mellan dem som inte förändrat resp i olika utsträckning förändrat sin fysiska aktivitetsnivå. 

År 3

Fortsatt uppföljning av förändringsprocesser i uppföljningsgruppen och analys av långtidsförändringar i syfte att identifiera faktorer som är relaterade till oförändrad, ökad eller minskad fysisk aktivitet.

Från den ursprungliga undersökningsgruppen väljs ytterligare 240 individer enligt samma kriterier som uppföljningsgruppen. Dessa får besvara enkäterna vid den sista uppföljningsomgången. Därigenom kan man få en viss kontroll över de förväntanseffekter som kan påverka resultatet i uppföljningsgruppen. Dessutom erhålls ytterligare material för studier av långtidsförändringar.

För att säkerställa en så hög svarsfrekvens som möjligt får alla som besvarar enkäterna delta i en utlottning av priser. Påminnelser om att besvara och skicka in enkäterna kommer att ske per telefon.


Studier inom projektet

Inom ramen för projektet har två C-uppsatser och en D-uppsats producerats. I Andersson & Eftodis (2003) uppsats genomfördes intervjuer med 20 fysiskt inaktiva personer (tolv kvinnor och 8 män i åldern 23-63 år) i syfte att utröna varför de väljer att vara fysiskt inaktiva trots att det bara fordras 30 minuters fysisk aktivitet per dag för att nå positiva hälsoeffekter. Resultaten visade att medvetenheten om hälsoriskerna vid fysisk inaktivitet var stor, men att man ändå valde att vara fysiskt inaktiv av följande skäl: tidsbrist, lättja och prioritering av andra saker.

Göransson & Sjöholm (2003) undersökte motiven för att vara fysiskt aktiv respektive inaktiv bland de anställda på en arbetsplats. 82 individer av totalt 110 anställda på arbetsplatsen besvarade TTM-formuläret, enligt vilket de delades in i de fem stadierna. 70,7% befann sig i kontinuitetsstadiet. De grupper som jämfördes var i kontemplationsstadiet (N=7 dvs samtliga) och kontinuitetsstadiet(N=27: hälften av de ursprungliga 58 individerna togs ut). Resultaten visade att individerna i kontinuitetsstadiet har bättre självförtroende, upplever färre hinder och fler fördelar med fysisk aktivitet, har bättre socialt stöd, något större förväntningar på effekten av fysisk aktivitet och upplever betydligt högre grad av glädje vid utövandet av fysisk aktivitet.

Eftodi (2003) intervjuade fem läkare med anledning av möjligheten att skriva recept på fysisk aktivitet. Det framkom att de var väl medvetna om vid vilka tillfällen fysisk aktivitet på recept var relevant. Den låga förskrivningsgraden förklarades med allmän tidsbrist, som inte medger tillräckligt med tid för att prata med patienterna. Läkarna, med ett undantag, var själva relativt fysiskt aktiva på sin fritid och hade också möjlighet att motionera på arbetstid, men utnyttjade inte möjligheten i någon större utsträckning.


Referenser

Andersson, R. & Eftodi, I. (2003). Vad är det som sätter käppar i träningshjulet? En kvalitativ studie av anledningar till fysisk inaktivitet. C-uppsats. Institutionen för psykologi, Lunds universitet.

Berger, B.G., & Motl, R.W. (2000). Exercise and mood: A selective review and synthesis of research employing the Profile of Mood States. Journal of Applied Sport Psychology, 12, 69-92.

Biddle, S.J.H., Fox, K.R., Boutcher, S.H., & Faulkner, G.E. (2000). The way forward for physical activity and the promotion of psychological well-being. I S.H Biddle, S.J.H., Fox, K.R., & Boutcher, S.H. (Eds)(2000). Physical activity and psychological well-being. London: Routledge.

Biddle, S.J.H.,& Mutrie, N. (2001). Psychology of physical activity. Determinants, well-being and interventions.  London: Routlledge.

Canadian Fitness and Lifestyle Research Institute (1996). Progress in prevention.

Deci, E.L. (1992). On the nature and function of motivation theories. Psychological Science 3:167-71

Eftodi, I. (2003). Fysisk aktivitet på recept – En kvalitativ intervjustudie. D-uppsats. Institutionen för psykologi, Lunds universitet.

Engström, L-M., Ekblom, B., Forsberg, A., v Koch, M. & Seger.J. (1993). Livsstil - Prestation - Hälsa. Motionsvanor, fysisk prestationsförmåga och hälsotillstånd bland svenska kvinnor och män i åldern 20-65 år. Liv 90. Rapport 1. Stockholm: Folksam, Högskolan för lärarutbildning, Idrottshögskolan, Karolinska Institutet, Korpen, Riksidrottsförbundet.

Fox, K.R. (1990). The Physical Self-Perception Profile Manual. Monograph, Bristol University.

Fox, K.R. (2000). The effects of exercise on self-perceptions and self-esteem. I S.J.H. Biddle, K.R. Fox, & , S.H. Boutcher (Eds)(2000). Physical activity and psychological well-being. London: Routledge.

Fox, K.R. & Corbin, C.B. (1989). The Physical Self-Perception Profile: Development and preliminary validation. Journal of Sport and Exercise Psychology, 11, 408-430.

Fysisk aktivitet för nytta och nöje (2000). Stockholm: Folkhälsoinstitutet.

Göransson, I. & Sjöholm, L. (2003). Motivation för fysisk aktivitet på arbetsplatsen. En deskriptiv studie av motivationsfaktorer för fysisk aktivitet respektive inaktivitet enligt den transteoretiska modellen. C-uppsats. Institutionen för psykologi, Lunds universitet.

Lindfors, P. & Lundberg, U. (2002). Is low cortisol release an indicator of positive health? Stress and Health. In press.

Lundberg ,O. & Nyström Peck, M. (1995). A simplified way of measuring sense of coherence. Experiences from a population survey in Sweden. European Journal of Public Health, 5, 56-59.

Marcus, B.H., Rakowski, W., & Rossi, J.S. (1992). Assessing motivational readiness and decision-making for exercise. Health Psychology, 11, 257-261.

Marcus, B.H., Rossi, J.S., Selby, V.C., Niaura, R.S., & Abrams, D.B. (1992). The stages and processes of exercise adoption and maintenance in a worksite sample. Health Psychology, 11, 386-395.

Marcus, B.H., Selby, V.C., Niaura, R.S., & Rossi, J.S. (1992). Self-efficacy and the stages of exercise behavior change. Research Quarterly for Exercise and Sport, 63, 60-66.

Marcus, B.H., & Simkin, L.R. (1994). The transtheoretical model: Apllications to exercise behavior. Medicine and Science in Sports and Exercise, 26:1400-1404.

McNair, D.M. Lorr, M. & Droppelman, L.F. (1971). Manual for the Profile of Mood States. San Diego: Educational and Industrial Testing Sercvice.

Ostrow, A. (Ed)(2002). Directory of Psychological Tests in the Sport and Exercise Sciences. Morgantown: Fitness Information Technology.

Prochaska, J.O., DiClemente, C.C. & Norcross, J.J. (1992). In search of how people change: Applications to addictive behaviors. American Psyhologist 47.

Richards Reed, G. (1999). Adherence to Exercise and the Transtheoretical Model of Behavoir Change. In Bull, S (Ed). Adherence issues in sport & exercise. Chichester: Wiley.

Ryff, C.D., & Keyes, C.L. (1995). The structure of psychological well-being revisited. Journal of Personality and Social Psychology, 69, 719-727.

Vallerand, RJ., Pellétier, L.G., Blais, M.R., Sénécal, C. & Vallieres, E.F. (1992). The academic motivation scale: A measurement of intrinsic, extrinsic, and motivation in education. Educational and Psychological Measurement 52: 1003-1017.

Weinberg, R.S. & Gould, D. (1999). Foundations of Sport and Exercise Psychology. Champaign: Human Kinetics.

Wester-Wedman, A. (1988). Den svårfångade motionären. Umeå: Pedagogiska institutionen, Umeå universitet.


Copyright © Erwin Apitzsch 2004.

Klicka här om du vill se och ladda ner artikeln som en utskriftsvänlig pdf-fil.

www.idrottsforum.org  |  Redaktörer Bo Carlsson & Kjell E. Eriksson  |  Ansvarig utgivare Aage Radmann