Imponerande studie av den tidiga fotbollens skotska historia

Torbjörn Andersson
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö högskola

Historiken Matthew L. McDowell, stationerad i Edinburgh, har publicerat en bok vars preciserade titel antyder att vi har med verkligt finlir att göra: A Cultural History of Association Football in Scotland, 1865–1902. Egentligen är studien än smalare än så då den nästan helt kretsar runt västra Skottland, alltså Glasgow med omnejd, det skotska spelets vagga. Viktiga fotbollsstäder som Edinburgh, Aberdeen och Dundee finns alltså inte med; däremot belyses gamla, men mer okända rivaliteter såsom mellan Greenock Morton och St. Mirren. Vid närmare påseende är begränsningen än större då fotbollshistoriens två världsgiganter och främsta motpoler – protestantiska Glasgow Rangers och katolska Glasgow Celtic – förekommer förhållandevis sparsamt. Motiveringen till detta till synes drastiska åsidosättande är att nästan all skotsk fotbollsforskning fokuserat på dessa två tungviktare. McDowell menar att sektarianismen och nationalismen i skotsk fotboll överbetonats genom det fokus som lagts på the Old Firm.

Så vad återstår då kan man fråga sig? Mycket är svaret, om än stoff för en begränsad skara fotbollsakademiker, åtminstone utanför Skottland och Storbritannien. Vad Matthew L. McDowell gjort är att ha skrivit en sorts parallell variant av Tony Masons klassiska verk, Association Football & English Society 1863–1915, vilken kom ut redan 1980. Fördröjningen är beklaglig, men säger kanske något om Skottlands allmänna marginalisering gentemot England. Skottlands svagare position gick förresten igen på fotbollens område, där världens första spelarflykt startade under 1800-talets slut när toppspelare från Glasgowområdet en masse började skriva på för engelska proffsklubbar. Hur som helst fyller studien en uppenbar lucka. För i själva verket är Skottlands roll i den tidiga fotbollshistorien mycket viktig. För en svensk är utvecklingen extra intressant, eftersom vissa drag – mer än i England – påminner om den svenska fotbollens folkrörelsebakgrund. Detaljrikedomen och tematiken i studien liknar för övrigt min egen avhandling Kung fotboll från 2002. Om man tar bort Celtic och Rangers ur handlingen hamnar Skottland i en position mellan Englands proffsfotboll och Sveriges amatörism. En skotsk fotbollsliga bildades visserligen redan 1890 och proffsfotbollen legaliserades 1893, men därunder fanns en myriad av mindre klubbar, vilka verkade på en sorts halvprofessionell basis. Dessa klubbar var mer lokala än de större proffsklubbarna och hade ofta färre, men minst lika engagerade och stökiga supportrar. En oväntad likhet med Sverige är att prästerskapet på många håll var negativa till fotbollen, vilket är något man lätt hade kunnat missa om all energi lagts på Rangers och Celtic. Fast i slutändan var kristenhetens fotbollsengagemang större i Skottland då många muskulärkristna propagerade för sporten. Vad McDowell också belyser är hur protestanter och katoliker förhöll sig till olika klubbar före och vid sidan av Rangers’ och Celtics med tiden allt tyngre dominans.

Studiens tidintervall kan verka märklig för en utomstående. År 1865 markerar fotbollens själva start och 1902 den stora publikkatastrofen på Ibrox Park i Glasgow, där en landskamp mot England avbröts sedan en läktare rasat samman med en rad dödsfall som följd. Den bakre avgränsningen tycks mig varken vara given eller felaktig. Själva källmaterialet som används är framförallt dags- och sportpress. I Sverige är det på sitt sätt lättare att forska på äldre tider då föreningarnas egna källmaterial är lättillgängligare och kanske även större. Våra folkrörelseföreningar är långt mer villiga att lämna ut sitt källmaterial än privat ägda proffsklubbar. Å andra sidan skrev den skotska pressen väldigt mycket om den tidiga fotbollen, varför materialet mer än väl räcker till. Pressens syn på fotbollen utgör för övrigt ett tema i studien. Annars kan man genast notera att McDowell förvånansvärt lite använt sig av tekniken att skapa en tidsanda genom att rejält krydda texten med talande och roliga citat från pressen; framställningen blir därför bitvis rätt allvarstyngd. Upplägget följer den form att olika kapitel djupt borrat sig ned i ett tema. En nackdel i det valda upplägget är att lite av den historiska förändringsprocessen gått förlorad.

Det första avsnittet handlar, logiskt nog, om hur klubbar bildades, där en intressant detalj är att en fotbollsförening för dövstumma skapades redan 1871 i Glasgow, ett år före det berömda Rangers start och sexton är före katolska Celtic. Döva spelare ska ha lärt det legendariska Queen’s Park – ett av den tidiga fotbollsvärldens allra mest berömda fotbollslag – hur man använde händerna för att kommunicera på planen. Ett annat avsnitt berör hur migranter från olika håll i Skottland hamnade i Glasgow och där tog till sig det nya spelet. Såväl Queen’s Parks som Rangers spelarbas var migranter från högländerna, där den senare klubben snart blev Skottlands mest inflytelserika vilande på protestantiska ideal. Därefter lägger McDowell mycket kraft på att reda ut olika orters, yrkesgruppers och arbetsmiljöers relation till spelet. Socialismens relation till spelet får också en viss belysning. Det stora fokus som läggs på olika klubbar och deras geografier gör att man önskar att en karta på åtminstone västra Skottland funnits med och jag gissar att inte bara utländska läsare kan känna behov av detta. Ett tema berör hur klubbarna stöttades av den lokala företagareliten. Liksom i Sverige hade företagarna i slutändan svårt att kontrollera klubbarna och ofta var det klubbarna själva som sökte företagens stöd, ett förfarande som går igen i många svenska bruksorter. En annan likhet med den tidiga svenska fotbollen är alla publikproblem som förekom, även om allvarsgraden tycks långt högre i västra Skottland; det var långtifrån bara Rangers’ och Celtics matcher som hade en orolig publik. Faktum är att Skottlands tidiga publik tycks ha varit bråkigare än Englands. McDowell skriver rentav om organiserade huliganer, ett ordval som tidigare forskning knappast valt. Till och med vissa arbetarklasskvinnor bråkade och kastade sten på matcher!

Spelardräneringen är ett långlivat problem som McDowell också tar upp. Redan 1884 kunde en tidning skriva apropå engelska Burnley: det var inte Burnley som spelade utan Skottland! Sunderland hade haft 55 skotska spelare i sitt a-lag under 1800-talets två sista decennier. Endast Rangers och Celtic förmådde länge att stå emot trycket söderifrån. Det kanske inte var så underligt att engelska spelaragenter kunde åka på stryk när de begivit sig norrut i akt och mening att roffa åt sig spelare.

Allra roligast i studien – och i mitt tycke mest nyskapande – är de avsnitt som visar hur andra sidor av tidens populärkultur hörde samman med fotbollen. Det framgår mer eller mindre tydligt hur dryckesglada, spelgalna och möjligen även sexglada spelarna var. Faktum är att McDowell ser likheter med dagens hårt festande toppspelare. Nöjeslivets koppling till fotbollen var dock bredare förr: spelare kunde både sjunga och läsa upp poesi för varandra; music hall-traditionen gled in i fotbollen. Queen’s Park var ett särdeles kulturellt lag, medan Celtic stod nära alkoholbranschen. Att vi har att göra med en väldigt manlig kultur står alldeles klart, även om McDowell visat att somliga lag kunde ha många kvinnliga supportrar.

För att runda av kan konstateras att McDowell gjort en imponerande studie, som blir roligare ju längre man kommer in i den. Som läsare är det ledsamt att se vilket pris skotsk fotboll trots allt fick betala för den historiska dominans Rangers och Celtic snabbt uppnådde. Den rika fotbollsflora McDowell återskapat kom att tappa kraft med Old Firms dominans. Paradoxen är att det för yttervärlden lätt framstår som om Glasgowtraktens ”religiösa” fotboll uppvisar en unik särprägel, medan fotbollskulturen i själva verket snabbt likriktades. Skottlands fotboll har på gott och ont i över hundra år mestadels kretsat runt Rangers och Celtic. McDowell menar att utvecklingen kunde ha tagit en annan riktning då många vitala fotbollsmiljöer fanns, vilka dock ofta mer eller mindre kom att svepas bort i den skotska fotbollens snabba professionalisering och kommersialisering.

Copyright © Torbjörn Andersson 2014