Obligatorisk läsning för sportjournalister

Södertälje kan idag med fog utropas till världens centrum för så kallade invandrarlag. Ingenstans på jorden har, mig veterligt, unga invandrarklubbar haft sådana framgångar som Assyriska FF och Syrianska FC kunnat visa upp under 2000-talet. I varje fall inte om vi talar om länder där fotbollen är mycket viktig. Invandrarfotbollen förknippas annars mest med länder som Australien, där spelet inte kan rubriceras som nationalsport.

I Södertälje har de två klubbarna länge försökt nå ut till gemene man utanför den egna etniska gruppen. På det hela taget har detta visat sig vara svårt. En och annan supporter har man emellertid fått och en sådan är definitivt örebroaren Robert Erickson. Han har i 20 års tid följt och fascinerats av de assyriska och syrianska fotbollslagen i Sverige, alltså även de som finns på andra håll i Mellansverige än i Södertälje. Resultatet har nu blivit en verklig kulturgärning i form av en närapå hundrasidig bildrik bok på eget förlag om fenomenet ifråga. Titeln är kort och gott Det assyrisk-syrianska fotbollsundret. Det är helt klart frågan om ett pionjärarbete, som påminner om vilket gediget fotbollsintresse detta land besitter. Den folkrörelseidealitet idrotten byggt på har i detta fall även smittat av sig på fotbollens bokproduktion. Att Syrianska efter det att boken blivit klar för första gången gått upp i allsvenskan är passande och borde kunna rendera några extra läsare. Landets sportjournalister borde vara en grupp som beordras till läxläsning.

Texten är skriven med starkt känsloflöde. Robert Erickson ”fattade en oerhörd sympati för detta utsatta folk som här i Sverige höll på att skapa något stort”. Vidare skriver han i förordet om att ”en liten utsatt folkspillra från mellanöstern kommer till Sverige och revolutionerar hela den svenska fotbollen så att den aldrig någonsin blir sig lik”.

En massa intervjuer med olika klubbrepresentanter och supportrar har företagits och genom dessa och en hel del statistik presenteras nio svenska assyriska och syrianska klubbar.

Erickson går noga till väga. Han börjar med att i ett långt avsnitt redogöra för assyriernas och syrianernas historiska bakgrund i Mellanöstern. Historiken och den geografiska, språkliga och religiösa bakgrunden är klart komplicerad, varför det inte skadat om texten notbelagts så att läsaren mer precist vetat varifrån uppgifterna tagits. Givetvis spelar Svärdets år en stor roll, det vill säga det gigantiska folkmord på kristna som förekom i Turkiet under första världskriget. De kristnas antal skulle ha sjunkit från över tre miljoner 1914 till 156 074 år 1927!Efter detta klart matnyttiga om än ruggiga avsnitt hoppas snabbt över till en intervju med Melek Bisso i Assyriska FF. Lämpligt nog gäller första frågan just vad förföljelsen i hemländerna betytt för föreningen. Därefter hamnar bokens fokus mer på själva fotbollen, men författaren är hela tiden lyhörd för fotbollens roll i en större samhällelig helhet. En massa intervjuer med olika klubbrepresentanter och supportrar har företagits och genom dessa och en hel del statistik presenteras nio svenska assyriska och syrianska klubbar. Många färgbilder förgyller texten. Tonvikten ligger givetvis på de två Södertäljegiganterna, om än inte så mycket på själva rivaliteten mellan dem. Som läsare lär man sig en hel del och en klubb som Syrianska IF Kerburan i Västerås väcker exempelvis intresse. Den framstår som föredömlig i sin ungdoms- och integrationsverksamhet och kan möjligen bli nästa klubb att hamna högre upp i seriesystemet. Ett roligt avsnitt handlar om när författaren begav sig till Istanbul och där träffade deras Assyriska förening som kunde bekräfta att Södertäljefotbollen följdes noga. Kul är också att författaren publicerar en tidernas elva med svenska assyrier/syrianer. Att elvan är stark framkommer av att varken Syrianskas Abgar Barsom eller Malmö FF:s Jimmy Durmaz platsar.

Det enda som skymmer Robert Ericksons lyckade och alltigenom sympatiska projekt är den bedrövliga korrekturläsningen, som gjort att alltför många språkliga fel blivit kvar. En halv textsida har till exempel tryckts två gånger efter varann. Å andra sidan stärker detta intrycket av boken som ett alltigenom egensinnigt och uppfriskande projekt. 

© Torbjörn Andersson 2011.