Tönnies, Guttmann och olympismen – Gemeinschaft, Gesellschaft eller mittemellan?

Tags: ,

Print Friendly

Christian Widholm
Södertörns högskola


miah_garcia

Andy Miah & Beatriz García
The Olympics: The Basics
192 sidor, hft.
Abingdon, Oxon: Routledge 2012 (The Basics)
ISBN 978-0-415-59588-9

1887 publicerades sociologen Ferdinand Tönnies verk Gemeinschaft und Gesellschaft. Arbetet stakade ut skillnaden mellan två typer av sociala samlevnadsformer, en förmodern och en modern. Gemeinschaft stod för en organisk och naturvuxen sammanhållning, grundad på släktskap, grannskap eller vänskap. Den var främmande för rationell kalkyl och dess rättsbegrepp var rotad i tradition och sedvänja. Dess motsats, Gesellschaft, var enligt Tönnies en konstgjord gemenskap som byggde på rationell beräkning där sedvanerätten hade undanträngts av kodifierad lag och kontraktsrätt. I den förra gemenskapen baserades viljan till självuppoffring för gemenskapen på moral. Den senare gemenskapen karakteriserades däremot av brutal egoism. Enligt Tönnies kännetecknades Västerlandet av en ohejdbar process där den senare samlevnadsformen gradvis trängde undan den förra. Det var kapitalismens lagar som orsakade processen: ”De traditionella gemenskaper som i det äldre samhället utgjorde grunden för individens jagkänsla upplöses och ersätts med ekonomiskt och byråkratiskt definierade roller.”[1]

Distinktionen är givetvis värderande och tillspetsad. Och sannolikt är det få som utan vidare skulle beskriva det moderna samhället enligt Tönnies Gesellschaft-modell. Samtidigt är det troligen inte så många som skriver under på Gemeinschaft-modellen heller, ty samhällsformen ter sig irrationell, godtycklig – helt enkelt omodern. Därför tvingas vi trots allt att välja Gesellschaft-modellen eftersom vi uppfattar oss själva som moderna och som individer, men vi skulle aldrig erkänna att vi drivs av brutal egoism. Vanligtvis sockrar vi med lite Gemeinschaft och hjälper varandra att förtränga den brutala egoismen.

Sportsektorn har från slutet av 1800-talet till idag, då den blev ett samhällsfenomen att räkna med, levt i en kronisk Gemeinschaft und Gesellschaft-kris. Alla vet att den är en sektor där det finns mer än en behövlig dos av ”omodern” Gemeinschaft. Därför har den haft fullt sjå med att lansera sig enligt Gesellschaft-modellen. I ansträngningarna har forskarna varit behjälpliga. En vida spridd Gesellschaft-matris som understryker att sporten hör hemma i det moderna samhället författades av Allen Guttmann på 1970-talet (From Ritual to Record, 1978). Den säger att sporten idag karakteriseras av sekularism, likhet/jämlikhet, specialisering, rationalitet, byråkrati, kvantifiering och rekord. Den säger samtidigt att sportliknande övningar från medeltiden och tillbaka i tiden i varierande grad inte levde upp till dessa honnörsord.[2] Andra forskare menar att den moderna sporten ”ytterst [utgår] från de förändringar som ligger bakom det rationella västerländska industri- och vetenskapssamhället. En rad kännetecken, gemensamma för industrialism och modern tävlingsidrott kan anges: disciplin, organisering och planering, specialisering, inriktning på mätning, resultat och effektivitet, tidsmedvetande, strävan efter framsteg.”[3]

Gemeinschaft und Gesellschaft-krisen aktualiseras implicit i den koncisa boken The Olympics. The Basics (2012) av Andy Miah och Beatriz Garcia.  Boken är en studie av den moderna olympiska rörelsen och de olympiska spelen och presenteras som en ”accessible, contemporary introduction to the Olympic movement and Games”. Boken är en bra introduktion till ämnet därför att tematiseringarna är breda (t.ex. Society and identity, Ethics and values och Management and economics) och referenserna till aktuell forskning är relativt generösa. Dessutom är framställningen förment objektiv. Författarna lägger stor vikt vid att ge röst åt IOK och underordnade olympiska organisationer. Visserligen kan den försiktiga framställningen bli en aning banal här och där:

the Olympic Games deals in global values that are only relevant to local communities in abstract terms, and may fail to reflect their particularities. The consequence is an event that is often valued by the organizers more for its financial benefits than for its universal ideals (s. 38).

Men på det hela taget tycker jag angreppssättet fungerar och boken tillhandahåller också problematiserande diskussioner, till exempel den om de väldiga mängderna gratis arbetskraft som möjliggör spelen (s. 112f.), som jag anser har stor relevans i sammanhanget. En annan tänkvärd aspekt som presenteras är att de olympiska spelens omsättning faktiskt inte började växa ordentligt förrän 1984 och att IOK:s förmögenhet verkar ha varit minimal ända fram till början av 1990-talet (s.115f.).

Författarna tar sig också an Olympismen, den olympiska rörelsens och spelens ideologi. Ideologin utgår enligt författarna från Pierre de Coubertins texter och de “tre pelarna”: sport, kultur och utbildning. Sedermera har IOK justerat pelarna till “sport, culture and the environment” (s.13). Ideologin uttrycks även i protokoll som rör ceremonier och den olympiska kalandern (s.14ff.). Tankegodset verkar emellertid oklart: “as with a great deal of the language that operates around the Olympics, there is not always precise explanation of the meaning.” (s. 14) Det finns dock en skrivning från början av 1990-talet som på ett förhållandevis tydligt sätt illustrerar innebörden i (delar) av ideologin. Olympismens mål är

att gynna utvecklandet av de fysiska och moraliska kvaliteter som är baserade på sporten; att uppfostra unga människor genom idrott i en anda av bättre förståelse mellan varandra, av vänskap, därmed bidragande till en bättre och fredligare värld; att sprida de olympiska principerna över världen, därmed skapande internationell good will; att föra samman idrottsutövare från hela världen i de stora, vart fjärde år återkommande idrottsfesterna, de olympiska spelen.[4]

Tillbaka till Tönnies och Guttmann. Var passar den olympiska rörelsen och spelen in? I Gemeinschaft-modellen ellerGesellschaft-modellen? Och hur väl passar olympiska spelen in i Guttmanns matris över den moderna sporten?

 


[1] Karlsson, Ingemar & Ruth, Arne, Samhället som teater: estetik och politik i Tredje riket, Ny utg., Ordfront, Stockholm, 1999, s. 66.

[2] Horne, John, Tomlinson, Alan & Whannel, Garry, Understanding sport: an introduction to the sociological and cultural analysis of sport, E & FN Spon, London, 1999, s. 7.

[3] Blom, K. Arne & Lindroth, Jan, Idrottens historia: från antika arenor till modern massrörelse, SISU idrottsböcker, Farsta, 1995, s. 115.

[4] Blom & Lindroth, s. 291.

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message