Puckat på vita duken

Tags:

Print Friendly, PDF & Email

Tobias Stark
Institutionen för idrottsvetenskap, Linnéuniversitetet


Iri Cermak
The Cinema of Hockey: Four Decades of the Game on Screen
333 pages, paperback, ill.
Jefferson, NC: McFarland 2017
ISBN 978-1-4766-6625-9

De äldsta kända, rörliga bilderna på ishockey härrör från Edison Company’s svartvita journalfilm, Hockey Match on the Ice. Bilderna är tagna på Crystal Lakes isbeklädda vattenyta i Newark, New Jersey, den 24 februari 1898, och visar ett antal spelare djupt inbegripna i en matchsituation. Under mellankrigstiden kom sedan ett första smärre genombrott för ishockeyn inom den nordamerikanska spelfilmen, vilket framgår av den våg av ishockeyfilmer som gick upp på biograferna på andra sidan Atlanten vid 1930-talets mitt. En av dessa filmer var Idol of the Crowds (1937), där en ung John Wayne porträtterar den fiktive farmarlagsspelaren och hönsfarmaren Johnny Hanson. Sedan dess har en strid ström av allehanda ishockeyfilmer producerats i USA och Kanada, med Slap Shot (1977), Youngblood (1986) och Miracle (2004) som de kanske mest välkända exemplen.

På senare år har också forskningen om ishockeyfilmer börjat komma igång på allvar, även om det då i allt väsentligt handlat om ingående analyser av enskilda titlar eller speciella teman. Medievetaren Iri Cermaks nyutkomna storverk The Cinema of Hockey: Four Decades of the Game on the Screen är den första genomgripande studien med den uttalade ambitionen att ta ett helhetsgrepp på den nordamerikanska ishockeyfilmen som genre (”repertoire”).

Vän av ordning ställer sig då fråga om det över huvud taget är möjligt att ta ett helhetsgrepp på en över hundraårig filmgenre när man fokuserar de alster som producerats under den senaste 40-årsperioden? Detta särskilt när det, som Cermak själv påpekar, i princip är omöjligt att få tillgång till – ja, ens kännedom om – alla enskilda ishockeyfilmer som faktiskt har spelats in. Det enkla svaret på den frågan är förstås: nej.

En sådan invändning framstår dock närmast som orimlig formalism, eftersom det då stängt taget skulle innebära att ingen egentliga kan uttala sig om något med mindre än att hen har satt sig in alla uppgifter som finns om saken, både kända och okända! I stället är det viktigt att notera att Cermaks angreppssätt – det vill säga att hon väljer att tackla den nordamerikanska ishockeyfilmen som en genre – gör att hon kan synliggöra såväl genomgående likheter i filmerna som peka ut enskilda skillnader dem emellan.

Empiriskt står Cermak också redan som det är på oerhört fast grund, då hon analyserat mer än 50 enskilda ishockeyfilmer av alla de slag (spelfilmer, dokumentärer, tv-matinéer etc.), samt gjort djupdykningar i olika arkiv och satt sig in en närmast outsinlig mängd tidningsartiklar. Till saken hör att Cermak verkligen tar sig tid att kontextualisera genren ishockeyfilmers framväxt, genom tydliga återkopplingar till sportens utveckling och den kulturella historiska formeringen av de teman hon följer upp (kön, nationell identitet, våld, entreprenörskap, etc.). Dessutom pläderar Cermak för att de filmer som hon haft tillgång till per definition är de mest bemärkta, och sålunda bör vara de alster som haft mest inflytande på utformningen av ishockeyfilmen som genre.

Teoretiskt utgår studien från:

a textual analysis approach that serves to decode the visual, sound and other elements of the cinematic text and elucidate how the film’s creative team – producers, directors, and others – puts forth particular meanings. This approach takes into account comments from writers, directors and other individuals from the creative team who may make themselves accessible in media junkets to elucidate on particular aspects of moviemaking as this information is helpful in pinpointing the target audience that film practitioners aim to reach. The interpretation of the cinematic text, however, must perforce go beyond film practitioner’s explicit intentions, since motion pictures are rife with contradictions. Indeed, the nature of film is such that it can accommodate discordant meanings, enabling filmmakers to speak to disparate constituencies by averring particular values in one segment and disowning those same values in another. Those moments of ambiguity are significant because they amplify the text’s understandings. (s. 21)

Framställningen är tematiskt uppbyggd och indelad i nio empiriska kapitel, följt av en konklusion. Inledningsvis (kapitel 1-2) diskuteras ishockey och aggressiv maskulinitet med nedslag i såväl kanadaproducerad filmer såsom Wrath of Grapes (2012), The Last Season (1986) och Gross Misconduct (1993) som Hollywoodfilmerna Slap Shot, Happy Gilmore (1996) och Youngblood. Därefter (kapitel 3) fokuseras kritiska skildringar av ishockeyn som affärsverksamhet i form av Sudden Death (1995), Mystery, Alaska (1999), No Sleep ’til Madison (2002) m.fl.. Denna redogörelse följs av en analys av Disney- och familjefilmer med ishockeytema, varav inte minst The Mighty Ducks-trologin (1992-196) och MVP: Most Valuabe Primate (2000) förtjänar att lyftas fram.

Återstoden av boken graviterar kring frågor rörande berättelser om ishockeyns koppling till ”nation” och ”identitet”. Först (kapitel 5) behandlas Quebec-producerade filmer såsom Mystery of the Million dollar Hockey Puck (1995) och Maurice Richard (2005), som tar upp frågor rörande fransk-kanadensisk manlighet och nationell identitet. Detta avsnitt följs av en undersökning av historiska dokument rörande stora nordamerikanska triumfer (Miracle), jämte prominenta ledarfigurer (The Hounds of Note Dame, 1980, och Waking Up Wally: The Walter Gretzky Story, 2005). Kapitel 7 och 8 går på djupet med porträtteringar av etniska, könsmässiga och sexuella minoriteter i relation till ishockey i bland annat The Love Guru (2008), Chicks With Sticks (2004) och The Sheldon Kennedy Story (1999), medan det avslutande empiriska kapitlet nagelfar hur tematiska och teknologiska aspekter (redigering, ljudsättning m.m.) av själva filmmakandet bidrar till att förmedla det ideologiska innehållet i verken.

Cermaks grundläggande slutsats är lika klar som den är alarmerande:

The hockey player in film safeguards the myth of superior physicality and vigorous masculinity. The cinema ordinary depicts the hockey exemplar through the muscularity, grit, and offensive mindset that popular culture associates with the professional game. This character is typically a formidable sort who does not hesitate to engage in fisticuffs and shakes off any bruising with almost studied nonchalance. Weather bold and alluring or ruthless and menacing, he champions his trade as a space where physical and psychological mettle, as well as the boundaries of the permissible, are put to the test. Although decidedly stereotypical, this iconography recurs not only in motion pictures, but also in game broadcasts, fictional and nonfictional TV programs, news media content, and retail advertising. (s. 3)

Cermak understryker emellertid samtidigt att det går att märka vissa skillnader inom den nordamerikanska genren ishockeyfilmer, under det att Hollywood-producerade alster mejslas ut i relation till seglivade, amerikanska myter om ”the superior physicality and self-reliance necessary for navigating the frontier landscape, combining it with the self-willed, hard-working, meritocratic- and competition-attributes of the self-made man” (s. 16).

Utbudet av kanadensiska ishockeyfilmer är däremot mer mångfacetterat, skriver Cermak:

Canadian-produced films, from high art to popcorn movies, come in a variety of guises, and popular films more often than not resonate with Hollywood genre conventions and mobilize the premises of the melodramatic mode. Canadian canonical film as defined by critics and historians, on the other hand, is a highbrow cultural form that expresses ‘out of difference’ with Hollywood genres in characterization and plot structure, trading in loser, silent, or weak heroes and their truncated quests. The social-realism of canonical films addresses the weaknesses of Hollywood genres by acknowledging that life is complicated and social-economic conditions may not produce winners in large numbers. (s. 18)

Detta är viktiga poänger som har lika mycket bäring för den spirande ishockeyforskningen i sig som det vetenskapliga studiet av populärkultur i stort.

Det enda som jag kan sakna i boken är en mer uttömmande diskussion av frågan hur publiken egentligen tar emot och tolkar filmstoffet. Det är å andra sidan inget enkelt spörsmål at gå till botten med och hade kanske till och med inneburit att boken fått en helt annan utformning.

Allt sammantaget kan Iri Cermak med The Cinema of Hockey sägas ha skapat ett imponerande pionjärverk som hör hemma i alla välsorterade idrotts- och filmvetenskapliga bokhyllor. Detta särskilt som texten är skriven med lätt penna på en lika följsam som teoretiskt välimpregnerad akademisk prosa. Imponerande är bara förnamnet!

Copyright @ Tobias Stark 2017

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message