Finns det en framgångsmodell för OS?

Tags:

Print Friendly, PDF & Email

Björn Sandahl
Gymnastik- och idrottshögskolan, Stockholm


Danyel Reiche
Success and Failure of Countries at the Olympic Games
170 pages, hardcover.
Abingdon, Oxon: Routledge 2016 (Routledge Research in Sport, Culture and Society)
ISBN 978-1-138-79721-5

Alla som är intresserade av idrott har förmodligen på något vis en relation till de olympiska spelen. Som den största och därmed främsta av alla idrottsevenemang, möjligen undantaget världsmästerskapen i fotboll, har de olympiska spelen analyserats sönder och samman ur ett antal olika perspektiv. Mindre är dock skrivet om en faktor som förmodligen funnits på näthinnan hos alla dem som följt Sveriges framgångar och motgångar i de olika evenemangen, nämligen: finns det en framgångsmodell för OS? Den frågan försöker Danyel Reiche svara på i Success and Failure of the Countries at the Olympic Games.

En fråga av det här slaget kan te sig omöjlig att svara på och även författaren förefaller medveten om detta. Därför ges i bokens inledning en serie avgränsningar. Fokus läggs på sommar- och vinter-OS allena och uppehåller sig vid utfallet i termer av tävlingsresultat. Detta är med andra ord ingen analys som ger sig på talangutveckling, träning och liknande frågor utan det är de strukturella förutsättningarna som står i fokus. Perspektivet är strikt nationellt varför analysen utgår ifrån de nationalstater som existerade när boken skrevs. De framstående individerna i den olympiska historien lyser således med sin frånvaro. Även om dessa val förmodligen inskränker möjligheten att besvara den ställda frågan i sin helhet är de fullt förståeliga då en ansats med sådana ambitioner förmodligen inte skulle kunna sammanfattas i något tryckt format.

Boken består av tre huvudsakliga delar, vardera bestående av ett antal kapitel. Det bör inledningsvis påpekas att detta inte är en volym av tegelstensmått. Narrativet spänner över totalt 160 sidor. Den inledande delen innehåller fyra kapitel. Den inleds med en allmän introduktion där forskningsområdet presenteras, för att fortsätta med en genomgång av hur framgång tidigare definierats i det följande kapitlet. Som en följd av författarens egen avgränsning blir detta en redovisning av olika sätt att mäta resultat och den slutsats författaren drar är att mer eller mindre samtliga av dessa modeller på olika sätt fokuserar på medaljer och olika sätt att räkna dem.

I kapitel 3 lyfts blicken mot de deltagande staterna och deras egen målsättning med OS-deltagandet. Kapitlet är kort, endast fyra sidor, och konstaterar att i princip samtliga stater som deltar har kvantifierbara mål i termer av medaljer angivna. Här undrar man dock om inte en djupare analys hade kunna leda till andra iakttagelser. Utgångspunkten är förvisso de mål som länderna själva angivit, men man anar att en annan metodik och andra källor kanske givit andra resultat än att bara redovisa målformuleringen som sådan. I vilket fall är det vad som erbjuds innan kapitel 4 tar vid, där de deltagande staternas motiv för deltagandet i OS analyseras. Reiche driver sin analys utifrån fyra ställningstaganden: Idrott som medel för att vinna legitimitet, idrott som metod för att ena stater, idrott som metod för att erhålla status som självständig stat och slutligen idrott som arena för nationell självhävdelse.

Därefter följer bokens första tematiska del: de generella faktorer som enligt författaren leder till framgång eller misslyckande. De är totalt fyra stycken: ett lands rikedom, befolkningens storlek, geografins påverkan samt den nationella ideologin. Vardera variabel föräras ett eget, låt vara i de flesta fall väldigt kort kapitel där dessa analyseras. Författarens slutsats är att inga entydiga slutsatser kan dras av analyserna avseende rikedom och befolkningsstorlek. Vad gäller rikedom konstateras att betydande effekter verkar kunna noteras i vissa materialstarka grenar medan befolkningsstorlek inte ger några entydiga resultat alls. Vad gäller geografi noteras konsekvenser framförallt i vinter-OS, men författaren noterar också viktiga undantag. Inte heller avseende ideologi dras några generella slutsatser. Här noteras självfallet Östblockets idrottsliga framgångar under efterkrigstiden, men författaren noterar också att det inte rörde sig om en generell framgångsvåg utan huvudsakligen handlade om vissa kommunistiska stater.

I kapitlet om kvinnors deltagande i idrott drar författaren flera paralleller till länder som av olika skäl inte inkluderar kvinnor i sina olympiska trupper och vilka konsekvenser detta ger i form av medaljer.

Den första delen av analysen ger således läsaren kött på benet vad gäller iakttagelser som de flesta av oss spontant redan gjort, måhända utan att läsa olympisk statistik, och utgör egentligen bottenplattan för analysens andra del. Här används verktyget WISE för att analysera de olympiska spelen. WISE har som läsaren anar fyra komponenter: ”[W]omen in sport”, ”[I]nstitutionalization”, ”[S]pecialization” och ”[E]arly learning”. Följaktligen utgör också var och en av dessa variabler ett kapitel i denna del. Författaren lägger dock därtill ytterligare två dimensioner: naturalisation samt fördel av hemmaplan.

I kapitlet om kvinnors deltagande i idrott drar författaren flera paralleller till länder som av olika skäl inte inkluderar kvinnor i sina olympiska trupper och vilka konsekvenser detta ger i form av medaljer. I kapitlet om institutionalisering visas på flera exempel av hur skapandet av strukturer och systematik kan jämföras med motsvarande framgångar i de olympiska spelen. Vidare kan författaren i det följande avsnittet visa hur länder som specialiserar sig på vissa idrotter i sin tur kan nå oproportionerliga framgångar sett till befolkningsmängd, et cetera. Reiche ser också specialisering som direkt kopplad till institutionalisering där den senare är en förutsättning för den förra. Därefter läggs fokus på ”early learning” vilket i sammanhanget betyder förmågan att snabbt anpassa sig till idrottsliga förändringar, exempelvis införandet av nya grenar i de olympiska spelen. Sammantaget ser Reiche WISE-formeln som den huvudsakliga förklaringen till idrottslig framgång.

Dock läggs två ytterligare aspekter till analysen i de avslutande kapitlen. Naturalisation som förs fram som en allt viktigare aspekt i de rikare länderna. Reiche kan här visa tydliga exempel på hur invandrade idrottare signifikant kan påverka vissa länders medaljskörd i utvalda idrotter. Slutligen diskuteras också fördelen av hemmaplan, något som, föga förvånande bör väl tilläggas, ger tydliga avtryck i medaljskörden för den arrangerande nationen. Reiche för här fram den olympiska truppens storlek som huvudsaklig förklaringsmodell och visar hur ett antal arrangörsländer kunnat anmäla ett väsentligt större antal deltagare än i OS på ”bortaplan”.

Avslutningsvis följer en avslutande diskussion där författaren problematiserar sina egna utgångspunkter och även anlägger några filosofiska synpunkter på frågan om idrottslig framgång.

Så, vad ska man sammanfattningsvis säga om detta? Anslaget är intressant och författaren ger sig i kast med ett intressant ämne som i alla fall jag inte sett presenteras på detta vis sedan tidigare. Analysens resultat, att generella demografiska faktorer inte fungerar som förklaringsmodell utan att idrottslig framgång i hög grad är en konsekvens av organisation och policy framstår som övertygande om än kanske inte helt överraskande.

Samtidigt innebär de inledande avgränsningarna att analysen blir ganska grund och det som slår läsaren är avsaknaden av en viktig komponent i själva analysen: idrottaren själv. Man föranleds att ana att det trots allt kan vara så att en stat kan följa WISE-modellen till punkt och pricka utan att för den sakens skull nå någon större framgång. En annan fråga man kan ställa sig är vad framgång egentligen är. I denna framställan ligger fokus på medaljer, men man kan ana att en alternativ tolkningsmodell skulle vara lämplig för mindre länder eller länder utan samma ekonomiska förutsättningar som de rikaste. Dessa är två av många frågor som reser sig under läsning av boken.

Framställningen frammanar således en serie nya frågor, vilket god forskning kanske också ska göra. Men man får samtidigt också känslan av att ett annat angreppssätt och en annan metod förmodligen hade kunnat leda fram till andra, mer djupgående resultat än de om nu presenteras. Reiches framställning ger forskare med sådana ambitioner en bottenplatta att stå på i vidare utforskningar av ämnet och har fördelen av att vara en systematisk och samlad analys av vad som måste betraktas som en synnerligen komplicerad fråga. Av detta skäl bör den vara intressant för alla som någon gång funderat över varför vissa stater är framgångsrika i OS och andra inte…

Copyright © Björn Sandahl 2017

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message