ISSN 1652–7224 ::: Publicerad den 26 november 2008
Utskriftsvänlig pdf-fil
Läs mer om barn, ungdom och idrott på idrottsforum.org

Fysisk aktivitet tycks inte falla sig naturligt ens för barn och ungdom, åtminstone inte för alla. Och när det inte faller sig naturligt, då blir det istället onaturligt för den enskilde unge, och på aggregerad nivå kan detta utvecklas till dels ett hälsoproblem för hela samhället, dels ett gigantiskt pedagogiskt problem för dem vars uppgift det är att få just alla barn att aktivera sig fysiskt. I snart sagt hela världen är barn- och ungdomsfetma ett växande problem, och ett svårtacklat problem eftersom det för sin lösning kräver vida mer kontroll över barnet – vad avser intag av mat och dryck samt fysisk aktivitetsnivå – än vad det är rimligt att någon myndighet har eller bör ha – inklusive skolan. Och när makrolösningar inte är möjliga får man arbeta på mikroplanet, med insatser i form av lokala interventioner. Suzanne Lundvall har för forumets räkning läst en bok som på ett handgripligt sätt diskuterar den typen av interventioner, Physical Activity Interventions in Children and Adolescents av Dianne S. Ward, Ruth P. Saunders och Russell R. Pate (Human Kinetics). Och det är inte ofta böcker från just det förlaget, vars utgivning präglas av läroböcker med stark inriktning på amerikanska förhållanden, får ett så entusiastiskt mottagande som den här titeln får av vår recensent.

Värdefull interventionshandbok

Suzanne Lundvall
Gymnastik- och idrottshögskolan, Stockholm



Dianne S. Ward, Ruth P. Saunders & Russell R. Pate
Physical Activity Interventions in Children and Adolescents
270 sidor, hft., ill.
Champaign, IL: Human Kinetics 2007 (Physical Activity Intervention Series)
ISBN 978-0-7360-5132-3

Boken Physical Activity Interventions in Children and Adolescents, som är en av flera böcker i en serie kring evidensbaserade metoder och tekniker för interventioner utgivna av förlaget Human Kinetics, är ett mycket bra exempel på hur man kan göra ett komplext område översiktligt, begripligt och möjligt att närma sig. Därmed inte sagt att problematiken kring barns och ungas fysiska aktivitetsmönster är löst. Men det är ändå en bok som stegvis sätter in läsaren i hur skolor, kommundelar, regioner kan planera och iscensätta olika typer av interventioner för att stärka ungas möjligheter till regelbunden och ökad fysisk aktivitet. Här är inte platsen att ge sig in i beskrivningar kring ungas fysiska aktivitetsmönster. Det finns redan en oändlig mängd vetenskapliga artiklar att tillgå, som sedan ett tiotal år tillbaka konstaterar att det finns grupper av unga som har oroväckande låg fysisk aktivitet och där konsekvenserna av detta kan resultera i sänkt livskvalitet orsakat av olika typer av välfärdssjukdomar.

Det som väcker mitt intresse för boken är inte bara dess pedagogiska utformning, utan också hur ovanlig denna typ av litteratur är på lärarutbildningarna i idrott och hälsa och, tror jag mig veta, även inom folkhälsovetenskapliga ämnesstudier runt om i landet. De sistnämnda har ju ofta ett dominerande huvudperspektiv – folkhälsa för vuxna.

En vaken läsare tänker kanske:  – Men vi har inte samma inaktivitetsmönster som i USA, inte samma fetmakris… och förresten, börjar inte den mattas av nu för barn och unga…? Och kanske är det här mitt förhållningssätt till fysisk aktivitet och boken ger sig till känna: människan som biologisk varelse har ett behov av rörelse och rörelse stimulerar barns och ungas möjligheter till välbefinnande. Författarna uttrycker det mer rakt på sak. De menar att det finns två utgångspunkter för kunskapsområdet ”unga och fysisk aktivitet”: barn rör på sig för att de tycker att det är kul och för att de måste.

Hur kan då skolor, närmiljöer och regioner stötta och öka ungas möjligheter till fysisk aktivitet? I bokens första del får läsaren en orientering i grundbegreppen kring fysisk aktivitet och en överblick av olika metoder för mätning av fysisk aktivitet samt hur barns och ungas fysiska aktivitetsmönster ser ut, dvs. vad som är unikt för barn och unga. I bokens andra del möter läsaren ett beteendevetenskapligt perspektiv som skapar respekt för behovet av ett teoretiskt ramverk när interventioner kring fysisk aktivitet och beteendeförändringar planeras. Bokens följande delar beskriver dels tidigare genomförda interventioner, hur man ”designar” en intervention, dels hur denna kan följas upp både under och efter genomförd intervention. Kort sagt, boken både vill vara och är en handbok. Men den ger inte bara ovanligt handfasta råd, den bjuder också på exempel från tidigare interventioner att ta lärdom av. Författarna pekar även på behovet av vetenskaplig förankring när processer som interventioner sätts igång. Inte minst det vetenskapliga arbetssättet i att strukturera upp och avgränsa ”problembilder” känns igen.

I Physical Activity Interventions in Children and Adolescents får läsaren också möta en genomgång av fältets olika rekommendationer kring fysisk aktivitet, rekommendationer som vuxit fram sedan mitten av 1990-talet. Vilka personer och/eller enheter ligger egentligen bakom rekommendationen om 30 minuters fysisk aktivitet, på måttligt ansträngande nivå, de flesta av veckans dagar? Och när kom rekommendationer för barn och unga? Författarna beskriver hur forskare framförallt i USA har dominerat fältet och hur folkhälsoplanerare därefter snabbt har anammat olika expertpanelers bedömningar kring ”riskscenarier” för olika sjukdomstillstånd. US Centers for Disease Control and Prevention och American College of Sports Medicine var bland de första att stadfästa rekommendationer för tidsomfattning och ansträngningsnivå (Pate et al. 1995). Ungefär samtidigt kom forskargrupper runt James Sallis i San Diego fram med en rekommendation för barn och unga, där man förespråkade fysisk aktivitet varje dag, eller nästan varje dag, i olika former (transport, idrottsundervisning, organiserad sport etc.) samt deltagande i måttligt till ansträngande aktiviteter minst tre av veckans dagar. Denna följdes sedan år 2000 av ett dokument som skärpte rekommendationen: öka andelen fysisk aktivitet för unga vuxna till ansträngande nivå om minst 20 minuter tre eller flera dagar i veckan, kräv daglig idrottsundervisning för alla elever, öka andelen aktiv tid till minst 50 procent av lektionstiden (Healthy People 2010, US Government). Även engelsmännen kom med ytterligare skärpning av ”folkhälsomålen” för barn och unga (Health Education Authority of England). Man förespråkade en timmes fysisk aktivitet på en måttligt ansträngande nivå varje dag, med minst två tillfällen i veckan med aktiviteter som belastar leder och muskler – och för de unga som är fysisk inaktiva är målet att vara fysisk aktiv minst 30 minuter per dag (Cavill, Biddle & Sallis 2001). Idag vet vi att forskarna inom European Youth Heart Study talar om minst 90 minuter per dag, på ansträngande nivå – om målet är att minska risken för att utveckla hjärtkärlsjukdomar (Andersen et.al 2006). Tyvärr har Sverige inte funnits tydligt representerat i de stora europeiska nätverken kring fysisk aktivitet för barn och unga, vilket har medfört att rekommendationerna inte på ett bredare sätt har förankrats och diskuterats utifrån svenska förhållanden.

Men bokens huvudpoäng är inte ”rekommendationerna” i sig. Den i mitt tycke främsta poängen med boken är hur den lyckas göra begriplig en ekologisk modell för påverkan (the ecological model of influence). Vilket beteende ska förändras, vad och vilka är berörda? Dessa frågor berör inte bara individen utan en rad omgivande sociala och miljömässiga variabler, dvs. såväl externa som interna faktorer. Social kognitiv teori lyfts fram som en nyckel till att kunna ”designa” hälsorelaterade interventioner. Först därefter kan metoder väljas och en strategi läggas. Den ekologiska modellen vandrar från politik (policy) till inter- och intrapersonella faktorer – och betonar hur flödet där emellan måste säkerställas genom att interventionen tar hänsyn till modellens olika faktorer, till människan som både biologisk, psykologisk och social varelse.

Ett avgörande val i planeringen av en intervention är att tidigt bestämma sig för vilken arena som ska interveneras, ”the setting”. Faller valet på att arbeta med exempelvis skolan som arena för interventionen, så är det just denna miljö som man måste sätta sig in i. Vill man påverka barns och ungas aktivitetsmönster utanför skolan, då är det där insatser ska sättas in osv. Enligt tidigare studier är spridningseffekter av interventioner låg. Mer fysisk aktivitet i skolan skapar inte med automatik mer aktivitet på fritiden. Bokens texter kring ”Action Planning” känns gedigna i sin förenklade form. En van projektledare skulle nicka igenkännande. Utöver råd och dåd kring interventioner finns i boken också rikligt med illustrationer och arbetsblad

Böcker som denna behövs. I debatten kring ämnet idrott och hälsa saknar jag ofta bokens helhetsperspektiv på barn och unga och analysen av ”the setting” för verksamhetens mål och innehåll. Kunskapsdebatten tenderar att tappa aspekter kring barns behov och stimulans av rörelse – och tippar lätt över till ett ensidigt teoretiskt tänkande kring kunskap. Boken känns ur den aspekten inspirerande både genom sitt upplägg och genom sina konkreta arbetsblad. Som idrottslärare, pedagog och samhällsvetare blir man sugen på att starta en intervention …



© Suzanne Lundvall 2008


Köp boken från Adlibris.se

Kjøp boken fra Capris.no
Køb bogen fra eLounge.dk
Buy this book from Amazon.co.uk
Buy this book from Amazon.com

www.idrottsforum.org | Redaktör Kjell E. Eriksson | Ansvarig utgivare Aage Radmann