ISSN 1652–7224   :::   Publicerad den 6 juni 2005

Idrottsvetenskapliga problemområden

Frans Oddner
Idrottsvetenskap, Malmö högskola




Karin Voikwein-Caplan
Culture, Sport, and Physical Activity: Issues, Impact and Challenges
240 sidor, hft.
Aachen: Meyer & Meyer 2004

Culture, sport, and physical activity är den femte boken I bokförlaget Meyer and Meyers serie om sport, kultur och samhälle. Den är skriven av Karin Volkwein-Caplan, en av skriftseriens egna redaktörer, och kom ut förra året. Volkwein-Caplan kommer från Tyskland men undervisar och forskar idag i USA om sport och fysisk utbildning på Institutionen för kinesik vid West Chester University of Pennsylvania. Tidigare har hon skrivit om genus, etniska och rasmässiga problem och om etik och sport. 1998 utkom boken Fitness as a Phenomenon och 1999 HIV/AIDS and Sports, vilka båda behandlar idrottsliga teman som också förekommer i Culture, sports, and physical activities.

Volkwein-Caplans fokus i Culture, sport, and physical activity utgörs av kulturens och samhällets inverkan på den mänskliga kroppens rörelser och språk, när det exempelvis gäller sport, fysisk aktivitet och fitness. Bokens utgångspunkt är att allt fler människor över i stort sett hela jorden, sedan andra världskriget i allt högre grad kommit att involvera sig i olika fysiska aktiviteter. Enligt Volkwein-Caplan blir det sålunda angeläget att analysera vad ett sådant engagemang har för positiva och negativa konsekvenser. Detta engagemang sätter hon också i samband med allmänna förändringar av värderingar, etik och moral som följer med samhällets övergång från ett industrialiserat till ett, kalla det, postindustrialiserat och alltmer globaliserat samhälle.

Mot denna samhälleliga och kulturella bakgrund behandlar Volkwein-Caplan ett antal problem och infallsvinklar på idrott och fysisk aktivitet. Exempelvis tar hon upp den bland allmänheten allt mer spridda och bland elitidrottare ”nödvändiga” dopingen – ”idrottens kris” benämner hon denna problematik. Hon beskriver också efterkrigstidens tilltagande hälsomedvetenhet och förändrade kroppsideal, där kroppen idag för många människor framstår som ett estetiskt och personligt ”projekt”. Socialisationen av nya ungdomsgrupper, sexualiseringen av idrottens kvinnor och män, sexuella trakasserier inom idrotten, förekomsten av ätstörningar och förvrängda kroppsuppfattningar hos idrottare, såväl kvinnliga som män, är andra teman i boken. I boken finns flera avsnitt som behandlar olika uttryck för diskriminering. Den köns- och genusmässiga respektive etniska och rasmässiga diskrimineringen som Volkwein-Caplan finner inom idrotten och som på olika vis är förbunden med vårt samhälles konsumtion av idrott och sport via medierna (”sport som religion”) framstår som särskilt angelägna i boken, som präglas av en påfallande social medvetenhet och engagemang.

Volkwein-Caplans perspektiv är uttalat tvärvetenskapligt. I sin forskning (såväl som i sin undervisning) använder hon både klassiska vetenskapliga perspektiv från filosofi, historia, psykologi, sociologi, juridik och fysiologi och nya vetenskapliga perspektiv som cultural studies och kvinnostudier. Man skulle kunna tänka sig att det skulle kunna uppstå en viss svårighet att läsa Culture, sport, and physical activity – på grund av att man som läsare skulle behöva en viss förtrogenhet med disciplinernas olika språk. Men alls icke; framställningen i boken är genomgående tillgänglig, och det oavsett man tar den till sig som seniorforskare, student eller idrottsintresserad i allmänhet. Problemen som behandlas i boken är alltså inte bara vetenskapligt förmedlade, utan diskuteras också i allmänna termer. De flesta problemen som förs på tal känner man igen som aktualiteter i nyhetsmedierna. Man skulle kunna säga att Culture, sport, and physical activity alltså utgör ett slags resumé över sådana problem som man idag stöter på inte bara inom idrottsvetenskapen utan också i nyhetsmedierna.

Culture, sport, and physical activity består av nio kapitel, där de sju sista tar upp de idrottsliga problemen vart och ett för sig. Alla kapitel är inte skrivna av Volkwein-Caplan ensam, några har hon skrivit tillsammans med kollegor. I bokens två första kapitel presenterar Volkwein-Caplan bokens teoretiska grund. I det första kapitlet redogör hon för hur ett antal sociologiska perspektiv kan användas för studiet av fysisk aktivitet och sport: funktionalistisk samhällsteori, kritisk teori, konfliktteori, interaktionistisk teori, samt feministisk teori. I det andra kapitlet behandlas psykologins roll för idrottsutövande och träning: sportpsykologins etablering under 1900-talet, i synnerhet under de tre senaste decennierna då sportpsykologin enligt Volkwein-Caplan kommit att bli globalt brukad. Hon beskriver i detta kapitel hur de psykologiska experimenten under 1900-talet kommit att utnyttjas för att förbättra idrottsliga prestationer. Vidare om den roll som konsulter kommit att spela för idrottsutövare, i syfte att utveckla idrottarnas mentala styrka, träningsrutiner och reflektionsförmåga när det gäller målen och medlen för deras utövande. Sportpsykologin handlar om hur den psykologiska kunskapen kan omvandlas till idrottslig praktik. Det förekommer enligt Volkwein-Caplan i huvudsak tre inställningar till hur sportpsykologin kan bidra till att förbättra idrottsprestationer: den som fokuserar på utövarens beteende; den som fokuserar på idrottarens psyko-fysiologiska processer; samt den som fokuserar på hur utövarens kognition förhåller sig till omgivningen. För en socialpsykolog, som jag nu råkar vara, föddes i dessa två kapitel en nyfikenhet på hur Volkwein-Caplan fortsättningsvis i boken skulle komma att utnyttja dessa två teoretiska delar, den sociologiska och den psykologiska, i analysen av de idrottsliga fenomenen.

Emellertid tenderar de teoretiska perspektiven som presenterades i de två första kapitlen i hög grad att inte utnyttjas i analyserna – inte mer än att teorierna sporadiskt bidrar till att inverka på analyserna, vilket gör att man inte får en klar uppfattning om hur det sociologiska och det psykologiska perspektivet i förening kan bidra till att förklara den överordnade idrottsmässiga problematiken. Kapitlen i boken utgör nämligen snarast fristående artiklar. Och mellan dessa upprättar Volkwein-Caplan egentligen inga samband (det förekommer dessutom en del upprepningar, och vid något tillfälle motsägelser till och med, mellan kapitlena). Om man först har fått intrycket av att boken skulle vara en monografi så får man efter några kapitel klart för sig att det snarare handlar om en löst sammansatt artikelsamling, vilket är något förvirrande med tanke på hur boken inleds. Ok, efter hand visar det sig att varje kapitel har sina egenvärden och utgör sina intressen, även om de skiljer sig åt sinsemellan när det gäller inte bara typ av empiri, metod, framställningsform utan också till viss del i kvalitet.

Bokens utgångspunkt, att allt fler individer idag involverar sig i fysiska aktiviteter, tas för given och belyses och argumenteras inte närmare för i boken. Egentligen är det en utgångspunkt som inte kan stå oemotsagd. Inte minst när man ser till svenska förhållanden. Exempelvis har Lars-Magnus Engströms forskning visat på tecken i motsatt riktning. Tendensen är att de som rör på sig rör på sig allt mer medan de som inte rör på sig rör sig allt mindre. Vidare, att klyftan mellan de som är fysiskt aktiva och de som inte är det faller tillbaka på vårt svenska samhälles klassmässiga, sociala och etniska stratifiering. Tendensen är, inte minst, tydlig om man ser till barn och ungdomar. Skolidrottens förändrade villkor har varit en brännande fråga på senare år, eftersom barn och ungdomars allt sämre hälsa (de som inte rör sig) satts i samband med dessa (se exempelvis Ingegerd Ericssons forskning). Likaså när man – som man så ofta får lov att göra – regelbundet under de senaste åren i medier och i vetenskapliga rapporter informeras om de ökande ohälsotalen och ökningen av överviktiga i USA. Den problematiken tas inte på allvar i boken, vilket framstår som aningen besynnerligt.

Denna sak är förbunden med en annan av bokens svagheter. I huvudsak resonerar Volkwein-Caplan på ett sätt som gör att man får intryck av att de problem som förs fram skulle finnas ”överallt”, gälla ”alla”. Särskilt tydligt är det när Volkwein-Caplan menar att fitness-kulturen skulle vara en global företeelse. Hur hon kommer fram till den slutsatsen kan jag inte uppfatta. På sina ställen nämner hon i alla fall att fitness-rörelsen främst är framträdande i Västvärlden och inbegriper människor med ekonomiska resurser. I ett par av bokens delkapitel presenterar Volkwein-Caplan sin egen och sina kollegors forskning – surveyundersökningar såväl som litteraturstudier och fältarbeten. Även om hon någon gång anger hur hon och kollegorna har gått till väga låter hon inte studiernas avgränsningar inverka på analysen, vilket bidrar till att göra analyserna mindre övertygande. Paradoxalt nog, kan man tycka, sträcker sig analyserna inte särskilt långt, i det avseendet att vi i boken sällan får några svar på varför de olika problemen har uppstått eller utkristalliserats. Vi får egentligen inte veta särskilt mycket om de komplexa sociala och individuella sammanhangen (faktorerna) bakom problemen. Vi får heller inte syn på de idrottare som berörs av problemen. Vem åsyftar Volkwein-Caplan? Varför just dessa idrottare? Och heller inte vilka tvivel och ambivalenser som idrottarna och vi idrottsintresserade brottas med. Förvisso skulle en strukturell analys av idrottens förändrade villkor inte ”behöva” ha några ”subjekt”. Men vad man som läsare sålunda kan ställa sig tvivlande inför är sätten på vilka Volkwein-Caplan generaliserar beskrivningarna och fynden. En annan sak som framstår som litet krystat är de ”lösningar på problemen” som Volkwein-Caplan i slutet av nästan varje kapitel presenterar – med mer utbildning så kan vi komma tillrätta med problemen, vill hon säga. Men vilken slags utbildning, hur och för vem?

Ändå, man skall inte förringa bokens poänger. En sådan är att boken kan fungera som en infallsrik översikt och introduktion till sociala problem som diskuteras på det idrottsvetenskapliga fältet. Som sådan har boken stark konkurrens från Coakleys Sport in Society: Issues and Controversies – en bok som Volkwein-Caplan också ständigt refererar till. Det finns också ett par starka kapitel i Culture, sport, and physical activity, som kapitlet om rasismen i den amerikanska idrotten och idrottskonsumtionen och kapitlet om bilden av kroppen, kroppen som modern social konstruktion. Spännande är också ett kapitel om den framväxande kulturella rörelsen kring den från Brasilien härstammande aktiviteten Capoeira Angola, som visserligen inte är skrivet av Volkwein-Caplan själv utan av Margret Ottley. Capoeira Angola är en både rituell och improviserad kroppslig uttrycksform vars betydelse består i det motstånd som den latinska minoriteten i Amerika upprättar gentemot majoritetskulturen, och som faller tillbaka på människans strävan efter en egen röst och identitet.


www.idrottsforum.org  |  Redaktörer Bo Carlsson & Kjell E. Eriksson  |  Ansvarig utgivare Aage Radmann