Bidragen i antologin är hämtade från ett symposium som hölls 2001 i Grekland och som behandlade sexuella trakasserier inom idrotten. Sexuella övergrepp och trakasserier, fortfarande ett tabubelagt ämne, är ett internationellt fenomen och problem. Sexuella övergrepp synliggjordes av främst feminister under 1970-talet och domänen som avtäcktes var inledningsvis familjen. Därefter har sexuella trakasserier på arbetsplatsen stått i fokus, i ett flertal länder har lärar-studentrelationen belysts och många universitet ( till exempel i England) har såväl handlingsplaner som handlingsstrategier rörande denna problematik. Volkwein-Caplan med flera skriver utifrån en studie i USA om sexuella trakasserier inom idrotten och i utbildningsinstitutioner. Studien visar att kvinnliga studenter (25 procent) var mer utsatta av lärare än kvinnliga idrottsutövare (20 procent) av deras tränare. Sexualiserat våld existerar i en mångfald sociala fält och måste därmed förstås som ett diskursivt, strukturellt och organisatoriskt problem, den tidiga forskningen om sexualiserat våld tenderade att fokusera individerna i mikrokontexter.

Sverige ligger långt efter England när det gäller att förebygga sexuella trakasserier både inom universitetsvärlden och om inom idrotten. Det är också i England man utvecklat handlingsprogram för idrotten när det gäller sexualiserat våld. England är det första land som startat ett center för skydd av barn inom idrotten och om detta center skriver dess direktör Steve Boocock. I hans kapitel belyses centrets målsättning och funktion och dess möjligheter att stoppa grymheter mot barn inom idrotten men också i vidare mening vara ett serviceutbud som skyddar barn. Boocock men att inrättandet av centret har varit av vikt för en attitydförändring inom sporten när det gäller sexuella trakasserier/övergrepp. I arbetet med att förhindra övergrepp och förebygga desamma har detaljerade planer utarbetats vilka delvis presenteras i kapitlet.

I kapitlen presenteras definitioner av sexuella trakasserier och övergrepp. Det är av vikt för tränare och administratörer att inse att ett sexualiserat språkbruk (som ofta används inom idrotten) kan uppfattas som kränkande och ett trakasserande. Ett sexualiserat språkbruk kan också lägga en dimridå över vad som är ett sexualiserat förhållningssätt och vad som inte är det. Gränserna mellan respektfullt förhållningssätt, trakasserier och övergrepp kan bli flytande. Det som av den ene uppfattas som skämt kan av den andre uppfattas som en grov kränkning. Ledare, tränade och administratörer har ett stort ansvar för att förhindra trakasserier, mobbing och övergrepp inom idrotten och det krävs såväl utbildningsinsatser som ett väl underbyggt beslutsunderlag när det anställs människor i idrottssektorn. Detta är inte mindre viktigt gällande det omfattande frivilligarbete som finns i denna sektor.

Prevalensen för sexuella övergrepp inom idrotten är hög och ett exempel från Australien förmedlas av författarna Leahy, Pretty & Tenenbaum. Av 370 aktiva i en organiserad tävlingssport hade 31 procent kvinnor och 21 procent män blivit sexuellt missbrukade. Studien visade också att så många som 46,4 procent av elitgruppen hade varit utsatta för övergrepp från personal inom idrotten medan det för klubbmedlemmar på lägre nivå rörde sig om 25,6 procent utsatta. Kapitlet om konsekvenser av sexuella trakasserier skrivet av Fasting, Brackenridge och Walseth bygger på en större norsk undersökning där det framkom att 28 procent av kvinnliga idrottsutövare på elitnivå hade erfarenhet av sexuella trakasserier antingen från en auktoritet inom sporten eller från en idrottsutövare. Författarnas kapitel i denna antologi utgår från intervjuer med 25 kvinnor som varit sexuellt utsatta och det är övergreppens konsekvenser för de berörda som presenteras. De sexuella trakasserierna har haft en avgörande betydelse och har ofta medfört negativa konsekvenser för de berörda. Någon har bytt förening och för någon har också idrotten bytts ut mot en annan. Några har på grund av trakasserierna slutat med sporten. De sexuella trakasserierna har också påverkat flera kvinnors förhållningssätt i vardagen, de har blivit mer osäkra och tilliten till män har minskat. En kvinna säger ”I became afraid of going out alone ... I started to have a knife in my pocket when I was going out ... I also started practising karate at that time (Ingrid)” (s. 55).

Konsekvenserna är allvarliga för de som utsatts för sexuellt missbruk och det framkommer i flera av bokens kapitel. I ett kapitel, av Bringer med flera, diskuteras tränares uppfattningar om sexuella relationer mellan tränare och idrottsutövare. Det fanns bland tränarna ett gemensamt ställningstagande mot relationer när barnen var yngre men när barnen enligt lag får ingå i sexuella relationer var hållningen mer ambivalent. Författarna summerar sitt kapitel med att ”The sporting culture, with omnipotent coaches, fierce competition for recognition and funding, and ’win att all cost’ ethos. Creates an environment conducive to sexual exploitation of athletes” (s. 111).

I boken diskuteras också möjliga förklaringar till idrotten som sexualiserad arena, och Kirby & Wintrup fokuserar de initieringsriter som existerar inom sporten. Dessa initieringsriter reproducerar sexualiserade förhållningssätt och är ofta direkta övergrepp mot idrottsutövarna. Dessa initieringsriter tenderar att både öka och bli allt mer smärtsamma för de utsatta och det är av största vikt för både forskare och idrottspraktiker att titta närmare på fenomenet. För att kunna förstå och förklara initieringsriter och sexualiserade förhållningssätt inom idrotten krävs ett genusperspektiv som fångar upp kategorierna etnicitet, klass, sexualitet etc. Idrottsorganisationerna har ett stort ansvar i att förhindra de existerande förnedrande initieringsriterna.

I det avslutande antologibidraget diskuterar Carole Oglesby möjligheter att förhindra trakasserier och övergrepp inom idrotten och hon menar att alla, från den lokala klubben till internationella sammanslutningar, har ett ansvar att erbjuda idrottsutövare en trygg sportmiljö. Hon skriver att en professionalisering av både tränare och idrottsadministration är ett steg i den riktningen. I Sverige har vi idrottsvetenskapliga utbildningar vid 17 universitet och högskolor. Dessa utbildningar är en relativt ny företeelse i Sverige och kan beskrivas som en professionalisering av idrottssektorn. Det är naturligtvis en viktig uppgift för institutionerna att undervisa i ämnet sexualiserat våld. Antologin Sexual harassment and abuse in sport skulle kunna vara kurslitteratur på en kurs i detta tema. En kurs om ”sexuella trakasserier inom idrotten” hör hemma i alla de inriktningar som de idrottsvetenskapliga utbildningarna ger då den allvarliga problematiken är ett spörsmål för praktiker på alla nivåer inom idrottsrörelsen. För dem som intresserade av att utveckla en sådan kurs eller fördjupa sig i ämnet av andra skäl presenterar antologin ett antal artiklar och böcker inom temat samt en lista på några sportrelaterade webb-platser.