ISSN 1652–7224   :::   Publicerad den 30 augusti 2006
Läs mer om norsk idrott på idrottsforum.org
Utskriftsvänlig pdf-fil

Det gick inget vidare för de norska skidskyttarna vid OS i Lillehammer 1994. Ingen medalj blev det, men däremot startskottet för en omfattande och genomtänkt satsning på att göra skidskytte till en norsk paradgren vid sidan om de traditionella längdåkningsgrenarna. Och resultaten lät inte vänta på sig; snart nog stod Ole Einar Bjørndalen och Liv Grete Skjelbreid Poirée på prispallen i tävling efter tävling, och skidskytte växte fram som den mest populära TV-sporten i Norge. Om detta skede i det norska skidskyttet har Dag Vidar Hanstad skrivit en journalistiskt rapp historik som publicerats i vackert coffee table book-format av Akilles, den norska idrottsrörelsens eget förlag. Boken recenseras här av Lars-Erik Alkvist, som väl gärna hade fått sig till livs en mer idrottsvetenskapligt stringent framställning, men som ändå får svar på frågorna om hur satsningen kunde bli så framgångsrik. Och vår recensent gladde sig särskilt åt Per Jorsetts statistikavdelning.

Det norska skidskytteäventyret

Lars-Erik Alkvist
Högskolan Dalarna



Dag Vidar Hanstad
Fullt hus: Eventyret norsk skiskyting
215 sidor, inb.
Oslo: Akilles 2005
ISBN 82-7286-161-5

Det finns många TV-mässiga idrotter och en av mina favoriter är skidskytte. Det kan svänga så snabbt i denna idrott, när man i t ex jaktstart (som lanserades av en norrman, Kjetil G. Speland, 1993) kan få se stora skiftningar i vem som leder tävlingen. De ansvariga för denna idrott har alltså lyckats fånga oss soffidrottare. På skidskyttets område är Norge nu en stormakt, både på dam- och herrsidan – trots de magra resultaten i Turin-OS. Men när Norge arrangerade OS i Lillehammer var fallet inte så. När Norge i övrigt i detta OS vann 26 medaljer, varav hela 10 i guld, så lyckades skidskyttarna endast uppnå en fjärdeplats som bäst. Men detta kom att grundligt förändras och några år senare kliver t ex Ole Einar Björndalen och Liv Grete Skjelbreid Poirée fram som stora frontfigurer inom denna idrott.

Vän av ordning frågar man sig: hur blev detta möjligt? Denna fråga ställde sig Norges Skiskytteforbund (NSSF) och gav uppdraget åt den dåvarande journalisten Dag Vidar Hanstad, som idag är doktorand vid Norges idrottshögskola, att svara på. År 2005 publicerades resultatet som Fullt hus – eventyret norsk skiskyting. För oss statistikbitna ingår statistik över olika mästare på detta område. Denna del är skriven av Per Jorsett.

Hanstad försöker röra sig på olika nivåer, från rent beskrivande över kommenterande till analytisk. Boken består av 6 delar, från att befinna sig i skuggan till att verkligen stå i rampljuset på idrottsarenans område. Det är en journalist som skrivit detta och boken har ett journalistiskt angreppssätt. Journalistik handlar mycket om konkreta personer, medan vetenskap letar efter strukturer, och blir mer anonym och inte särskilt levande. Denna studie koncentrerar sig på konkreta personer, från ledare till skidskyttar. Boken är upplagd som en framgångssaga, fylld av rena reklambilder på de framgångsrika skidskyttarna. Persongalleriet är stort och Hanstad rör sig ibland på trivialiteternas detaljnivå.

Men vad beror framgången på? I den analytiska delen pekar Hanstad på ett antal faktorer som systematisering och förlängning av träningstiden, ökad sommarträning, cyklande snarare än löpning, satsning på skidåkningen snarare än skyttet, systematiserandet av skyttet kombinerat med mental träning, utveckling av organisationen, en träningsfilosofi som leder till en prestationskultur. Man har en administrativ landslagschef och därmed kan tränarna koncentrera sig på sin specifika uppgift. De norska, driftiga, ledarna har varit ledande även på internationell nivå. Dessutom har man haft ett långvarigt samarbetsavtal med ett försäkringsbolag, vilket har skapat en god ekonomisk grund. Samtidigt har norska ledare strävat efter att göra sporten tittarvänligt, vilket slår igenom på popularitetens område. Idag är skidskytte framgångsrik tittarvänlig TV-underhållning. I grund och botten handlar det om att ha en utarbetad systematisk strategi på alla områden. Detta avsnitt fann jag intressant, men det säger egentligen inte något nytt. Detta skulle kunna överföras på vilket idrottsområde som helst.

I övrigt finner jag att Hanstad är alltför lite analytisk och mer detaljintresserad, som det långa avsnittet om stafettsegern 2005; här sparas inte på beskrivning av förberedelserna inför denna stora seger. Det finns ett avsnitt om nära relationer mellan skidskyttarna, som ibland riskerar att bli en skvallerkrönika. Det finns även ett avsnitt om vad gör man med fritiden under mästerskapen, som vem som spelar dataspel eller inte. Exemplen kan mångfaldigas.

Jag ställer mig frågan för vem denna bok är skriven. Ja, inte mig som strukturellt intresserad, utan snarare för en intresserad allmänhet, som vill veta mer om personerna bakom denna framgångssaga. Och som sådan gissar jag att den fungerar. Boken är egentligen en reklambroschyr för en framgångsrik sport, fylld av vackra bilder. Studien är ett beställningsuppdrag och den uppfyller beställarens uppdrag, dvs visar på hur det norska skidskytteförbundet lyckats. Och denna framgång kan ingen ta ifrån dem och deras framgångsrika skidskyttar. Jag antar att det svenska skidskytteförbundet tar lärdom av våra grannars segerrecept?



©   Lars-Erik Alkvist 2006


Köp boken från Bokkilden.no

Kjøp boken fra Bokkilden.no

Køb bogen fra Bokkilden.no


www.idrottsforum.org  |  Redaktör Kjell E. Eriksson  |  Ansvarig utgivare Aage Radmann