Norska idrottsdilemman

Print Friendly
H. Thomas R. Persson
Istituto di Pubblica Amministrazione e Sanità, Università Bocconi, Milano 



Andreas Hompland (red)
Idrettens dilemmaer: Rapport fra forskningsprogrammet «Idrett, samfunn og frivillig organisering»
112 sidor, hft., ill.
Olso: Akilles
ISBN 978-82-7286-180-2


Slutrapporten Idrettens dilemmaer kan beskrivas som en summering av 10 års satsning på att höja samvetenskaplig kompetens och kunskap om idrott genom forskningsprogrammet Idrett, samfunn og frivillig organisering som etablerades 1997. Den genomsyrande tanken var att ny kunskap inte endast skulle förmedlas inom det akademiska fältet utan också till idrottsrörelsen och samhället i övrigt. Rapporten är ett matnyttigt tillskott och ger oss som inte är verksamma i Norge ett tillfälle att förstå att även om det kanske inte existerar en gemensam nordisk modell så brottas vi med likartade problem. Boken är tematiskt uppdelad enligt ”textbook”-modellen, i kapitlen ”Idrettens utvikling og historie”; ”Idrett som integrationsarena”; ”Idrett og kjønn”; ”Idrettsanlegg og idrettsdeltakelse”; ”Idrettens næringsmessige betyding”; och ”Idrettspolitiske aktører og spenninger”. Varje kapitel avslutas med vad författarna anser vara aktuella dilemman vilket borde göra boken till en självklar del i varje nordisk grundkurs i idrottsvetenskap.

Rapporten ledsagar läsaren igenom idrottens utveckling och historia i Norge och tar upp högst väsentliga frågor, såsom idrotten som arena för social integration, idrottens förhållande till och dess roll som upprätthållare av genuskonstruktioner, spänningar mellan elit och breddidrott, mellan stad och landsbygd, underhållning och hälsa, frivillighet och kommersialism, idrottens ekonomiska betydelse och idrottspolitik. Liksom i övriga europeiska länder är idrotten i Norge nära kopplad till samhällets olika trender. Trots att den norska idrottsrörelsen är väl förankrat i en blandning av skicklighet, frivillighet och ett brett tränings- och konkurrensutbud för både barn och ungdomar, anses idrottsrörelsen idag stå inför en av dess tuffaste utmaningar. Förändringar i hur vi lever, våra värderingar, livsstilar och grupptillhörigheter är allt viktigare i dagens identitetsskapande där tidigare klasstillhörigheter till en hög grad är utsuddade. Våra traditionella idrottsorganisationer är därför inte längre alltid den självklara platsen för hur våra nordiska medborgares väljer att lägga sin fritid. Ämnen såsom frånfall och den kommersiella konkurrensen är därför högst aktuella.

Inte desto mindre är idrottsrörelsen fortfarande den största arenan för frivilligt engagemang och kanske är det också därför som det finns en så stor tilltro till idrotten som en arena för social integration. I Norge, precis som i de flesta andra europeiska länder, ser man idrotten som en arena där man som individ kan stärka sina sociala band, tillhörighet och identitet och bli del av det större samhället. Därför är det heller inte oväntat att man där precis som i många andra länder i tider av ökat intresse för det civila samhället har valt att tillföra betydelsefulla offentliga resurser till idrottsrörelsen. Med en tanke om idrotten som en arena för social integration skall just dessa resurser stärka deltagandet och tillhörigheten bland framförallt utsatta och marginaliserade grupper, såsom individer med invandrarbakgrund och funktionshindrade, men även ungdomar generellt sätt. Verkligheten är naturligtvis inte lika enkel som teorier och även om idrotten kan vara en arena fylld av vi-känsla så är det också en arena som är organiserad enligt tankar om konkurrens, vi mot de andra, män och kvinnor var för sig, nationalism och utslagning. Frågor kopplade till idrotten som en arena för social integration är följaktligen centrala i denna rapport om idrottens historia och dess utveckling generellt sett, oavsett vilket ämne som mer specifikt diskuteras.

För de läsare som är speciellt intresserad av organisatoriska skillnader och likheter mellan de olika nordiska länderna är det högst intressant att det höjs ett varningens finger för att den nuvarande utvecklingen skulle kunna leda till en splittring av NIF där bredd- och elitidrott går skilda vägar. I en tid då man i Danmark har fört långtgående diskussioner om en fusion mellan DIF och DGI som, om den blivit av, skulle ha resulterat (nya) DIF, Danske Idrætsforeninger, lyfter slutrapporten fram frågor såsom: Kommer den norska idrottsrörelsen förbli en rörelse för både bredd och topp? Kommer den lokala idrotten i ökad grad att profilera sig som hälsofrämjande? Och, kommer fler ungdomsidrotter att tas upp av förbunden, eller förbli separata extremsporter? Framtiden får visa vilken väg organiserad norsk idrott kommer att ta, men kanske skall frågorna ses som mer retoriska än orienterande och som nyttiga konstanta följeslagare till varje lands idrottspolitik och varje levande idrottsorganisation.

 

 

 

© H. Thomas R. Persson 2008


Köp boken från Adlibris.se
Kjøp boken fra Capris.no
Køb bogen fra Adlibris.dk

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message