Fotboll i Tyskland

Tags:

Print Friendly
Jan OlssonPrecis som resten av Tyskland låg fotbollsarenorna i ruiner och var fyllda med bombkratrar efter andra världskriget. I staden Hamm byggdes nya läktare av gamla gravstenar, för säkerhets skull med texten nedåt. En överrepresentation av rödtröjade klubblag hade sin naturliga förklaring i materialbrist. Nöden är uppfinningarnas moder och svastikan på mängder av gamla naziflaggor klipptes bort och resten syddes om till fotbollströjor. Några av de bättre fotbollslagen åkte ut på landet för att spela uppvisningsmatcher med en gris som premie, eller till Ruhrområdet mot ersättning i form av av några ton kol. Den tyska fotbollen var efter kriget fullkomligt utarmad på resurser.

Sedan dess har Västtyskland/Tyskland spelat i 12 av 24 möjliga VM- och EM-finaler, av dessa har man vunnit 6, ett fullkomligt fenomenalt facit under dryga 50 år. Efter att ha läst Tor! förstår jag att Marshallplanen måste ha varit 110×65 med en yta av gräs och kritlinjer.

Ulrich Hesse-Lichtenberg är född 1966, frilansjournalist, och har bland annat skrivit regelbundet i When Saturday Comes sedan 1996. Trots sin tyska titel, Tor! är boken skriven på engelska. På senare år tycks de brittiska bokförlagen och läsarna ha hittat ut ur dimman, över kanalen, för att vidga sina fotbollsmässiga vyer. David Winners Brilliant Orange och Phil Balls Morbo om nederländsk respektive spansk fotboll är två exempel i samma genre. Till skillnad mot Winner och Ball är Heese-Lichtenberg född och uppvuxen i det land vars fotboll han valt att skriva om. Därför har han givetvis en större kunskap om det sociala och historiska landskap som omger själva fotbollen. Det är uppenbart att det bor en liten folkbildare i författaren som vill förklara det som kan tyckas obegripligt för John Bull.

Tor! är tysk fotbollshistoria, kronologiskt skriven, och tar sats i 1800-talets andra hälft. I Tyskland, precis som i Sverige, fick fotbollen svårt att få fotfäste och bli accepterad av de ledande idrottsförespråkarna. Gymnastik, eller Turnen i tyskarnas fall, var överskuggande som fysisk aktivitet. Den brittiska sporten ansågs elitistisk, tävlingsinriktad, professionell och allmänt dekadent. Vi hade våra lingianer, tyskarna sina Guts Muhts och Jahn. Men med fotbollsmissionärer som berlinaren Walther Bensemann började fotbollen så smått få fäste i kejsarens rike. I tättbefolkade områden som Ruhr blev sporten snabbt populär och klubbar började växa fram.

Men det är framförallt efter andra världskriget som tysk fotboll börjar skina på den internationella himlen. Ingen enskild fotbollshändelse har betytt så mycket för Tyskland som ”Miraklet i Bern” 1954. Tack vare förbundskapten Sepp Herbergers taktiska kyla, Helmut Rahns målsinne, Toni Tureks målvaktsspel och Adi Dasslers skruvdobbar kunde de oövervinneliga ungrarna slås tillbaka i finalen med 3-2. Den tyske radioreportern Herbert Zimmermann blev nästan lika berömd som spelarna efter sitt känslomässiga referat där han slutligen konstaterade att ”Wir sind wieder wer” (Vi är något igen). Nästan lika utförligt får vi följa 1974 års vinnande VM-upplaga, ett lag som nådde sin spelmässiga topp två år tidigare när Västtyskland blev europamästare för första gången.

Om landslagsfotbollen utgör den ena huvuddelen i en nations fotbollsverksamhet så är givetvis klubbfotbollen det andra stora området. I Tyskland blev fotbollen professionell väldigt sent jämfört med andra kontinentala länder. Fram till 1963 utsågs den nationella mästaren efter regionalt seriespel (Oberliga) där segrarna sedan möttes i nationellt cupspel. Bundesliga blev ett uppsving för den tyska fotbollen. Två lag som inte var med från starten men som klättrade upp i Bundesliga 1965 var Bayern München och Borussia Mönchengladbach. Deras rivalitet kom att prägla Bundesliga i många år framöver. Med ett snabbt och attackvilligt spel och med färgstarka spelare som Günter Netzer, Rainer Bonhof och dansken Allan Simonsen blev Mönchengladbach det populärare laget hos medel-Müller. Bayern München ansågs stå för en mer teknokratisk och tråkigare fotboll, en myt som Hesse-Lichtenberg vill slå hål på då Bayern München under den här tiden gjorde fler mål och var inblandad i fler spektakulära målrika matcher än Ruhr-laget. De senaste 20 åren har dock Bayern München varit det klart ledande laget i Bundesliga. Klubbar som Hamburg SV, Werder Bremen, Borussia Dortmund, Bayer Leverkusen och Schalke 04 har i perioder matchat Bayern München för att sedan falla tillbaka.

Ett lands fotbollshistoria är nu inte bara ett kronologiskt rabblande av klubbar, årtal och resultat. Författaren görTor! högst läsvärd med små nedslag om spelare och ledare. Ibland skulle man vilja veta mer om exemplevis den kallt ekonomiskt beräknande superegoisten Uli Hoeness som efter en flygkrasch förvandlades till en mycket omtänksam och hjälpsam människa. Eller hur klarade Branko Zebec av att leda Hamburg SV till ligaseger och två andraplaceringar samtidigt som han då och då satt aspackad på avbytarbänken under pågående ligamatch? Och var det verkligen Stasi-Mielkes anhang som låg bakom dödsfallet på bundesligaspelaren och före detta östtyske medborgaren Lutz Eigendorf?

Det är några frågor som vi inte får svar på, men som Sepp Herberger sa redan på sin tid: ”Bollen är rund” och därmed kan ju allt hända.

Jan Olsson är biblioteksassistet och ämnesansvarig för idrottsböckerna på Malmö stadsbibliotek

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message