Uppfriskande och nytänkande om idrott och medier i ett globalt perspektiv

Tags:

Print Friendly

Marit Stub Nybelius
Högskolan Dalarna & Malmö högskola


David Rowe Global Media Sport: Flows, Forms and Futures 180 sidor, hft. London: Bloomsbury 2013 (Globalizing Sport Studies) ISBN 978-1-4725-3942-7

David Rowe
Global Media Sport: Flows, Forms and Futures
180 sidor, hft.
London: Bloomsbury 2013 (Globalizing Sport Studies)
ISBN 978-1-4725-3942-7

David Rowe skriver om Global Media Sport, Flows, Forms and Futures, ett ämne som flera har försökt sig på, men få har lyckats förmedla på ett intressant och givande sätt. Rowe ger i den här boken en mycket klar inblick i de utmaningar som idrottsorganisationerna möter i arbetet med medierna. Medierna och idrotten i dåtiden, samtiden och framtiden problematiseras. Det är en mycket relevant bok som tydliggör både behovet och avsaknaden av kunskap inom området idrott och medier, såväl vad det gäller forskning som det operativa arbetet inom idrotten.

Han beskriver idrottens utmaningar i en samtid där medias utveckling ställer enorma krav på idrottsorganisationerna. Idrottens professionalisering och kommersialisering har bland annat lett till att aktörer av olika slag försöker få ut maximalt av den idrottsprodukt som de arbetar med. Frågan blir: Hur kan idrottsprodukten utvecklas genom mediearbetet? När jag läser den delen av boken inser jag att genusaspekten kommer att bli allt mer viktig för den frågan, eftersom idrottsprodukter använt sin marknadsandel till fullo på herrsidan. För att utveckla marknadspotentialen ytterligare måste det satsas på damsidan. En annan fråga som tas upp är vilka medier som är viktigast. Rowe konstaterar att så länge sändningsrättigheter är till salu och någon behöver producera sändningar kommer TV att vara viktigast; men medielandskapet är föränderligt och inget är bestående. En annan utmaning är att sportorganisationerna idag inte kan ha kontroll över det som publiceras. Rent tekniskt kan alla idag interagera med medier och publicera på nätet. Idrottsorganisationerna behöver därför kunskap om hur det som publiceras kan hanteras och hur idrottsorganisationen kan förhålla sig till publiceringarna. En fråga är hur mycket idrotten måste anpassa sig till medierna för att få mer utrymme. Det finns förvisso ett antal frågor där det behövs mer forskning inom ämnet idrott och medier.

En intressant aspekt som Rowe tar upp i kapitel 6 är värderingen av att ha stora mästerskap eller OS i ett land och/ eller en stad. Denna fråga är ständigt aktuell och har aktualiserats i och med att IOC numera har stora problem med att hitta städer och länder som vill arrangera OS. Han tar fotbolls-VM i Sydafrika som exempel. De stora sporteventen kostar enorma summor och inför nästan alla event uppstår en diskussion om det är värt pengarna när landets eller stadens ekonomi kanske är ansträngd eller att intressegrupper helt enkelt anser att pengarna kan spenderas på viktigare saker som infrastruktur, vård och skola. Rowe skriver att i Sydafrika är man övertygad om att VM gav mer tillbaka än de summor som organisationen, landet och städerna fick lov att investera i evenemanget. Att arrangörerna och landet Sydafrika anser att det var värt pengarna har flera anledningar, men två av dem är att under VM sjönk brottsstatistiken och har även fortsatt att vara lägre än före fotbolls-VM. Detta är tvärtemot vad många befarade, nämligen att det internationella evenemanget skulle dra till sig ännu mer kriminalitet. Den andra anledningen var att intresset för att åka till Sydafrika ökade.

Risktagandet ligger i att all världens media är närvarande, och under OS i Beijing hade internationell media gärna sett att man hade lyckats ta fram några skandaler kring de mänskliga rättigheterna.

David Rowe tar OS i Beijing som ett annat exempel – den kritik som fanns innan och till viss del även under OS, gällande mänskliga rättigheter. Här beskriver han risken som ett land, en stad och organisatör tar genom att åta sig att organisera event i den här klassen. Risktagandet ligger i att all världens media är närvarande, och under OS i Beijing hade internationell media gärna sett att man hade lyckats ta fram några skandaler kring de mänskliga rättigheterna. Att få ett internationellt event är en obeskrivlig möjlighet till PR för området, men det finns många fallgropar. Rowe beskriver den PR-taktiska miss som gjordes inför OS i Beijing där den olympiska elden skulle föras från Grekland till Kina. Vägen som valdes och som det informerades om gick genom Tibet, vilket blev en inbjudan till alla kritiker som ifrågasätter och motsätter sig Kinas politik gentemot Tibet. Under månader var en av huvudnyheterna runt om i världen protester som genomförts i samband med att den olympiska eldens färd mot OS 2008. Det var först när elden kom fram till Asien och framförallt Kina som protesterna började avta. Samtidigt konstaterar Rowe att så snart de idrottsliga tävlingarna kom igång övergick nyhetsrapporteringen till de idrottsliga aspekterna av spelen. Hjältarna och förlorarna. Hur mycket ett internationellt event är värt har undersökts och diskuteras ofta i många olika ämnen. Vanliga hemvister för frågan inom akademin är inom sport management eller kulturgeografi. Det är därför intressant att frågan problematiseras så tydligt utifrån ett medieperspektiv.

Rowe skriver även om hur media kan påverka en organisation eller ett lands chanser till en god relation till den internationella idrottsorganisationen. Han skriver om när London sökte VM i fotboll 2018 och bland annat BBC, men även annan media, skrev mycket negativt om FIFA och det resulterade i att arrangörerna skrev ett brev till FIFA innan omröstningen och bad dem att inte låta engelsk media påverka beslutet om London skulle få VM eller inte. London förlorade.

Det finns en rad böcker inom ämnet media och sport nu för tiden. Många av dem repeterar istället för att komplettera varandra. Den här boken är något helt annat. Rowe skriver om media och sport från många infallsvinklar och han sätt att skriva på är mer givande än i många andra böcker. Texten är diskuterande, problematiserande och beskrivande. Den här kan jag varmt rekommendera till alla som är intresserade av ämnet på olika nivåer, och den passar som kurslitteratur både inom kurser för idrott och medier och för sport management. Den kan till och med vara en nödvändig bok inom sport management då typiska sport managementfrågor belyses ur ett annat perspektiv, vilket kan hjälpa studenterna att förstå förhållandet mellan ekonomi och media som ju annars kan vara ganska svårgripbart. Utan att Rowe sitter med pekpinnen lyckas han genom hela boken tydliggöra hur viktigt det är att det inom idrottsorganisationerna finns kunskap inom fältet Idrott och medier. Det räcker inte med att ha kunskap om idrott. Det räcker inte att det finns kunskap om media. Om idrottsorganisationen ska överleva i framtiden och samtiden krävs ett djupt och brett kunnande om fältet idrott och medier och här måste akademin ta sitt ansvar och bedriva relevant forskning.

Copyright @ Marit Stub Nybelius 2015

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message