Print Friendly

Gunn Nyberg
Högskolan Dalarna


Susanne Ravn & Jørn Hansen (red)
Tics, træning og tango: Bevæggrunde for bevægelse
239 sidor, hft., ill.
Odense: Syddansk Universitetsforlag 2013
ISBN 978-87-7674-783-1

Susanne Ravn och Jørn Hansen har i den här antologin samlat forskning som visar att bevekelsegrunderna för att vi människor rör på oss och är fysiskt aktiva på olika sätt är ett komplext fenomen. I Danmark, skriver Ravn och Hansen, är det en vanlig uppfattning att man har identifierat en rad hälsomässiga problem som visar att det är viktigt att få danskarna att vara mer fysiskt aktiva.  ”Vi ved jo godt, hvad der er galt – det drejer sig først og fremmest om att få gjort noget ved det!” (s. 7). Men, det är inte så enkelt som att försöka motivera individer genom interventioner av olika slag. Stora mängder data visar exempelvis att deltagande i idrott och att vara fysiskt aktiv på olika sätt skiljer sig beroende på kön, ålder, utbildning, geografi och kultur. Dock finns det begränsat med studier som undersökt varför det förhåller sig på det här sättet och varför vissa väljer att vara fysiskt aktiva medan andra inte gör det.

Ravn och Hansen ställer sig kritiska till reduktionistiska ”stages of change-modeller”, som ofta utgår från individuella psykologiska förutsättningar och från antagandet att valet att vara fysiskt aktiv handlar om att individer ska motiveras att uppnå personliga hälsorelaterade mål. De menar att andra frågor tränger sig på: ”Hvad er det der gør at vi bevæger oss? Eller hvad er det der gør at vi netop ikke bevæger oss?” (s. 7).

Det är dessa frågor som Ravn och Hansen vill öka förståelsen kring genom att ge exempel på empiriska och filosofiska studier som ägnat dessa frågor uppmärksamhet. Bidragen i antologin kommer från medlemmar i forskningsgruppen Kultur, bevægelse og sundhet vid institutet för Idræt og Biomekanik, Syddansk Universitet. Ett övergripande syfte med antologin är att bidra med alternativ till den rådande samhällsdiskursens förståelse av hur danskarna ska bli mer fysiskt aktiva och därmed mer hälsosamma.

Antologin består av tre delar. Första delen är en samling empiriska studier där aktörernas upplevelser av olika rörelseaktiviteter är i fokus. Den andra delen ägnar uppmärksamhet åt frågan om hur bevekelsegrunder för rörelse har hanterats historiskt i Danmark. Sista delen behandlar mer övergripande filosofiska frågor om bevekelsegrunder för rörelse.

Del 1: Aktuelle praktikker

I den första artikeln får vi insikt i barns fysiska aktivitet i skolvardagen och hur de ändrar sina rörelsevanor från femte till sjunde klass. Författaren, Else Olesen, fångar genom sin antropologiska studie hur barnen ställs inför situationer som påverkar deras möjligheter till rörelse och deltagande i rörelseaktiviteter. De institutionella och strukturella miljöerna såväl som barnens ålder, fysik, klädsel, familjeförhållanden och sociala relationer verkar i ett dialektiskt samspel med barnens aktörskap.

Michael Fehsenfeld visar i andra artikeln, genom en intervjustudie, hur ”socialt udsatte” (s. 43) upplever sitt deltagande i fysisk aktivitet. Det visar sig bland annat att den gängse uppfattningen som den danske socialministern också understryker, att deltagande i föreningsidrott är positivt för den sociala integrationen, långt ifrån stämmer. Det är istället socioekonomiska faktorer, som också har avgörande roll för icke socialt utsatta, som påverkar deltagande i idrott och fysisk aktivitet. Men, hos socialt utsatta verkar dessa faktorer vara än viktigare.

Boken ger också inblick i olika forskningsansatser och teoretiska perspektiv men dessa är inte framträdande.

I tredje artikeln utforskar Signe Højbjerre Larsen fenomenet parkour. En rörelsekultur vars utövare inte begränsas av vare sig tid eller rum. Det är staden och dess arkitektur som utgör rörelserummet. Larsen ger en översikt av den akademiska litteratur som behandlar parkour och visar olika teoretiska perspektiv som bidrar till en ökad förståelse av fenomenet. En bild av en kritisk ’motkultur’ träder fram, där stadens disciplinerande arkitektur samtidigt också tjänar som en bevekelsegrund för att utmana densamma genom att utövarna använder arkitekturen på annat sätt än det var tänkt. Larsen ställer sig sedan frågan om denna kritiska motkultur också står att finna i parkourutvecklingen i Danmark.

Susanne Ravn visar i fjärde artikeln hur en fenomenologisk förståelse av tangodansande utmanar den vanliga föreställningen om att expressiv idrott främst handlar om att den sensuella upplevelsen är en interaktion mellan det inre känslolivet och det yttre ”bevægelseliv”. Hon ställer sig kritisk till att beskriva bevekelsegrunderna för utövande av expressiv idrott som ett medel för frigörelse och självutveckling. Genom exemplet argentinsk improvisationstango visar hon, genom intervjuer med utövare, att interaktionen mellan de två som dansar är av stor betydelse för den enskildes upplevelse av rörelse i dansen. Hon menar också att

det sure slid med at få det til at lykkes og den efterfølgende oplevelse av at kunne agere og interagere på nye måder får ikke nogen særlig plads i beskrivelsen av den expressive idræt. (s. 94)

Intervjuerna visar ingående detta slit med att öva för att kunna interagera med sin partner och därigenom uppleva sin dans och sin kropp genom den andre.

Del 2: Historiske sammenhænge

Annemari Munk Svendsen inleder antologins andra del med en analys av hur staten genom folkskolan hanterat främjande av fysisk aktivitet. ”At leve sundt” (s. 112) har framträtt som ett mål genom historien men uppfattningen av vad hälsa (sundhet) innebär har skiftat såväl som de initiativ som tagits för att förmå dansk ungdom att leva hälsosamt. Genom en kulturanalytisk och komparativ studie av ett antal pedagogiska texter kan tre övergripande förhållningssätt till främjande av fysisk aktivitet skönjas:”bevægelse gennem oplysning, bevægelse gennem (selv) indsigt och bevægelse gennem regulering.” (s. 119).

Genom att studera föreningsprotokoll och liknande texter ger därefter Kasper Lund Kirkegaard en nyanserad skildring av bodybuildningens historiska framväxt parallellt med elitidrottens tre grenar tyngdlyftning, brottning och boxning. Han visar hur bevekelsegrunden för bodybuilding som motionsidrott kom att handla om den starka, manliga och vackra kroppen. Syftet är att öka förståelsen av motionskulturens framväxt och stora utbredning i vår tid.

Frågan ”Hvilke begrundelser for at undervise i idræt i latin- og gymnasieskolen har skiftende skoleautoriteter formuleret? undersöker Per Jørgensen i andra delens sista artikel. Han har också undersökt eventuella samband mellan styrdokumentens bevekelsegrunder till fysisk aktivitet och de aktiviteter och den pedagogik som använts i undervisningen. Ännu ett intressant inslag är en jämförelse mellan idrottsämnet och övriga ämnen där han visar att det skiljer sig ifråga om relationen mellan undervisning, uppdrag och professionalism.

Del 3: Erkendelses teoretisk overvejelser

I första artikeln behandlar Henning Eichberg bland annat frågan om bevekelsegrunder för fysisk aktivitet kan ses som intentioner eller motiv vilket i sin tur leder till en diskussion om de vetenskapsteoretiska begreppen förklaring och förståelse  samt vilket av dem som är relevant när vi pratar om varför vi rör oss. Eichberg exemplifierar denna problematik genom att beskriva hur det vi kallar ofrivilliga rörelser, som exempelvis tics, eller snarare ”kulturelle tics” (s. 193) i form av Tourettes syndrom såväl som medeltidens dansmanier inte kan förklaras i termer av orsak och verkan.

Avslutningsvis diskuterar Jørn Hansen den idéhistoriska bakgrunden till hur aktuella hälsoföreskrifter är utformade. Överlag, menar han, riktas dessa till den förnuftige individen som förväntas göra rationella val som främjar den individuella hälsan. Hansen ställer sig kritisk till att rationaliteten är allena styrande för människors beteende när det gäller hälsa och fysisk aktivitet. Han ställer frågan:

Handler vi efter en ”masterplan”, hvor vi ønsker att gøre os till herre i (bemestre) vores eget liv eller er vores adfærd i højere grad præget af tilfældige valg eller situationer, vi ikke selv er herre over. (s. 221)

Hansen undersöker denna fråga i termer av vilka idémässiga ramar som möjliggör eller inte möjliggör olika hälsofrämjande strategier.

*          *          *

Innehållet i denna antologi är intressant och tankeväckande och ger uppslag till diskussion om varför vi rör på oss och varför vi överhuvudtaget deltar i olika rörelseaktiviteter. Det framgår tydligt att det inte är så enkelt som att vi gör det enbart för att leva ett hälsosamt liv. Därför kan man fundera över hur olika försök att öka den fysiska aktiviteten kan förstås om man studerar vad som framförs som motiv.  Den som är intresserad av hälsoarbete och vill bidra till att öka människors fysiska aktivitet (vilket ju är nog så aktuellt också i Sverige) kommer att ha stor behållning av att läsa den här antologin.

Boken ger också inblick i olika forskningsansatser och teoretiska perspektiv men dessa är inte framträdande. Foucault och Bourdieu nämns exempelvis bara i förbifarten och jag får uppfattningen att jag som läsare förväntas känna till dessa och de perspektiv de står för.

Jag kan inte låta bli att ställa mig frågan varför Lars-Magnus Engströms forskning (som jag antar är väl känd för flertalet av forumets läsare) inte nämns en enda gång. Mitt intryck blir att hans forskning, som i allra högsta grad studerat bevekelsegrunder för fysisk aktivitet, kunde varit till stor hjälp för att öka förståelsen av den mening som människor tillskriver sitt deltagande i samhällets rörelsekulturer.

Copyright © Gunn Nyberg 2017

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message