Fotboll och grabbkultur i drottningens England

Print Friendly
Mickael Möller
Frilansjournalist och skribent på Himmelriket.

 



David Blatt
Manchester United Ruined My Wife
254 sid, hft.
Manchester: The Parrs Wood Press 2004


Den gränslösa kärleken till det egna laget, matcherna, bortaresorna, rivaliteten mellan de olika supportergrupperna, våldet, polarna, puben, musiken – där har ni några av de element som närmast är standardingredienser i de flesta fotbolls-skildringar nuförtiden. Åtminstone de som är skrivna av genrens lite mer inbitna och hårdhudade fans.

En annan gemensam nämnare är den i stort sett totala frånvaron av kvinnor. De få som dyker upp står ofta bakom kassan i någon av de otaliga syltor som ligger utmed de engelska motor­vägarna, eller så serverar de öl på den lokala puben. Men sådana där vanliga kvinnor – fruar, flickvänner, mödrar – syns knappt till.

David Blatt försöker i sin Manchester United ruined my wife att bryta detta mönster något. De sedvanliga ingredienserna är förvisso där – och Blatt sparar inte på krutet – men utöver det försöker han dessutom beskriva den inverkan hans passionerade förhållande till Manchester United har på hans äktenskap.

För det är inte alltid så enkelt att bara knalla iväg till match och obligatorisk barrunda. Åtminstone inte för de som likt Blatt är stadgade och dessutom har ett par småttingar på nacken. Blatt resonerar kring den där eviga brottnings­matchen mellan vad man bör och vad man vill, det handlar om hänsynstagande och prioriteringar. ”I have a wife, two kids and a football team to support… decisions, decisions, decisions”, som Blatt själv formulerar det klassiska dilemmat.

Ibland prövar Blatt både och, samtidigt, så att säga. Dvs. vara en god familjefar och hängiven supporter på samma gång. Men det är sällan som dessa försök slår väl ut. Och varför ta risken menar Blatt, och ger några exempel på hur han går tillväga för att undvika allt för mycket kompromissande med frun.

”Jag låtsas helt enkelt att jag inte hör henne”, säger han. Oavsett vilka syn-punkter hon för fram, stänger han dörren efter sig, rusar ner för trapporna och skyndar iväg till Uniteds hemmaarena Old Trafford.

Eller så ljuger han. Han fejkar affärsresor, övertidsarbete eller besök hos avlägsna släktingar, för att istället sätta sig i bilen med polarna och dra iväg till någon bortamatch.

Det är när Blatt beskriver alla de här finterna som boken glimtar till. Stundtals är det riktigt dråpligt och jag tror många skrattar igenkännande. Det hade varit kul om Blatt utvecklade det här temat något. Men det gör han inte. Kanske är detta symptomatiskt, kvinnan (hans fru) dyker förvisso upp här och där, men är ändå tämligen marginaliserad. Det är som om hon inte riktigt passar in bland alla sköna fotbollsminnen som han egentligen hellre vill skriva om.

Ok, nu är fotboll fortfarande i mångt och mycket en grabbarnas värld – en slags frizon med flickvän, fru, hem och barn på behagligt avstånd. Att kvinnorna därför har en så pass undanskymd plats i berättelserna är kanske inte så konstigt. Blatt låter dem åtminstone komma till tals en liten stund. Sen handlar det om United för hela slanten.

Det är synd, för det hade kunnat bli riktigt rolig läsning. Nu blinkar det till lite emellanåt, men berättelsen i övrigt saknar sting. Det blir helt enkelt för tjatigt med alla dessa beskrivningar av diverse matcher och andra fotbollsupplevelser som haft betydelse för Blatt. En del minnen och anekdoter är förvisso läsvärda och intressanta. Men det blir ändå lite för mycket av det goda.

Åtminstone för de av oss som inte håller på United.

 

Köp boken från AdLibris.

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message