Läsvänlig på gränsen till infantilisering

Print Friendly, PDF & Email
Hans Lundberg
Ekonomihögskolan, Växjö universitet

 



Guy Masterman
Strategic Sports Event Management: An International Approach
272 sid, hft. Ill.
Oxford: Butterworth-Heinemann 2004


Guy Masterman är för närvarande universitetslektor (assistant professor) vid New York University. Han är ytterligare en, av redan många, som verkar i gränslandet mellan akademi och konsultbranschen inom fältet Sport Management. I Mastermans fall ligger betoningen klart på den senare. Det är som kvalificerad praktiker han främst bör ses. Med 25 års erfarenhet från eventindustrin, idrottsindustrin och idrottsevent, de sista 15 åren som ’oberoende konsult’ har han en gedigen klientlista att reflektera över. Från den idrottsliga praktiken kan klienter som Chelsea FC, Sebastian Coe och Steve Backley nämnas, från företagsvärlden Coca-Cola och Pepsi samt från musikbranschen Ray Charles, Santana och BB King.

Via två tämligen täta utgivningar (2004 och 2005), båda på Elsevier, söker Masterman nu etablera sig i ’American textbook’ traditionen, en best practice orienterad genre där det ibland känns som att det går tretton böcker på dussinet utan att variation och innovativ behandling för den skull infinner sig speciellt ofta. Mastermans huvudsakliga fält är event i allmänhet och som utlöpande nisch publicerar han först föreliggande publikation om idrottsliga event. Förutom denna så är Innovative Marketing Communications. Strategies for the Events Industryplanerad till 23 maj 2005. Hans huvudsakliga perspektiv i båda fallen är som synes det strategiska. I marknadsföringen sägs båda publikationerna rikta sig till allt ifrån studenter på basblock och magisternivå till yrkesverksamma och konsulter. Jag kommenterar den positioneringen något senare.

Strategic Sports Event Management är en lättuggad anrättning på 12 kapitel. Längsta kapitlet är på 27 sidor, det kortaste är på tolv sidor och snittet ligger på runt 20 sidor. Resonemangen är oftast basala och kortfattade och når sällan fördjupning. Underrubrikerna är många och ibland förvirrande, rekordet nås på sidan 22 med sina fem underrubriker på en enda sida. Dylikt ger ett intryck av ett läromedel avpassat för MTV-generationen där koncentrationsförmågan förutsätts vara inte mycket längre än den tid det tar att läsa just ordet koncentrationsförmåga. En stilistisk randanmärkning är att typsnitt och textförstärkningar blandas friskt utan någon noterbar logik. Kapitlen följer i övrigt en mycket traditionell mall, en introduction inleder och summary ochquestions får avsluta. 21 case studies dyker upp med jämna mellanrum, tänkta som praktiska illustrationer av det som ’teoretiskt’ diskuteras i den löpande texten. Det är dock inte så mycket till case. De flesta är faktarutor på en sida. Publikationen har för all del inte forskarvärlden som målgrupp men även läromedel skall i idealfallet vara åtminstone rudimentärt forskningsbaserade. Kapitel 2 har till exempel en (1!) akademisk referens, i övrigt Internetreferenser. Inget fel i det senare, de är ofta alldeles utmärkta källor, brukat som empiriskt material. Masterman använder dem dock som referenser för att stödja resonemang av olika slag vilket är akademiskt undermåligt.  Ett exempel enbart: En underrubrik i kapitel 2 är The discipline of event management. Masterman nämner inledningsvis några amerikanska och brittiska forskare inom det fältet vid namn, men inte en rad om deras arbete. En sökning på event management i LIBRIS ger 90 träffar och motsvarande sökning i USA eller Storbritannien skulle säkert ge mångdubbelt fler träffar. Med annan ambition än att muta in en lukrativ läromedelsnisch hade denna enda akademiska referens kunnat utökas till i vart fall anständighetens gräns och därmed underbygga Mastermans resonemang akademiskt i någon grundläggande mening.

Syftet med boken är att inspirera till lateral, innovativ och grundlig planering av ledning, styrning och kontroll av idrottsliga event, oberoende av storlek på detta, för att på så sätt uppnå uppsatta mål (sid. 4). Efter en rapsodisk historisk inledning (kapitel 1) och en introduktion av den idrottsliga organisationsstrukturen på global nivå (kapitel 2) kommer så i kapitel 3 Mastermans huvudsakliga bidrag, ”a new event planning process”. Här vilar Masterman på en anständig genomgång av existerande litteratur och fogar till det sin betydande praktiska erfarenhet till en modell som på intet sätt är revolutionerande, men som på grundläggande kurser för studenter med särskilt intresse för idrottsliga event, säkert kan ha en funktion att fylla. Även kapitel 4 lyfter en viktig diskussion på ett hyggligt sätt, den om anläggningars användning efter avslutat event. Bokens resterande huvudblock, kapitlen 5-6 (planeringsprocessen från finansiellt perspektiv) och de marknadsföringsorienterade kapitlen 9-11, är traditionell företagsekonomi på A- och B-nivå tillämpat på ett nytt fält, idrottsliga event.

Styrkorna med boken är de många, men alltför kortfattade, empiriska exemplen och belysningarna, den rikliga mängden Internetlänkar samt kapitel 3 i någon mening (se ovan). Masterman har blygsamma teoretiska ambitioner eller talanger varför det är mycket synd att han inte istället fokuserar betydligt mer på sin styrka – exemplen och den praktiska erfarenheten sprungen ur karriärens långa klientlista. En, i ordets innebörd, djupgående Case-inriktad bok där Masterman i detalj ger berättande gestalt åt 4-5 ’biffiga’ idrottsliga event med en insiders blick – en sådan bok skulle jag längta efter. Företagsekonomisk teori på A- och B-nivå, oakademiskt tillämpad på ett nytt fält, idrottsevent, gör i vart fall mig föga upphetsad av Strategic Sports Event Management. Möjligen kan boken, eller delar av den, rekommenderas på nybörjarkurser i Sport Management för studenter med ett tidigt uttalat intresse för idrottsliga event. Men i så fall försedd med varningsflagg: En publikation som känner sig manad att i sin förkortningsordlista förklara att USA betyder United States of America, att $ betyder US Dollar och att £ betyder Great Britain pound har sjunkit djupt ner i överpedagogiseringens moras. Tillrättaläggandet av kunskap i den American textbook tradition som Masterman skriver i, passerar inte sällan den gräns då läsvänlighet övergår till infantilisering av läsare och sammanhang. För studenter med kvalificerat intresse av event management är det nog bättre att vända sig direkt till marknadsföringslitteratur parallellt med idrottssociologiska texter, vilka sätter in event- och spektakelkulturen i dess samhälleliga sammanhang.

 

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message