Vad innebär det att bli lärare i idrott och hälsa?

Tags:

Print Friendly, PDF & Email

Håkan Larsson
Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, Stockholm


Gary Stidder Becoming a Physical Education Teacher 206 pages, hft. Abingdon, Oxon: Routledge 2015 ISBN 978-1-138-77828-3

Gary Stidder
Becoming a Physical Education Teacher
206 pages, hft.
Abingdon, Oxon: Routledge 2015
ISBN 978-1-138-77828-3

Frågan i rubriken är central i den brittiske idrottspedagogen och lärarutbildaren Gary Stidders bok Becoming a physical education teacher (Stidder, 2015). Mera precist handlar frågan om vad det innebär att bli idrottslärare idag. I inledningskapitlet framhåller Stidder: ”I have been driven by a desire to ‘make a difference’ – a difference to the way in which children experience physical education lessons at school and ultimately a difference to those in position to make a difference, namely physical education teachers” (s. 1). Frågan om att ”göra skillnad” relaterar i Storbritannien, liksom i Sverige, till att det delvis är oklart vad ämnet idrott och hälsa går ut på, och det finns många olika uppfattningar i denna fråga.

Teachers, academics and politicians have historically begged to differ in their views about what it means to be ’physically educated’ and today there remains a lack of consensus. […] In writing this book, my intention is to dispel the myth that secondary school physical education teachers are the poor relations in the world of academia and to challenge the public perception that physical education teachers just coach sport. I hope to show that physical education teachers are more than just game masters and mistresses, sports coaches, physical trainers or fitness instructors, which are often the stereotypes the media choose to portray … (s. 2)

I både Sverige och Storbritannien genomsyras undervisningen i ämnet alltjämt i stor utsträckning av tävlingsidrott, liksom av förhoppningar om att kunna bekämpa ”fetmaepidemin”, men situationen är än mer tillspetsad i Storbritannien. Här finns det istället starka önskemål från politiker och myndigheter om att ytterligare betona betydelsen av tävlingsidrott. Dessa ambitioner har till och med förstärkts på senare tid, inte minst i samband med de olympiska spelen i London, 2012. Det framgår emellertid att Stidder, i motsats till den gällande brittiska skolpolitiken, är kritisk till detta: ”It has become very evident to me as a practitioner and researcher that physical education in secondary schools has been masquerading as sport for nearly half a century” (s. 14f). I kontrast till denna uppfattning publicerade brittiska Department for Education nyligen följande påstående:

A high-quality physical education curriculum inspires all pupils to succeed and excel in competitive sport and other physically-demanding activities. It should provide opportunities for pupils to become physically confident in a way which supports their health and fitness. Opportunities to compete in sport and other activities build character and help to embed values such as fairness and respect. (citerat på s. 62)

Helt klart är att diskussionen om huruvida en lärare i idrott och hälsa är en idrottstränare eller ”något annat” (som det brukar heta i svenska sammanhang) är ”het” i brittiska sammanhang. En annan skillnad verkar vara att den hårt drivna målstyrning som präglar svensk utbildning inte märks på samma sätt i Storbritannien. I Storbritannien finns inte på samma sätt som i Sverige någon diskussion om vad eleverna ”egentligen” ska lära sig av att delta i idrott och hälsa, vad som utgör ämnets specifika bildningsvärde. Association for Physical Education (AfPE, som motsvarar Svenska idrottslärarsällskapet) framhåller att: ”The aim of physical education is to develop physical competence so that all children are able to move efficiently, effectively and safely and understand what they are doing. The outcome – physical literacy – is as important to children’s overall development as literacy and numeracy” (citerat på s. 61). AfPE betonar således, liksom svenska styrdokument, ett brett fokus med utgångspunkt i begreppet physical literacy (kroppslig förmåga).

Praktiken fick Ben att i grunden omvärdera sina föreställningar om vad det innebär att vara idrottslärare, inte bara för flickor utan även för pojkar.

Stidders ambition att göra skillnad är lovvärd. Samtidigt inleds varje kapitel med små berättelser om vilken betydelse idrottslärare haft för personer som senare gjort sig ett namn inom tävlingsidrott: Alex Ferguson (under 27 år manager för Manchester United), Sally Gunnell (OS-guldmedaljör på 400 meter häck i Barcelona, 1992), Mo Farah (dubbel OS-guldmedaljör – på 5000 och 10 000 meter – vid OS i London, 2012), med flera, vilket kan tyckas motsägelsefullt.

Boken är uppdelad i tre delar. Den första delen behandlar grundläggande kunskaper för en blivande lärare i idrott och hälsa som berör frågor som: Varför blir man – och vem blir – idrottslärare? Hur blir man idrottslärare? Vad är idrott och hälsa? Den andra delen stakar ut resan framåt. Här behandlas vad det innebär att bli “lärarkandidat” respektive ”nyexad” lärare i idrott och hälsa och vad det innebär att ansvara för kvalitetsutveckling av undervisning i ämnet. Del tre, slutligen, behandlar hur den fortsatta karriärutvecklingen kan se ut för lärare i idrott och hälsa. Vad innebär det att vara en reflekterande idrottslärare? Vad innebär det att vara handledare? Vilka är idrottslärarens uppgifter? Boken avslutas med författarens reflektioner över 2000-talets och framtidens idrottslärare.

Innehållet bygger på en kombination av Stidders egna erfarenheter – hur resan började, vilka intryck den förde med sig och vad den ledde fram till (dvs. en förflyttning från skolans till lärarutbildningens och forskningens värld – numera en inte ovanlig karriärväg även bland svenska idrottslärare) – och forskning om idrott och hälsa respektive lärarutbildning i ämnet, företrädesvis engelsk sådan. Helt uppenbart har Stidder tagit djupa intryck av Ken Greens bok Understanding Physical Education (2008), för den refereras grundligt genom hela boken. Innehållet bygger även på den forskning som Stidder själv har gjort. Bland hans publikationer märks titlar som ”Training to Teach Physical Education in a Grammar School for Boys: Female narratives and mentor perspectives” (2014), ”Training to Teach Physical Education in an Opposite-sex Secondary School: A qualitative analysis of trainee teachers’ experiences” (2012) och ”Challenging Sex-role Stereotyping in Secondary Physical Education Initial Teacher Education: Amy’s Story” (2009). Artiklarna ger uttryck för författarens stora intresse för frågor om genus för lärarkandidater och nyexaminerade lärare. Denna tematik utvecklas framför allt i del två, där två kritiska inslag i blivandet av en lärare i idrott och hälsa skärskådas, nämligen ”praktiken” (eller VFU:n som vi skulle säga) och det första året efter examen (då brittiska lärare är trainee teachers).

Av Stidders egen forskning framkommer att den engelska skolan alltjämt i viss utsträckning bedrivs könsåtskild och där det är mer eller mindre givet att läraren är av samma kön som eleverna. Tills helt nyligen kunde Stidder hitta annonser efter lärare med formuleringar som: ”The PE department are looking to appoint a vibrant, dynamic and motivated female PE teacher” (s. 106), trots att lagstiftningen i Storbritannien liksom i Sverige stipulerar att kön inte får spela in när nya tjänster tillsätts. Samtidigt framhåller Stidder att han sett en avsevärd förändring på området under den senaste tioårsperioden. Kapitlet ”Becoming a trainee physical education teacher” ägnas i stor utsträckning åt studenten Bens praktik på en flickskola. Praktiken fick Ben att i grunden omvärdera sina föreställningar om vad det innebär att vara idrottslärare, inte bara för flickor utan även för pojkar. Efter praktikperioden framhöll Ben praktikens betydelse för hans utveckling till en professionell lärare.

Boken är väldisponerad och helt klart läsvärd, men frågan jag ställer mig är vilken skillnad den kan göra i ett utbildningssammanhang. Stidders insikter i de problem han presenterar, analyserar och problematiserar – tävlingsidrottens inflytande, traditionella könsmönster, med mera – är djupgående, men han stakar inte ut någon ny eller alternativ riktning. Mot slutet av det sista kapitlet, ”The twenty-first century physical education teacher”, lyfter författaren fram det kinesiska ordspråket ”igår är historia, idag är ett mysterium, imorgon är en gåva”. Frågan är i vilken utsträckning Stidder har gestaltat historien så att den kan begripliggöra mysteriet och peka ut en möjlig gåva.

Copyright © Håkan Larsson 2015

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message