Print Friendly
Ingela Kolfjord
Hälsa och samhälle, Malmö högskola

Inge Kryger Pedersen (red)
DANSK SOCIOLOGI
Nr. 2/15. Årg. juli 2004
Tema: Idræt og køn

160 sid, hft.
København: Dansk sociologförening 2004


Den danska tidskriften Sociologi har utkommit med ett intressant temanummer om idrott och kön. De sex representerade artiklarna belyser kön och idrott ur olika infallsvinklar samtidigt som de tillsammans bildar en både historisk och nutida förståelseram för genuskonstruktion och dess förändring. I den första artikeln skriven av Anne Lykke Poulsen med stöd av Bourdieu används ett utvecklat fältbegrepp för att förstå kampen om kvinnlighet inom gymnastik i Danmark de första fyrtio åren av 1900-talet. Då gymnastiken hade en för liten grad av autonomi har närliggande fält används för förståelsen av gymnastikens praxis. Gymnastiken var påverkad av det vetenskapliga fältet, det pedagogiska och den så kallade gråzonen för medborgarskap, där den politiska kampen för kvinnors rättigheter samverkade med kampen om att påverka gymnastikens innehåll, ledning och organisering. I kampen om den rätta gymnastiken och vilken gymnastik som bäst passade för kvinnor samt att kvinnor skulle få mer inflytande i beslutande organ användes vetenskapliga argument där kvinnorna själva kunde hitta stöd för en särartsteori om könen. Paradoxalt nog slogs dessa argument ned av männen i maktställning genom att de hävdade könens likhet vilket innebar att det var ointressant om det var män eller kvinnor som satt i maktställning, männen kunde med andra ord bevara sina positioner i högre befattningar.

För att förstå och analysera kvinnors deltagande i idrotten belyser Ulla Habermann och Laila Ottesen mäns och kvinnors omsorgsutövande i deras artikel. Män är överrepresenterade inom idrotten och kvinnor inom andra frivilliga organisationer. Innehållsmässigt och kvalitetsmässigt skiljer sig också mäns och kvinnors deltagande inom idrotten. Författarna tar upp fem karaktäristika.

  1. Män och kvinnor har skilda organisationsmönster;
  2. De väljer olika idrottsgrenar;
  3. De har olika förhållningssätt till tid och rum;
  4. Skälen för att utöva idrott ser annorlunda ut;
  5. Det frivilliga arbetet i idrottsföreningarna ser olika ut.

I artikeln utvecklas och fördjupas de fem punkterna och författarna menar att den informella omsorg kvinnor utför påverkar i hög grad att mäns och kvinnors mönster ser olika ut. För att komma ifrån myter och fördomar och från att ge män eller kvinnor skulden för hur idrottsrörelsen ser ut menar de att det är viktigt att identifiera den organisatoriska och strukturella bakgrunden för att förstå logiken bakom individuella val och beslutsprocesser.

I den tredje artikeln skriver Kari Fasting, Gertrud Pfister och Sheila Scraton utifrån en komperativ studie om fotbollskvinnors uppfattningar om femininitet och maskulinitet. Det är kvinnor på hög nivå i Tyskland, England, Sverige och Norge som intervjuats. Studien visar att det finns klara uppfattningar om betydelsen av feminint och maskulint men det finns också ett motstånd och ambivalens mot den kulturella innebörden av dessa begrepp. Flera av spelarna upplevde homofobi just för att de var kvinnor som spelade fotboll. De intervjuade kvinnorna i England skilde ut sig från övriga kvinnor då de i större utsträckning själva kopplade samman ”maskulina” kvinnor och homosexualitet. Några av spelarna överskred och blandade könsstereotyperna. De uppträdde mer eller mindre kvinnligt respektive manligt i olika sociala kontexter. Utifrån studien menar författarna att de kan se ett sammanbrott av innehållet i hegemonisk femininitet samtidigt som de spårar ett sammanbrott i det dualistiska begreppsparet feminin – maskulin.

Håkan Larsson som i likhet med de nyss nämnda författarna har en konstruktivistisk syn på kön beskriver i sin artikel som bygger på intervjuer med ungdomar ett mer reproducerande förhållningssätt från deras sida vad gäller kvinnligt och manligt. Ungdomarna har könstraditionella uppfattningar om vad som är maskulint och  feminint, det kopplas bland annat till hur de förhåller sig till sina kroppar, till träning, skicklighet, muskler och klädstil inom idrotten. Den manliga ”prestationskroppen” ställs mot den kvinnliga ”vackra kroppen” inom ramen för en heterosexuell matris. Håkan Larsson för fram att ”tävlingsidrotten formar kroppen som en förment ’naturlig kropp’ i förhållande till föreställningar om kropp och kroppslighet – och att denna ’naturliga kropp’ bär spår av en heteronormativ ordning.”

Kroppar är dock kulturellt bestämda och det är snarare den ”naturliga kroppen” som bör uppfattas som fabricerad och konstruktioner av kroppen som det verkliga.

Lone Friis Thing som intervjuat skadade kvinnor inom handbollen i Danmark ställer sig frågan om skadekulturen i sport är en machokultur. Lone Friis Thing argumenterar med och mot författare som tidigare skrivit om hegemonisk maskulinitet och dess inneboende machokultur i förhållande till våld, skador och smärta inom idrotten. Flera av de anförda  författarna menar att kvinnor som beträder den traditionellt manliga sportens arena adopterar de manliga normer som där existerar. Friis Thing som intervjuat 17 kvinnor med korsbandsskador menar dock att det är alltför generellt och abstrakt med sådana påståenden.

Skillnader mellan denna studie och andra studier om män visar att den press som ställs på män att snabbt komma tillbaka inte ställdes på handbollskvinnorna.

Kvinnorna i studien visar liksom studier gjorda på män att de döljer sin smärta genom att inte tala om den. De ställer krav på sig själva att komma tillbaka till träningen inom en viss tidsfrist men flera av dem är ambivalenta i förhållande till fortsatt spelkarriär förenat med risken att få ytterligare skador. De flesta var också mycket besvikna på klubben som lämnat dem ensamma med sina skador. Endast en av kvinnorna fick hjälp med sitt träningsprogram av sin klubb. Kvinnornas skador individualiserades trots att det var inom klubben de erhållit dem. Författaren säger att de danska kvinnorna inte ger uttryck för att vara undertryckta och även om de använder sig av liknade strategier som män för att trivialisera smärta är det svårt att påstå att deras skadehantering skulle vara maskulint genusbestämd. Jag ställer mig dock en fråga i samband med att kvinnorna osynliggörs vid skada i motsats till männen. Har inte detta med genusordning och könens kulturella olika värde att göra? Individualisering och privatisering av kvinnors smärta och skador sker inte bara inom idrotten, det sker också i hemmen och på våra arbetsplatser. I Sverige har vi haft en markant ökning av sjukskrivningar och arbetsskador bland kvinnor samtidigt som tillgång till arbetshjälpmedel och rehabilitering gynnar männen

Det är kanske så att män trivialiserar smärta och skador för att upprätthålla den hegemoniska maskuliniteten medan kvinnor gör det för att de är underordnade i detta system? En avpolitisering av kvinnors livsvillkor reproducerar existerande genusordningar.

I den sistnämnda artikeln bidrar Sine Agergaard med sin diskursanalytiska studie om medias kommunikation om de danska handbollskvinnorna till en av de faktorer som medverkar till att reproducera genusordningar och nationalism inom idrott och samhälle. En tidnings och en tv- kanals beskrivning av landslaget vid EM 2002 och VM 2003 utgör studiens tidsperiod.

När kvinnorna hade stor framgång under EM 2002 beskrevs de som ”maskulint” starka och erfarna kvinnor. Beskrivningar av handbollslaget verkade som ett rituellt bidrag till produktionen av en diskursiv gemenskap där kvinnorna hyllades som hjältar av nationen och upptogs i en nationalistisk andra. När kvinnorna inte gjorde lika bra ifrån sig under VM 2003 beskrevs dom som ”feminint” svaga och unga handbollsflickor. Istället för att upptas i den kollektiva gemenskapen ironiserades kvinnorna och deras insatser. Under mediernas VM-diskurs fanns inte det starka rituella förloppet kring spelets process utan flera diskurser förmedlades. De hade också nationalistiska inslag  på ett exkluderande vis då man försökte förklara nederlaget med de utländska värvningar man gjort. Nederlaget förklarades också utifrån kvinnornas bristande fysiologi och psykologi. Under loppet av ett år förändrades bilden av kvinnorna från starka och medvetna järnladies till svaga och oerfarna flickor.

Artikelbidragen i antologin är väl värda en läsning inklusive den krönika, kommentar och essä som tillsammans med recensionerna initierar läsaren till spännande litteratur om idrott och genus.

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message