Print Friendly, PDF & Email
Ingela Kolfjord
Hälsa och samälle, Malmö högskola


Fan Hong & J. A. Mangan
Soccer, Women, Sexual Liberation
– Kicking Off a New Era

272 sid, hft.
London: Frank Cass 2004


Ännu en välkommen bok om kvinnofotboll har producerats under 2004 och det är Soccer, Women, Sexual Liberation – Kicking Off a New Era som redigerats av  Fan Hong & J. A. Mangan. Antologin bjuder på fjorton artiklar som på olika sätt belyser kvinnofotboll i världsdelarna Afrika, Amerika, Asien, och Europa. Markovits och Hellerman skriver om fotboll i USA som till skillnad från andra länder har blivit en sport för kvinnor snarare än en manssport, i USA finns mer än 8,5 miljoner kända kvinnofotbollsspelare. Detta förklaras bl. a med att fotbollen inte tillhörde den hegemoniska sporten i landet såsom de mansdominerade sporterna Amerikansk fotboll, baseball, basket och ishockey. Även om också kvinnofotbollen i USA möter på hinder har de inte blivit utdefinierade på samma sätt som de kvinnor som beträtt en kulturellt maskuliniserad sport i andra länder.

Hall belyser kanadensisk kvinnofotboll och liksom i  Sverige spelades det fotboll där i början av 1920- talet men den stagnerade därefter för att på allvar ta sin början i skiftet 1960- och 1970-talet. Trots att antalet fotbollsspelare markant ökat under 1980- och 1990 –talet är det huvudsakligen män som leder och organiserar verksamheten. Det dåliga finansiella stödet, de få elitlagen och det underutvecklade seriespelet gör att Kanada förlorar många spelare till USA.

I Hongs och Mangans artikel beskrivs fotbollen som den snabbaste utvecklade kvinnosporten i Kina. Kvinnorna har utvecklats till skickliga spelare och de tog en silvermedalj vid de Olympiska spelen 1996, de kom tvåa i det tredje världsmästerskapet 1999 och vann ”Asian Cup” och ”Asian Games” tio gånger mellan 1986 och 1999. Författarna menar att fotbollskvinnoras  intåg på en traditionell manlig arena också har influerat kulturell och social förändring i Kina. I patriotiska ordalag kallas damlaget ”järnrosorna” men trots detta och att damlaget användes för att inspirera kinesiska manliga spelare för att kvalificera sig till VM 2002 är kvinnors spelvillkor mycket sämre än männens.

I Korea har motståndet mot kvinnofotboll varit särskilt starkt då kvinnors kroppar tidigare skulle vara dolda för allmänheten. I den Konfucianska traditionen betraktades aktiva kontaktsporter som olämpliga för kvinnor. Koh menar att detta delvis varit anledningen till att kvinnofotboll inte erhållit statligt och offentligt stöd på samma sätt som männen blivit sponsrade, mansfotboll är en av de mest populära nationalsporterna. Koh skriver att det är först när det koreanska kvinnolaget vunnit internationella tävlingar som det har fått publik. Men det handlar mer om den starka nationalism som finns i koreansk sport än om en förbättrad status för kvinnor inom sport eller om förändrade genusrelationer i samhället.

Majumdar synliggör den indiska fotbollen i sin artikel; fotboll har varit frånvarande i indiska idrottsvetenskapliga studier. Majumbar levererar en kort historisk tillbakablick i en politisk-ekonomisk kontext och använder sig av filmen Bend it Like Beckham  i analysen.

Kvinnofotboll betraktas som en manlig domän och är tabu för respektabla medelklasskvinnor, därför kommer också kvinnorna som spelar från de lägre klasserna. Ett problem som hämmar kvinnofotbollens utveckling i Indien är bristen på finansiellt stöd samt den nedlåtande attityd som kommer från övriga idrottsvärlden.

Brus och Traengbaek beskriver den danska fotbollens utveckling och delar in den i tre perioder. Den första perioden är etableringsfasen före 1970, den andra är tiden då kvinnorna fick tillträde till det danska idrottsförbundet (DBU) 1970-1972 och den tredje är utvecklingen av  fotbollen under åren 1972 – 2002. Efter en mer än tioårig kamp för att kvinnofotbollen skulle accepteras i Danmark blev det välkända laget Boldklubben Femina (BK Femina)  inofficiellt världsmästare år 1970. Författarna inleder med att förklara varför de använder sig av begreppet kvinnofotboll i stället för damfotboll (dam är DBU’s officiella begrepp). I dansk ordbok beskrivs dam som en kultiverad, förnäm kvinna medan kvinna beskrivs som en vuxen kvinnlig person. Ur språklig synvinkel är därför kvinnofotboll mer korrekt. Dessutom kan det tolkas som att ”ladies football” är en motsvarighet till ”gentlemen’s football” vilket är något helt annat (se Andersson 2004). Då diskursiva praktiker reproducerar könade praktiker har jag  i enlighet med författarna valt att genomgående i denna recension använda mig av begreppet kvinnofotboll. Brus och Trangbaek menar att det danska lagets konkurrensmässiga uppgång och nedgång har att göra med att fotbollen är accepterad men inte respekterad. Attityden måste förändras för att få till stånd relevant mediabevakning, publiktillströmning samt finansiellt stöd och andra nödvändiga resurser.

Williams belyser, även hon, de orättfärdigheter som riktats mot kvinnofotbollen i England i en historisk tillbakablick under 1900-talet. Men trots ett massivt motstånd, sexism och t.o.m. en reglering som förbjöd kvinnorna att spela på klubbarnas fotbollsplaner har fotbollen överlevt. Genom intervjuer med fotbollskvinnor har Williams försökt fånga deras mening med fotbollsutövandet och drar liknande slutsatser som Fasting gör i sin artikel.

Pfister skriver utifrån en komperativ studie om utvecklingen av kvinnofotbollen i Öst- och Västtyskland. Det finns både likheter och olikheter mellan de båda länderna och olikheterna tolkas utifrån det sätt sporten organiserades och finansierades. Den historiska utvecklingen och spelets spridning ser ungefär likadana ut men seriespel på toppnivå och i internationella sammanhang skilde sig åt mellan öst och väst. I väst där man nådde toppnivå organiserades damfotbollen utifrån den autonoma idrottsrörelsen medan fotbollen i öst organiserades utifrån en statlig cost-benefitideologi. Av politiska och finansiella skäl fick jämlikhetsideologin i öst stryka på foten.

Det finns olika förklaringsmodeller till kvinnors intåg i fotbollen, ibland beskrivs det som ett jämlikhetsprojekt, en protest och ibland är det fotbollens egenvärde som står i centrum. Fasting som skriver om den segerrika nationen Norge har genom intervjuer med fotbollskvinnor kommit fram till att fotbollens värden är många. Fotboll är kul, där odlas kamratskap, laganda och gemensam framgång. Många svarade också att själva spelet på plan, såsom samarbete, kroppslighet, olika tekniker, målgöring etc. ger tillfredsställelse. Fasting menar att kvinnornas inträde på fotbollens maskulina arena kommer att bidra till transformeringar av femininitet och genus också i övriga samhället.

Bourke beskriver Irlands relativt korta, 35- åriga fotbollshistoria i sin text. Hon identifierar några viktiga skeenden som har påverkat kvinnofotbollen i positiv riktning och dessa benämns vara inrättandet av ”the Ladies Football Association of Ireland”, framväxten av inhemska divisioner, Irlands involvering i internationella tävlingar, initieringen av utvecklingsplaner som ska genomöras av idrottsorganisationerna samt inrättandet av regionala avdelningar som ansvarar för att utveckla kvinnofotbollen. Men även om förändringar kan skönjas menar författaren att det finns mycket kvar att göra innan kvinnofotbollen tas på allvar.

Det svenska bidraget är skrivet av Hjelm och Olofsson och är baserat på Olofssons avhandling Har kvinnorna en sportslig chans och Hjelms nyutkomna bok Amasoner på planen. I artikeln beskrivs den svenska fotbollsutvecklingen, dess spridning samt organisering. Utestängning, osynliggörande och sexism har varit kännbara också för de svenska fotbollsspelarna. Fotbollens kraftiga expansion men också förändringar förstås bl. a. utifrån hur kvinnorna involverades i fotbollen och de strategier de använde för att minska orättfärdigheter mellan mans- och kvinnofotboll. Artikeln är läsvärd och ett mycket bra ”sammandrag” av de båda studierna texten grundar sig på.

Utifrån intervjuer med fotbollsspelare och mediaanlys av dagstidningar i Nya Zeeland visar Cox och Thompson hur det skett ett skifte i synen på kvinnofotboll och den mening spelarna själva tillskriver spelandet. Författarna menar att fotbollen varit emancipatorisk genom att utövarna demonstrerat att femininitet är en utvecklande process. Men trots förändringar i genusordningen så negligeras fotbollen och är kontrollerad och organiserad av mansdominerade organisationer, vilka har ett begränsat intresse av att stödja kvinnofotbollen.

Också i de två nästsista artiklarna, skrivna av Saavedra om fotboll i Afrika (Senegal, Nigeria samt Sydafrika) och av Votre och Mourao om fotboll i Brazilien, beskrivs det stora motstånd som kvinnor möter inom fotbollen. Den positiva ton som Hang anslår i det avslutande kapitlet om kvinnofotboll harmonierar kanske inte fullt ut med bokens innehåll som är rätt så nedslående när det gäller kvinnofotbollens position i de olika länderna. Dock har det skett stora förändringar i de olika länderna de senaste årtiondena, i Brasilien var det t.ex. förbjudet för kvinnor att spela fotboll fram till 1975 och redan under 1980- och 1990-talen fick de bra placeringar i några internationella tävlingar.

Hong skriver:

 Feminist activism, fervent nationalism, political ambitions, corporate funding, govermental sports policies and cultural change have created a ’Women’s soccer revolution’ in North and South America, Asian, Africa and Australasia- Women’s soccer, a game that now embraces nations, cultures, etnicities and classes, has become a world sport for women. It represents modern feminism: unapologetic, individualistic, empowered and assertive (s. 268).

Bokens författare menar att kvinnofotbollen är här för att stanna, den har visat en stark överlevnadskraft trots allt motstånd. Kvinnor måste dock kämpa sig till positioner på idrottens alla nivåer för att genom beslutandemyndighet kunna påverka jämställdhetsarbetet. Den fråga jag ställer mig är om sportens kommersialisering och globalisering kommer att vara till fördel eller nackdel för sportens utveckling. En maskuliniserad kommersiell och globaliserad värld kanske snarare reproducerar den existerande över- och underordningen. Det kan också finnas en risk att en glödande nationalism kortsiktigt bejakar kvinnolandslaget men i förlängningen underminerar det. Nationalism och maskulin hegemoni är intimt förknippat med varandra och vi ska inte glömma att nationalism är en källa till både rasism och sexism (se Agergaard 2004, Connell 1996). När vi så sent som i september 2004 kunde läsa i media om hur kvinnor som spelade fotboll i Malmö och Umeå utsattes för sexuella trakasserier från allmänheten och när vi känner till idrottsrörelsens oförmåga/ovilja att ta tag i de sexuella trakasserier och den sexuella mobbing som existerar i de egna leden är farhågorna stora att avsparken för en ny ”Sexual Liberation”-era lär dröja.

 

Referenser

Agergaard, S. (2004)”Dansk kvindehåndbold i medierne – fra ’jernhårde ladies’ til småpiger ” i Sociologi, Tidskrift udgivet af Danska Sociologforening Nr. 2/15. Årg.- juli 2004

Andersson, T. (2002) Kung Fotboll. Den svenska fotbollens kulturhistoria från 1800-talets slut till 1950 Lund:

Connell, R.W. (1996) Maskuliniteter Uddevalla: Daidalos

Aftonbladet  sept. 2004

 

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message