Kvinnokamp på gröna mattan

Print Friendly
Jonny Hjelm
Institutionen för historiska studier, Umeå universitet 



Jonathan Magee et al (red)
Women, Football and Europe: Histories, Equity and Experiences
192 sidor, hft.
Oxford, Oxon: Meyer & Meyer Sport 2007 (International Football Institute Vol. 1)
ISBN 978-1-84126-225-3


Spanien har länge varit en av världens ledande fotbollsnationer. När Spanien spelar viktiga EM- och VM-matcher så ”stannar landet”, som det brukar heta. Ett liknande engagemang visas viktiga matcher i ”La Liga”, t ex toppmötena mellan FC Barcelona och Real Madrid. Spanjorernas fotbollsintresse begränsas dock i allt väsentligt till att gälla herrfotboll medan den spanska damfotbollen ignoreras. I Spanien har damfotboll mycket låg status. Detta gör det svårt att rekrytera flickor och kvinnor till fotboll. År 2004 fanns i Spanien omkring 12 000 registrerade damfotbollsspelare jämfört med närmare 650 000 registrerade herrfotbollsspelare. Knappt 2 procent av det totala antalet fotbollsspelare i Spanien var alltså kvinnor, vilket kan jämföras med förhållandena i Sverige där det samma år fanns närmare 50 000 damfotbollsspelare och cirka 229 000 herrfotbollsspelare (22% var kvinnor).

Kvinnor på en fotbollsplan tillhör alltså ovanligheterna i Spanien. Enligt Ramon Llopis Goig, spansk idrottsforskare, gäller detta också den kvinnliga förekomsten på läktare, sportsbarer och i supportergrupper. Fotboll är i Spanien, kanske mer än i många andra europeiska länder, ett entydigt manligt intresseområde. Här ska män fostras, trivas och utbyta idrottsliga djupsinnigheter. Kvinnor som trotsar denna ordning upplevs som hot mot den manliga homosociala gemenskapen och behandlas därefter (förlöjligande, marginalisering etc.).

Ramon Llopis Goigs forskning presenterades på den fotbollskonferens som arrangerades 2005 i England i samband med Europamästerskapet. Hans och andras konferensrapporter finns nu samlade i antologin Women, Football and Europe. Histories, Equity and Experinces. Titeln är lite missvisande då boken knappast kan sägas behandlaeuropeisk damfotboll. Av totalt tio bidrag handlar sex om förhållandena i England/Skottland, två om Spanien och de övriga två bidragen om norsk respektive fransk damfotboll.

Nio av tolv författare är kvinnor och många av dem har själva spelat fotboll på en relativt hög nivå. Jag noterar detta eftersom idrottsforskning, inte minst den idrottshistoriska, ofta tycks locka till sig före detta elitidrottare och att detta, idrottskarriären, lyfts fram som något intressant och värdefullt. De flesta bidrag präglas också av insiderkunskap och personligt engagemang. En del av uppsatserna är sammanfattningar av avslutade projekt och vilar på solid empiri medan andra kan beskrivas som pilotstudier/projektskisser.

I antologin första del behandlas damfotbollens historiska utveckling i tre länder, Skottland, Frankrike och Norge. Jessica Macbeth och Laurence Prudhomme -Poncets uppsatser om damfotbollens historia i Skottland respektive Frankrike är intressanta då utvecklingen i dessa länder torde vara relativt okänd för en svensk läsekrets. De visar också att damfotbollen under 1900-talets början var tämligen omfattande, men precis som i många andra länder stagnerade den successivt under 1920-talet för att nästan dö ut under 1940- och 1950-talen. Svårigheterna att under 1970-talet etablera en seriös, tävlingsinriktad damfotboll i Skottland och Frankrike förefaller också ha varit större än i t ex Sverige och, som Bente Skogvang visar, i Norge. Skogvangs uppsats, som baseras på hennes avhandling, är välskriven och väl underbyggd. För en svensk läsare känns mycket igen, motståndet bland herrfotbollsföreträdare, inom media och bland allmänheten och den viktiga roll som enskilda entreprenörer inom damfotbollen spelat. I Norge (men också i Frankrike) gjorde t ex enskilda journalister viktiga insatser då de under 1970-talet engagerade sig i damfotbollen. Samtidigt betonas hur faktorer utanför fotbollen påverkade damfotbollsföreträdarnas kamp. Här åsyftas framförallt den statliga jämställdhetspolitiken som under 1970- och 1980-talen bidrog till att stärka den norska damfotbollen.

I antologins del två och tre ligger fokus på nutiden och på engelska och spanska fotbollsspelande flickor och kvinnors upplevelser. I en läsvärd uppsats behandlas Hackney Women’s Football Club, där en majoritet av spelarna sedan klubbens grundande 1986 varit öppet homo- eller bisexuella. Författaren, Jayne Caudwell, har intervjuat spelare i laget och diskuterar givetvis homofobin och hur den yttrat sig, bland annat hos motståndarlag. Men hon skildrar också de olika uppfattningar som finns hos lagets spelare när det gäller sexualiteten. För en del är klubbens lesbiska stämpel positiv och viktig medan andra i första hand vill spela fotboll i en tolerant och progressivt klubb.

Kan skolundervisningen användas för att öka flickors intresse för fotboll och i förlängningen rubba fixerade genusordningar? Detta är utgångspunkten i två uppsatser. I den ena, skriven av Susanna Soler-Prat, skildras försöken i några spanska skolor att uppmuntra flickor att spela fotboll. Ett hinder utgör det ”lesbiska spöket”, det vill säga föreställningen att de flickor/kvinnor som vill och kan spela fotboll inte är ”riktiga” flickor/kvinnor. Deras kompetens är också något som kommenteras kritiskt. Jämnåriga pojkar är snabba att ifrågasätta flickornas sexualitet och färdigheter. Detsamma inträffar i engelska skolor där flickor spelar fotboll. Det här framgår av Ruth Jeanes’ and Tess Kays uppsats. Även här kretsar skolflickors fotbollsspelande kring frågan om vad flickor får eller inte får göra. De båda uppsatserna visar också indirekt på betydelsen av att flickor börjar spela fotboll i unga år så att de kunskapsmässigt inte hamnar för långt efter jämnåriga pojkar.

I Colin Kings och Aarti Ratnas artiklar behandlas rasismen inom engelsk fotboll. Den engelska herrfotbollen har under de senaste åren prioriterat arbetet med att få bort rasismen. Inom damfotbollen har frågan inte haft samma prioritet eftersom det uppfattats som ett icke-problem. Ratni och King vill punktera denna självbild. I uppsatserna visas att det finns rasism också inom engelsk damfotboll, även om den kanske inte är lika omfattande och djupgående som inom herrfotbollen. King menar att det finns en direkt koppling till 1800-talets imperialistiska kolonialism och att fotbollsspelande invandrarkvinnor är utsatta för ett dubbelt förtryck.

Women, Football and Europé ges en bra sammanfattning av damfotbollens historia i tre länder, Norge, Frankrike och Scottland. Vi får vidare en bra orientering vad det gäller nyare spansk och engelsk damfotbollsforskning. Nästa gång hoppas jag få läsa mer om damfotbollens historia och villkor i länder som Ungern, Tjeckoslovakien, Finland, Italien, Grekland och Ryssland. 

 

 

© Jonny Hjelm 2008


Köp boken från Bokus.se
Kjøp boken fra Capris.no
Køb bogen fra eLounge.dk
Buy this book from Amazon.co.uk
Buy this book from Amazon.com

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message