Olympiska bilder

Tags:

Print Friendly, PDF & Email

Birger Hedén
Litteraturvetenskapliga institutionen, Lunds universitet


Mike O’Mahoney Olympic Visions: Images of the Games Through History 175 sidor, inb., ill. London: Reaktion Books 2012 ISBN 978-1-86189-910-1

Mike O’Mahoney
Olympic Visions: Images of the Games Through History
175 sidor, inb., ill.
London: Reaktion Books 2012
ISBN 978-1-86189-910-1

Bilderna och det visuella förknippat med de olympiska spelen har inte beaktats mycket utan kommit i skymundan för allt ifrån resultat och siffror till namn, rekord och analyserande text, menar Mike O’Mahony i inledningen till sin rikligt illustrerade bok om spelen från antik tid till och med OS i Peking 2008. Själv vill han skapa bättre balans och framhäva bildens betydelse genom att, ofta med givande diskussioner och analyser, sätta fokus på sådant som fotografier, film (spelfilmer såväl som journalfilmer), affischer och design. Det sistnämnda gäller både stadionbyggnaderna, maskotarna – den första tycks ha varit en hund vid spelen i Los Angeles 1932 – och facklorna.

Lite överraskande saknas några rader om pins; de första såldes redan vid OS i Stockholm 1912!

London 2012 figurerar bara genom ett par sidor om bland annat det spektakulära 115 meter höga tornet ArceralMittalOrbit, skämtsamt kallat the Colossus of Stratford. Eftersom det här tycks vara ett pionjärarbete när det gäller det visuella är det synd att man inte får författarens synpunkter på hur Londonspelen tog sig ut i ljuset av hans visionsanalyser. Å andra sidan arbetar han nu med för att bygga upp vad som kallas ett alternativt visuellt arkiv om spelen i London (alltså också Paralympiska spelen). Den intresserade kan söka upp hemsidan My Games, och ta del av projektet.

Författaren, som är konsthistoriker till professionen och verksam vid University of Bristol, har ägnat sin forskning åt bland annat amerikansk konst, Picasso, rysk film (särskilt Sergej Eisenstein) och idrott och populärkultur i Sovjet under mellankrigstiden.

Ett incitament för O’Mahony att skriva den här boken är det i sig banala faktum att genom de moderna spelens historia, tjugosex sommar- och tjugoen vinterspel samt tjugotre paralympiska spel (sommar och vinter) är det få som har bevittnat dem på plats. Men redan i Aten 1896 fanns det fotografer och som kunde göra många i omvärlden delaktiga, samtidigt som åskådarna väsentligen var greker. Och så snart man kommit en liten bit in på 1900-talet börjar affischer och filmföreviganden att spela en stor roll före, under och efter spelen.

Boken består av åtta kapitel samt en inledning och några avslutande sidor om det olympiska arvet; det sistnämnda ägnas dels de olika olympiska museer som mångfaldigats alltsedan turister kunde börja besöka samlingarna på Internationella Olympiska Kommitténs högkvarter i Lausanne 1924, dels, som nämnts, några aspekter på de då stundande spelen i London.

O’Mahonys arbete är en både roande och insiktsfull historisk framställning, som i sig kombinerar läsartillvändhet och vetenskaplig grund.

Författaren börjar från början med vad åskådarna och deltagarna i de antika spelen kunde uppleva visuellt och vad av detta vi i dag kan se resterna av. Därefter följer ett avsnitt om de moderna spelens födelse i slutet av 1800-talet, men med glimtar från de olika slags olympiska tävlingar som ägt rum redan tidigare och med tyngdpunkten på Aten och en diskussion av illustrerade tidningsreportage och de fotografier som togs då. Eftersom uppläggningen i många avseenden är kronologisk – vissa teman presenteras som rimligt är genom utvecklingen av dem historiskt – behandlar det tredje kapitlet kvinnornas inträde på de olympiska arenorna redan i Paris 1900, under rubriken ”En passande sysselsättning för kvinnor?” som givetvis kan vara ett direkt citat från någon debatt som föregick den historiska händelsen. Här knyter författaren påpassligt an till det visuella genom att berätta om tennisens dominant på 1920-talet, Suzanne Lenglen, kallad Den gudomliga. (Jag fåkunnige trodde att det epitetet var förbehåller Garbo.) Lenglen var en celebritet och fick kläder designade åt sig, som hon givetvis fotograferades i.

Fortsättningsvis får läsaren möta filmen och OS, i synnerhet olympiafilmerna från Berlin 1936 (Riefenstahl) och Tokyo 1964 (Kurosawa). Och med tanke på O’Mahonys ryska forskningsfält ägnas nästa avsnitt framförallt spelen i Helsingfors 1952, dit Sovjet skickade en stor trupp. Självfallet behandlas också hur OS blev en del av det kalla kriget, genom de amerikanska och sovjetiska bojkotterna 1980 respektive 1984.

Givetvis försummas inte dopingen, politiken (t ex Berlin 1936 och de svarta panterprotesterna i Mexiko 1968) och terrorismen (München 1972) innan författaren gör en rad intressanta analyser av marknadsföringen i allmänhet och affischernas betydelse i synnerhet.

När det gäller visionen på de officiella affischerna sker en brytning med en äldre tradition under de senaste decennierna, bort från det antika arvet som dominerade ganska länge (till exempel diskuskastare av traditionellt märke) liksom den stålhårda manskroppen gärna i kombination med en fana från arrangörslandet.  Dels försvinner mannen nästan helt från affischerna (men ersätts aldrig av en kvinna), liksom den uppumpade nationalismen. Stiliseringen tar över som i den mexikanska affischen från 1968 som fyndigt anspelar både på de mönster som indianerna på sin tid ristade in i pyramider och andra byggnadsverk, och samtidigt på den då aktuella op-konsten.

Sist behandlas som redan nämnts design i alla möjliga former från stort till smått.

O’Mahonys arbete är en både roande och insiktsfull historisk framställning, som i sig kombinerar läsartillvändhet och vetenskaplig grund. Här finns således både inslag av anekdoter och skärpta, (omväxlande med mer pressade), bildanalyser. Det är verkligen en fråga om att ge bildernas olympiska spel deras rättmätiga plats i idrottshistorien.

Idag funderar vi knappast över det egentligen häpnadsväckande faktum att flera miljarder på en och samma gång via rörliga bilder kan ta del av spelen medan de äger rum. Ändå är det alltså bara knappt hundratjugo år sedan som bara de som var på plats kunde vara åskådare medan allt utspelade sig; övriga intresserade fick nöja sig med inte alltid så skarpa foton eller teckningar dagen eller dagarna efter.

Copyright © Birger Hedén 2014

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message