Viktigt men inte invändningsfritt bidrag till svensk idrottshistorisk forskning

Tags:

Print Friendly

Mats Greiff
Historiska studier, Malmö högskola


Nils-Olof Zethrin Mellan masskonsumtion och folkrörelse: Idrottens kommersialisering under mellankrigstiden 369 sidor, hft. Örebro: Örebro University 2015 ISBN 978-91-7529-079-9

Nils-Olof Zethrin
Mellan masskonsumtion och folkrörelse: Idrottens kommersialisering under mellankrigstiden
369 sidor, hft.
Örebro: Örebro University 2015
ISBN 978-91-7529-079-9

Inledning

Nils-Olof Zethrin berör ett centralt område i svensk och internationell idrottsforskning; det om idrotten i spänningsfältet mellan folkrörelseidrott och kommersiell idrott. Hans doktorsavhandling ”handlar om den kommersialisering som delar av idrotten i Sverige gick igenom under mellankrigstiden”. Kommersialiseringen definieras som att den ”innebar att idrott bidrog till omsättning av pengar och att denna omsättning gav upphov till ekonomiska intäkter hos olika aktörer” både innanför och utanför idrottsrörelsen (s. 15). Med en historiematerialistisk terminologi skulle det kunna formuleras som idrottens del i en växande kapitalistisk nöjes- eller upplevelseindustri.

Detta blir ännu mer tydligt eftersom Zethrin som bakgrund till själva idrottens kommersialisering också studerar den breda flora av sporttidningar som skapades under mellankrigstiden samt hur idrott gestaltades på bio, teater och inom musik, det vill säga hur idrott knöts samman med nöjes- och upplevelseindustrin. Därmed skulle jag kanske vilja uttrycka det som att dessa företeelser inte utgör en bakgrund, utan i stället är en betydelsefull del av idrottens kommersialisering; hur idrotten som vara med ett bytesvärde sammanlänkas med andra varor avsedda för nöjes- eller upplevelsekonsumtion.

I sin huvudfrågeställning knyter Zethrin samman idrott och marknad genom att fråga vilka konsekvenser kommersialiseringen hade för några betydande idrottsarrangörer inom och utom idrottsrörelsen och deras idrottsverksamhet. Det är två processer som står i centrum, dels kommersialiseringen av idrotten, dels hur idrotten påverkades av denna process.

Zethrins ambition är att de empiriska delarna ska åskådliggöra och analysera tre processer: marknadisering, sportifiering och identitetsprocesser. Relationen mellan dessa blir emellertid oklar. Först hävdar Zethrin att marknadslogiken är analytiskt överordnad för att sedan hävda att det är tävlingslogiken som är drivkraften i kommersialiseringen eftersom det är tävlingslogiken som gör idrotten både till ett attraktivt konsumtionsobjekt och en företeelse av betydelse för identitetsprocesser. Jag skulle därför vilja uttrycka det som att det finns ett dialektiskt samband mellan marknadisering och sportifiering, något som också Zethrins resultat pekar på. Dessa två processer – marknadiseringen och sportifieringen – tvinnades samman genom att idrotten gav uttryck för identitet, det vill säga publikens strävan efter att underhållas och att identifiera sig med stjärnor och lag.

Detta teoretiska anslag knyts till ett svenskt kultur- och idrottshistoriskt forskningsläge, och författaren hävdar att inom den moderna tävlingsidrotten rymdes både folkrörelsernas föreningsliv och det kommersialiserade nöjeslivet. Men idrotten hade också en viktig plats i vad Zethrin kallar en folklig stadskultur. Därmed hamnar idrotten i skärningspunkten mellan en folkrörelsekaraktär och en marknad präglad av kapitalistism och masskonsumtion.

Det kanske mest spännande empiriska kapitlet är det som berör idrottens plats inom övrig nöjes- och upplevelseindustri, som exempelvis film, teater och musik men också sportpressen.

I de empiriska avsnitten studeras i tur och ordning några av de aktörer som Zethrin menar vara viktiga inom svensk proffsboxning, friidrottsklubben IK Göta och fotbollsklubben AIK. Med dessa exempel vill han utröna på vilket sätt marknadsaktörer använt sig av idrotten för att generera ekonomiska resurser samt vilken betydelse detta haft för idrotten i sig. Urvalet är gjort utifrån de sporter som Zethrin bedömer som mest populära i mått av åskådarantal och massmedial uppmärksamhet. Detta görs i första hand utifrån ett Stockholmsperspektiv. Men innan själva idrotten belyses finns ett längre kapitel som belyser idrott i sporttidningar, film, teater och musik under mellankrigstiden.

Zethrins ambition i sin bearbetning av empirin är att ”blottlägga aktörernas makt, vilja, styrning, kunskap om förhållandena och taktiskt sinne för det gångbara samt inte minst om att blottlägga vad aktörerna faktiskt producerade avsedd för idrott som masskonsumtion (s. 45).

I sina analyser av empirin anknyter Zethrin inte bara till de tre processer som mejslats fram teoretiskt och ur forskningsläget; han använder också som redskap den amerikanske socialhistorikern Alan Guttmans modell med sju karakteristiska drag hos den moderna sporten. Dessa är

    • Sekularisering
    • Likhet, alla ska ha samma möjligheter
    • Specialisering
    • Rationalisering
    • Byråkratisering
    • Kvantifiering
    • Rekord[1]

Empiriska resultat

Det kanske mest spännande empiriska kapitlet är det som berör idrottens plats inom övrig nöjes- och upplevelseindustri, som exempelvis film, teater och musik men också sportpressen. Zethrin visar att idrotten hade en viktig plats inom dessa fora under mellankrigstiden. Den var med hans egna ord ”en integrerad del av en nöjesinriktad kommersiellt orienterad masskultur” (s. 122). Intressant är också att författaren visar på kvalitativa förändringar där idrottsmannen, åtminstone i svenskproducerade filmer, efter hand allt mer framställs som moraliskt föredöme, den skötsamme och moderne idrottsmannen – för det är män det handlar om…

I kapitlet om proffsboxningen belyses den svenska professionella boxningen under 1920-talet och början av 1930-talet med starkt Stockholmsfokus. Härvidlag får den svenske boxningslegendaren Harry Persson – vars karriär i stort sammanföll med den svenska proffsboxningens blomstringstid – stort utrymme. Zethrin visar att kommersialiseringen är påtaglig under den studerade perioden och att den processen i sin tur påverkar idrotten i sig. Här framstår det som att kommersialiseringen i hög grad drevs av aktörer i rent vinstsyfte. Allmänna Boxningssällskapet skaffade sig med tiden i stort sett monopol på arrangemang. Sällskapet var också starkt knutet till tidningsutgivning där boxning var ett huvudinnehåll. Under 1930-talet dalade intresset för proffsboxning på flera olika plan, menar Zethrin utifrån sitt outtalade Stockholmsperspektiv. Denna nedgång relaterar författaren bland annat till tragiska händelser i boxningsringen med dödsfall som följd. I stället tog intresset för idrotter som fotboll och friidrott över, vilka utgör underlag för Zethrins övriga två empiriska kapitel.

I det första av dessa är det IK Göta och friidrotten som fokuseras. Föreningen samarbetade med aktörer utanför idrottsrörelsen och tänjde dessutom själv på rörelsens regelverk både kring amatörbestämmelser och annat, allt i syfte att öka attraktionskraften hos de egna arrangemangen. Detta ledde också till konflikter med friidrottsförbundet och till att det senare tillsattes utredningar kring föreningens agerande. En av de mera uppmärksammade var den så kallade Göta-affären 1932. Den legendariske idrottsledaren Sven Låftman framstår i detta kapitel som den aktör kring vilken mycket av verksamheten cirkulerade. Zethrins analys visar att den starkt kommersiella verksamheten i första hand bedrevs i syfte att gagna föreningen och skapa sportsliga framgångar och inte att generera ekonomiska vinster utanför idrottsrörelsen. I detta sammanhang marginaliserar han Sven Låftman som aktör; en aktör som gjorde vinster på idrottsanknuten verksamhet, men som Zethrin i görandet inte separerar från rörelsen i sig.

Å andra sidan kan denna kritik delvis framstå som orättvis. Andersson behandlar också mellankrigstidens kommersialisering, men han betonar den inte på ett så starkt sätt som Zethrin.

Slutligen belyses AIK, som Zethrin kallar den ”populäraste och ekonomiskt starkaste klubbaktören i Sverige” (s. 249). Liksom i de andra empiriska kapitlen har Zethrin valt ut en nyckelaktör, i detta fall ledargestalten Birger Nilsson. Kapitlet framstår som betydligt mera genomarbetet och djuplodande än det om IK Göta. Kanske har detta med källmaterialets karaktär att göra, kanske har det med författarens idrottsliga sympatier att göra. Men det diskuteras inte mera ingående. I kapitlet åskådliggörs med stor tydlighet hur delar av ”den svenska idrotten utvecklades i gränslandet mellan amatörism och professionalism” (s. 313). Klubbens omsättning var efter svenska förhållanden mycket hög och bland annat bildades det vid sidan av föreningen ett särskilt aktiebolag för att hantera försäljning av diverse AIK-anknutna produkter och rättigheterna till namnet AIK. Genom både värvningar och olika slag av ekonomiskt stöd till mindre föreningar i regionen kom AIK:s starka ekonomiska ställning att få en del positiva konsekvenser på hela Stockholmsidrottens ekonomi. Samtidigt innebar denna verksamhet att man snärjde in andra aktörer i ett nät där de blev starkt beroende av AIK och dess verksamhet som ibland gick utanför tävlingslogiken i form av vänskapsmatcher mot internationellt motstånd eller andra mera jippoartade arrangemang.

En viktig avhandling, men…

Zethrins avhandling utgör ett synnerligen viktigt bidrag till den svenska idrottshistoriska forskningen. När han belyser kommersialiseringsprocesser under mellankrigstiden sätter han annan idrottshistorisk forskning i ett nytt ljus. Zethrin pekar på att idrotten vid denna tid var långt mer kommersialiserad än vad tidigare forskning menat. Därvidlag är han till exempel kritisk mot Torbjörn Anderssons tidigare fotbollshistoriska forskning. Zethrin menar att Andersson alltför hårt betonar folkrörelseperspektivet i fotbollen. Å andra sidan kan denna kritik delvis framstå som orättvis. Andersson behandlar också mellankrigstidens kommersialisering, men han betonar den inte på ett så starkt sätt som Zethrin. Till skillnad från Zethrin studerar Andersson den svenska fotbollen i ett nationellt sammanhang medan Zethrin enbart fokuserar Stockholmstrakten. Möjligtvis skulle man kunna säga att det inte finns någon större motsättning mellan Anderssons och Zethrins resultat. Skillnaderna kan – men måste inte – bero på att de helt enkelt studerar olika rum.

Härvidlag föreligger en viss problematik med Zethrins resultat. Han säger sig studera den svenska idrotten under mellankrigstiden, medan han i själva verket har starkt fokus på Stockholm. Det förefaller inte helt otroligt att avhandlingens resultat påverkas av detta, och att kommersialiseringsprocesser inte var lika tydliga utanför storstäderna där kanske i stället folkrörelsekaraktären var mer dominerande. Därför hade avhandlingen behövt en diskussion om vilket rum det egentligen är som studeras eftersom Stockholm inte är lika med det nationella. Valet av Stockholm som undersökningsrum framstår inte heller som särskilt välargumenterat eller problematiserat. Samma resonemang skulle kunna föras vad gäller valet av idrotter.

En annan problematik jag skulle vilja lyfta fram är den bristande genomskinligheten i Zethrins vetenskapliga arbete. Hur har materialet lästs, vilka urval har gjort och vilka är argumenten för detta, hur har tolkningar gjorts? Vem är Nils-Olof Zethrin själv och vilken betydelse kan det ha för olika val som görs? Forskning med kvalitativa metoder tjänar på en sådan självreflexivitet som jag inte riktigt hittar hos författaren. Om man som forskare skriver om en klubb, eller något annat, som man starkt sympatiserar med ska detta kanske lyftas fram i självreflexiva resonemang. Det underlättar för läsaren att förstå val, tolkningar och analyser om en sådan självreflexivitet finns.

Vidare saknar jag en starkare kontextualisering av innehållet. Idrotten framstår som en från övriga samhället isolerad företeelse. Förändringar inom idrottssektorn förklaras utifrån idrottens inre logik utan att andra förändringar i samhället har någon större betydelse. Detta är inget ovanligt fenomen i idrottshistoriska arbeten. Idrotten framställs som isolerad från resten av samhället och med en egen inre logik. Mellankrigstiden var en i många avseenden synnerligen turbulent tid både i Sverige och i världen. Vad betyder exempelvis det demokratiska genombrottet, upprepade arbetslöshetskriser, hotad maskulinitet, oro på arbetsmarknaden, politisk turbulens som senare under perioden övergår till socialdemokratiskt maktinnehav, folkhemsbygge och att organisationssverige skapas? Står idrotten utanför detta eller är den en del av det? Hur påverkar idrotten och övriga samhället ömsesidigt varandra? Detta är viktiga frågor för den idrottshistoriska forskningen att studera.

Icke desto mindre är Zethrins avhandling ett spännande idrottshistoriskt arbete med många förtjänster. Det finns ett driv i texten som gör att boken ibland är svår att lägga från sig. Som läsare vill jag hela tiden gå vidare. Här finns också förtjänstfulla och viktiga resultat som nyanserar tidigare idrottshistorisk forskning och särskilt kapitlet om idrottens relation till annan underhållningsindustri är för mig som forskar om populärkultur synnerligen intressant.

Copyright © Mats Greiff 2016


[1] Allen Guttmann, From Ritual to Record. The Nature of Modern Sports, New York 1978.
Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message