Vem är rädd för Sheryl Swoopes? Om sport, kön, sexualitet och makt

Tags: , , , , , , , ,

Print Friendly

Jesper Fundberg
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö högskola


Melanie L. Sartore-Baldwin (red) Sexual Minorities in Sports: Predudice at Play 170 sidor, inb. New York & London: Lynne Rienner Publishers 2013 ISBN 978-1-58826-890-7

Melanie L. Sartore-Baldwin (red)
Sexual Minorities in Sports: Predudice at Play
170 sidor, inb.
New York & London: Lynne Rienner Publishers 2013
ISBN 978-1-58826-890-7

När de flesta tänker på sport, tänker de på pojkar/män, flickor/kvinnor som engagerar sig i någon form av fysisk tävlan som oftast resulterar i en vinnare och en förlorare – inget mer, inget mindre. Enkelt? Boken Sexual Minorities in Sports visar att sport är betydligt mer influerat och strukturerat utifrån ideologiska övertygelser som historiskt har dikterat vilka som får delta, träna, leda och se på sport. Det handlar om makt och tolkningsföreträde – vem och vad, när och hur – och dessa frågor är högst relevant i dagens sportvärld.

I mars 2011 brast sportmedia i Sverige. En svensk världsmästare? Hade Zlatan gjort dubbla hat-trick? Nej. En homosexuell manlig fotbollsspelare, i division två, kom ut. Anton Hysén, son till förre landslagsspelaren Glenn Hysén (som fyra år tidigare invigningstalat på Pride festivalen i Stockholm) berättade i fotbollsmagasinet Offside att han var bög. Hysterin var total. En manlig homosexuell i fotbollens värld! Kvinnliga dito ger inga rubriker. Inte heller manliga homosexuella konståkare eller dansare. Så vem eller vilka ”får”, ”förväntas” utöva, leda och uppleva vad i sportens värld? Som idrottsforskare med kunskap om genus och sexualitetsordning har jag ofta fått just frågan av journalister om hur många manliga homosexuella spelare som finns i Allsvenskan (herrarnas högsta serie i Sverige). ”Varför vill du veta det?” Ungefär så brukade jag svara. Om detta och mycket annat handlar boken Sexual Minorities in Sports. Prejudice at Play som redigerats av Melanie L. Sartore-Baldwin. Boken består av åtta kapitel, skrivna av nio olika författare, som tar upp centrala begrepp som kön, genus, sexualitet, ras, intersexualitet, transsexualitet och sport. Här beskrivs homofobi i tal och handling, hur transsexuella och intersexuella atleter ställer frågor om sportens grundläggande utgångspunkter kring två separata och tydligt uppdelade kön, här beskrivs Gay Games historia och utveckling, här problematiserar ras och sexualitet och här reder forskare ut vad intersektionella analyser av sport kan innebära. Boken är relativt kort (135 sid.), särskilt utifrån mina erfarenheter från amerikanska verk som kan vara oändliga, men lyckas både pedagogiskt skickligt reda ut centrala och ibland, för en oinvigt läsare, komplexa begrepp, identitetspositioner och relationer, och samtidigt ställa dessa i relation till sportens värld. De flesta kapitel utgår från exempel, många från USA, där atleter och tränares erfarenheter av att utsättas för diskriminering, men också hur de agerat normbrytande och vilka förändring som skett till följd av det. Dessa normbrytande atleter har i många fall format den sportvärld och dess regler som vi idag känner den. Men ofta utan att känna till vilka som stod bakom dessa förändringar och vilka kamper de förde. Ingen förändring utan kamp, är ett tydligt intryck från boken.

Boken är väsentlig, ja rent av efterlängtad.

Flera exempel som tas upp i boken har satt avgörande avtryck i sporter för all framtid: sydafrikanska friidrottaren Caster Semenya som ställde frågor om kön och elitidrott, men också den transsexuella tennisspelaren Renee Richard som tävlade i US Open som fick internationella tennisförbundet att ändra reglerna som först inte tillät henne att tävla, och den australienska golfaren Mianne Bagger som blev den första transsexuella kvinnan att tävla i en professionell golftävling efter en könskorrigering 1995. Och listan med namn fylls på: golfaren Lana Lawless, mountain bike-utövaren Michelle Dumaresq, short track-cyklisten Kristen Worley, konståkaren Alyn Libman, släggkastaren Keelin Godsey. Mängden exempel spelar roll, uppfattar jag det som. De är inte bara enskilda personer, utan en mängd historier som länge aldrig talats om. De finns i sportens värld, hur homo- och transfobisk denna värld än verkar vara. Och de bryter mönster, ställer frågor och förändrar. I någon mening kan man också läsa in hur sporten är konservativ och traditionell, men även möjlig att förändra – stelbentheten är trots allt inte total.

En annan förtjänst i boken är de intersektionella ansatserna. Vad betyder ras, kön och sexualitet i relation till varandra? Hur vävs olika maktordningar in i varandra? Hört talas om Sheryl Swoopes? – en av de mest framgångsrika basketbollspelarna i USA, som kom ut 2005. Hon gjorde det inte för att bli en förebild, utan för att slippa gömma sig bakom en mask om vem hon var, en afro-amerikansk lesbisk basketspelare. Och hon togs emot av hbtq-rörelsen med öppna armar. Sex år senare berättade Swoopes att hon hade en kärleksrelation till en man. Känslorna och kommentarerna från såväl media som från olika ”svarta gemenskaper” och hbtq-personer var blandade. Några kände sig svikna, andra lättade, ytterligare några förvirrade. Och där står Swoopes – en människa som bara följt sin inre övertygelse att uttrycka vem hon är, och vem hon blivit. I den gemenskapen hon nyss var en hjälte blev hon plötsligt en svikare, och tvärtom, den nyligen ”farliga” Swoopes hade hastigt och lustigt blivit en förebild.

Boken är väsentlig, ja rent av efterlängtad. Förra året briserade nyheter om olika idrottsatleter som kom ut så till den milda grad att Sveriges Radio gjorde ett reportage om hur det överhuvudtaget längre kan bli en nyhet. Reportaget är värt att lyssna på. Och samtidigt, sommaren 2014, hände andra saker som påminde om hur gränser och normer plötsligt slår till. Två 11-åriga flickor i Skåne har en frisyr som inte anses kvinnlig och spelar fotboll på ett sättsom inte uppfattas kvinnligt. Motståndarlagets tränare beter sig långt ifrån vuxet och blir uppläxade och avstängda. Jag har ett mer konstruktivt förslag än en avstängning: låt dem vara kvar som tränare, men inte med mindre än att de och alla övriga tränare läser och diskuterar boken Sexual Minorities in Sports. Den kommer lämna dem med en vagare bild av hur det faktiskt är, otydligare bild av var gränser går och en betydligt mer förvirrad uppfattning om vem som får eller förväntas gör vad i sportens värld. Ja, världsbilden hamnar lite närmare verkligheten, om den ens finns, helt enkelt.

Copyright © Jesper Fundberg 2015

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message