Varför ser vi inte lika sunda ut som det tidiga sovjetiska idealet?

En kroppslig förebild i SovjetDet jag skriver om den här gången är ett ämne som det diskuteras, forskas och pratas mycket om, men jag skriver ändå vad jag tänker i frågan, inspirerad av boken jag nyligen läste.

Boken handlar om forna Ryssland och forna Sovjetunionen. Den är en antologi med ett antal vetenskapliga artiklar. Nästan alla artiklar har kroppen i fokus och hur kroppen blev en symbol för samhället. Inte vilken kropp som helst utan kroppar som man ansåg vara förebilder. Det var atletiska, starka kroppar där kvinnorna hade former. Dessa kroppar visades upp i propagandasyfte både för de egna medborgarna som skulle eftersträva ett sunt, arbetsfullt liv och till omvärlden för att visa hur stark nationen var. Det ändrades dock delvis under Kalla kriget då kroppen blev ett verktyg för att nå idrottsliga segrar.

Jag tittade på bilderna och såg dessa sunda, vackra kroppar. Vackra för att de såg sunda ut. Så tänker jag på hur det ser ut idag och problemen som vi har i samhället angående fetma och tvärtom att kroppsidealet för framförallt kvinnor helst ska vara att man kan klämma in sig i ett klädesplagg i storlek 0, precis som till exempel Vicktoria Beckham, gift med en idrottsprofil. Här finns bilder: https://www.google.se/search?q=victoria+beckham+pic&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=pZtCUou3MIiE4gSKpYHIBQ&ved=0CDIQsAQ&biw=1600&bih=752&dpr=1#imgdii=_

Frågan hamnade dessutom i fokus nyligen då föreningen Frisk och Fri lanserade Miss Skinny kampanjen som påstods vara ett nytt märke som bara skulle sälja kläder i storlek 0. Kampanjen var dock från Frisk och Fri som vill motarbeta ätstörningar och stödja de drabbade. Kampanjen blev starkt ifrågasatt. Läs mer här: http://www.resume.se/nyheter/debatt/2013/09/26/miss-skinny-offrade-hela-sin-malgrupp-pa-uppmarksamhetens-altare/?fb_action_ids=10151695305683437&fb_action_types=og.recommends&fb_source=aggregation&fb_aggregation_id=288381481237582

Nu ska jag berätta innan jag skriver vidare att jag är för den fria viljan. Jag är för att vi har all rätt till våra egna kroppar. Jag är emot att staten skulle bestämma över  våra kroppar genom propaganda för att stärka staten etc. Det är ju dessutom en viktig fråga inom juridiken, rätten till sin egen kropp, som är aktuell i flera juridiska fall så som abort och sexualrelaterade brott. ¨

Ändå när jag sitter och läser funderar jag på om vi människor verkligen klarar av att ta hand om oss själva. Jag själv är inget undantag. Jag skulle kunna äta mindre och röra på mig mer. Visserligen har 6 kilo försvunnit sedan maj med hjälp av mindre mat och mer rörelse, men visst skulle jag kunna anstränga mig ännu mer.

Behöver staten upplysa oss mer? Behöver staten gå in och reglera mer eftersom vi inte kan ta hand om oss själva? I Danmark har man skatt på socker. Om jag har hört rätt har dock inte resultatet varit så upplyftande som man hoppats. Läkare skriver ut Fysisk aktivitet. Tänk att de måste skriva ut recept på fysisk aktivitet!  Ändå rör vi oss för lite och äter för mycket. Föreningslivet kämpar med rekrytering för att barnen hellre gör aktiviteter där de är mer stillasittande. Sedan har vi motsatsen, olyckliga ungdomar som inte kan tränga sig ner i ett klädesplagg storlek 0.

Varför klarar vi människor inte av att ta hand om oss själva och hur mycket bör staten och samhället lägga sig i?

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message