En man faller genom stratosfären. Snö slår upp från en skoters larvfötter. Kroppar rör sig långsamt i vida bågar genom luften. Höga berg. Snön ligger djup, väl famnar sju. Ynglingar. Brädor. Bågar. Motorer. Historien om Red Bull skrivs såväl i snowboardstammens sinnliga, sirliga spår i nysinglad snö, som i endurofolkets sliriga, slammiga mull. Elementärt. Red Bulls marknadsavdelning är den nutida motsvarigheten till antikens atomister. Man går aldrig ner i samma flod två gånger, men det hindrar ju inte en från att frenetiskt jaga försvinnande virvlar med en jet-ski. Vatten, jord, luft, och så — förstås, själva gnistan, det överdådiga, men alltjämt flyktiga fyrverkeriet som är — människans eld. Vår lilla parentes i universums historia skall skrivas med eld. En tjurskit i kosmos.
Jag brukar säga till studenterna att ”Människan är inte häftigare än sin senaste Red Bull-video på YouTube”. Tjurfäktning minus tjur — helt i enlighet med Steven Connors tes om hur sport i modern tid allt mer har renats från sina animaliska inslag. En hel kanonad med perspektiv från kritiska sociologer, franska filosofer, cultural studies, feminism, media- och kommunikationsforskare bara väntar på att få släppas lös över detta komplex. Men lite är gjort, trots 2500 videos på egen kanal på tuben. Man skulle till och med, för att parafrasera det klassiska påståendet om att man skulle kunna hålla en hel termins studier i ekonomi bara utifrån studier av Baseballens organisering, kunna ge en kurs i idrottsvetenskap bara utifrån Red Bull-komplexet. How’s that for Critical Management Studies, Mats Alvesson!
Och vem vet, då kanske man skulle kunna få lite spons också? Och några flak. OH-kostnader, är det någon som har koll? Fast, jag vet inte, duger det ens till blannevann?
