Om användningen av avgrunder

Tänk för ett ögonblick på dig själv som en förnimmande varelse…

Du ser, hör, smakar, luktar och känner. Men själva upptagningsapparaturen är främst fokuserad till huvudet, och då företrädesvis dess främre del.

Med tanke på att vårt förnimmande är oupplösligt kopplat till våra väsen, existenser, positioner och roller, är det sällsamt hur liten del av kroppen som används i sådana strävanden och förhandlingar.

Kroppen är ett ofrånkomligt fokus för idrottsforskningen och vad den är måste därför ständigt diskuteras och definieras på nytt.

Syn och hörsel är mycket viktigare än smak och lukt för idrottare i deras värv, men känseln har en särställning då det i de flesta idrotter krävs ett rörelse- och förnimmelseregister som innefattar hela kroppen.

Vad jag finner intressant härvidlag är kroppens baksida, den som ständigt undgår oss själva. Vi måste liksom bli vänner med vår baksida om vi på ett förtjänstfullt sätt skall kunna ägna oss åt idrott.

Filosofen Graham Harman menar att existensen, det vill säga objekt och deras relationer, främst präglas av att objekt dras undan från varandra. Med detta menar han att ingen relation mellan två objekt kan uttömma deras fulla potential. Om eld får bomull att brinna är det tusentals möjligheter för bomullen att verka och vara i världen som aldrig aktualiseras. Alltså kännetecknas existensen av undandragandet.

Relationen mellan vår huvudsakliga förnimmelseapparatur belägen i vårt huvud och baksidan av kroppen är som en parodi på denna teori.

I sommar har jag och min familj simmat mycket. En av mina döttrar överraskade mig med att säga att hon kunde simma ryggsim, något som jag själv uppskattar väldigt mycket. När jag bad henne visa mig i ett tjugogradigt Öresund nekade hon emellertid. Det var enligt utsago bara i bassäng som hon kunde det av rädsla för maneter.

Jag kände igen mig i känslan. När jag simmar i havet simmar jag aldrig långt ut. Kanske är det, som för min dotter, varelserna i vattnet som får mig att känna så. Men snarare tror jag att det är att jag förvandlas till ett gränssnitt mellan vatten och luft och att förhållandet mellan kroppens fram- och baksida — och i relation till förnimmelseapparaturens skick som ovan dryftats — dramatiskt accentueras i det att framsidan riktar sig mot ljuset och baksidan mot mörkret. Liggandes på vattenytan och blickandes uppåt accentuerar vi avgrunden som vi alltid bär med oss.

Men vad finns i denna avgrund? Baksidan av kroppen har i språket ett sällsamt känsloregister: ilningar och kalla kårar vandrar längs med rygg och ryggrad; om någon som verkar ha en övernaturlig uppfattningsförmåga säger vi att hen har ögon i nacken. Kanske skulle man kunna sluta sig till att det så kallade sjätte sinnet är merendels lokaliserat till den mörka sidan av våra egna månar.

Rent symboliskt har ryggen en säregen laddning i den sociala och kulturella sfär jag kallar min egen. Att  vända någon ryggen är kardinalexemplet på hur viktigt ansiktet är i konstitutionen av våra mest centrala sociala koder och logiker. Det är ingen slump att heltäckande slöjor provocerar, eller för den delen att världens största sociala medium är uppkallat efter ansiktet (som vi läser i).

Som idrotts- och kroppsforskare efterlyser jag därför härmed studier som belyser även kroppens bakre sidas natur. Intresset är förstås filosofiskt, men kan också få vittgående konsekvenser för idrotten själv. Betänk Richard Fosbury när han med den så kallade floppstilen, d.v.s. att hoppa med baksidan av kroppen vänd mot ribban, bärgade OS-guldet i höjdhopp 1968 och för evigt förändrade grenen. Och detta genom att våga möta, skapa och avgränsa sin egen avgrund.

 

About author
Jag forskar om idrott på Linnéuniversitetet. Med projektnamnet "BodyBildung" försöker jag hitta kopplingar mellan tanke och rörelse, teori och praktik, samt mellan filosofi och sport.
2 total comments on this postSubmit yours
  1. avatar

    Interessante refleksjoner. Og høyst betimelig innenfor en diskusjon av idrettsforskningens forankring i biologiske, psykologiske og sosiologiske perspektiver.

    Du kjenner sikkert til Lakoff & Johnsons arbeider så forslaget mitt er sikkert overflødig. De berører spørsmålet om kroppens bakside i lys av metaforer. Men det er kanskje ikke det du er ute etter? For sikkerhets skyld sjekk ut disse linkene:

    http://books.google.no/books/about/Metaphors_We_Live_by.html?id=zX8DPcwhENgC&redir_esc=y

    http://www.amazon.co.uk/Philosophy-Flesh-Embodied-Challenge-Western/dp/0465056741

  2. avatar

    Det är precis det jag menar! Tack för tipsen.

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message