Mode har aldrig varit sportigt

warkanderportratt

En mörk skönhet från Helsingborg lade i slutet av veckan fram sin avhandling i ett nytt ämne som fortfarande söker sina former.

Det är inte för att göra reklam för hans avhandling som detta inlägg skrivs.

Gudarna skall förvisso veta att han går en oviss arbetsmarknad till mötes. Men han är van vid ovisshet. Det fenomen han har studerat är känt för sina tvära kast.

Inte heller, som man kanske skulle kunna tro, är det hans förtjänstfulla användning av Bruno Latours teorier och metoder som ligger till grund för författandet av föreliggande text.

Philip Warkander försvarade i lördags ”This is all fake, this is all plastic, this is me”: An ethnographic study of the interrelations between style, sexuality and gender in contemporary Stockholm.

Som första person att doktorera i modevetenskap i Sverige representerar han på ett sätt ensam sitt fält – ännu ett i raden av ”prefixvetenskaper” som uppstått under de senaste årtiondena: media- och kommunikationsvetenskap, arbetsvetenskap, kostvetenskap, idrottsvetenskap, m.m.

Vad skall prefixarna göra? Skall de lita på att folket som har skapat forskarutbildningen har definierat studieområdet väl, eller skall de ta tillfället i akt att uppehålla sig vid att undersöka förutsättningarna för formulerandet av det de är satta att undersöka? Vem skall annars göra det?

Är det frågan om ett slags funktionell differentiering, för att tala med Niklas Luhmann, d.v.s. att applicera teorier på ett fenomen som på förhand har en bestämd position i det politiska, ekonomiska och sociala systemet? Eller syftar prefixvetenskapen till att påverka vetenskapssamhället i stort, med fynd som inte hade kunnat göras av någon annan disciplin?

Prefixet ifråga är i regel på förhand behäftat med något slags normativ laddning. Detta reser frågor i förhållande till såväl jungfrufärder inom området som den generella inställningen inom fältet till det s.k. kritiska förhållningssättet (som forskarutbildningsplaner brukar ”sporta” i hög utsträckning).

Ska Philip som det så fint heter uppfinna sina egna jobb eller kan han kämpa om tjänster och positioner inom mer traditionella samhällsvetenskapliga och humanioraämnen som sociologi, historia, etnologi, filosofi och antropologi?

Nu tror jag i och för sig inte att detta är ett problem för Philip, som genom att ha disputerat faktiskt bevisat att det går att klara avancerade uppgifter även efter att ha genomlidit traumat att se mig dansa häxdoktordansen naken över en lägereld på Tropical beach i Helsingborg.

Jag är säker på att han med sin precision, pionjäranda och spjuveraktiga finess inte kommer att ha några som helst problem med att finna sin plats i samtidens akademi och jag vill med denna bloggpost önska honom allt väl i framtiden.

Dessutom tänker jag glädja honom med att jag tänker läsa hans bok och då inte minst för att jag själv som nydisputerad prefixare har fått jobb i huvudstaden (i ett ämne som jag inte disputerat inom), vilket ju brukar kräva att man pimpar garderoben sin.

Kör man fortfarande Canada Goose-bingo på Stureplan så utmanar jag dig i vinter, Philip.

About author
Jag forskar om idrott på Linnéuniversitetet. Med projektnamnet "BodyBildung" försöker jag hitta kopplingar mellan tanke och rörelse, teori och praktik, samt mellan filosofi och sport.
Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message