Idrottsforskning- ett lätt medialt byte?

Under sommaren såg jag på TV att det hade kommit en vetenskaplig artikel. Några forskare från Karolinska hade gjort tester och kommit fram till att man kunde, med hjälp av vissa undersökningar,  se om en spelare hade ett bra spelsinne och speluppfattning, främst i fotboll. TV- inslaget var över på någon minut. Jag tänkte jag skulle skriva om det här i bloggen, men ville vänta till efter sommaren. Science

Min uppfattning när jag lyssnade på inslaget var hurvida vi som studerar idrott ur olika perspektiv och inom olika ämnen ska förhålla oss till varandra. För om uppfattningen jag fick av TV-inslaget stämde skulle det alltså betyda att man redan i ett tidigt stadium skulle kunna komma fram till om det är någon idé för en enskild idrottare att fortsätta och om det är någon idé för föreningar, sponsorer etc. att satsa pengar på vissa unga idrottare om testet konstaterar att spelaren inte har läggning för något bra spelsinne eller spelluppfattning. Min nästa tanke var; Vad skulle det kunna ge för konsekvenser för idrotten, barnen, ungdomarna etc. om sådana frågor blev aktuella? Ska klubbar ta tester på ungdomar? Ska sponsorer kräva att spelare testas för sin speluppfattning innan sponsorerna bestämmer sig om de vill vara med och satsa? Hur rimmar det med rönen som säger att man inte ska elitsatsa i tidiga år? Vad ger det för effekter på kulturen inom idrotten etc?

Men när jag satt mig för ett tag sedan och tänkte ta tag i det här inlägget ändrade sig plötsligt perspektivet. Jag sökte mer information om inslaget jag hade sett och hittade mycket snart en debattartikel på mynewsdesk, skriven av Stefan Söderfjäll som har doktorerat i psykologi. Han var upprörd eftersom media hade, tyckte han, förenklat rönen kraftigt och att media hade dragit förenklade slutsatser så som att om man gör testet och det visar sig att man inte får ett positivt svar kan man lika gärna ge upp. Att det i media inte framkom att träning kan förbättra egenskaperna som behövs för ett bra spelsinne etc. Mediabildtrack start 01

Frågan som jag ställde mig och som jag vet att många funderar på var: Hur kan man presentera forskning till och i media på ett enkelt sätt utan att tappa innehåll? Eller att innehållet förenklas så pass mycket att det förvrängs? Kan det dessutom vara så att inom idrottsforskningen måste vi vara extra noga så att media inte bara försöker hitta några handfasta och sensationella poänger som hamnar på sportsidorna eller i sportprogram bredvid resultaten och reportage från senaste matchen? Vad är folk som läser sådana artiklar beredda att göra? Många vill bli bäst och tyvärr försöker man ofta hitta enkla och effektiva lösningar som kanske inte alltid följer den moraliska väg många av oss ser som en viktig del i kampen om förstaplatsen.

Det betyder att kunskap om medias nyhetsvärdering och logiker blir en viktig del i arbetet när och om vi vill leverera den senaste forskningen till media. Det är nog ingen nyhet för de flesta. Varför blir det då fel ibland? Är uppgiften omöjlig i vissa fall?  Det kommer ofta erbjudanden om kurser och worskhops om hur man ska skriva forskning populärvetenskapligt. Det kanske inte räcker.

Vi kanske måste arbeta mer med hur man kan göra forskning mer ”medievetenskapligt”. Aftonbladet

 

 

 


Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message