Idrottens förtvinande i trångsynta debatter

Den svenska idrottsmodellen bygger bland annat på det ideella. Grundtanken om idrotten är ofta att den är god, att den fostrar. Idrottsforskaren Jay Coakley går så långt att han menar att det finns idrottsevangelister som bara betonar allt det goda med idrotten. Idrotten blir samtidigt mer och mer kommersialiserad och professionaliserad, en process som enligt Nils-Olof Zethrin har pågått i Sverige minst sedan 1920-talet.

Inom delar av akademin finns det en klar tendens mot att omfamna multidisciplinära forskningsprojekt och studier. Jag håller själv på med en avhandling som är multidisciplinär. Det var inte en strategi när jag sökte en doktorandtjänst utan jag undersökte vad olika institutioner arbetade med och såg över olika förutsättningar. Jag undersökte institutioner inom medie- och kommunikationsvetenskap (MKV) och idrottsvetenskap. Jag valde Malmö och Institutionen för idrottsvetenskap (IDV), eftersom det var en idrottsvetenskaplig institution med samhällsvetenskaplig inriktning. Mina handledare har kommit och kommer från beteendevetenskap, samhällsvetenskap och naturvetenskap. Tidigt i min forskarutbildning fick jag lära mig mer om multidisciplinära studier och ytterligare perspektiv än de som jag redan kände till, för att undersöka fenomen. Jag märkte snabbt att jag fick ett annat perspektiv på IDV i Malmö än om jag hade varit på en renodlad MKV-institution. Det betyder inte att jag menar att avhandlingen skulle blivit sämre på en MKV-institution, men den skulle ha blivit annorlunda. Jag menar inte heller att allt ska vara multidisciplinärt utan det är självfallet relaterat till ämnet och de aktuella frågeställningarna och syftet med forskningen.

Men det finns en tendens som oroar mig, mest inom samhällsdebatten, men även inom det akademiska fältet. Det är när frågor som borde vara multidisciplinära bara blir endisciplinära. Detta är tyvärr tydligt när just idrotten debatteras och studeras. Mest orolig är jag nog för utvecklingen inom samhällsdebatten där konsulter av olika slag sätter sig ned vid sina excelfiler och analyserar om idrotter och idrottsevenemang ska finnas eller inte. Är detta något att bekymra sig över? Ja, det är det, menar jag, för med den medieutveckling som vi har får dessa konsulter genomslag. Det händer också att de tar avstamp i endisciplinära idrottsstudier, studier där idrottens egenvärde varken studerats eller problematiserats. Motsatsen är naturligtvis också illa, när idrottsevangelister bortser från annat än vad de uppfattar vara idrottens egenvärde. Om vi dock går tillbaka till dessa konsulter som debatterar i medierna om vad som är rätt och fel utifrån excelfiler, så för att vinna plats i mediebruset vill de ju gärna vara provokativa ibland, men i brist på fakta hittar de då ibland på siffror, som de kanske tycker är rimliga. Det finns många exempel, men för att undvika svartmålning fegar jag ur och konstaterar bara att det är så utan att peka ut någon/något.

Vart är det jag vill komma? Jo, när jag satt på Svebi-konferensen förra veckan så tänkte jag på behovet av att det som vi presenterar inom akademin kommer ut mer i samhällsdebatten och att vi visar våra multidisciplinära resultat. Studier där vi undersöker idrottens egenvärde i relation till marknadsvärdet, där vi studerar marknadsanpassning  i relation till idrottens egenvärde, där vi problematiserar medieutvecklingen i relation till idrotten, idrottens egenvärde och dess konsekvenser på gott och ont.

Nu ska jag slå in en öppen dörr så kraftigt att det är som att köra en gaffeltruck genom öppningen, men jag tror att vi måste påminna oss gång på gång. När populismen rider på en framgångsvåg är det medialt mer givande att kasta ur sig siffror som man har funderat ut själv på sin kammare utan förankring i verkligheten. Det är därför extremt viktigt att vi kommer ut både inom akademin och kanske framförallt utanför akademin, att vi verkligen tar tredje uppgiften på allvar, att vi hörs, att vi visar olika perspektiv så att det även i framtiden finns en idrott med egenvärde att studera och diskutera och inte bara evenemang. För utan egenvärde ingen idrott, och vad händer då med bland annat folkhälsan?

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message