OS i Sotji 2014. Det är en mycket, mycket viktig händelse för de tjejer och kvinnor som håller på med backhoppning och för övrigt alla vi som på något sätt har arbetat eller brinner för backhoppning. Kampen har varit lång och motståndet stort från IOC. Jag tänker inte redogöra för alla turer här dock.
2009 var det första seniorvärldsmästerskapet för kvinnor i backhoppning. Det var i Liberec, Tjeckien. Vinnare blev Lindsay Van från USA. Det var den perfekta vinnaren. Lindsay är den i världseliten som har jobbat längst för hoppningen. Hon var med redan 1995 när Jan Boklöv och jag åkte över till Kanada och Thunder Bay för en inofficiell internationell tävling för tjejer (majoriteten var tjejer upp till 14, men från Sverige hade vi dessutom med Camilla Larsson 22 år och relativt nybliven mamma). En av de tävlande var stortalangen som hade en komönstrad backhoppningsdräkt. Den enda komönstrade jag någonsin sett. Det var Lindsay Van. Det kändes därför väldigt bra att hon, som kämpat längst, fick bli historisk som den första världsmästaren. Hon har inte varit på samma höga nivå sedan dess, även om hon gör enskilda tävlingar då hon slåss om topplaceringarna. Så VM kom i precis rätt tid. En av de första som kom fram och kramade om henne efter segern var hennes bästa kompis, norskan Anette Sagen. Annette var de första 7-10 åren av 00-talet världens bästa kvinnliga backhoppare.
Annette blev 2004 internationellt känd när hon gick i polemik med den dåvarande ordföranden för backhoppningskommittén i Internationella Skidförbundet angående diskrimineringen av damerna/ tjejerna. När Holmenkollens nya backe skulle invigas 2010 röstades hon fram av 40 000 att vara den som genomförde jungfruhoppet. Hon har hela tiden varit med i kampen om att kvinnorna ska få vara med på OS- programmet. Precis som Lindsay Van, som var en av dem som tog IOC till domstolen i Kanada pga diskriminering när de inte fick vara med 2010 i Vancouver. Annette har de senaste åren drabbats av en del skador och har fått lov att kämpa sig tillbaka. Samtidigt har sporten utvecklats explosionsartat och i år har hon inte fått till något toppresultat i världscupen. I helgen blev det klart. För att nå OS hade Annette behövt bli åtta i söndagens tävling i Japan. Hon blev 25:a.
Det har varit mycket skriverier om uttagningen både i norsk, men även i svensk media.
http://www.vg.no/sport/artikkel.php?artid=10120563
http://www.expressen.se/sport/os-2014/efter-os-nobben–kan-sluta-for-att-bli-tranare/
Var uttagningen rätt eller fel? Norska ledningen menar att hon inte har nått upp till de idrottsliga resultaten de kräver av alla och att de inte kan särbehandla någon. Det är därför uttagningen är rätt. Är det trist? Ja, det är fruktansvärt trist och synd. Skulle jag helst sett att kraven varit lägre- ja, självklart i det här fallet. Men OS är inte längre till för alla. Det är inte förbundens fel. Till OS är kraven extremt hårda pga hur idrotterna och hur evenemangen har utvecklats, lite beroende på var du kommer ifrån. Jag skulle önska att Annette kunde få komma med som någon i ledarstaben, men jag vet inte om det är ett alternativ för en idrottare som har kämpat för det här i tio år. Om hon skulle vilja hoppas jag att Norge hittar en möjlighet.
En av de tre som är uttagna är Helena Olsson Smeby som har gjort comeback i år. Helena Olsson hade, om Svenska Skidförbundet
satsat på backhoppning, varit ett av Sverige medaljhopp nu till OS. Men Helena flyttade till Norge för ungefär tio år sedan och är nu för tiden norska och är uttagen med det norska laget. Det kanske låter naturligt att Norge har satsat och inte Sverige med tanke på att det är backhoppning, men visste du att Sverige var före Norge att organisera backhoppning för damer(Norge har haft hoppande kvinnor betydligt längre)? Redan då fanns Helena med, men det fanns ingen stöttning från förbundshåll för satsningen och den rann ut i sanden efter 6-7 år.
Jag önskar Helena och övriga i laget lycka till i Sotji. Och jag hoppas att Annette fortsätter att vara en del av backhoppningssporten även efter hennes karriär. Du är viktig Annette, OS eller ej!
Bilden är Lindsay Van på en tävling i Norge