Borde vi inte ha nolltolerans på dödsfall?

På jobbet har vi just nu ett internationellt besök av en idrottsläkare tillika doktorand i idrottsmedicin. Jag är ansvarig för ramprogrammet och hade därför bokat in ett studiebesök på ett idrottsrehabiliteringscentrum. Jag kallar det så. Det är ett antal sjukgymnaster, en läkare, massör, dietist etc. som har specialiserat sig på idrotsskador. Jag lyssnar på diskussionerna som förs medan vi visas runt. Mot slutet diskuteras plötsliga hjärtstopp hos unga idrottare (Det som jag bland annat skrev om i blogginlägget om cynismdoping). Sjukgymnasten berättar att i Italien genomgår alla ungdomar(möjligtvis att det var idrottande ungdomar) hjärtanalyser varje år för att de ska kunna upptäcka hjärtproblem och annat i tid. Jag frågar om man inte gör det i Sverige och får till svar att det inte prioriteras då det skulle ta för mycket tid, pengar och arbete i anspråk i relation till vad Sverige har till förfogande. Det internationella besöket som kommer från ett litet land berättar att det ingår i hennes dagliga sysslor och att alla ungdomar genomgår liknande undersökningar varje år.

Jag förstår att det kostar pengar, att det tar arbete och specialkompetens i anspråk, men är det tillräckligt bra argument?

Hur skulle forskningen kunna bidra? Det är väl inte bara idrottsmedicinsk forskning som skulle vara intressant utan även samhällsvetenskaplig? Attitydsundersökningar skulle vara intressanta. Eller att undersöka hur olika aktörer förhåller sig till frågan? Eller forskning om etik. Har idrotten ett etiskt ansvar i frågan?

Är det ett samhällsproblem eller ett specifikt problem för idrotten? Eller går det inte att skilja de två områden åt då idrott ingår i samhället?

Det händer faktiskt att unga idrottare dör på våra idrottsarenor(argumentet, det är ju inte så vanligt köper jag inte.). Är det inte någons ansvar att se till att detta kan förhindras? Borde det inte finnas en nolltolerans i frågan?*

 

*Med nolltolerans menar jag att de fall som skulle kunna förhindras ska förhindras

4 total comments on this postSubmit yours
  1. avatar

    Men varför nöja sig med idrottare och bara undersöka dem, vore det inte större att vi inför nolltolerans i samhället och börjar screena folk för allt och lite till…

  2. avatar

    Jo, det håller jag absolut med om, men i det här fallet försökte jag relatera det till vilket ansvar idrotten har i frågan.

  3. avatar

    När jag läser ditt inlägg en gång till uppfattar jag att det kanske var lite ironiskt menar och i så fall håller jag inte med.

  4. avatar

    Ett ganska enkelt sätt, om du är utbildad i kinesisk medicin, är att känna på personens puls för att upptäcka eventuella störningar på hjärtat. Pulstagning i traditionell kinesisk medicin tas både på höger och vänster handled, på tre olika nivåer (ytlig, mellan och djup) samt på tre områden.
    För några år sedan hade jag en fotbollsspelande ung kvinna på behandlingsbänken och när jag kände hennes puls upptäckte jag en oregelbundenhet (enligt kinesisk medicin) och skickade henne vidare till läkare. Det visade sig att hon hade ett mindre hjärtfel, dock inget som skulle hindra henne från fortsatt idrottande.

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message