Aχυράνθρωπου

0
1376

Den fetstilta rubriken med grekisk term åtföljs av ett kursivt citat från någon film, låt eller dikt. Originalalstret är tydligt fin- eller fulkulturellt. Gärna två citat där det ena är fint och det andra är fult.

Ett fint citat tyder på att det som skall komma är ett rigoröst analytiskt inlägg, medan ett fult tyder på ett polemiskt provocerande dito.

 

Bildtext till en komprometterande eller skabrös bild som knyter an till den företeelse som ska avhandlas, antingen genom analogi eller som en direkt representation.

Första stycket presenterar någon kroppskulturell företeelse som kunnat beskådas i något nyligt medialt uppmärksammat evenemang. Det uppseendeväckande består i att en kropp på något sätt utmanat konventioner om vad kroppar kan eller skall göra – alternativt får göras med – i det kulturella sammanhang var i den återfinns.

Andra stycket presenterar den dominanta tolkningen av denna kroppsliga avvikelse och den teoretiker som få klä skott för sagda förståelse. Berörda teoretiker konstrueras mer eller mindre försiktigt som en halmgubbe, som nu än mer får kläda skott för den kanonad som skall vidta.

Tredje stycket presenterar begreppet som skall agera panacé i den introducerade problematiken. Begreppet ifråga är antagligen ett påfund från en död fransos, i bästa fall en ryss. Avskyn i föregående stycke har bytts ut mot smeksamhet.

Kursivt citat från central text i sagde fransos oeuvre. Meningarna är korta, hypergenerella och dubbelbottnade om det är en filosof som är upphovsman, medan en sociolog antagligen låter meningslängden rinna iväg till en – sisådäringa – 7-8 rader med minst två bisatser, varav en skall markeras med tankestreck.

Fjärde stycket med brödtext är till för att bloggpostmodernisten skall få demonstrera sin kritiskt analytiska spets. Detta gör hen genom att genomborra halmgubben från andra stycket med de hullingförsedda pilarna från tredje stycket samt åtföljande citat.

Femte stycket presenterar en obsolet etymologisk tolkning av begreppet och/eller företeelsen som diskuterats; gärna båda i något slags obskyr syntes. Därmed demonstreras ett objektivt anspråk på den egna tolkningens validitet.

Sjätte stycket anknyter till det poetiska eller polemiska citatet från inledningen. Detta används i en reflexiv vändning där allas sanningsanspråk inklusive bloggpostmodernistens eget detroniseras.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here