Nils-Olof Zethrin

...och det skrevs idrottshistoria!

Nils-Olof Zethrin

På idrottens platser har det skrivits ”idrottshistoria”. Kommer ni ihåg den där allsvenska matchen mellan AIK och Trelleborgs FF den 29:e april 2001 på Fotbollstadion? Jasså inte! Anders Frisk tilldömde AIK en straffspark under den sista övertidsminuten efter att Andreas Andersson ramlat. Denna händelse var en av de mer omdiskuterade situationerna under det årets säsong. Upprördheten handlade lika mycket om domaren Anders Frisks bedömning av situationen som om anfallaren Andersson hade filmat till sig domslutet. För alla verkade veta att Frisk alltid dömer fel och att Andersson snubblar lätt. Fram för allt om man håller på andra laget. Men vi på läktarna tänjde på den egna moralen och jublade åt tre friska poäng. Nebojsa Novakovic sköt bollen elegant i mål med matchens sista spark. Ja det är inte bara efter de stora segrarna som det skrivs idrottshistoria.

	Omslaget till På edra platser, utgiven av Riksantikvarieämbetet

Råsunda Fotbollstadion är en levande miljö med regelbundna landskamper och seriematcher, där tillkomsten av anläggningen 1937 berättar en historia och en straffsituation på planen 2001 en annan. Projekteringen, arkitekturen och anläggningens tillkomst säger en sak, och dess fortsatta drift under mer än 60 år en annan. Runt denna idrottsanläggning finns ett liv bestående av bollkallar från AIK:s ungdomsverksamhet, TV-bolag, gnällbältet på mazarinhyllan, toppidrottare – allting kryddat med talrika ställen för alkoholintag i den nära omgivningen. Det är en kulturmiljö som är lös i kanterna men med en stor, stabil och kostsam byggnad i centrum, en byggnad som byggts om vi en rad tillfällen.

I idrotten bryts en mängd olika ideal mot varandra. Här bryts allt från den engelska överklassens gentlemannaideal formade i mondäna utbildningsmiljöer mot sport som publik förströelse. Hur idealen har formats och hur de tillämpats är beroende av var de formats. Idrottens miljöer som de ser ut eller har sett ut är en av nycklarna till att förstå idrotten.

På idrottens platser möts nutid och dåtid. I simhallar, på löparbanor och på fotbollsplaner skrivs idrottshistoria. Legendariska matcher och historiska rekord fångar vår uppmärksamhet och väcker starka känslor. Men idrottens miljöer är mer än tempel för de redan frälsta. De berättar om ett samhälle i förändring, om politik, estetik, visioner och engagemang. Vid mötet med idrottens platser väcks funderingar. Vad är det egentligen för kulturmiljö man möter vid ett besök? På vilket sätt är platsens historia intressant? Hur har platsen och verksamheten där förändrats?

Lekhuset vid slöjdseminariet i Nääs, på en av de skyltar som RF låtit sätta upp.

En kulturhistoriskt intressant miljö är inte nödvändigtvis den största arenan eller den mest tongivande skolan. Ett lekhus vid slöjdseminariet i Nääs eller en cirkusbyggnad i Norrköping kan vara lika intressant som ett mastodontbygge för tävlingsidrott i Malmö. Många av idrottens kulturmiljöer är stadda i förändring. Anläggningar byggs om, andra missköts och förfaller, några rivs. Med dessa förändringar försvinner spår av idrottens historia samtidigt som nya spår läggs till. Det är märkligt att idrottens platser inte uppmärksammats speciellt mycket tidigare, vare sig i samhällsdebatten eller inom forskningen, trots några undantag. De har ofta varit dyrbara offentliga projekt, platserna har infogats som centrala i olika samhällens identitet och väldigt många människor har besökt dem som utövare eller som åskådare. Flera tecken finns på att ett nymornat intresse är på gång.

	Detalj av Lekhuset i Nääs. Foto Bengt A Lundberg 2003-06-23. Ur På edra platser. Riksantikvarieämbetets databas Kulturmiljöbild

Det finns många anledningar till att fler ögon riktas mot idrottens platser. Kända idrottsmiljöer hotas av att naggas i kanten av expanderande tätorter med brist på byggbara ytor i centrala lägen. Flera exempel finns på detta med lokalt omtalade Zinkensdams IP i Stockholm eller Idrottsparken i Norrköping med sina stora biytor. Med hoten mot idrottsplatserna följer en ökande medvetenhet om dessa platsers betydelse. Kända arenor byggs om för modernare behov till priset av att vackra och historiskt intressanta miljöer rivs. Vackra anläggningar skövlas till förmån för dagens behov och dagens tycke och smak. Kända exempel på detta är den nybyggda Eyravallen i Örebro eller Tunavallen i Eskilstuna.

Det är inte bara nya krav på anläggningarna eller sökandet efter mark som äntligen gjort att dessa kulturmiljöer uppmärksammas utanför idrottens egen familjekrets. Idrotten har tagit steget in i kulturdebatten, och blivit en nisch i den akademiska världen. Ett nytt historiemedvetande har växt fram inom idrottsrörelsen. Idrottens miljöer har blivit uppmärksammade under Riksidrottsförbundets eget 100-års jubileum 2003.

Undertecknad har arbetat med olika projekt inom ramen för ett samarbete mellan Riksidrottsförbundet och Riksantikvarieämbetet. Från idrottens sida har man uppmärksammat och skyltat upp 100 idrottshistoriska platser från Riksgränsen i norr till idrottshallen Bollen i Ystad i söder och från Stangmalmen på Gotland i öster till Strömsvattnet i Strömsund i väster. Platserna valdes inte ut på idrottens egna kriterier om att vara störst, bäst och vackrast. Istället berättar dom tillsammans om idrottens långa historia från gymnastiksalar och excercisfält över sporthallar och idrottsplatser till de stora idrottsmonumenten. Mera om skyltprogrammet kan läsas om på Riksidrottsförbundets hemsida.

Gullmarsvallen i Lysekil, en annan av RFs skyltar.

De hundra idrottshistoriska skyltarna avtäcktes på Riksantikvarieämbetets ”Kulturhusens dag” i september. Denna dag hade i år idrotten som tema och den visar med tydlighet att idrottens historia har trängt ut till en bredare krets. Parallellt med arbetet med kulturhusdagens mångtaliga aktiviteter har ämbetet givit ut en fotobok, På edra platser, där ett trettiotal av skyltprogrammets hundra miljöer finns omskrivna och framförallt fotodokumenterade med nya och gamla bilder.

	Del av Gullmarsvallens läktare. Foto Bengt A Lundberg 2003-06-26. Ur På edra platser. Riksantikvarieämbetets databas Kulturmiljöbild

Riksantikvarieämbetet har en omfattande databas med ”Kulturmiljö-bilder”. Under detta år har denna databas utökats med många hundra bilder av idrottsmiljöer tagna av Bengt A. Lundberg. Här kan man on-line titta på bilderna och det går lätt att beställa fram högupplösta bilder.

I samband med ”Kulturhusens dag” ville ämbetet stimulera lokal idrottshistorisk forskning. Man tog därför fram två olika häften för olika målgrupper. Torbjörn Andersson och Ann Katrin Phil Atmer författade ett häfte, Idrottens miljöer i historiskt ljus. I denna korta skrift finns en introduktion till idrottens historia, en introduktion till hur idrottens miljöer växt fram samt arkiv, litteratur och frågeställningstips. En liknande inriktning har häftet Från hallen till vallen författad av Stina Palmberg-Eriksson och Lena Bohlander, men det riktar sig till ledare och lärare för 10-14-åringar. Båda häftena och På edra platser går att beställa här.

Idrottens kulturmiljöer har fått förnyad uppmärksamhet under det senaste året. Publikationer har skrivits, radioserier har ljudit, fotografier har tagits, studiecirklar har hållits och platser har skyltats upp. En lärdom som gjorts av oss som arbetat med projekten är: idrottens platser berör och väcker känslor. Inriktningen på att arbeta med fysiska platser från människors närmiljö har gjort det lätt att komma ut med projekten och att få dem omdebatterade. Hundratals artiklar i pressen under det senaste året talar sitt språk. Nu är det dags för forskarna att ta vid.