![]() |
||
ISSN 16527224
![]() ![]() Klicka här för utskriftsvänlig version Läs mer och svensk idrott, idrottspolitik och idrottsforskning på idrottsfrum.org |
||
![]() |
Konferensrapport: Katarina Schenker & Joakim Åkesson
SVEBI, Svensk förening för beteende- och samhällsvetenskaplig idrottsforskning bildades 1975, och i samband med årets forskningskonferens i Göteborg i slutet av november firades således 35-årsjubileum. Här på forumet tänker vi ofta att, store tid! det har redan gått sju år sedan vi startade vår utgivning. Och för ett par år sedan tyckte vi att fem år var lång tid. Vad ska man då säga om 35 år? Imponerande! Imponerande är det också att flera av grundarna fortfarande sitter i ledningen för föreningen. Erwin Apitzsch valdes til ordförande när föreningen grundades, men efter tio år tog Göran Patriksson över rodret och Erwin blev sekreterare och han är fortfarande sekreterare, och Patriksson fortfarande ordförande. Anders Östnäs är föreningens förste och hittills ende kassör. Gängse sociologisk teori skulle förklara att den typen av långa ledningsperioder skapar förstelnade organisationer, men SVEBI är ett lysande undantag från den regeln. SVEBIs konferenser samlar nämligen varje år gräddan av svensk idrottsforskning ur alla generationer, och här är det på sin plats med en eloge. Föreningen och dess konferensutskott har alltid värnat om återväxten. Nydisputerade bjuds varje år in för sin första SVEBI-föreläsning (nåja, vissa har nog varit där som doktorander också), och härigenom garanteras en vital och hållbar idrottsforskning och forskarkader inom beteende- och samhällsvetenskap, inom kulturvetenskap och humaniora. Årets konferens var inget undantag. Det övergripande temat denna gång var ”Idrottsvetenskap och forskning vägval och framtid” och härunder genomfördes tre plenarföreläsningar, sju sessioner med 22 papers, samt 15 posterpresentationer. Sju svenska lärosäten var representerade bland de 120 deltagarna. Två av deltagarna var Katarina Schenker och Joakim Åkesson från Idrottsvetenskap i Malmö, och de följde så många föredrag och presentationer de kunde, i syfte att kunna förmedla en så heltäckande bild som möjligt till de forumläsare som själva inte kunde vara på plats.
Konferensupplägget bestod av tre plenarföreläsningar, specifika sessioner på olika teman, presentation av ”bästa uppsats på avancerad nivå”, samt en postersession. De specifika sessionerna hade temana Sport Management, Physical Education, Sport Coaching (2 sessioner), och Health promotion (2 sessioner). Därtill genomfördes två sessioner där projekt med syfte att utvärdera Idrottslyftet presenterades, samt en session bestående av ”Fria föredrag”. I följande beskrivning av konferensen vill vi först betona att vi kanske inte har uppfattat allt som presenterades. Vissa av presentationerna är inte närmare beskrivna detta beror enbart på att vi inte från början hade samarbetet kring denna konferensrapport i vårt medvetande. För er som vill veta mer om seminarierna och eventuellt referera till innehållet hänvisar vi till föredragshållarna och deras publikationer. Deltagarna vid årets konferens fördelade sig på lärosäten på följande vis: Göteborgs universitet 19 (hemmaplan) Den absoluta merparten av de deltagande forskarna var pedagoger, följt av psykologer. Andelen kvinnor och män som deltog i konferensen var i proportionerna 47/53. SVEBI 35 år Det första initiativet till SVEBI togs av en grupp lundaforskare (psykologen Erwin Apitzsch, sociologen Peter Arvidson, psykologen Håkan Ornander och sociologen Anders Östnäs) som samlade dåtidens relativt begränsade skara beteende- och samhällsvetenskapligt inriktade idrottsforskare till en konferens på Grand Hotel i Lund den 4 december 1974. Året efter, 1975, bildades SVEBI på Esso motorhotell i Örebro, och föreningen firar därmed 35-årsjubileum i år. Den första styrelsen bestod av två sociologer, två psykologer och en pedagog. Erwin Apitzsch valdes till föreningens ordförande och behöll posten fram till 1985, då Göran Patriksson tog över och Erwin fortsatte som sekreterare. Därmed firar såväl Erwin som Göran 25 år i sträck på sina respektive poster 2010. Anders Östnäs, som valdes till kassör 1975, firar dock 35 år på sin post detta år. I detta sammanhang ska även Peter Arvidson nämnas som var föreningens sekreterare under de första åren. Han ansvarade också för de första numren av medlemsskriften Idrottsforskaren. Därutöver har Patriksson varit huvudredaktör (styrelsen har utgjort redaktionskommitté) för SVEBI:s årsbok allt sedan den började ges ut 1987, och Östnäs har varit redaktör för skriften Idrottsforskaren (som utkommer fyra gånger om året) sedan mitten av 1980-talet. Undertecknad (Åkesson) fick som enda medlemsrepresentant på SVEBI:s årsmöte 2010, vid sidan av styrelsen och valberedningen, bevittna hur såväl Patriksson (född 1942) som Östnäs (född 1941) återvaldes på sina respektive poster för ytterligare en mandatperiod. Apitzsch’ (född 1945) mandatperiod går ut först nästa år. Det är onekligen imponerande att se hur de tre gentlemännen, sina (i professionella sammanhang) respektabla åldrar till trots, fortfarande brinner av engagemang. Det verkar ta ytterligare några år innan de är redo att ge sig. Övriga styrelseledamöter är Jane Meckbach (Stockholm), Staffan Karp (Umeå), Ann-Christine Sollerhed (Kristianstad) och Susanne Linnér (Växjö). SVEBI har idag 175 medlemmar. Välkomstanförande Konferensen inleddes med (förutom att alla nyfiket eller pliktskyldigt öppnade sina prasslande konferenspapperskassar) att professor Mikael Alexandersson, tillika dekan för den utbildningsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet hälsade alla välkomna till konferensen. I sitt anförande talade han om Deweys användning av begreppet crises, då utifrån den latinska betydelsen i form av vägval. Bland annat menade Alexandersson att Göteborgs universitet har gjort ett vägval i form av en hundramiljonerssatsning på ett kunskapscentrum för hälsa och prestationsutveckling. Förutom att centret ska tillgodose berörda utbildningar vid Göteborgs universitet är tanken att tillmötesgå folkhälsans och idrottsrörelsens behov av kompetensutveckling, forskning och utvecklingsarbete. Vidare är tanken att bedriva metodutveckling och testverksamhet inom området. Finansiärer till centret, för vilket Göteborgs universitet är huvudman, är förutom universitet Riksidrottsförbundet, Sveriges olympiska kommitté, Västra Götalands-regionen, samt organisationer och företag inom näringslivet. Plenarföreläsningar Först ut i raden av plenarföreläsare var Nils Asle Bergsgard, doktor i sociologi och forskare vid International Research Institute of Stavanger. Under titeln ”Elitidrottens virvelströmmar: Norge (och Norden) i världen” talade Bergsgard om elitidrottsmodeller i olika nordiska länder. Egentligen skulle föredraget titulerats som ”Elidrottens malströmmar”, men då Bergsgard och ordförande Patriksson var osäkra på hur känt ordet var bland åhörarna valdes istället begreppet virvelström. Enligt Svenska akademins ordlista är en malström en kraftig virvelström, och i Nationalencyklopedin förtydligas detta med att det är en ”äldre benämning på en vattenvirvel som kan uppstå i havssund med stark tidvattensström. Sådana virvlar kan innebära avsevärda svårigheter för sjöfarande.” Det som Bergsgard talade om var inte en liten virvel motsvarande den som uppstår i badkaret när vattnet åker ut föredraget handlade om malströmmar i form av hur elitidrottsmodeller sprids i världen. Nils Asle Bergsgard Vi i Sverige kan få uppfattningen om att vi styr vår elitidrottsmodell, eller toppidrottsmodell som Bergsgard benämnde det. I själva verket åker vi bildligt talat med i malströmmen, runt, i allt fler ”revolutions per minute” (rpm). Länder med olika politiska styren anammar när det gäller elitidrottsmodellerna ett snarlikt tänkande. Det handlar om att bli bäst, få flest mästerskapsmedaljer och att visa upp det lyckade landet, oavsett om det i grunden finns liberala eller socialistiska värden. På detta plan tycks idrott inte handla om politik eller så är det precis just det som det gör. I Sverige fick vi 2009 ett mål för den statliga elitidrottspolitiken. Målet innebär att den internationella konkurrenskraften ska stärkas och för detta har Riksidrottsförbundet och Sveriges olympiska kommitté tilldelats extra medel av staten. Enligt Tomas Peterson, som utredde och gav förslag till inriktning på den statliga idrottspolitiken (SOU2008:59), var dock inte den ursprungliga tanken att Sverige skulle ta ett steg närmare malströmmens centrum, utan snarare att elitidrottens frågor också skulle få utrymme att kunna diskuteras idrottspolitiskt. Så kan det gå. Den andra plenarföreläsningen framfördes av Susanna Hedenborg, docent i ekonomisk historia och professor i idrottsvetenskap vid Malmö högskola. Hedenborg visade under det faktarika föredraget ”Folkhemshästen från fältgrått till långa flätor” hur hästsporten gått från att ha varit ett område dominerat av män där sporten var maskulint kodad, till ett område ”erövrat” av kvinnor där sporten i höge utsträckning fått feminina koder. Tredje plenarföreläsningen genomfördes inte av en idrottsforskare, men väl av en av landets mest erfarna och framgångsrika fotbollstränare och utbildare. Roger Gustafsson har bland annat firat stora framgångar som tränare för IFK Göteborg i Champions League under 90-talet, och numera arbetar med att utveckla ungdomsspelare i klubben. Gustafsson berättade under föredraget ”Ingen är född till fotbollsspelare?” om hur viktigt det är att spelare får rätt förutsättningar i fråga om stöttande miljö och omgivning i satsningen mot eliten. För att lyckas som fotbollsspelare krävs intresse. Genom gott kamratskap och genom att det är roligt får ungdomarna kraft att kämpa extra och motivation att lära sig mer. Gustafsson menade att flera av förmågorna, exempelvis fysiken, den mentala förmågan och den sociala förmågan, som krävs för att bli en bra fotbollsspelare också kan tränas inom andra idrotter. De 10000 träningstimmar som eventuellt behöver läggas för att bli en fullt utvecklad spelare behöver således inte enkom handla om fotboll. Roger Gustafsson Sessioner Upplägget med sessioner på temana Sport Management, Physical Education, Sport Coaching och Health promotion var inspirerat av Nationella forskarskolans i idrottsvetenskap (NFI) inriktningar som i sin tur var influerat av AHESIS-projektets indelning av idrottsutbildningar i Europa. Frågan är dock hur väl denna modell lämpar sig för att strukturera en konferens som denna. Vilken forskning osynliggörs genom denna modell? Kan exempelvis all idrottssociologisk forskning känna sig hemmahörande i en sådan struktur? Genom modellen synliggörs och osynliggörs specifika områden vilket också ger återverkningar på bilden människor har av den svenska idrottsforskningen. Sport Management Under sessionen Sport management framfördes tre presentationer. Kimmo Suomi, professor i Sport Planning vid University of Jyväskylä och Umeå universitet, inledde under rubriken ”Sport facility services and equality in Finland 1999-2009” med att tala om idrottsanläggningar och jämlikhet i Finland. Inte helt överraskande kunde han visa att killar gynnas, på tjejernas bekostnad, i fråga om nyttjande av anläggningar. Därefter följde Johan Lindholm, doktor i juridik vid Umeå universitet, upp med att tala om antidopingarbete på EU-nivå ur ett rättsligt perspektiv, i föredraget ”Ett steg framåt och två tillbaka. Dopningskampens komplexitet i ett EU-rättsligt perspektiv”. Sessionen avslutades med föredraget ”Folkhemmet på is. Ishockey, modernisering och nationell identitet 1920-1972”, vilket framfördes av Tobias Stark, doktor i historia vid Linnéuniversitetet. Stark redogjorde för ishockeysportens utveckling och resonerade bland annat om personliga, ekonomiska och tekniska, samt kulturella faktorers betydelse för utvecklingen. Kimmo Suomi Initiativet att ha en session på temat Sport Management under en konferens som denna ska lovordas, inte minst då studier visat att detta är ett eftersatt forskningsområde i Sverige (sett i relation till landets akademiska idrottsutbildningar) (Åkesson 2010). Men då sessionen omfattar en forskare från Finland som talar om anläggningar i Finland, och två svenska forskare som talar om antidopingarbete på EU-nivå, respektive hockeysportens historiska utveckling, bekräftar detta bara hur eftersatt området är. Frågan är om det finns idrottsforskning i Sverige utifrån exempelvis ekonomiska och organisationsteoretiska perspektiv, och vart denna i så fall äger rum. Borde inte de svenska nationella idrottsforskningsorganisationerna, som CIF, SVEBI, SIJF (juristernas förening) och SPMF (Sport Management förening) inrikta sig på denna problematik på ett tydligare sätt? Physical Education Även under sessionen Physical Education gjordes tre presentationer. Dr. Margaret Whitehead vid De Montfort University, Bedford, inledde med att hålla ett föredrag om ”The value of being physically literate”. Whitehead, som pensionerades år 2000, var troligen den mest långväga föredragshållaren på konferensen. Hon är känd inom PE- kretsar för begreppet physical literacy. Presentationen innehöll en teoretisk inramning av begreppet. Whitehead har skapat ett forum på nätet där alla intresserade inbjuds att diskutera och utbyta erfarenheter och referenser. Att tillgängliggöra sin forskning på det sätt som Whitehead har gjort är tänkvärt och uppenbarligen ger det också ringar på vattnet och en god spridning. Den 29-30 juni 2011 anordnas en konferens på University of Bedfordshire på temat physical literacy. Claes Annerstedt, professor i pedagogik vid Norges idrettshøgskole och Göteborgs universitet, följde därefter upp med att tala om ”Betygssättning i ämnet idrott och hälsa”. Annerstedt resonerade bland annat om hur svårt det är för lärare att bedöma eleverna i ämnet Idrott och hälsa eftersom lär-objektet är så diffust till sin karaktär. Claes Annerstedt Annerstedt konstaterade också att idrottslärarnas betygssättning i Göteborgsområdet lämnade hel del övrigt att önska med avseende på vad som faktiskt står i den nationella kursplanen. Inom kort publiceras en artikel i tidskriften European Physical Education Review av Annerstedt kring studiens innehåll. Erik Backman, doktor i pedagogik vid GIH i Stockholm, avslutade sessionen med sitt föredrag om ”Friluftslivets värden i skola och lärarutbildning pedagogiska utmaningar”. Sport Coaching Temaområdet Sport Coaching var uppdelat i två sessioner omfattande två föredrag vardera. Den första sessionen inledde Hans-Christer Holmberg, docent i medicinsk vetenskap (integrativ fysiologi och biomekanik) vid Mittuniversitetet och Göteborgs universitet samt chef för chef för Nationellt vintersportcentrum i Östersund, med ett föredrag om ”Multidisciplinär prestationsoptimering inom olympisk elitidrott några exempel”. Per-Göran Fahlström, doktor i pedagogik vid Linnéuniversitetet, höll sessionens andra föredrag när han talade om Att finna talangerna om specialförbundens talangverksamhet. Fahlström har på uppdrag av Riksidrottsförbundet studerat 16 specialidrottsförbunds talangverksamhet. Specialförbunden arbetar enskilt, alltså inte tillsammans, i jakten på talangerna. Bordtennisförbundet och gymnastikförbundet var de som utmärkte sig då de menade att det i deras idrotter är särskilt viktigt att börja tidigt. När barnen är tio år gamla har de inte möjlighet att utveckla den motorik och rörelseförmåga som krävs för elitidrottande inom respektive idrott. Fahlström menade att man inom förbunden borde satsa på tidig generalisering istället för tidig specialisering för att få bättre utdelning på talangjakten. Den andra sessionen på temat inleddes av Annika Johansson, doktor i pedagogik vid Umeå universitet. Johanssons framförande handlade om ”Välja ut och bedöma idrottare: en utmaning inom elitidrotten”. Karin Moesch, doktorand i psykologi vid Lunds universitet, avslutade presentationerna på temat genom ett föredrag med titeln ”Föder framgång framgång? Forskning kring psykologiskt momentum i damelithandboll”. En händelse kan leda till en nedåtspiral för laget. En annan händelse kan inverka på motsatt sätt, och istället generera en kedja med fler positiva händelser. Genom matchdata och statistiska analyser har Moesch kunnat se att psykologiskt momentum inte inträffar i varje match, men väl att det inträffar. Moesch vill kunna identifiera dessa händelser positiva som negativa genom att följa matcher och intervjua spelare. Health Promotion Även temaområdet Healt promotion var indelat i två sessioner omfattande två föredrag vardera. Först ut var Lindsey Dugdill, doctor i Public Health vid University of Salford, som höll ett föredrat betitlat ”Promoting Physical Activity in the workplace: effective interventions and future challenges”. Därefter var det tänkt att Christian Munthe, professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet skulle hålla föredraget ”Vad har idrott med hälsa att göra och vice versa? Kritiska perspektiv från filosofi och etik”, men det fick tyvärr ställas in på grund av sjukdom. Istället räddade Inger Eliasson dagen genom att på kort varsel ställa upp och hålla ett föredrag om barns perspektiv på barnperspektivet (i relation till barnkonventionen). Temaområdets andra session inleddes av Peter Korp, doktor i sociologi vid Göteborgs universitet. Korp höll ett föredrag om ”Makten över beteenden om livsstilspåverkan för hälsa”. Korp pratade bland annat om vilken betydelse levnadsvanor har för hälsa, levnadsvanor som sömn, vikt, rökning, mat, alkohol, fysisk aktivitet och andra hälsovanor. Kim Wickman, doktor i pedagogik vid Umeå universitet, avslutade sessionen med föredraget ”Jag har ingen funktionsnedsättning men spelar ändå: en studie av rullstolsbasket”. Wickman talade bland annat om vad som händer när funktionsnedsatta tävlar tillsammans med icke funktionsnedsatta i traditionella ”handikappidrotter”, och de problem som kan uppstå i dessa situationer. En intressant distinktion som görs av utövare i dessa sammanhang är mellan ”finare” och mindre fina funktionsnedsättningar/handikapp, där ”finare” funktionsnedsättningar exempelvis omfattar förvärvade ryggmärgsskador. Wickman resonerade också om hur sådana funktionsnedsättningar gynnade vissa utövare då de genom sina försäkringar kunde få råd med dyr utrustning. Kim Wickman Idrottslyftet Idrottslyftets session inleddes av dr. Johan Hvenmark, som bland annat är forsknings- och utvecklingssamordnare på Riksidrottsförbundet. I fyra år har den svenska staten finansierat Idrottslyftet med 500 miljoner kronor om året med målsättningen att få barn och ungdomar att börja idrotta och att fler ungdomar ska välja att idrotta längre upp i åldrarna. RF har också specificerat att idrottslyftsverksamheten ska utgå från ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv och genomsyras av riktlinjerna i Riksidrottsförbundets idéprogram Idrotten Vill. De förbundsvisa utvärderingarna genomförs av olika universitet och högskolor på Riksidrottsförbundet. Tanken är att utvärderingarna ska följa en logisk gång, med analyser av förbundens uppdrag, hur de tolkar idrottslyftsuppdraget, vilka strategier och målsättningar som utvecklas för att genomföra uppdraget, hur uppdraget genomförs och hur utfallet blir på föreningsnivå. Dessa olika ingående element ska ställas och kontrasteras mot varandra. Sammanlagt lägger Riksidrottsförbundet 15 miljoner på olika 6 olika utvärderingsprojekt gällande idrottslyftet varav den förbundsvisa utvärderingen utgör en av dessa. Övriga utvärderingar gäller samverkan mellan idrottsföreningar och skolan, ökad tillgänglighet till idrottsanläggningar, forskning om barn och ungdomsidrott inom ramen för idrottslyftet och ett projekt som handlar om drive in-idrott att få inaktiva att idrotta, testa metodiker. Dessutom ska en metaläsning göras av de förbundsvisa utvärderingarna, skolsamverkansutvärderingen och utvärderingen av idrottsanläggningars tillgänglighet. RF planerar att metaläsningen inte ska göras inte av en forskare, och inte av någon som primärt verkar i idrotten. Utvärderaren ska besöka utvärderingsgrupperna, lära känna miljöerna och stämma av. Motsvarande metaläsning för Idrottslyftets föregångare Handslaget gjordes av professor emeritus Lars-Magnus Engström. Det är här på sin plats för forskarsamhället att fundera över varför RF gör detta val. Och vore det inte en förlust om inte en motsvarande metaläsning också görs av en idrottsforskare? Centrum för Idrottsforskning, CIF, kanske kan bringa reda i saken? Under Idrottslyftets två sessioner presenterade Umeå universitet, Linnéuniversitetet, Stockholm universitet, Halmstad högskola, Göteborgs universitet och Malmö högskola utdrag eller översikter från utvärderingsarbetet. En intressant fråga som kom upp är huruvida det fungerar bra eller dåligt när specialidrottsförbunden tydligt styr vad föreningarna kan få medel för. En annan fråga som kom upp och som troligen också har ett komplext svar handlar om varför vissa föreningar alls inte söker idrottslyftsmedel. Fria föredrag De fria fördragen var åtta till antalet och spände över en rad olika forskningsområden. Nedan följer en lista över föredragen. Erwin Apitzsch (LU). Kollektiv kollaps. Viveka Berggren Torell (GU). Hellre lätt och snabb än välskyddad upplevelser av fotbollskläder. Rolf Carlson (GIH). ”Från stav till stav” utvecklingen till elit inom svenskt skidskytte. Lars-Magnus Engström (GIH). Smak för motion Fysisk aktivitet som livsstil och social markör. Håkan Larsson (GIH). Åter till kroppen! Kritik mot en vacklande hållning. Mikael Londos (MAH). Spelet på fältet. Relationen mellan ämnet idrott och hälsa i gymnasieskolan och idrott på fritid. Tomas Peterson (MAH) Fyra konstiga frågor om idrott och samhälle och fyra ännu konstigare svar. Pär Rylander (GU). Makt i lagidrott. Bästa uppsats på avancerad nivå Tävlingen bästa uppsats på avancerad nivå ägde detta rum år för femte gången och vinnare blev Lucia Christensen från Högskolan i Halmstad. Uppsatsen med titeln ”Unga idrottares visualiseringsupplevelser i relation till deras målorienteringsprofiler” handlar om samband mellan idrottares visualiseringstekniker och målorienteringsprofiler. Christensen har bland annat kunnat visa att hög uppgifts- och målorientering inte nödvändigtvis har positiv betydelse för idrottsprestationer. Christensen presenterade även sin uppsats under konferensen. Posters Den sjunde postersessionen i SVEBI:s konferenshistoria omfattade 15 posterpresentationer. I samband med korandet av vinnaren av postertävlingen framförde Göran Patriksson att årets postersession förmodligen var den mest omfattande och tekniskt avancerade av dem som hittills gått av stapeln i SVEBI:s regi.
Posterpresentationer Marie Graffman-Sahlberg (GIH). Fysisk aktivitetsgrad och nedstämdhet. Inger Karlefors (LuTU). Inte lär man sig så djävla mycket på en idrottslektion idrottsämnet utifrån gymnasieflickors erfarenheter. Lena Larsson & Jane Meckbach (GIH & Linnéuniversitetet). Stödjande miljöer för unga ledare. Jonas Mikaels (UMU). Är vi på olika resor? En Foucault inspirerad analys av undervisningen i friluftsliv på Nya Zeeland. Gunn Nyberg (SU). Knowing in moving; how can bodily knowing be articulated as knowledge. Lena Svennberg (HG). Vad har lärare I idrott och hälsa för underlag när de sätter betyg? Kan Repertory Grid Synliggöra den tysta kunskapen? Dan Wiorek (GIH). Passa bollen! Elevers delaktighet i tre olika undervisningsmodeller i bollspel. Joakim Åkesson (MAH). Idrottens akademisering: Kunskapsproduktion och kunskapsförmedling inom idrottsforskning och högre idrottsutbildning. Nationella forskarskolans posterpresentationer Magnus Ferry (UMU). Kampen om det korrekta sättet att bedriva idrott i skolan Idrottsträning under skoldagen. Marie Hedberg (Linnéuniversitetet). Villkor för coacher på Riksidrottsgymnasium. Kalle Jonasson (MAH). För en mindre sport. Susanne Meckbach (Linnéuniversitetet). Den svenska fotbollscoachen. En studie om svenska elitfotbollsspelare och ledares förväntningar på hur coachen ska vara. Gunnar Teng (GIH). Bollspel, kommunikation och identitet. Gabriella Thorell (KU & GU). Framåt marsch! Ridsportens pedagogik, ledarskap och lärandemiljö från militärövning till en idrott för flickor. Anna Tidén (GIH). Lönsamt att investera i rörelser tidigt. Vinnare av postertävlingen blev Lena Svennberg från Högskolan i Gävle. Svennbergs poster visade hur lärarnas tysta kunskap kunde formaliseras och åskådliggöras med hjälp av metoden Repertory Grid, som bygger på en individcentrerad kognitionspsykologisk teori, Personal Construct Theory (PCT). Ämnesdiscipliners representation under konferensen Under konferensen genomfördes sammanlagt 26 föredrag. Av dessa genomfördes 11 (42%) av ”idrottspedagoger”, 3 av ”idrottspsykologer” och 3 av ”idrottssociologer”. Därutöver framförde en forskare inom vardera från följande forskningsområden en muntlig presentation: idrottsvetenskap/ekonomisk historia, historia, sport planning, juridik, fysiologi, hälsovetenskap, etnologi, samt filosofi (8 tillsammans). Därtill framfördes en presentation av en idrottstränare (ej forskare). När det gäller posterpresentationerna (sammanlagt 15) genomfördes dessa av 13 (87%) idrottspedagoger och 2 idrottsvetare. Det kan alltså konstateras att pedagogerna var väldigt väl representerade vid konferensen. Merparten av deltagarna var pedagoger, 42% av föredragen genomfördes av pedagoger, och 87% av posterpresentationerna presterades av pedagoger. Dessa siffror kan ses som en utmaning till forskare inom andra ämnesdiscipliner att ta sig i kragen och ta större utrymme på sammankomster som denna i framtiden. Detta år deltog ca 120 forskare och forskningsintresserade på konferensen. Förutom intressanta föredrag fick deltagarna möjlighet att avnjuta två luncher, en middag och ett antal kafferaster. Vi är inte eniga om matupplevelsen men däremot om att sällskapet var såväl intressant som trevligt. Föredragen må vara både intressanta och tankeväckande, men den sociala samvaro som träffar som dessa erbjuder ska icke underskattas (varken på professionellt eller privat plan). Tack för i år!
|
![]() |
www.idrottsforum.org | Redaktör Kjell E. Eriksson | Ansvarig utgivare Aage Radmann |